Polkagriswiki - Användarbidrag [sv]

Diskussion

2007-07-08T19:12:56Z

Zerkalo: /* Ordlista? */

Här kan ni diskutera wikin och allt som har med den att göra. För att starta en ny diskussion gör bara en ny rubrik. Och glöm för guds skull inte att '''signera dina inlägg'''! Det gör du genom att klicka på redigeringsikonen "Din signatur med tidstämpel" som ligger näst längst ut till höger. För att hålla reda på vem som svarar vem i en diskussion är det också bra att använda sig av indragen text, vilket görs genom att lägga till ''':''' i början av raden.

== Sidor som är bra att ha ==
Jag har börjat med att hejdlöst sno sidor (exempelvis [[Hur man redigerar en sida]]) från andra wikis, som FZ Wiki och Wikipedia, så att vi inte ska behöva göra om allt från grunden. Det har funkat sådär.. finns mycket kvar att göra.--[[Användare:Iammany|iammany]] 23 februari 2007 kl. 18.27 (CET)

:Fina ändringar. Börjar det likna nått. Om vi fortsätter i den här stilen är det ju nästan så man kan lansera siten snart.--[[Användare:Raven|raven]] 24 februari 2007 kl. 00.06 (CET)

==Öppen/Stäng==
På texten som iammany snott så står det att wikin är öppen. Tycker vi ska ändra det till att skriva att wikin är stängd och bara registrerade kan skriva på den, men att om man vill ha konto här så är det bara att fråga. Kan man ju också skriva "regler" för vilka vi vill ha med och liknande... Ungefär så jag skrivit här: [[Polkagriswiki:Om]] --[[Användare:Raven|raven]] 24 februari 2007 kl. 13.44 (CET)

:Go ahead!--[[Användare:Iammany|iammany]] 24 februari 2007 kl. 14.01 (CET)

Har ändrat lite i navigeringen. Dumpat "Tuff historia" till förmån för "Vår historia" samt ändrat i sidebaren. Själva strukturen verkar ju komma igång lite, nu är det dags att fylla på med innehåll :-) Ska satsa på det nu, mest då i referensverket. --[[Användare:Raven|raven]] 25 februari 2007 kl. 20.17 (CET)

== Bilder och thumbs ==
Varför funkar det inte med thumbs? Bilderna funkar ju, men när jag lägger in som thumbs vill dom av någon anledning inte ladda.--[[Användare:Iammany|iammany]] 24 juni 2007 kl. 14.12 (CEST)

: Det är flera bildfunktioner som inte verkar funka. Att rezisa dem funkar inte heller. Nu måste man lägga in bilden i denstorlek som ska användas i den specifika artikeln... o det är ju dumt omman vill ha lite högre upplösta bilder som kan användas i olika sammanhang o format. --[[Användare:Kurtake|Kurtake]] 24 juni 2007 kl. 16.09 (CEST)

== Ordlista? ==
Jag har funderat en del på om vi kanske skulle påbörja en ordlista, som komplement till referensverket. Jag tänker mig alltså en enskild sida med kortare förklaringar på både politisk-filosofiska begrepp och "vanliga svåra ord". Finns det en risk att det blir överflödigt? Vad tycker ni? Generation online har också gjort likadant: http://www.generation-online.org/other/definitions.htm --[[Användare:Iammany|iammany]] 8 juli 2007 kl. 12.48 (CEST)

Tycker det är en bra idé. Vi kan ju hålla den så koncis och funktionell som möjligt.--[[Användare:Zerkalo|Zerkalo]] 8 juli 2007 kl. 21.12 (CEST)

Diskussion:Postfordism

2007-07-03T19:11:12Z

Zerkalo:

Det behövs mer konkretisering, och framför allt tips på vidare läsning. Själv kommer jag bara på Virnos Grammar of the multitude, och det känns lite tomt med bara ett lästips...--[[Användare:Zerkalo|Zerkalo]] 2 juli 2007 kl. 13.04 (CEST)

:Här är iaf två till: [http://www.generation-online.org/other/acop/acop_postfordism.htm Reflections on Postfordism] (Från A critical ontology of the present: Foucault and the task of our times) och [http://www.generation-online.org/t/postfordistintro.htm The Postfordist Lexicon. Introduction to the catalogue].--[[Användare:Iammany|iammany]] 2 juli 2007 kl. 17.05 (CEST)

Jag tycker hela artikeln är felaktig. Inte att den strider med uttrycket då. Artikeln följer o redogör säkert för den allmänt vedertagna bruket av uttrycket. Det jag vänder mig mot är begreppet som sådant.

För det första så framställs det precis som [[Toyotism]] (innan den styrdes upp något) som ett faktum. "Så här är det överallt". Begreppet kan kanske ha ett värde som en beskrivning av vissa tendenser inom vissa delar av den kapitalistiska produktionsapparaten. Men jag motsätter mig det som den generalabstraktion som den framställs här.

Skall man låta begreppet framträda i sin form så som det använts här i artikeln så tycker jag det måste göras först efter att det placerats i sitt historiska sammanhang. Av vem/vilka myntades det, hur har det använts och i vilka sammanhang.

Sen så ser jag inte hur det begreppet beskriver skulle kunna vara tillämpbart på min tillvaro. Inget av mina jobb, tid i skola eller i arbetslöshet o livet omkring faller inom begreppets ramar. Vist kunskap (planering) har skiljts från arbetet och förts in i maskineri, teknologi, organisation osv i allt större utsträckning, men det är inget nytt. Det är ju en grundbult i kapitalets utveckling. Begreppet o dess slutsatser strider dessutom mot andra människors erfarenhter (i form av böcker eller personliga relationer) jag tillgodogjort mig.

De enda sammanhang begreppet skulle kunna tillämpas delvis är ju på vissa former av hantverksliknande arbeten ofta förknippade med ledningen och utveckling av produktionen. Är inte de som utvecklat detta begrepp ofta just en del av denna del av arbetsstyrkan i kapitalet? Akademiker/ingenjörer/produktutvecklare mm? Säger inte begreppet som sådant mer om deras arbete och självbild förknippad med detta?

En bra bok som täcker utvecklingen fram till 70-80-tal är ju Harry Bravermans ''Arbetet och Monopolkapital''.

Ni får ursäkta mig om jag rusar in o gormar om en artikel som bara är halvfärdig o kanske bara skiss men jag blev lite oroad helt enkelt.

--[[Användare:Kurtake|Kurtake]] 2 juli 2007 kl. 20.11 (CEST)

:Visst, begreppet är problematiskt och knappast heller en fullständig beskrivning av kapitalismen av idag. Men det är likväl en tendens, en viss aspekt av den verklighet som definieras av "globaliseringen" och "informationssamhället." Dessutom är det ett välanvänt begrepp som figurerar i diverse sammanhang - det var därför jag kände behovet av en egen artikel. Att det kanske används även av akademiker, ingenjörer, etc, ser jag faktiskt inget problem med. Det gör väl knappast begreppet meningslöst (Virnos analyser t ex känns knappast irrelevanta)? Om så är fallet kan ju en hel mängd begrepp kritiseras på samma grunder.

:Men jag håller absolut med om att det bör sättas i ett historiskt sammanhang och gärna problematiseras. Fritt fram för den som känner sig manad.--[[Användare:Zerkalo|Zerkalo]] 2 juli 2007 kl. 20.33 (CEST)

::Kurtake: Du har rätt i att artikeln måste utvecklas och att det historiska sammanhanget måste belysas. Men, ärligt talat blir jag lite oroad över din kritik. Exakt vad är det som är felaktigt, egentligen? Postfordism är mer komplext är bara toyotism. Det är sant att produktionen på större skala är organiserad enligt många olika modeller, både gamla och nya. Detta diskvalificerar emellertid inte postfordismen som förklaringsmodell. Du blandar ihop korten här. Toyotism är en organisationsmodell medans postfordism betecknar produktionsordningen/samhällsordningen på ett högre plan. (Det är såklart inte ditt fel, det betyder bara att artikeln måste utvecklas. Men din kritik är felaktig.)

