https://polkagris.nu.hemsida.eu/wikin/api.php?action=feedcontributions&feedformat=atom&user=Koltrast 2026-05-24T22:38:55Z Användarbidrag MediaWiki 1.24.1 https://polkagris.nu.hemsida.eu/wikin/index.php?title=Euskefeurat:_Seskar%C3%B6visan&diff=22357 2020-05-12T10:17:42Z

<p>Koltrast: </p> <hr /> <div>Låt av [http://www.hadebra.nu/euske/index.html Euskefeurat] om [[Seskarö-upproret]]. Text: [[Ronny Eriksson]]. Musik: Trad.<br /> <br /> == SESKARÖVISAN ==<br /> <br /> Det är nittonhundrasjutton, det är vår på Seskarö <br /> <br /> och nyss har isen gått o lämnat plats för öppen sjö. <br /> <br /> Kvar är ännu hungersnödens beska andedräkt <br /> <br /> o kvar är än den ilska ransoneringen har väckt.<br /> <br /> <br /> I vår kamp för rätt <br /> <br /> att äta sig mätt <br /> <br /> där skulle du varit med. <br /> <br /> <br /> Potatisen var slut, så även kött o tålamod <br /> <br /> men bröd det fanns det gott utav, i handlarns lagerbod. <br /> <br /> Det brödet var ej tänkt för oss som nästan svalt ihjäl <br /> <br /> men vi stega in trehundra man o handlade likväl.<br /> <br /> <br /> I vår kamp för rätt <br /> <br /> att äta sig mätt <br /> <br /> där skulle du varit med. <br /> <br /> <br /> Då sändes två konstaplar ifrån fastlandet hitut <br /> <br /> ty överheten ville lära oss att veta hut. <br /> <br /> Dom tog till förhör, fyra utav våra män, <br /> <br /> men hunger, det är inget brott så vi fritog dom igen. <br /> <br /> <br /> I vår kamp för rätt <br /> <br /> att äta sig mätt <br /> <br /> där skulle du varit med. <br /> <br /> <br /> Då kom kapten Ventzel hit, den trettionde maj <br /> <br /> o la till med femtio man vid Läppeniemi ångbåtskaj. <br /> <br /> Så togs ännu fler utav de våra till förhör <br /> <br /> men vi var nog nästan tusen, stod o ropa utanför. <br /> <br /> <br /> <br /> I vår kamp för rätt <br /> <br /> att äta sig mätt <br /> <br /> där skulle du varit med. <br /> <br /> <br /> Kaptenens franska nerver tålde inte våra rop. <br /> <br /> Han gav truppen order att med vapnen skingra allihop. <br /> <br /> Soldaterna var arbetare o visste för vad vi slogs <br /> <br /> o vi tog utav dom bössorna o jaga dom till skogs. <br /> <br /> <br /> I vår kamp för rätt <br /> <br /> att äta sig mätt <br /> <br /> där skulle du varit med. <br /> <br /> <br /> Än en gång visa sej överheten värda allt vårt hat. <br /> <br /> Dom sände ännu fler soldater hit i stället för mat. <br /> <br /> Ja, ön den blev belägrad utav makt o överhet <br /> <br /> o det vapen som vi hade var vår solidaritet. <br /> <br /> <br /> I vår kamp för rätt <br /> <br /> att äta sig mätt <br /> <br /> där skulle du varit med. <br /> <br /> <br /> Till slut fick vi vårt bröd o vår potatis o vårt kött <br /> <br /> o det växte kraft o tillförsikt ur kampen som vi fött. <br /> <br /> Det vapen som vi hade var vår solidaritet <br /> <br /> o det vi lärde då blir våra barns erfarenhet. <br /> <br /> <br /> I vår kamp för rätt <br /> <br /> att äta sig mätt <br /> <br /> där skulle du varit med. <br /> <br /> <br /> <br /> [[Kategori:Musik]]<br /> [[Kategori:Seskarö]]</div>

Koltrast https://polkagris.nu.hemsida.eu/wikin/index.php?title=Seskar%C3%B6-upproret&diff=22356 2020-05-12T10:17:18Z

