Knutna Nävar
1971 dök deras första skiva upp, utgiven på KFML(r)s egna skivbolag Proletärkultur. Titeln Internationalen & Andra Revolutionära Arbetarsånger avslöjar att det här är klassiska arbetarsånger som tolkats på eget vis. Förutom klassiska melodier som "Internationalen", "Banderia Rossa" och "Warsawjanka" finns även den populära Joe Hill-låten "Should I Ever Be A Soldier" med. Skivans två sista låtar är rena hyllningar till partiet KFML(r) och partiets veckotidning Proletären. Själva grundtonen i Knutna nävars hållning till världen är att dom har rätt och att det bara är en tidsfråga innan vi andra ska förstå det. Dom älskar att beskriva sej – dvs. kommunisterna i allmänhet och (r) i synnerhet – som hatade, fruktade, svärtade, bespottade. Dom gläds som busungar över att hamna på svarta listor på olika göteborgsvarv och –fabriker, dom beskriver gång på gång dom som hatar dom som rädda.
1973 ger de ut sin andra, och sista, fullängdare "Svarta listornas folk". Där finns bl.a. den berömda berättelsen om sossarnas svek under strejken på Arendal. Avslutningsspåret "Arbetarbröder" är nog det mest propagandistiska som skrivits i svensk musikhistoria. Den klassiska refrängen "Arbetarbröder, vi måste skapa ett kommunistiskt parti" har nog de flesta hört någon gång.
Bandets sista alster spelades vid en återförening under valborgsmässoafton 1979. Konserten spelades naturligtvis in och låten "Mortelslagen ekar i bambubyn" kan hittas på samlingen "10 års kultur i partiets tjänst".
De flesta av Nävarns låtar bygger på klassiska arbetarsånger. Låten "Arbetarbröder" bygger på den tyska protestlåten "Der Heimliche Aufmarsch" av Ernst Busch. Ett annat exempel är låten "Strejken på Arendal" där melodin kommer från den traditionella amerikanska folksången "John Hardy" som även är sjungen av Woody Guthrie men då med egen text kallad "Tom Joad" och som även tolkats av Billy Bragg i låten "Joe Hill".
En av bandets medlemmar, Maria Ahlström, har suttit i Lysekils kommunfullmäktige för Kommunistiska Partiet. En annan av medlemmarna var skådespelaren Anders Lönnbro, känd från bland annat SVT-serierna Upp till kamp! och Hammarkullen.
Vad merparten av bandmedlemmarna gör idag är det iaf inte många som vet. Vad som är säkert är att det är mycket svårt att få tag på deras plattor och man får ge ett par hundralappar om man väl hittar dem. Som tur är finns allt inspelat till mp3 och går att hitta i de större fildelningsnätverken. Gruppen är idag mer populär än någonsin trots sina extremt politiska texter om kommunism, hyllningar till Stalin och smädesord till sossarna. Deras båda LP trycktes på sin tid i kanske tusen ex, deras singlar ("Hallå där bonde", "Rickard Dollarhjärta" m.fl.) ännu färre. Intresset idag är alltså inte proportionerligt mot intresset då.