::Ta sedan det här med kunskap och information. Självklart har det alltid varit en del av kapitalets utveckling. Men om man ska reducera alla historiska tendenser till minsta nämnare kastar man ut all förståelse för samtida tendenser. Kunskap och information har alltid varit närvarande, men verkar på ett säreget sätt med funktioner för produktionen (och samhällsordningen) idag som man inte kan säga att det gjort tidigare. Ingen kan väl idag påstå att datoriseringen t ex inte har inneburit något kvalitativt nytt?--[[Användare:Iammany|iammany]] 3 juli 2007 kl. 17.52 (CEST)

:::'''Det jag vänder mig mot''' är att denna förklaringsmodell påstår att det skett ett brott med ett gammalt enhetligt produktionssystem kallat fordism. Fordism är ju i sig minst lika jäkla problematiskt. Jag hyllar inte fordismen som förklaringsmodell. Den har exakt samma problem som postfordismen. Man kan väl säga att postfordismens problem kommer ur det tidigare begreppet. Beroende på hur fordism används förstås. Finns ju vettiga användningar av begreppet. dvs att det är ganska löst defienrat och inte upphöjt till någon förenklande/försvårande generalabstraktion. (Vad det gäller toytoismen fattar jag inte vad du snackar om. Hänvisade bara till att toyotism artikeln förut led av att göra anspråk på att sammanfatta kapitalets totala utveckling under en period... o att denna artikel led av samma sjukdom)

:::Jag känner att båda begreppen lider av den främst på universitetet odlade sjukan att reducera komplicerade sammanhang till något enkelt och att försöka skapa allomfattande begrepp. Istället för att se sig om i verkligheten och se de olika motstridiga tendenser som finns och försöka klargöra dem så mystifieras/reduceras dem. Vist, de hära filosoferna är grymma på att bygga komplexa system av abstraktioner men sådana system är inte det samma som en bra kritisk analays av samtiden.

:::Jag har inte sagt att man skall reducera allt till en minsta gemensamma nämnare. Det är ju snarare att det precis det jag vänder mig mot. Postfordism är i mina ögon ett filosofiskt/nyvänster begrepp som bara förenklar och mystifierar saker o ting. Iaf när det framställs som "''det idag dominerande sätt på vilket kapitalistiskt arbete och produktion är organiserat''". Till skillnad ifrån både toytism, taylorism och fordism så ser jag inte det historiska sammanhang detta begrepp kan ha uppstått ur. Dessa tre är ju snarare konkretiseringar av olika relativt (jävligt allmänna i vissa fall) allmänna tendenser dragna till sin spets. (ismerna är bör man väl skilja ifrån ismerna om vi säger så. Går ju att titta på hur just den specifika taylorismen som begrepp vid olika utbildnings och utecklings institutioner har utvecklats och å andra sidan se hur de tendenser som konkretiserades av taylors verksamhet utvecklats och kanske åsså för hur ismerna i institutionerna har tillämpats på produktion osv).

:::Vad är det kvalitativa nya med datoriseringen? Vilken datorisering menar du? Föresten vad menar du med kvalitativt nytt? Är det detta nya som föranleder att benämna oss som en multitud i ett kontrollsamhälle? --[[Användare:Kurtake|Kurtake]] 3 juli 2007 kl. 19.16 (CEST)

Kurtake: Hur tycker du att en teori utan abstraktioner ska se ut? Din kritik av "de hära filosoferna" känns rätt trist om jag ska vara ärlig - om alla abstraktioner innebär förenklingar och mystifikation, kan vi ju skippa teoribiten helt, eller? Den nödvändiga kritiken av intellektualism och akademiska sjukor förtjänar bättre än generaliseringar av det slag du visar prov på ovan.

Jag är som sagt all for begreppshistoria, men artikeln är än så länge ett utkast, en början (som de flesta artiklarna i referensverket hitills) och det viktigaste på den nivån är väl just att få med en högst allmän skiss av hur begreppet vanligtvis används? Även om vi strävar efter en så komplett förståelse som möjligt av alla komplexa aspekter av den kapitalistiska verkligheten, måste vi väl ändå börja någonstans. Självklart är inte postfordism någon universalförklaring - det hör ihop med en hel del andra företeelser, vilket också framgår av artikeln.

Redigera gärna och lägg till den historiska kontext du tycker är önskvärd, och gärna din högst berättigade kritik av begreppet också för den delen... Jag börjar med att göra om den olyckliga inledande meningen (som fö är en modifierad stöld från engelska wikipedia) och lite annat.--[[Användare:Zerkalo|Zerkalo]] 3 juli 2007 kl. 20.56 (CEST)

Diskussion:Postfordism

2007-07-03T18:56:14Z

Zerkalo:

Det behövs mer konkretisering, och framför allt tips på vidare läsning. Själv kommer jag bara på Virnos Grammar of the multitude, och det känns lite tomt med bara ett lästips...--[[Användare:Zerkalo|Zerkalo]] 2 juli 2007 kl. 13.04 (CEST)

:Här är iaf två till: [http://www.generation-online.org/other/acop/acop_postfordism.htm Reflections on Postfordism] (Från A critical ontology of the present: Foucault and the task of our times) och [http://www.generation-online.org/t/postfordistintro.htm The Postfordist Lexicon. Introduction to the catalogue].--[[Användare:Iammany|iammany]] 2 juli 2007 kl. 17.05 (CEST)

Jag tycker hela artikeln är felaktig. Inte att den strider med uttrycket då. Artikeln följer o redogör säkert för den allmänt vedertagna bruket av uttrycket. Det jag vänder mig mot är begreppet som sådant.

För det första så framställs det precis som [[Toyotism]] (innan den styrdes upp något) som ett faktum. "Så här är det överallt". Begreppet kan kanske ha ett värde som en beskrivning av vissa tendenser inom vissa delar av den kapitalistiska produktionsapparaten. Men jag motsätter mig det som den generalabstraktion som den framställs här.

Skall man låta begreppet framträda i sin form så som det använts här i artikeln så tycker jag det måste göras först efter att det placerats i sitt historiska sammanhang. Av vem/vilka myntades det, hur har det använts och i vilka sammanhang.

Sen så ser jag inte hur det begreppet beskriver skulle kunna vara tillämpbart på min tillvaro. Inget av mina jobb, tid i skola eller i arbetslöshet o livet omkring faller inom begreppets ramar. Vist kunskap (planering) har skiljts från arbetet och förts in i maskineri, teknologi, organisation osv i allt större utsträckning, men det är inget nytt. Det är ju en grundbult i kapitalets utveckling. Begreppet o dess slutsatser strider dessutom mot andra människors erfarenhter (i form av böcker eller personliga relationer) jag tillgodogjort mig.

De enda sammanhang begreppet skulle kunna tillämpas delvis är ju på vissa former av hantverksliknande arbeten ofta förknippade med ledningen och utveckling av produktionen. Är inte de som utvecklat detta begrepp ofta just en del av denna del av arbetsstyrkan i kapitalet? Akademiker/ingenjörer/produktutvecklare mm? Säger inte begreppet som sådant mer om deras arbete och självbild förknippad med detta?

En bra bok som täcker utvecklingen fram till 70-80-tal är ju Harry Bravermans ''Arbetet och Monopolkapital''.

Ni får ursäkta mig om jag rusar in o gormar om en artikel som bara är halvfärdig o kanske bara skiss men jag blev lite oroad helt enkelt.

--[[Användare:Kurtake|Kurtake]] 2 juli 2007 kl. 20.11 (CEST)

:Visst, begreppet är problematiskt och knappast heller en fullständig beskrivning av kapitalismen av idag. Men det är likväl en tendens, en viss aspekt av den verklighet som definieras av "globaliseringen" och "informationssamhället." Dessutom är det ett välanvänt begrepp som figurerar i diverse sammanhang - det var därför jag kände behovet av en egen artikel. Att det kanske används även av akademiker, ingenjörer, etc, ser jag faktiskt inget problem med. Det gör väl knappast begreppet meningslöst (Virnos analyser t ex känns knappast irrelevanta)? Om så är fallet kan ju en hel mängd begrepp kritiseras på samma grunder.

:Men jag håller absolut med om att det bör sättas i ett historiskt sammanhang och gärna problematiseras. Fritt fram för den som känner sig manad.--[[Användare:Zerkalo|Zerkalo]] 2 juli 2007 kl. 20.33 (CEST)

::Kurtake: Du har rätt i att artikeln måste utvecklas och att det historiska sammanhanget måste belysas. Men, ärligt talat blir jag lite oroad över din kritik. Exakt vad är det som är felaktigt, egentligen? Postfordism är mer komplext är bara toyotism. Det är sant att produktionen på större skala är organiserad enligt många olika modeller, både gamla och nya. Detta diskvalificerar emellertid inte postfordismen som förklaringsmodell. Du blandar ihop korten här. Toyotism är en organisationsmodell medans postfordism betecknar produktionsordningen/samhällsordningen på ett högre plan. (Det är såklart inte ditt fel, det betyder bara att artikeln måste utvecklas. Men din kritik är felaktig.)