<p>Koltrast: </p> <hr /> <div>[[Bild:Seskaro-upproret.jpg|frame|right|Sågverksarbetare i hamnen under upproret.]]<br /> I maj 1917 samlades Seskarös arbetare i Folkets hus. Försörjningsläget på ön var kritiskt och arbetarna och deras familjer gick hungriga. Sågverksarbetarna på ön menade att två bagare hade betydande brödlager från tiden före ransoneringen, och menade att bagarna brukade sälja delar av lagret på Haparandas svartabörsmarknad. Efter mötet begav sig ett hundratal av mötesdeltagarna till de två bagerierna för att tvångsköpa mat och kunna dela den broderligt sinsemellan. Detta var ett brott emot dom rådande ransoneringslagarna trots att betalningen varit helt i sin ordning och att en stor del av den mat som ransonerats ut till Seskarö hade varit rutten när den anlänt. <br /> <br /> == Staten agerar ==<br /> <br /> När [[polisen]] i Haparanda fick reda på att arbetarna hade börjat ta tag i sina egna liv fick de eld i baken. Länsman spärrade in några arbetare i ett brädgårdskontor. De fritogs av sina kamrater som menade på att tvångsköpen hade varit en kollektiv handling och inga enskilda personer skulle straffas för det. Två dagar senare (den 27 maj) anlände en 50 man militär styrka till Seskarö. Vid det här laget hade arbetarna bildat en kommitté och administrerade själv ön. När militären anlänt krävde polisen att få förhöra några arbetare och förde dessa till ett bostadshus. Utanför huset samlades snart en folkmassa på omkring tusen personer som ville att arbetarna genast skulle släppas. Kronofogden läste högt upprorslagen för massan och befallde den att skingras. När arbetarna inte lydde gjorde militären chock med fällda bajonetter. Soldaterna avväpnades snabbt av arbetarna varav två skadades av pistolskott, den ena i benet den andra i armen. Det hade varit en officer som skjutit, dem flesta meniga lämnade frivilligt från sig vapnen. Korta diskussioner om att eventuellt straffa officeren avslutades med ett beslut att lämna våldet åt sidan. <br /> <br /> == Slutet ==<br /> <br /> Dagen därpå ockuperades ön utav en 500 man stark militär styrka med kanoner och kulsprutor. Efter ännu några dagar anlände landshövdingen Murray (storsvensk borgare) från Luleå med ett skeppslast mat. Nio arbetare dömdes till straffarbete och en fick böter. <br /> <br /> Upproret på Seskarö kom att ha stor betydelse för arbetarrörelsen i Norrbotten. Klassmotsättning kom tydligt i dagen, polis och militär som maktmedel för de härskande blev klarlagda och i hela [[Norrbotten]] svetsades arbetarklassen samman i solidaritet för Seskarös arbetare. <br /> <br /> Händelsen omsjungs i [[Euskefeurats]] låt [[Euskefeurats: Seskarövisan|Seskarövisan]] från albumet ''Ägge borte katta''.<br /> <br /> == Läs mer ==<br /> <br /> *[[Klockare, Sigurd: Den svenska revolutionen 1917-1918]]<br /> <br /> [[Kategori:1917]]<br /> [[Kategori:Arbetaruppror]]<br /> [[Kategori:Hungeruppror]]<br /> [[Kategori:Arbetare i rörelse - Sverige]]<br /> [[Kategori:Seskarö]]<br /> [[Kategori:Norrbotten]]</div>

Koltrast https://polkagris.nu.hemsida.eu/wikin/index.php?title=Robert_Aschberg&diff=22355 2020-05-12T10:10:25Z

<p>Koltrast: </p> <hr /> <div>[[Bild:Aschberg_robert.gif|frame|right|&quot;''En del var rent religiösa, ville bli partiets slavar. När vi i rörelsen skulle börja ha fejkade namn tyckte jag att det gick för långt''&quot;.]]<br /> <br /> '''Robert Aschberg''' (1952-) är en av rikets mer namnkunniga journalister, mediakapitalist och före detta [[Mao Zedong|maoist]]. Gjort sig ett namn på att vara en av [[TV-3|TV-3's]] frontfigurer. Hans stil har hela vägen gått ut på att leka provokativ högerliberal gubbe. Var med och bröt marken för dokusåporna (Baren, Club Goa och Expedition Robinson) i TV-Sverige. Annars är han mest känd för sitt sjabbiga samhällsprogram Insider. Sonson till [[Olof Aschberg]], &quot;''den röde bankiren''&quot;.