Yanaconas

Yanaconas indianer som flytt från sina hemtrakter och blev "fria lönarbetare" befriade från att betala tribut till den spanska kronan. De utgjorde ett viktigt inslag i den koloniala ekonomin där de stod för mycket av arbetskraften inom gruvorna, de rika hemmen och på haciendorna. (Carmen Bernards: Iberisk imperialism)

Förhållandet reglerades på lite olika sätt. Enligt förordningar från Franscisco de Toledo 1574 reglerades jordägarnas ställning mot Yanaconas så här: Tributen skulle egentligen fortfarande betalas med det var den som anställde yanaconan som fick betala in den eller ge indianen 10 dagar ledigt per år så att han själv kunde tjäna ihop pengarna. Yanaconas bands dessutom till haciendan och fick inte lämna närområdet utan tillstånd. Fem dagar i veckan skulle yanaconas arbeta för ägarn. Jordägaren skulle i sin tur stå för en bit jord för självhushållning i utbyte mot arbetskraften. En dag i veckan skulle han stå för plog och oxar. Verkar ha varit ganska benägna att dra när de inte trivdes. (Regional markets and agrarian transformation in Bolivia: Cochabamba, 1539-1960)

 Verkar ha funnits främst under den spanska kolonialismens första tid i Latinamerika.

Se även ‎Forasteros.