::Ta sedan det här med kunskap och information. Självklart har det alltid varit en del av kapitalets utveckling. Men om man ska reducera alla historiska tendenser till minsta nämnare kastar man ut all förståelse för samtida tendenser. Kunskap och information har alltid varit närvarande, men verkar på ett säreget sätt med funktioner för produktionen (och samhällsordningen) idag som man inte kan säga att det gjort tidigare. Ingen kan väl idag påstå att datoriseringen t ex inte har inneburit något kvalitativt nytt?--[[Användare:Iammany|iammany]] 3 juli 2007 kl. 17.52 (CEST)

:::'''Det jag vänder mig mot''' är att denna förklaringsmodell påstår att det skett ett brott med ett gammalt enhetligt produktionssystem kallat fordism. Fordism är ju i sig minst lika jäkla problematiskt. Jag hyllar inte fordismen som förklaringsmodell. Den har exakt samma problem som postfordismen. Man kan väl säga att postfordismens problem kommer ur det tidigare begreppet. Beroende på hur fordism används förstås. Finns ju vettiga användningar av begreppet. dvs att det är ganska löst defienrat och inte upphöjt till någon förenklande/försvårande generalabstraktion. (Vad det gäller toytoismen fattar jag inte vad du snackar om. Hänvisade bara till att toyotism artikeln förut led av att göra anspråk på att sammanfatta kapitalets totala utveckling under en period... o att denna artikel led av samma sjukdom)

:::Jag känner att båda begreppen lider av den främst på universitetet odlade sjukan att reducera komplicerade sammanhang till något enkelt och att försöka skapa allomfattande begrepp. Istället för att se sig om i verkligheten och se de olika motstridiga tendenser som finns och försöka klargöra dem så mystifieras/reduceras dem. Vist, de hära filosoferna är grymma på att bygga komplexa system av abstraktioner men sådana system är inte det samma som en bra kritisk analays av samtiden.

:::Jag har inte sagt att man skall reducera allt till en minsta gemensamma nämnare. Det är ju snarare att det precis det jag vänder mig mot. Postfordism är i mina ögon ett filosofiskt/nyvänster begrepp som bara förenklar och mystifierar saker o ting. Iaf när det framställs som "''det idag dominerande sätt på vilket kapitalistiskt arbete och produktion är organiserat''". Till skillnad ifrån både toytism, taylorism och fordism så ser jag inte det historiska sammanhang detta begrepp kan ha uppstått ur. Dessa tre är ju snarare konkretiseringar av olika relativt (jävligt allmänna i vissa fall) allmänna tendenser dragna till sin spets. (ismerna är bör man väl skilja ifrån ismerna om vi säger så. Går ju att titta på hur just den specifika taylorismen som begrepp vid olika utbildnings och utecklings institutioner har utvecklats och å andra sidan se hur de tendenser som konkretiserades av taylors verksamhet utvecklats och kanske åsså för hur ismerna i institutionerna har tillämpats på produktion osv).

:::Vad är det kvalitativa nya med datoriseringen? Vilken datorisering menar du? Föresten vad menar du med kvalitativt nytt? Är det detta nya som föranleder att benämna oss som en multitud i ett kontrollsamhälle? --[[Användare:Kurtake|Kurtake]] 3 juli 2007 kl. 19.16 (CEST)

Kurtake: Hur tycker du att en teori utan abstraktioner ska se ut? Din kritik av "de hära filosoferna" känns rätt trist om jag ska vara ärlig - om alla abstraktioner innebär förenklingar och mystifikation, kan vi ju skippa teoribiten helt, eller? Den nödvändiga kritiken av intellektualism och akademiska sjukor förtjänar bättre än generaliseringar av det slag du visar prov på ovan.

Jag är som sagt all for begreppshistoria, men artikeln är än så länge ett utkast, en början (som de flesta artiklarna i referensverket hitills) och det viktigaste på den nivån är väl just att få med en högst allmän skiss av hur begreppet vanligtvis används? Även om vi strävar efter en så komplett förståelse som möjligt av alla komplexa aspekter av den kapitalistiska verkligheten, måste vi väl ändå börja någonstans. Självklart är inte postfordism någon universalförklaring - det hör ihop med en hel del andra företeelser, vilket också framgår av artikeln.

Redigera gärna och lägg till den historiska kontext du tycker är önskvärd, och gärna din högst berättigade kritik av begreppet också för den delen... Jag börjar med att göra om den olyckliga inledande meningen (som fö är en modifierad stöld från engelska wikipedia).--[[Användare:Zerkalo|Zerkalo]] 3 juli 2007 kl. 20.56 (CEST)

Diskussion:Postfordism

2007-07-02T18:33:00Z

Zerkalo:

Félix Guattari

2007-07-02T11:31:03Z

Zerkalo:

'''Félix Guattari''' (1930 - 1992) var en fransk militant, psykoterapeut och filosof. Han är mest känd för sina samarbeten med [[Gilles Deleuze]], och för sina insatser inom [[anti-psykiatri]] och [[schizoanalys]].

Guattari, som studerade under '''Jacques Lacan''' på 1950-talet och under större delen av sitt liv arbetade vid den psykiatriska kliniken La Borde, riktade sitt främsta teoretiska intresse mot [[subjektivitet]] och '''begär''', frågor som han ansåg att den klassiska psykoanalysen (imklusive dess lacanska riktning) missuppfattat och vantolkat på grundläggande sätt.

Félix Guattari

2007-07-02T11:30:27Z

Zerkalo: Ny sida: '''Félix Guattari''' (1930 - 1992) var en fransk militant, psykoterapeut och filosof. Han är mest känd för sina samarbeten med Gilles Deleuze, och för sina insatser inom [[anti-psy...

'''Félix Guattari''' (1930 - 1992) var en fransk militant, psykoterapeut och filosof. Han är mest känd för sina samarbeten med [[Gilles Deleuze]], och för sina insatser inom [[anti-psykiatri]] och [[schizoanalys]].

Guattari, som studerade under '''Jacques Lacan''' på 1950-talet och under större delen av sitt liv arbetade vid den psykiatriska kliniken La borde, riktade sitt främsta teoretiska intresse mot [[subjektivitet]] och '''begär''', frågor som han ansåg att den klassiska psykoanalysen (imklusive dess lacanska riktning) missuppfattat och vantolkat på grundläggande sätt.

Diskussion:Postfordism

2007-07-02T11:04:31Z

Zerkalo: Ny sida: Det behövs mer konkretisering, och framför allt tips på vidare läsning. Själv kommer jag bara på Virnos Grammar of the multitude, och det känns lite tomt med bara ett lästips...--~~...

Användardiskussion:Zerkalo

2007-07-02T11:03:15Z

Zerkalo: Tar bort sidans innehåll

Användardiskussion:Zerkalo

2007-07-02T11:02:50Z

Zerkalo: Ny sida: Det behövs mer konkretisering och framför allt tips på vidare läsning. Själv kommer jag bara på Virnos Grammar of the multitude, och det känns lite tomt med att tipsa om bara en bok....

Det behövs mer konkretisering och framför allt tips på vidare läsning. Själv kommer jag bara på Virnos Grammar of the multitude, och det känns lite tomt med att tipsa om bara en bok... --[[Användare:Zerkalo|Zerkalo]] 2 juli 2007 kl. 13.02 (CEST)

Krigsmaskin

2007-06-27T11:28:29Z

Zerkalo:

'''Krigsmaskin''' som filosofiskt begrepp används av [[Gilles Deleuze]] och [[Félix Guattari]] i boken ''Mille Plateaux'', och betecknar en speciell typ av rörelse, organisering och aktivitet. Krigsmaskinen är emellertid inte en ren form, utan en tendens, en närvaro av praktiker och förhållningssätt.

I ''[[Nomadologin]]'' (kapitel 12 i ''Mille Plateaux'') definieras krigsmaskinen som "extern i förhållande till statsapparaten". Detta kan sägas sammanfatta en hel del av krigsmaskinens essens; genom sin '''nomadiska''' karaktär skiljer sig från den typ av praktiker Deleuze och Guattari kallar '''Statliga'''. Nomadiskt och Statligt är förvisso polära motsatser, men enbart på en begreppslig nivå. I praktiken fungerar de genom växelspel där de samtidigt kan vara närvarande i samma kontext - Deleuze och Guattari använder sig av många historiska exempel för att påvisa hur krigsmaskinen och Staten definierat varandra och verkat parallellt genom skiftande sociala, kunskapsmässiga och konstnärliga sammansättningar. Staten och krigsmaskinen är helt enkelt hela tiden närvarande i varandra; vilken form som accentueras beror på en mängd skiftande faktorer. Förenklat handlar samspelet mellan Stat och krigsmaskin om skillnaden mellan '''insida''' och '''utsida'''.