<br /> <br /> == Den röda ungdomen ==<br /> Farsan var under Roberts ungdom gästforskare i [[USA]] och den unge akademikerungen pluggades således i amerikansk skola. Levde det glada livet och lyckades bli relegerad från skolan på grund av sitt långa hår som han vägrade klippa av sig. Kom hem till Sverige under tidigt 1970-tal och engagerade sig under gymnasieperioden genast i Bromma [[FNL-grupp]] (tillsammans med bland andra [[Stina Dabrowski]]). Därifrån var steget kort till [[kommunism|kommunismen]] och [[KFML]]/[[Sveriges kommunistiska parti (1967)|Sveriges kommunistiska parti]]. Han arbetade på [[Oktoberförlaget]] i Göteborg där han så småningom ansvarade för skivutgivningen. Han arbetar samtidigt på tidningen [[Gnistan]] tillsammans med [[Peppe Engberg]], [[Peter Kadhammar]], [[Göran Rosenberg]] och [[Jörgen Widsell]] som alla också gjort lysande karriärer i [[mediasverige]]. Även sossekariäristen [[Marita Ulvskog]] jobbade han med.<br /> <br /> När utsikterna för en upphöjd position i en framtida röd byråkrati och maoismens förlorat sitt rocknrollskimmer var det dags att söka karriären på annat håll. Precis som så många andra av medel- och överklassynglen som förvillat sig in i den maoistiska studentvänstern. Det här var nån gång under slutet på 1970-talet och Robert motiverar det hela så här: <br /> <br /> &lt;blockquote&gt; Mitt avståndstagande från kommunismen började när Jörgen Widsell och jag var i Tjeckoslovakien och spelade in skivor med oppositionella musiker för [[Oktober Förlag|Oktobers]] räkning. Det var ju ett [[revisionism|revisionistland]], men jag såg samma mönster i vår egen organisation. I Kina var det samma sak, istället för mjölk och honung var det massvält, och det fanns alltid några som skodde sig. Efter en lång tids funderande sade jag: Jag tror inte på det här. Jag springer gärna med flygblad i en sakfråga, men om jag inte är kommunist ska jag inte vara med. Det var någon gång mot slutet av sjuttiotalet.&lt;/blockquote&gt;<br /> <br /> == Från tidningsslusk via ful-TV till mediakapitalist ==<br /> 1980 började Aschberg lalla runt som skribent på [[Expressen]]. Robban hade stämt i bäcken och insåg att det nu var &quot;nyliberalismen&quot; som var det nya heta. Det var alltså på tiden att slicka blåborgarröv och dundra ut den fria kapitalismens lov. Ett kort litet steg från att propagera för byråkratkapitalismen. Fast bra mycket bättre betalt. Han jobbade så småningom upp ett namn och fick vara åsiktsmaskin på tidskriften [[Z]] (driven av samma bolag som sedan skapade Z-TV). Mediekapitalisten [[Jan Stenbeck]] gillade &quot;Robbans&quot; burdusa stil och lockade över honom till TV-3.<br /> <br /> När kulorna rullade in var det bara att själv börja leva på andras arbete. Som ett led i detta var han med och grundade det under 1990-talet mycket framgångsrika Strix Television (med bland annat Expidtion Robinson och andra dokusåpor). Det är under den här perioden Robert blir rikskänd programledare med alla sin fulproduktioner så som ''I kväll med Aschberg'', ''Aschberg, Aschbergs värld'', ''Aschberg fredag'', ''Aschbergs uppesittarkväll'', ''Baren'', ''Insider'' och ''Club Goa'' med flera. Aschberg är idag en av de tätare gubbarna i mediebranschen.<br /> <br /> Robert gillar inte [[nazism|nazzar]] och är engagerad i [[Expo]], han är till och med dess ansvarige utgivare.