Levins & Lewontin: The dialectical biologist
The dialectical biologist är en samling texter skrivna av biologerna Richard Levins och Richard Lewontin där de förespråkar ett dialektiskt materialistisk angreppssett på biologin. De är bitskt kritiska mot förenklande antaganden och konstlade uppdelningar inom biologin. De ser sig också som anti-kapitalister, om än i en socialistisk statsvänlig tradition.
De påpekar hur man inte enkelt kan dela upp organismen som resultat av miljöpåverkan å ena sidan och gener å andra sidan utan att den är produkten av samverkan (dialektiken) mellan miljön och generna. Gener är inte en simpel ritning för organismen utan dess uttryck beror på organismen själv och dess omgivning. Både miljön och gener är i sin tur resultatet av interaktioner där organismens miljö beror av omgivningen (dess interaktioner med andra föränderliga organismer och en föränderlig miljö) som också organismen delvis själv kan välja (rörlighet, frön etc).
Ett roligt kapitel utgörs av en artikel av Isadore Nabi samt korrespondens mellan olika forskare i tidskriften Nature angående Nabis existens. Artikeln gör på ett ralijant sätt narr av hur vetenskapsmän använder statistik och experiment som sådana för att dra ogrundade slutsatser om naturen. Isadore Nabi verkar vara ett kollektivt projekt som de båda författarna tillsammans med två andra erkända forskare använder för att kritisera, och driva med, delar av det rådande vetenskapliga etablissemanget.
Bokens tredje del behandlar den biologiska forskningens inordning i det kapitalistiska systemet. Forskning är oftast en ren investering som ska ge avkastning i form av direkt (privat forskning) eller indirekt (statliga unviersitet etc) profit. Forskarnas arbetsområde styckas sönder i allt högre utsträckning, allt fler forskare blir ersättningsbara och förlorar inte bara kontroll över inriktningen på forskningen utan får också allt mindre kontroll över sin dagliga aktivitet (Chapter 8. The Commodification of Science).
Ett kapitel behandlar jordbrukets politiska ekonomi och forskningens roll i det. Småbonden blir bara ett steg i en kedja där matvaror och foder produceras medan de stora kemi och frö företagen gör profiter. Kapitalinsatsen (och överföringen av frukterna av böndernas - och jordbruksproletariatets - arbete till industrin) har ökat kontinuerligt från jordbruksmaskinerna vid mitten av 1800-talet över traktorn under 1900-talets första hälft till efterkrigstidens kemiska insatser (näring + bekämpningsmedel.
Författarna hinner också bland annat gå igenom folkhälsoforskning -hur hälsa på arbetet och ohälsa utanför arbetet samverkar men trots det är utsatt för en konstlad uppdelning där hälsorisker direkt beroende av klasssamhället ses som universella. De spekulerar även i hur de i en progressiv forskning (i "revolutinära" u-länder) vill överbrygga klyftan mellan vetenskap och vardaglig kunskap, mellan vetenskapsmän och folket. I ett annat kapitel går de igenom anledningar (andra än Stalins godtycke) till att Lysenkos ideer fick dominera så länge som de gjorde i Sovjetunionen. Lysenko var biolog och motsatte sig genetikens landvinningar, trodde på någon form av nedärvning av erhållna egenskaper, var forskningschef i Sovjet, polare med Stalin och använde sig av statens terrorapparat för att tysta kritiska genetiker.
Utdrag ur boken
"Which one of a chain of intersecting causes becomes the cause of a given effect is determined in part by social practices. For example, medical research and practice isolate particular causes of diseases and treat them. The tubercle bacillus became the cause of tuberculosis, as opposed to, say, unregulated industrial capitalism, because the bacillus was made the point of medical attack on the disease. The alternative would be not a "medical" but a "political" approach to tuberculoiss and so not the buisness of medicince in an alienated social structure. Having identified the bacillus as the cause, a chemotherapy had to be developed to treat it, rather than, say, a social revolution."