De Statliga praktikerna, eller statsapparaten, är en mångförgrenad och väl avgränsad kontrollerande funktion, en suverän karaktäriserad av sin paradoxala delning mellan "Konungen/Magikern" och "Prästen/Juristen" (dessa företeelser utreds närmare på andra håll i ''Mille Plateaux''), en delning som skapar en enhet, ett [[stratum]]. Detta [[stratum]] distribuerar hela statsapparatens logik, dess försök till hegemoni, och producerar på så sätt en '''interioritet'''. Krigsmaskinen är '''extern''' i förhållande till denna kontrollfunktion. Krigsmaskinen, eller krigaren, är alltid ett '''annat''', ett utifrån kommande, som Staten gör sitt bästa för att sluka upp och inkorporera i sina egna funktioner (Staten begagnar sig egentligen bara av fångvaktare och poliser, inte krigare). När statsapparaten har en militär apparat till sitt förfogande, är detta ett resultat av att krigsmaskinen underordnats Statens juridiska funktion, av att krigsmaskinens exterioritet blivit infångad och börjat fungera i enlighet med insidans logik.

Den grundläggande skillnaden mellan statsapparaten och krigsmaskinen är, förutom deras positioner internt respektive externt, deras '''former'''. Staten reproducerar hela tiden sin igenkännbara form, även genom sina variationer, eftersom den definieras genom sina gränser. Den är öppen i sin existensform, alltid demonstrerande sin makt och sin position i förhållande till samhället. Den försöker alltid bevara sina apparater och sysslar således främst med '''reproduktion'''. Krigsmaskinen, däremot, finns bara till i sina förändringar. Den är flöden och strömmar som Staten bara kan överta i sekundär form, efter att de underkastats Statlig disciplin och kontroll. Krigsmaskinen har alltid ett element av hemlighet (osynlighet), affekt och hastighet, av '''produktion'''. Den opererar [[Rhizom|rhizomatiskt]] och kan sägas innehålla en potentiell [[projektualitet]].

Krigsmaskin

2007-06-27T09:23:29Z

Zerkalo: Ny sida: '''Krigsmaskin''' som filosofiskt begrepp används av Gilles Deleuze och Félix Guattari i boken ''Mille Plateaux'', och betecknar en speciell typ av rörelse, organisering och akti...

'''Krigsmaskin''' som filosofiskt begrepp används av [[Gilles Deleuze]] och [[Félix Guattari]] i boken ''Mille Plateaux'', och betecknar en speciell typ av rörelse, organisering och aktivitet. Krigsmaskinen är emellertid inte en ren form, utan en tendens, en närvaro av praktiker och förhållningssätt.

I ''[[Nomadologin]]'' (kapitel 12 i ''Mille Plateaux'') definieras krigsmaskinen som "extern i förhållande till statsapparaten". Detta kan sägas sammanfatta en hel del av krigsmaskinens essens; genom sin '''nomadiska''' karaktär skiljer sig från den typ av praktiker Deleuze och Guattari kallar '''Statliga'''. Nomadiskt och Statligt är förvisso polära motsatser, men enbart på en begreppslig nivå. I praktiken fungerar de genom växelspel där de samtidigt kan vara närvarande i samma kontext - Deleuze och Guattari använder sig av många historiska exempel för att påvisa hur krigsmaskinen och Staten definierat varandra och verkat parallellt genom skiftande sociala, kunskapsmässiga och konstnärliga sammansättningar. Staten och krigsmaskinen är helt enkelt hela tiden närvarande i varandra; vilken form som accentueras beror på en mängd skiftande faktorer. Förenklat handlar samspelet mellan Stat och krigsmaskin om skillnaden mellan '''insida''' och '''utsida'''.

De Statliga praktikerna, eller statsapparaten, är en mångförgrenad och väl avgränsad kontrollerande funktion, en suverän karaktäriserad av sin paradoxala delning mellan "Konungen/Magikern" och "Prästen/Juristen" (dessa företeelser utreds närmare på andra håll i ''Mille Plateaux''), en delning som skapar en enhet, ett stratum. Detta [[stratum]] distribuerar hela statsapparatens logik, dess försök till hegemoni, och producerar på så sätt en '''interioritet'''. Krigsmaskinen är '''extern''' i förhållande till denna kontrollfunktion. Krigsmaskinen, eller krigaren, är alltid ett '''annat''', ett utifrån kommande, som Staten gör sitt bästa för att sluka upp och inkorporera i sina egna funktioner (Staten begagnar sig egentligen bara av fångvaktare och poliser, inte krigare). När statsapparaten har en militär apparat till sitt förfogande, är detta ett resultat av att krigsmaskinen underordnats Statens juridiska funktion, när exterioriteten hos krigsmaskinen blivit infångad och börjat fungera i enlighet med insidans logik.

Den grundläggande skillnaden mellan statsapparaten och krigsmaskinen är, förutom deras positioner internt respektive externt, deras '''former'''. Staten reproducerar alltid sin igenkännbara form, även genom sina variationer, eftersom den alltid definieras genom sina gränser. Den är alltid öppen i sin existensform, alltid demonstrerande sin makt och sin position i förhållande till samhället. Den försöker alltid bevara sina apparater och sysslar således främst med '''reproduktion'''. Krigsmaskinen, däremot, finns bara till i sina förändringar. Den är flöden och strömmar som Staten bara kan överta i sekundär form, efter att de underkastats Statlig disciplin och kontroll. Krigsmaskinen har alltid ett element av hemlighet (osynlighet), affekt och hastighet, av '''produktion'''. Den opererar [[Rhizom|rhizomatiskt]] och kan sägas innehålla en potentiell [[projektualitet]].

Diskussion:Taylorism

2007-06-27T08:10:49Z

Zerkalo:

Merparten av texten är tagen från "Proletär management" av Kämpa Tillsammans! Har lagt till lite och filat bort några skavanker.--[[Användare:Zerkalo|Zerkalo]] 27 juni 2007 kl. 10.10 (CEST)

Diskussion:Taylorism

2007-06-25T21:18:38Z

Zerkalo: Ny sida: Merparten av texten är tagen från "Proletär management" av Kämpa Tillsammans! Har lagt till lite och filat bort några skavanker.

Merparten av texten är tagen från "Proletär management" av Kämpa Tillsammans! Har lagt till lite och filat bort några skavanker.

Taylorism

2007-06-25T21:17:48Z

Zerkalo: Ny sida: '''Taylorism''' (ibland kallat '''Scientific management''' eller '''Classical Perspective''') är en form av arbetsorganisering som fått sin namn av den amerikanske teoretikern '''Frederik...

'''Taylorism''' (ibland kallat '''Scientific management''' eller '''Classical Perspective''') är en form av arbetsorganisering som fått sin namn av den amerikanske teoretikern '''Frederik Taylor'''. Det är en form av "management" som syftar till att maximera produktiviteten på arbetsplatserna.

Rationalism löper som en röd tråd genom Taylors managementteori; idealet är en ”vetenskaplig” utveckling av de mest effektiva arbetsmetoderna, av chefens roll som teknisk expert, framhållandet av planeringens betydelse och betoningen av ”materiella incitament” (t ex individuella ackord) som motivation för att arbeta hårdare. Taylor utvecklade en metodik för tidsstudier under sin tid som ingenjör på Midvale Steel under 1880-talet. Arbetsuppgifterna bröts ned i komponenter och därefter återskapades arbetet som det borde utföras. Man tog helt enkelt tid på olika arbetsmoment och försökte minimera ”onödiga” rörelser och mikropauser. Under 1900-talets första decennicer ökade intresset successivt för Taylors idéer. 1911 utgavs boken ”Principles of Scientific Management” som blev en stor försäljningsframgång. Intresset för Taylors idéer blev därefter så omfattande att en konferens om effektivitet i New York 1914, med Taylor som huvudtalare, samlade en publik uppskattad till 69 000 personer. Taylor hade vid denna tidpunkt ett stort inflytande över undervisningens utformning vid Harvard Business School.