<br /> <br /> Vart lite liv runt honom när det kom fram att han skrivit ut checkar på miljonbelopp till den så kallade &quot;Solvallakungen&quot;. Var någon skum bedrägerihärva som Aschberg förlorade tvåsiffriga miljonbelopp. Eftersom han är ett högdjur av rang var det väl ingen som pallade utreda omständigheterna runt det hela noggrannare.<br /> <br /> Påstår sig ha varit yrkeschaufför.<br /> <br /> == Skrivet på wikin ==<br /> * [[Aschberg, Robert: Nyklippt|Nyklippt]], 1991.<br /> <br /> [[Kategori:Journalister]]<br /> [[Kategori:Svenska kapitalister]]<br /> [[Kategori:Svenska karriärkommunister]]</div>

Koltrast https://polkagris.nu.hemsida.eu/wikin/index.php?title=Robert_Aschberg&diff=22354 2020-05-12T10:09:05Z

<p>Koltrast: </p> <hr /> <div>[[Bild:Aschberg_robert.gif|frame|right|&quot;''En del var rent religiösa, ville bli partiets slavar. När vi i rörelsen skulle börja ha fejkade namn tyckte jag att det gick för långt''&quot;.]]<br /> <br /> '''Robert Aschberg''' (1952-) är en av rikets mer namnkunniga journalister, mediakapitalist och före detta [[Mao Zedong|maoist]]. Gjort sig ett namn på att vara en av [[TV-3]]´s frontfigurer. Hans stil har hela vägen gått ut på att leka provokativ högerliberal gubbe. Var med och bröt marken för dokusåporna (Baren, Club Goa och Expedition Robinson) i TV-Sverige. Annars är han mest känd för sitt sjabbiga samhällsprogram Insider. Sonson till [[Olof Aschberg]], &quot;''den röde bankiren''&quot;.<br /> <br /> == Den röda ungdomen ==<br /> Farsan var under Roberts ungdom gästforskare i [[USA]] och den unge akademikerungen pluggades således i amerikansk skola. Levde det glada livet och lyckades bli relegerad från skolan på grund av sitt långa hår som han vägrade klippa av sig. Kom hem till Sverige under tidigt 1970-tal och engagerade sig under gymnasieperioden genast i Bromma [[FNL-grupp]] (tillsammans med bland andra [[Stina Dabrowski]]). Därifrån var steget kort till [[kommunism|kommunismen]] och [[KFML]]/[[Sveriges kommunistiska parti (1967)|Sveriges kommunistiska parti]]. Han arbetade på [[Oktoberförlaget]] i Göteborg där han så småningom ansvarade för skivutgivningen. Han arbetar samtidigt på tidningen [[Gnistan]] tillsammans med [[Peppe Engberg]], [[Peter Kadhammar]], [[Göran Rosenberg]] och [[Jörgen Widsell]] som alla också gjort lysande karriärer i [[mediasverige]]. Även sossekariäristen [[Marita Ulvskog]] jobbade han med.<br /> <br /> När utsikterna för en upphöjd position i en framtida röd byråkrati och maoismens förlorat sitt rocknrollskimmer var det dags att söka karriären på annat håll. Precis som så många andra av medel- och överklassynglen som förvillat sig in i den maoistiska studentvänstern. Det här var nån gång under slutet på 1970-talet och Robert motiverar det hela så här: <br /> <br /> &lt;blockquote&gt; Mitt avståndstagande från kommunismen började när Jörgen Widsell och jag var i Tjeckoslovakien och spelade in skivor med oppositionella musiker för [[Oktober Förlag|Oktobers]] räkning. Det var ju ett [[revisionism|revisionistland]], men jag såg samma mönster i vår egen organisation. I Kina var det samma sak, istället för mjölk och honung var det massvält, och det fanns alltid några som skodde sig. Efter en lång tids funderande sade jag: Jag tror inte på det här. Jag springer gärna med flygblad i en sakfråga, men om jag inte är kommunist ska jag inte vara med. Det var någon gång mot slutet av sjuttiotalet.