Visa källa för Slaget om Olskroken

[[Bild:Olskroken_blokad.jpg|frame|right|Lägenhetsblockad under hyresstrejken.]]
'''Slaget om Olskroken''' 1936-1937 var den största bostadsstriden i svensk historia. Striden hade sina rötter i husägarnas vägran att renovera eller underhålla de ruggigt nedgångna hyreshusen i arbetarstadsdelen Olskroken samtidigt som de tog ut enorma profiter. Många av de boende arbetarna var organiserade i [[hyresgästföreningen]] som på denna tid var en stridbar organisation. Krav på förbättringar och hyresstrejker möttes med vräkningar mitt i vintern. Men den benhårda stridsviljan från hyresgästerna vann floder av solidaritetsyttringar och till slut gick hyresgästerna segrande ur den långa striden. Göteborgsförfattaren [[Göte Brink]] har gjort ett gräv på händelserna som tillslut blev en bok med titeln ''[[Brink, Göte:Slaget om Olskroken|Slaget om Olskroken]]''.

== En arbetarstadsdel i förfall ==
I Olskroken på 1920- och 30-talet bodde många som var anställda på Pellerins Margarinfabrik. Än idag ser man logotypen för Pellerins margarinfabrik täcka en hel husfasad om man sitter i spårvagnen på väg
norrut från tågstationen. Ingen annanstans i landet var det så hårda konfliker mellan ägare och hyresgäster som i Göteborg. Hyresgästerna i staden var välorganiserade och i Olskroken dominerade [[vänstersossar]], [[kommunister]] och [[syndikalister]] hyresgästföreningen. I början av konflikten, år 1936, hade föreningen 1 426 medlemmar på 1 800 lägenheter.

Efter kraschen 1929-30 vände ekonomin uppåt under 1930-talets andra hälft. I Sverige rådde bostadsbrist. Detta öppnade upp för ohämmad bostadsspekulation. I Olskorken fanns hus som bytte ägare två gånger under samma vecka.
Hyresgästföreningen gjorde en husägarutredning som publicerades i tidningen Hyresgästen. Varje husägare och fastighet fick sina affärer redovisade. För 49 fastigheter i Olskroken hade värdet ökat med 2,5 miljoner kronor på några år. Genom undersökningen kunde hyresgästerna visa att husägarna hade tjänat 7 miljoner kronor på husen i Olskroken sedan 1918.

samtidigt tilläts husen förfalla. Vissa hus hade aldrig rustas upp sedan de byggdes vid sekelskiftet. Nu skedde inte heller reparationer och ohyra spreds i husen. Första slaget skedde redan 1933. Vikten och graden av organiseringen visas av konfliktens kärna, nämligen att husägarna hotade med att vräka alla som inte gick ur hyresgästföreningen. Genom stöd från alla Göteborgsföreningar och fackföreningar fick ägarna backa och en kompromissöverenskommelse slöts.

År 1936 startade hyresgästföreningen en kampanj för att gårdsdassen skulle bytas ut mot vattenklossetter men i egentligen handlade det om att försöka förhandla om åtgärder mot rent hälsofarliga boendemiljöer. Det var bara det att det inte längre gick att förhandla med värdarna. Föreningen möttes av hånflin.

Under våren hade den lokala hyresgästföreningen i Olskroken förberett kampen genom att fastställa en lång kravlista på upprustningar som 1 500 hyresgäster hade undertecknat. Den 9 juni startade den första förhandlingen med husägarna i [[Garantiföreningen]]. Tretton resultatlösa möten senare strandade hyresgästföreningen förhandlingarna eftersom förvaltning och reparationer upphört på ett demonstrativt sätt.