Taylor ansåg att ingenjörer var bäst lämpade för att vara chefer. Förmännen skulle ansvara fullt ut för planeringen medan arbetarna skulle koncentrera sig på utförandet av arbetet:

<blockquote>Så all planering som under det gamla systemet utfördes av arbetaren, som ett resultat av hans personliga erfarenhet, måste nödvändigtvis under det nya systemet göras av ledningen i samklang med vetenskaplig forskning (…) i de flesta fall behövs det en slags man för att planera jobbet och en helt annan slags man för att utföra det.</blockquote>

Taylors andra princip, vetenskapligt urval av personal, kom att bli något av en startpunkt för ämnesdisciplinen industriell psykologi. Han förespråkade en matchning mellan arbete och personal, vilket innebar ”rätt man på rätt plats”. Taylors teorier om att kunskapen om arbetet skulle formaliseras för att i så hög grad som möjligt ligga i ledningens händer omsattes i praktiken i de fordistiskt planerade fabrikerna. Taylors udd var riktad mot arbetarkollektivet med målsättningen att höja arbetsintensiteten, utsugningsgraden. Det gjorde man främst med en betoning på den kvantitativa aspekten, att få folk att jobba mer genom införandet av det löpande bandet och ackordsystemet.

Diskussion:Batkogruppen

2007-06-25T20:29:55Z

Zerkalo: Ny sida: Filade till några språkliga missar. --~~~~

Filade till några språkliga missar. --[[Användare:Zerkalo|Zerkalo]] 25 juni 2007 kl. 22.29 (CEST)

Batkogruppen

2007-06-25T20:29:22Z

Zerkalo:

Batkogruppen är en sammanslutning av personer som engagerar sig i kommunistisk teoribildning. Till verksamheten hör redaktionsarbetet och utgivningen av tidskriften ''[[Dissident]]'', som är gruppens huvudsakliga syssla, och [[Polkagriswiki:Om|Polkawikin]] (som görs tillsammans med [[Polkagrisar]]). I samband med utgivningen av ''Dissident'' hålls också föredrag. Enskilda personer från Batkogruppen är också involverade i [[Motarbetaren]].

Gruppen skrev till första numret av ''Dissident'' en plattform med tydligt avstamp i en anarkistisk kommunism, men har nu övergett slika programmatiska positioner till förmån för en sökande, odogmatisk öppenhet gentemot teori. På sin hemsida kallar de sig "odogmatiska kommunister". I annan möjlig beteckning skulle kunna vara "kätterska anarkister", vilket enskilda "batkoiter" använder.

== Se också ==
* Tidskriften [[Dissident]]
* [http://www.batko.se Batkogruppens hemsida]

Batkogruppen

2007-06-25T20:29:05Z

Zerkalo:

Batkogruppen är en sammanslutning av personer som engagerar sig i kommunistisk teoribildning. Till verksamheten hör redaktionsarbetet och utgivningen av tidskriften ''[[Dissident]]'', som är gruppens huvudsakliga syssla, och [[Polkagriswiki:Om|Polkawikin]] (som görs tillsammans med [[Polkagrisar]]). I samband med utgivningen av ''Dissident'' hålls också föredrag. Enskilda personer från Batkogruppen är också involverade i [[Motarbetaren]].

Gruppen skrev till första numret av ''Dissident'' en plattform med tydligt avstamp i en anarkistisk kommunism, men har nu övergett slika programmatiska positioner till förmån för en sökande, odogmatisk öppenhet gentemot teori. På deras hemsida kallar de sig "odogmatiska kommunister". I annan möjlig beteckning skulle kunna vara "kätterska anarkister", vilket enskilda "batkoiter" använder.

== Se också ==
* Tidskriften [[Dissident]]
* [http://www.batko.se Batkogruppens hemsida]

Kommunism

2007-06-19T16:11:27Z

Zerkalo:

'''Kommunism''' (från franskan: ''communisme'' och ytterst av latin: ''communis'', gemensam) är en benämning på flera närbesläktade idéer om att egendomen i ett samhälle bör vara gemensamt ägd. Inom marxismen är det också benämningen på det tillstånd i samhällsutvecklingen där klasserna och staten upplösts och produktionsresultatet fördelas åt alla efter behov.

Många använder beteckningen kommunism om den [[ideologi]] som skapades av Vladimir Lenin (leninism) och vidareutvecklades i olika riktningar av efterföljare som Lev Trotskij (trotskism), Josef Stalin (stalinism) och Mao Zedong (maoism). Det förekommer också att länder som kallat sig socialistiska benämns som "kommuniststater" eftersom de haft ett styrande kommunistparti. Detta är dock enligt den marxistiska (och även den leninistiska) terminologin en självmotsägelse, då kommunismen inte bara är klasslös, utan även statslös. Enligt den marxistiska teorin mister staten sin funktion först när samhällsklasserna är upplösta. Därefter kan ett kommunistiskt samhälle som innebär ett stats- och klasslöst samhälle uppstå.

Andra väljer istället att betona kommunismen som en praktik, en så kallad "materiell rörelse" som existerar redan idag. Kommunismen ses då inte som en [[ideologi]] utan som en tendens i klasskampen, ett uttryck för arbetarklassens kamp mot lönearbetet.

<blockquote>Kommunismen är inte ett ideal som skall förverkligas. Den existerar redan, inte som ett samhälle men som en strävan, en uppgift att förbereda sig för. Kommunismen är rörelsen som försöker avskaffa de levnadsförhållanden som bestäms av lönearbetet och den kommer att avskaffa dem genom revolution. - [http://www.riff-raff.se/vd/kapitalism_o_kommunism.php Gilles Dauvé: ''Kapitalism och kommunism'']</blockquote>

Detta perspektiv innebär bland annat att fokus förflyttas från ett hypotetiskt drömsamhälle till de möjligheter och begränsningar som finns här och nu. [[Kommunisering]] är ett begrepp som allt oftare används om denna pågående strävan efter att överskrida kapitalismen.

Louis Althusser

2007-06-19T15:51:55Z

Zerkalo:

'''Louis Pierre Althusser''' (1918-1990) var en fransk filosof. Han kallade sig marxist och brukar räknas som en strukturalistisk teoretiker, även om "[[strukturalism]]" inte är en helt okomplicerad etikett i sammanhanget. Althusser var aktiv i det franska kommunistpartiet PCF (som hade ett nära förhållande till Sovjetunionen) och ägnade mycket energi åt att tillbakavisa vissa strömningar som började göra sig gällande inom den franska vänstern i och med den så kallade avstaliniseringen i Sovjetunionen under 1950-talet. Framför allt handlade det om vissa empiricistiska kunskapsmodeller som ifrågasatte den marxism Althusser bekände sig till, liksom en humanistisk, enligt Althusser i hög grad borgerlig, marxistisk trend inspirerad av [[Jean-Paul Sartre]] och [[existentialismen]].

Det är kritiken av dessa tendenser som bildar utgångspunkt för Althussers viktigaste teoretiska bedrifter: den filosofiska förståelsen av [[Karl Marx]], samt teorin om '''[[ideologi]] och ideologiska statsapparater''' ([[ISA]]).

Enligt Althusser finns det en viktig skillnad mellan Marx' tidiga och sena arbeten - han talar om ett '''epistemologiskt brott'''. Medan den unge Marx fortfarande rörde sig inom en föreställningsvärld starkt präglad av [[Hegel]] och [[Feuerbach]], innebär verk som ''[[Grundrisse]]'' och ''[[Kapitalet]]'' enligt Althusser en rörelse bort från dessa tidigare, ideologiska referensramar och upprättandet av en djupare filosofisk förståelse av det kapitalistiska produktionssättet som rör sig under dess ekonomistiska, empiriskt observerbara yta.

Teorin om [[ideologi]] (som beskrivs i essän "Ideologi och ideologiska statsapparater" i ''Filosofi från proletär klasståndpunkt'', 1976) är inspirerad av [[Antonio Gramsci]] och dennes [[hegemoni]]begrepp, och betonar produktionen av [[subjektivitet]] som central för klassamhällets produktion av underordning. Genom ideologiska statsapparater ([[ISA]]) som skolan, media, reklam, etc, fås individerna att frivilligt underordna sig den logik som styr samhället och fungera "på egen hand", dvs att aktivt affirmera sina roller och funktioner i reproduktionen av kapitallogiken samtidigt som de övertygas om att detta är som det ska vara, att allt är ordnat till det bästa.

Även om Althussers ideologikritik är skissartad och ofullkomlig (och färgad av hans leninistiska förståelse av staten och statliga institutioner) har den haft avsevärd betydelse för sentida marxistisk teoribildning.

Louis Althusser

2007-06-19T15:44:48Z

Zerkalo:

'''Louis Pierre Althusser''' (1918-1990) var en fransk filosof. Han kallade sig marxist och brukar räknas som en strukturalistisk teoretiker, även om "[[strukturalism]]" inte är en helt okomplicerad etikett i sammanhanget.