&lt;/blockquote&gt;<br /> <br /> == Från tidningsslusk via ful-TV till mediakapitalist ==<br /> 1980 började Aschberg lalla runt som skribent på [[Expressen]]. Robban hade stämt i bäcken och insåg att det nu var &quot;nyliberalismen&quot; som var det nya heta. Det var alltså på tiden att slicka blåborgarröv och dundra ut den fria kapitalismens lov. Ett kort litet steg från att propagera för byråkratkapitalismen. Fast bra mycket bättre betalt. Han jobbade så småningom upp ett namn och fick vara åsiktsmaskin på tidskriften [[Z]] (driven av samma bolag som sedan skapade Z-TV). Mediekapitalisten [[Jan Stenbeck]] gillade &quot;Robbans&quot; burdusa stil och lockade över honom till TV-3.<br /> <br /> När kulorna rullade in var det bara att själv börja leva på andras arbete. Som ett led i detta var han med och grundade det under 1990-talet mycket framgångsrika Strix Television (med bland annat Expidtion Robinson och andra dokusåpor). Det är under den här perioden Robert blir rikskänd programledare med alla sin fulproduktioner så som ''I kväll med Aschberg'', ''Aschberg, Aschbergs värld'', ''Aschberg fredag'', ''Aschbergs uppesittarkväll'', ''Baren'', ''Insider'' och ''Club Goa'' med flera. Aschberg är idag en av de tätare gubbarna i mediebranschen.<br /> <br /> Robert gillar inte [[nazism|nazzar]] och är engagerad i [[Expo]], han är till och med dess ansvarige utgivare.<br /> <br /> Vart lite liv runt honom när det kom fram att han skrivit ut checkar på miljonbelopp till den så kallade &quot;Solvallakungen&quot;. Var någon skum bedrägerihärva som Aschberg förlorade tvåsiffriga miljonbelopp. Eftersom han är ett högdjur av rang var det väl ingen som pallade utreda omständigheterna runt det hela noggrannare.<br /> <br /> Påstår sig ha varit yrkeschaufför.<br /> <br /> == Skrivet på wikin ==<br /> * [[Aschberg, Robert: Nyklippt|Nyklippt]], 1991.<br /> <br /> [[Kategori:Journalister]]<br /> [[Kategori:Svenska kapitalister]]<br /> [[Kategori:Svenska karriärkommunister]]</div>

Koltrast https://polkagris.nu.hemsida.eu/wikin/index.php?title=Vilda_strejken_vid_LKAB&diff=22353 2020-04-14T11:21:32Z

<p>Koltrast: /* Idag */</p> <hr /> <div>[[Bild:Lkab_1969.jpg‎|frame|right]]<br /> <br /> Malmfältens gruvarbetare har vid ett flertal tillfällen strejkat och rest sig mot gruvkoncernen [[LKAB]]. Men när en pratar om den &quot;vilda strejken vid LKAB&quot; är det den ''stora gruvstrejken 1969–1970'' (i folkmun endast kallad ''Strejken'') som man hänvisar till. Strejken var inte bara en vild strejk; det var en vild strejk i ett av de största statliga företagen, mot en [[Socialdemokratiska Arbetarpartiet|socialdemokratisk]] regering och mot de toppstyrda facken. Gruvarbetarnas motståndare var sålunda inte enbart gruvbolaget. Utan också det egna fackförbundet.<br /> <br /> Strejkens startskott gick av den 9 december 1969 i Leveäniemigruvan i Svappavaara, när ett par gubbar satte sig och ner och vägrade arbeta. Detta blev början på den 57 dagar långa strejken (9 december 1969 – 4 februari 1970) som inom kort kom att omfatta hela Malmfälten och kom att rejält skaka etablissemanget i Sverige under några kalla vintermånader 1969 - 1970. <br /> <br /> === Bakgrund ===<br /> <br /> 1957 kom beslutet från regeringen att Grängesbergsbolaget löstes ut från sitt ägande i LKAB och företaget blev därmed förstatligat. Nu så såg gruvarbetarna i Malmfälten vad de trodde var ljuset i tunneln, gruvan hade äntligen blivit statlig och