== Hyresstrejk och vräkningar ==
När husägarna den 1 oktober ensidigt meddelade en hyreshöjning på 10 procent var det droppen. Hyresgästföreningen sade upp 1 800 kontrakt och inledde en hyresstrejk. Man bojkottade höjningen och betalade den gamla hyran. Garantiföreningen svarade med att hota med vräkningar, man sa att man var beredd på att tömma hela Olskroken. För 1 200 hyresgäster lyckades hyresgästföreningen genom förhandlingar nå en uppgörelse, men för 600 familjer fortsatte konflikten. Och den kom att bli långdragen. På fullsatta stormöten beslöt man enhälligt att hålla ihop och inte ge sig.

Den 23 oktober tillsatte regeringen en medlingskommission under ledning av landshövdingen. Garantiföreningen vägrade komma på första mötet med motiveringen att ”inte tillräckligt antal vräkningar ännu hade verkställts”.
Husägarna hade försökt genomföra den första vräkningen den 21 oktober, men protester lyckades stoppa denna och även nästa försök.

Då gick staden in för att backa upp vräkningarna. Magistraten ställde nio stadstjänare till stadsfogdens förfogande för detta syfte och det tredje vräkningsförsöket lyckades. Två familjers hela bohag ställdes på gatan och en chockvåg gick genom hyresgästerna, de menade alltså allvar med sitt vräkningshot. Garantiföreningen gick längre än vad någon husägare tidigare hade vågat. Det var verkligen fråga om att tömma hela stadsdelen. Det var upprörande scener som väckte avsky över hela landet.

När det skulle bli tal om att göra undantag för tre gamla änkor blev svaret (enligt Brink i ''slaget om olskroken'') från en av dem, Anna Johansson, följande svada som osar av lika delar kampvilja och klasshat:

<blockquote>”Va säjer han? Undantag? Hänsyn? Nähej, aldrig i livet! Ska di andre vräkas så ska fanimej vi också vräkas! Här ska jädrar i mig inte göras några undantag! Vi är inga hjälplösa salongsfröknar. Det kan han hälsa dom där förbannade pösmunkarna!”</blockquote>

Under sju månader under hösten 1936 till våren 1937 vräktes 250 arbetarfamiljer från sina hem i husägarnas försök att kväsa de organiserade arbetarna i hyresgästföreningen. Svaret från arbetarnas sida blev blockader av de tömda lägenheterna och storskaliga protester. En av parollerna var ”Millioner åt fastighetsägarna – Vräkningar åt hyresgästerna!”

Solidariteten från Göteborgs och övriga landets arbetare lät inte vänta på sig. Massiva sympatiyttringar strömmade in och omsattes även i handling. Pengar samlades in till de drabbade arbetarna i Olskroken och [[Transportarbetarförbundet]], [[Transportkompaniet]] och [[Bärarelaget]] satte vräkningsarbetet i blockad.

== Total seger ==
Det var inte förrän en bit in i maj som det ekonomiska och politiska trycket blev för hårt på Garantiföreningen och de tvingades att backa. Den 10 maj beslutade åter ett fullsatt medlemsmöte för den lokala hyresgästföreningen att enhälligt anta det fjärde medlarbudet. Då hade så gott som alla krav vunnits. Alla jordgolv i källarna skulle cementeras, elektriskt ljus införas i källare, vind, trappuppgångar och på gårdarna. Lägenheterna skulle få
skafferi och skänkskåp och spisar bytas ut. Nya diskbänkar med rostfritt stål, centralvärme i vissa fastigheter och sist men inte minst, vattenklosetter över hela Olskroken.

Av husägarnas ursprungliga hyreshöjning på 4 kronor och ingen upprustning återstod 1 kronas hyreshöjning för hela listan av åtgärder. Alla vräkta familjer fick rätten att flytta tillbaka.


''Saxat och omarbetat från [http://offensiv.socialisterna.org/sv/811/analys/3152/?tpid=31 offensiv] och [http://klasshat.alltatalla.com/?paged=2 allat åt alla]''

[[Kategori:Arbetare i rörelse - Sverige]]
[[Kategori:Bostadskamp]]