Althusser var aktiv i det franska kommunistpartiet PCF (som hade ett nära förhållande till Sovjetunionen) och ägnade mycket energi åt att tillbakavisa vissa strömningar som började göra sig gällande inom den franska vänstern i och med den så kallade avstaliniseringen i Sovjetunionen under 1950-talet. Framför allt handlade det om vissa empiricistiska kunskapsmodeller som ifrågasatte den marxism Althusser bekände sig till, liksom en humanistisk, enligt Althusser i hög grad borgerlig, marxistisk trend inspirerad av [[Jean-Paul Sartre]] och [[existentialismen]].

Det är kritiken av dessa tendenser som bildar utgångspunkt för Althussers viktigaste teoretiska bedrifter: den filosofiska förståelsen av [[Karl Marx]], samt teorin om '''[[ideologi]] och ideologiska statsapparater''' ([[ISA]]).

Enligt Althusser finns det en viktig skillnad mellan Marx' tidiga och sena arbeten - han talar om ett '''epistemologiskt brott'''. Medan den unge Marx fortfarande rörde sig inom en föreställningsvärld starkt präglad av [[Hegel]] och [[Feuerbach]], innebär verk som ''[[Grundrisse]]'' och ''[[Kapitalet]]'' enligt Althusser en rörelse bort från dessa tidigare, ideologiska referensramar och upprättandet av en djupare filosofisk förståelse av det kapitalistiska produktionssättet som rör sig under dess ekonomistiska, empiriskt observerbara yta.

Teorin om [[ideologi]] (som beskrivs i essän "Ideologi och ideologiska statsapparater" i ''Filosofi från proletär klasståndpunkt'', 1976) är inspirerad av [[Gramsci]] och dennes [[hegemoni]]begrepp, och betonar produktionen av [[subjektivitet]] som central för klassamhällets produktion av underordning. Genom ideologiska statsapparater ([[ISA]]) som skolan, media, reklam, etc, fås individerna att frivilligt underordna sig den logik som styr samhället och fungera "på egen hand", dvs att aktivt affirmera sina roller och funktioner i reproduktionen av kapitallogiken samtidigt som de övertygas om att detta är som det ska vara, att allt är ordnat till det bästa.

Även om Althussers ideologikritik är skissartad och ofullkomlig (och färgad av hans leninistiska förståelse av staten och statliga institutioner) har den haft avsevärd betydelse för sentida marxistisk teoribildning.

Kontrollsamhället

2007-05-24T11:13:53Z

Zerkalo:

'''Kontrollsamhället''' är ett begrepp använt av [[Gilles Deleuze]] i texten ''Postskriptum om kontrollsamhällena.'' Det betecknar den typ av maktrelationer som ersätter de gamla "disciplinära" samhällen som [[Michel Foucault]] studerat i böcker som ''[[Vansinnets historia]]'' och ''[[Övervakning och straff]]'', dvs den form av disciplinära praktiker som växte fram under 1700- och 1800-talen och som nådde sin höjdpunkt under början av 1900-talet. Kontrollsamhällena utvecklas ur dessa äldre former av makt, och börjar göra sig gällande på allvar efter andra världskriget.

Medan de disciplinära samhällena byggde på åtskilda institutioner av instängande karaktär (skolan, mentalsjukhuset, det militära, fabriken, etc) genom vilka individen passerade och underkastades diverse former för disciplin, karaktäriseras kontrollsamhällena av "kontroll i det fria", där domesticeringen av [[subjektivitet]] är det centrala. Samtidigt som alla individer genom konstant språklig/ideologisk integrering fås att "begära sin egen underordning", har kontrollsamhällena en uppsjö övervakande och repressiva resurser spridda över hela det sociala spektrat och behöver således inte stänga in individerna på institutioner (även om detta givetvis fortsätter att ske i viss utsträckning), eftersom alla platser och alla utrymmen, fysiska såväl som immateriella, är möjliga att övervaka och vid behov undertrycka, dvs kontrollera.

Samhället har i den meningen blivit ett "reservat" eller ett utökat fängelse, där en av de viktigaste maktfunktionerna är intrycket av frihet.

Reell underordning

2007-05-24T10:48:29Z

Zerkalo:

'''Reell underordning''' (eller '''subsumtion''') är ett begrepp myntat av [[Karl Marx]] i ''[[Kapitalet]]s'' så kallade opublicerade kapitel ("Den omedelbara produktionsprocessens resultat"), och betecknar en fortsättning på och utvidgning av det han kallar [[formell underordning]]. Det är dock viktigt att påpeka att den reella underordningen inte ersätter den formella, bara utvecklar den och löser vissa av dess problem. Den formella underordningen finns alltid kvar som grund.

Medan den formella underordningen övertar äldre former av produktion och arbetsorganisering, innebär den reella underordningen att helt nya, specifikt kapitalistiska, former av arbete och produktion växer fram. Det kapitalistiska arbetet begränsas inte längre till arbetsplatserna, utan lägger under sig hela samhället. Den reella underordningen är skapandet av [[samhällsfabriken]]. Detta är ett resultat av en ökad sammansättning av konstant kapital (maskiner och teknologi) och utvecklingen av det Marx kallar det '''[[allmänna intellektet]]''' - produktionen av [[relativt mervärde]] och kunskapens ökande betydelse i produktionen, parallellt med den individuella arbetsinsatsens allt mindre relevans, leder till en förändring av arbetets karaktär. Medan arbetaren under den formella underordningen producerade materiella bruksvärden genom att förbruka sin fysiska arbetskraft (dvs den vara han sålde till kapitalisten), är den reella underordningens arbetare en representant för den [[sociala individen]] och den enorma mängd ackumulerat vetande som finns i samhället. Mervärdeproduktion handlar således alltmer om information, service och annat [[immateriellt arbete]].

Eftersom kapitalet fortfarande behöver arbetstid som värdemätare, trots att den individuella, mätbara arbetsinsatsen blir allt mindre relevant, skapas en motsättning i organiseringen av arbetet som i förlängningen leder till [[kriser]]. Dessa kan ta sig olika uttryck (och har givetvis även andra orsaker), men leder inte sällan till skarpa motsättningar mellan arbete och kapital, motsättningar som historiskt har lett till att kapitalet revolutionerat sig självt, dvs utvecklat och förfinat sina metoder för [[värdeförmering]] och den åtföljande disciplineringen av arbetskraften. Produktionsmodeller som [[toyotism]] är resultat av denna fortgående inomkapitalistiska revolution.

Eftersom förhållandet mellan arbete och kapital är betydligt mer komplext under den reella underordningen, fungerar disciplineringen och kontrollen av arbetskraften på en mångfald olika sätt och genomsyrar de flesta samhälleliga sfärer (till skillnad från under den formella underordningen då disciplinen mestadels inskränkte sig till fabriken). Genom företeelser som [[biopolitik]] och [[kontrollsamhället]] är det möjligt att upprätthålla kapitallogiken i hela samhällskroppen.

== Vidare läsning ==
Karl Marx: "[[Fragmentet om maskiner]]" (I Fronesis # 9-10)

Marcel: "[[Angreppets och undandragandets kommunism]]" (I [[riff-raff]] # 7)

Reell underordning

2007-05-23T14:51:27Z

Zerkalo:

Kontrollsamhället

2007-05-23T10:54:47Z

Zerkalo: Ny sida: '''Kontrollsamhället''' är ett begrepp använt av Gilles Deleuze i texten ''Postskriptum om kontrollsamhällena.'' Det betecknar den typ av maktrelationer som ersätter de gamla "disc...

Reell underordning

2007-05-23T10:49:24Z

Zerkalo:

'''Reell underordning''' (eller '''subsumtion''') är ett begrepp myntat av [[Karl Marx]] i ''[[Kapitalet]]s'' så kallade opublicerade kapitel ("Den omedelbara produktionsprocessens resultat"), och betecknar en fortsättning på och utvidgning av det han kallar [[formell underordning]]. Det är dock viktigt att påpeka att den reella underordningen inte ersätter den formella, bara utvecklar den och löser vissa av dess problem. Den formella underordningen finns alltid kvar som grund.