bättre tider var på väg. Man vinkade hejdå till ackordslöner och hej till rättvisa. Men så blev det inte riktigt. Det statliga LKAB hade fått regeringens uppdrag att drivas affärsmässigt, som ett vanligt privat bolag. Affärsmässigt och lönsamt skulle det också drivas. <br /> <br /> Gruvarbetarna var väl medvetna om vad [[kapitalism|kapitalismen]] innebar men de var inte medvetna om vad [[LO]] var (och är). Istället för bättre tider kom gruvarbetarna under de kommande åren istället att erfara vad som måste vara det största experimentet av &quot;[[taylorism]]&quot; i svensk historia. <br /> <br /> 1966 så beslöt pamparna på huvudkontoret nere i Stockholm att de skulle införa det amerikanska så kallade ''UMS-systemet'' (Universal Maintenance Standards, snabbt omdöpt av gruvarbetarna till ”Ultra Modernt Slaveri”, ”Utan Mat i Skafferiet” eller ”MUMS för arbetsköparen” eller helt enkelt &quot;LO-metoden&quot;. En av de pådrivande i processen att införa UMS var rationaliseringsavdelningens chef [[Hans Ahlman]]. UMS innebar att varje arbetsmoment uppmättes av tidsstudiemän. Allt från hur länge det tar att spika en spik, tanka en traktor, ladda dynamit, till att bara dricka en kopp kaffe i kuren klockades av gubbar i kostym och slips (Öppna och stänga en kran: 3,6 sekunder (1TTU), Gå 7-14 meter: 10,8 sekunder (3 TTU), Använda hammare 1-5 slag, 3,6 sekunder (1 TTU, Rengöra händer med torr trasa: 7,2 sekunder (2 TTU)). <br /> <br /> Detta resulterade i situationer där en arbetare kunde ha lyckats lasta en mängd gråberg (utöver det som var skrivet att en kunde lasta i protokollet) och om någon förman fick reda på detta var tidsstudiemännen där med sina stoppur. Slutsatsen blev att eftersom en arbetare hinner lasta utöver den givna summan man mätt upp på den här tiden så ska vi sänka tiden! Alltså höjdes målen för hur mycket arbetaren måste lyckas lasta fast på mycket kortare tid. <br /> <br /> Detta följdes upp med att man 1968 också kom att införa de &quot;'''31 ledarskapsteserna'''” inom hela LKAB. Teserna importerades från England och hade tagits fram av en amerikansk ”relationsforskare” och entreprenör vid namn [[George Kenning]], snabbt fick de öknamnet de &quot;kenningska tesern&quot; av arbetarna. LKAB hade redan förberett för en hårdare styrning uppifrån genom ökade löneskillnader mellan arbetare och deras chefer. Men teserna kom att bli det som på svart och vitt slog fast den nya hierarkin inom bolaget. Enligt de 31 teserna behövde chefen inte kunna jobbet längre, han skulle bara vara ledare och kontrollant. Alla ingenjörer och tjänstemän fick lära sig teserna och utbilda sig i hur slipstenen skulle dras. Svart på vitt fanns nu den auktoritära chefskultur som LKAB-ledningen odlade och som gruvarbetarna fick känna på varje dag.[[http://offensiv.socialisterna.org/sv/880/inrikes/5067/|//offensiv.socialisterna.org/sv/880/inrikes/5067/]]<br /> <br /> '''Några exempel på de 31 teserna:''' <br /> <br /> - Tes 9: En anställd har aldrig mer än en chef (d v s du kan inte klaga hos någon annan om du blir illa behandlad av din chef).<br /> <br /> -Tes 11: En chef måste intaga fö-rarplatsen, utöva sina befogenheter, tillämpa fast ledarskap och ha kontroll över sina anställda.<br /> <br /> - Tes 13: Varje förändring i en anställds arbetsuppgifter och placering måste accepteras som vidtagen i företagets intresse.<br /> <br /> - Tes 15: ”Ett effektivt ledarskap är att leda genom styrning och inte genom exempel.