Medan den formella underordningen övertar äldre former av produktion och arbetsorganisering, innebär den reella underordningen att helt nya, specifikt kapitalistiska, former av arbete och produktion växer fram. Det kapitalistiska arbetet begränsas inte längre till specifika arbetsplatser, utan lägger under sig hela samhället. Den reella underordningen är skapandet av [[samhällsfabriken]]. Detta är ett resultat av en ökad sammansättning av konstant kapital (maskiner och teknologi) och utvecklingen av det Marx kallar det '''[[allmänna intellektet]]''' - produktionen av [[relativt mervärde]] och kunskapens ökande betydelse i produktionen, parallellt med den individuella arbetsinsatsens allt mindre relevans, leder till en förändring av arbetets karaktär. Medan arbetaren under den formella underordningen producerade materiella bruksvärden genom att förbruka sin fysiska arbetskraft (dvs den vara han sålde till kapitalisten), är den reella underordningens arbetare en representant för den [[sociala individen]] och den enorma mängd ackumulerat vetande som finns i samhället. Mervärdeproduktion handlar således alltmer om information, service och annat [[immateriellt arbete]].

Eftersom kapitalet fortfarande behöver arbetstid som värdemätare, trots att den individuella, mätbara arbetsinsatsen blir allt mindre relevant, skapas en motsättning i organiseringen av arbetet som i förlängningen leder till [[kriser]]. Dessa kan ta sig olika uttryck (och har givetvis även andra orsaker), men leder inte sällan till skarpa motsättningar mellan arbete och kapital, motsättningar som historiskt har lett till att kapitalet revolutionerat sig självt, dvs utvecklat och förfinat sina metoder för [[värdeförmering]] och den åtföljande disciplineringen av arbetskraften. Produktionsmodeller som [[toyotism]] är resultat av denna fortgående inomkapitalistiska revolution.

Eftersom förhållandet mellan arbete och kapital är betydligt mer komplext under den reella underordningen, fungerar disciplineringen och kontrollen av arbetskraften på en mångfald olika sätt och genomsyrar de flesta samhälleliga sfärer (till skillnad från under den formella underordningen då disciplinen mestadels inskränkte sig till fabriken). Genom företeelser som [[biopolitik]] och [[kontrollsamhället]] är det möjligt att upprätthålla kapitallogiken i hela samhällskroppen.

Reell underordning

2007-05-23T10:47:52Z

Zerkalo: Ny sida: '''Reell underordning''' (eller '''subsumtion''') är ett begrepp myntat av Karl Marx i ''Kapitalets'' så kallade opublicerade kapitel ("Den omedelbara produktionsprocessens result...

'''Reell underordning''' (eller '''subsumtion''') är ett begrepp myntat av [[Karl Marx]] i ''[[Kapitalet]]s'' så kallade opublicerade kapitel ("Den omedelbara produktionsprocessens resultat"), och betecknar en fortsättning på och utvidgning av det han kallar [[formell underordning]]. Det är dock viktigt att påpeka att den reella underordningen inte ersätter den formella, bara utvecklar den och löser vissa av dess problem. Den formella underordningen finns alltid kvar som grund.

Medan den formella underordningen övertar äldre former av produktion och arbetsorganisering, innebär den reella underordningen att helt nya, specifikt kapitalistiska, former av arbete och produktion växer fram. Det kapitalistiska arbetet begränsas inte längre till specifika arbetsplatser, utan lägger under sig hela samhället. Den reella underordningen är skapandet av [[samhällsfabriken]]. Detta är ett resultat av en ökad sammansättning av konstant kapital (maskiner och teknologi) och utvecklingen av det Marx kallar det '''[[allmänna intellektet]]''' - produktionen av [[relativt mervärde]] och kunskapens ökande betydelse i produktionen, parallellt med den individuella arbetsinsatsens allt mindre relevans, leder till en förändring av arbetets karaktär. Medan arbetaren under den formella underordningen producerade materiella bruksvärden genom att förbruka sin fysiska arbetskraft (dvs den vara han sålde till kapitalisten), är den reella underordningens arbetare en representant för den [[sociala individen]] och den enorma mängd ackumulerat vetande som finns i samhället. Mervärdeproduktion handlar således alltmer om information, service och annat [[imateriellt arbete]].

Eftersom kapitalet fortfarande behöver arbetstid som värdemätare, trots att den individuella, mätbara arbetsinsatsen blir allt mindre relevant, skapas en motsättning i organiseringen av arbetet som i förlängningen leder till [[kriser]]. Dessa kan ta sig olika uttryck (och har givetvis även andra orsaker), men leder inte sällan till skarpa motsättningar mellan arbete och kapital, motsättningar som historiskt har lett till att kapitalet revolutionerat sig självt, dvs utvecklat och förfinat sina metoder för [[värdeförmering]] och den åtföljande disciplineringen av arbetskraften. Produktionsmodeller som [[toyotism]] är resultat av denna fortgående inomkapitalistiska revolution.

Eftersom förhållandet mellan arbete och kapital är betydligt mer komplext under den reella underordningen, fungerar disciplineringen och kontrollen av arbetskraften på en mångfald olika sätt och genomsyrar de flesta samhälleliga sfärer (till skillnad från under den formella underordningen då disciplinen mestadels inskränkte sig till fabriken). Genom företeelser som [[biopolitik]] och [[kontrollsamhället]] är det möjligt att upprätthålla kapitallogiken i hela samhällskroppen.

Formell underordning

2007-05-23T10:11:34Z

Zerkalo:

'''Formell underordning''' (eller '''subsumtion''') är ett begrepp myntat av [[Karl Marx]] i ''[[Kapitalets]]'' så kallade opublicerade sjätte kapitel ("Den omedelbara produktionsprocessens resultat"), och betecknar den inledande fasen av kapitalets disciplinering av arbetskraften.

Formell underordning innebär att kapitalet fångar in existerande, förkapitalistiska former av produktion och får dem att fungera kapitalistiskt. Till exempel börjar äldre former av arbetsdelning och organisation, som skråhantverk eller traditionellt självförsörjande jordbruk, att lyda under kapitallogiken (hantverksmästaren blir chef och gesällerna blir anställda, bonden blir ägare av mark och försäljare av spannmålsprodukter, etc).

Den formella underordningen bygger på produktionen av [[absolut mervärde]] genom kontinuerlig förlängning av arbetsdagen, dvs den tidsmängd varje arbetare investerar i produktionen. Detta sker genom upprättandet av speciella platser där mervärde utvinns, platser som är utvecklingar av tidigare produktionsformer: fabriken blir en jättelik verkstad, det moderna jordbruket blir en industrialiserad version av det småskaliga lantbruket, etc. På så vis existerar fortfarande en arbetets autonomi från det övriga samhället - det är något som sker på tydligt avgränsade arbetsplatser och bygger på individers fysiska produktion av materiella produkter.

Det är ur dessa förhållanden ett väl definierat industriproletariat uppstår och formulerar sig. [[Arbetarklassen]] blir en aktiv subjektivitet i det kapitalistiska samhället, vilket möjliggör ökad militans i [[klasskampen]] och en utvecklad organisering - [[arbetarrörelsen]] är en produkt av den formella underordningen.

Louis Althusser

2007-05-23T09:08:57Z

Zerkalo:

'''Louis Pierre Althusser''' (1918-1990) var en fransk filosof. Han kallade sig marxist och brukar räknas som en strukturalistisk teoretiker, även om "[[strukturalism]]" inte är en helt okomplicerad etikett i sammanhanget.

Althusser var aktiv i det franska kommunistpartiet PCF (som hade ett nära förhållande till Sovjetunionen) och ägnade mycket energi åt att tillbakavisa vissa strömningar som började göra sig gällande inom den franska vänstern i och med den så kallade avstaliniseringen i Sovjetunionen under 1950-talet. Framför allt handlade det om vissa empiricistiska kunskapsmodeller som ifrågasatte den marxism Althusser bekände sig till, liksom en humanistisk, enligt Althusser i hög grad borgerlig, marxistisk trend inspirerad av [[Jean-Paul Sartre]] och [[existentialismen]].

Det är motståndet mot dessa tendenser som utgör utgångspunkten för Althussers viktigaste teoretiska ansatser: den filosofiska förståelsen av [[Karl Marx]], samt teorin om ideologier och ideologiska statsapparater ([[ISA]]).

Enligt Althusser finns det en viktig skillnad mellan Marx' tidiga och sena arbeten - han talar om ett '''epistemologiskt brott'''. Medan den unge Marx fortfarande rörde sig inom en föreställningsvärld starkt präglad av [[Hegel]] och [[Feuerbach]], innebär verk som ''[[Grundrisse]]'' och ''[[Kapitalet]]'' enligt Althusser en rörelse bort från dessa tidigare, ideologiska referensramar och upprättandet av en djupare filosofisk förståelse av det kapitalistiska produktionssättet som rör sig under dess ekonomistiska, empiriskt observerbara yta.

Teorin om ideologi (som beskrivs i essän "Ideologi och ideologiska statsapparater" i ''Filosofi från proletär klasståndpunkt'', 1976) är inspirerad av [[Gramsci]] och dennes [[hegemoni]]begrepp, och betonar produktionen av [[subjektivitet]] som central för klassamhällets produktion av underordning. Genom ideologiska statsapparater ([[ISA]]) som skolan, media, reklam, etc, fås individerna att frivilligt underordna sig den logik som styr samhället och fungera "på egen hand", dvs att aktivt affirmera sina roller och funktioner i reproduktionen av kapitallogiken samtidigt som de övertygas om att detta är som det ska vara, att allt är ordnat till det bästa.

Även om Althussers ideologikritik är skissartad och ofullkomlig (och färgad av hans leninistiska förståelse av staten och statliga institutioner) har den haft avsevärd betydelse för marxistisk teoribildning.

Louis Althusser

2007-05-23T09:08:24Z

Zerkalo:

'''Louis Pierre Althusser''' (1918-1990) var en fransk filosof. Han kallade sig marxist och brukar räknas som en strukturalistisk teoretiker, även om "[[strukturalism]]" inte är en helt okomplicerad etikett i sammanhanget.

Althusser var aktiv i det franska kommunistpartiet PCF (som hade ett nära förhållande till Sovjetunionen) och ägnade mycket energi åt att tillbakavisa vissa strömningar som började göra sig gällande inom den franska vänstern i och med den så kallade avstaliniseringen i Sovjetunionen under 1950-talet. Framför allt handlade det om vissa empiricistiska kunskapsmodeller som ifrågasatte den marxism Althusser bekände sig till, liksom en humanistisk, enligt Althusser i hög grad borgerlig, marxistisk trend inspirerad av [[Jean-Paul Sartre]] och [[existentialismen]].

Det är motståndet mot dessa tendenser som utgör utgångspunkten för Althussers viktigaste teoretiska ansatser: den filosofiska förståelsen av [[Marx]], samt teorin om ideologier och ideologiska statsapparater ([[ISA]]).

Enligt Althusser finns det en viktig skillnad mellan Marx' tidiga och sena arbeten - han talar om ett '''epistemologiskt brott'''. Medan den unge Marx fortfarande rörde sig inom en föreställningsvärld starkt präglad av [[Hegel]] och [[Feuerbach]], innebär verk som ''[[Grundrisse]]'' och ''[[Kapitalet]]'' enligt Althusser en rörelse bort från dessa tidigare, ideologiska referensramar och upprättandet av en djupare filosofisk förståelse av det kapitalistiska produktionssättet som rör sig under dess ekonomistiska, empiriskt observerbara yta.

Teorin om ideologi (som beskrivs i essän "Ideologi och ideologiska statsapparater" i ''Filosofi från proletär klasståndpunkt'', 1976) är inspirerad av [[Gramsci]] och dennes [[hegemoni]]begrepp, och betonar produktionen av [[subjektivitet]] som central för klassamhällets produktion av underordning. Genom ideologiska statsapparater ([[ISA]]) som skolan, media, reklam, etc, fås individerna att frivilligt underordna sig den logik som styr samhället och fungera "på egen hand", dvs att aktivt affirmera sina roller och funktioner i reproduktionen av kapitallogiken samtidigt som de övertygas om att detta är som det ska vara, att allt är ordnat till det bästa.

Även om Althussers ideologikritik är skissartad och ofullkomlig (och färgad av hans leninistiska förståelse av staten och statliga institutioner) har den haft avsevärd betydelse för marxistisk teoribildning.

Formell underordning

2007-05-23T09:06:40Z

Zerkalo: Ny sida: '''Formell underordning''' (eller subsumtion) är ett begrepp myntat av Karl Marx i ''Kapitalets'' så kallade opublicerade sjätte kapitel ("Den omedelbara produktionsprocessens re...

'''Formell underordning''' (eller subsumtion) är ett begrepp myntat av [[Karl Marx]] i ''[[Kapitalets]]'' så kallade opublicerade sjätte kapitel ("Den omedelbara produktionsprocessens resultat"), och betecknar den inledande fasen av kapitalets disciplinering av arbetskraften.

Formell underordning innebär att kapitalet fångar in existerande, förkapitalistiska former av produktion och får dem att fungera kapitalistiskt. Till exempel börjar äldre former av arbetsdelning och organisation, som skråhantverk eller traditionellt självförsörjande jordbruk, att lyda under kapitallogiken (hantverksmästaren blir chef och gesällerna blir anställda, bonden blir ägare av mark och försäljare av spannmålsprodukter, etc).

Den formella underordningen bygger på produktionen av [[absolut mervärde]] genom kontinuerlig förlängning av arbetsdagen, dvs den tidsmängd varje arbetare investerar i produktionen. Detta sker genom upprättandet av speciella platser där mervärde utvinns, platser som är utvecklingar av tidigare produktionsformer: fabriken blir en jättelik verkstad, det moderna jordbruket blir en industrialiserad version av det småskaliga lantbruket, etc. På så vis existerar fortfarande en arbetets autonomi från det övriga samhället - det är något som sker på tydligt avgränsade arbetsplatser och bygger på individers fysiska produktion av materiella produkter.

Det är ur dessa förhållanden ett väl definierat industriproletariat uppstår och formulerar sig. [[Arbetarklassen]] blir en aktiv subjektivitet i det kapitalistiska samhället, vilket möjliggör ökad militans i [[klasskampen]] och en utvecklad organisering - [[arbetarrörelsen]] är en produkt av den formella underordningen.

Louis Althusser

2007-05-22T16:46:32Z

Zerkalo: Ny sida: Louis Pierre Althusser (1918-1990) var en fransk filosof. Han kallade sig marxist och brukar räknas som en strukturalistisk teoretiker, även om "strukturalism" inte är en helt okompl...

Louis Pierre Althusser (1918-1990) var en fransk filosof. Han kallade sig marxist och brukar räknas som en strukturalistisk teoretiker, även om "[[strukturalism]]" inte är en helt okomplicerad etikett i sammanhanget.

Althusser var aktiv i det franska kommunistpartiet PCF (som hade ett nära förhållande till Sovjetunionen) och ägnade mycket energi åt att tillbakavisa vissa strömningar som började göra sig gällande inom den franska vänstern i och med den så kallade avstaliniseringen i Sovjetunionen under 1950-talet. Framför allt handlade det om vissa empiricistiska kunskapsmodeller som ifrågasatte den marxism Althusser bekände sig till, liksom en humanistisk, enligt Althusser i hög grad borgerlig, marxistisk trend inspirerad av [[Jean-Paul Sartre]] och [[existentialismen]].

Det är motståndet mot dessa tendenser som utgör utgångspunkten för Althussers viktigaste teoretiska ansatser: den filosofiska förståelsen av [[Marx]], samt teorin om ideologier och ideologiska statsapparater ([[ISA]]).

Enligt Althusser finns det en viktig skillnad mellan Marx' tidiga och sena arbeten - han talar om ett '''epistemologiskt brott'''. Medan den unge Marx fortfarande rörde sig inom en föreställningsvärld starkt präglad av [[Hegel]] och [[Feuerbach]], innebär verk som ''[[Grundrisse]]'' och ''[[Kapitalet]]'' enligt Althusser en rörelse bort från dessa tidigare, ideologiska referensramar och upprättandet av en djupare filosofisk förståelse av det kapitalistiska produktionssättet som rör sig under dess ekonomistiska, empiriskt observerbara yta.

Teorin om ideologi (som beskrivs i essän "Ideologi och ideologiska statsapparater" i ''Filosofi från proletär klasståndpunkt'', 1976) är inspirerad av [[Gramsci]] och dennes [[hegemoni]]begrepp, och betonar produktionen av [[subjektivitet]] som central för klassamhällets produktion av underordning. Genom ideologiska statsapparater ([[ISA]]) som skolan, media, reklam, etc, fås individerna att frivilligt underordna sig den logik som styr samhället och fungera "på egen hand", dvs att aktivt affirmera sina roller och funktioner i reproduktionen av kapitallogiken samtidigt som de övertygas om att detta är som det ska vara, att allt är ordnat till det bästa.

Även om Althussers ideologikritik är skissartad och ofullkomlig (och färgad av hans leninistiska förståelse av staten och statliga institutioner) har den haft avsevärd betydelse för marxistisk teoribildning.