&quot; <br /> <br /> - Tes 16: Skicklighet som fackman innebär i och för sig inte skicklighet i ledarskap – en chef kan i princip leda vilken verksamhet som helst. <br /> <br /> - Tes 17: En chef måste visa fullständig lojalitet mot överordnad.<br /> <br /> -Tes 18: En chef identifierar sig med, understödjer alla beslut i företaget.<br /> <br /> - Tes 20: ”En chef måste vara beredd att byta ståndpunkt för att stödja högre chef.”<br /> <br /> - Tes 21: Att utföra arbetsuppgifter­na med villighet är en merit.<br /> <br /> - Tes 27: Den enskildes värde för företaget bestäms i hans bidrag till hela organisationens framgång.<br /> <br /> - Tes 29: En chef ska utöva sitt ledarskap så att icke-chef endast behöver följa givna order. <br /> <br /> ''”Det kenningska tesernas värld är märklig. Där finns inga människor, bara chefer och icke-chefer. Där finns bara order neråt och lojalitet uppåt. Relationerna är benhårt fastlagda som i ett feodalt samhälle”'' (Citat från: ''Pappren på bordet I – strejkkommitténs vitbok'').<br /> <br /> Teserna var aldrig tänkta att nå offentlighetens ljus, men någon som uppenbarligen inte gillade dem läckte teserna till bibliotekarien i Malmberget som förstorade upp dem och hängde upp dem på väggen bredvid Sara Lidmans och Odd Uhrboms utställning [[Lidman,_Sara:_Gruva|Gruva]]. Till saken hör att Svenska Gruvindustriarbetareförbundet ordförande Bernt Nilsson (som också satt i LK­AB:s styrelse) kände till teserna, men hade hållit tyst om det. När dessa offentliggjordes på folkbiblioteket i Malmberget i december 1968, blev reaktionen kraftig.<br /> <br /> Ledningen för bolaget hade flyttat från Kiruna till Stockholm och ansågs ha tappat kontakten med arbetarnas verklighet. Ledarstilen som man nu praktiserade inom LKAB fick väldigt negativa praktiska konsekvenser: Felaktiga varningar till arbetare blev kvar (eftersom en chef aldrig gör fel), Chefers misstag och beslut som till och med riskerade livet på arbetare, sopades under mattan av samma anledning. Men värst var kanske att LKAB:s ledarstil lade en död hand över alla arbetsmiljöproblem som fanns och som till och med förvärrades: det handlade om farliga dieselavgaser, olycksrisken, buller och över- tidsarbete.<br /> <br /> Annat djävulskap som ledningen sysslande med var bland annat att sätta spikar på alla soptunnor underjord så att en inte arbetare skulle kunna sätta sig ner på dem. Ett till exempel på den tydliga hierarkin var att LKAB:s tjänstemän hade motorvärmare till sina bilar, men inte arbetarna. Det säger rätt mycket om hur förhållandena var i gruvan. Förutom dessa förändringar kom LKAB att dra ner personalstyrkan med 1400 man (främst i Malmberget) och sänka lönerna.<br /> <br /> Orsakerna till strejken var alltså många och den kom inte som en blixt ifrån klar himmel för någon utom bolaget. Under hela 1968 hade fackets medlemsmöten kokat av ilska och krav på strejk hade rests, också när representanter för LKAB deltagit. Redan den 1 december hade truckverkstaden i Kiruna sittstrejkat i två dagar och den 4 december var det sittstrejk i rörverkstaden i Malmberget. Ändå hävdade LKAB:s disponent Torsten Göransson (när strejken bröt ut den 9 december) att det måste röra sig om ett missförstånd.<br /> <br /> I korta drag kan en säga att arbetarna hade hunnit bli redigt trötta på arbetsförhållandena och den allmänna attityden som riktades mot dem från bolaget i slutet av 1969.<br /> <br /> === Strejken ===<br /> <br /> [[Bild:Gruvstrejken_lkab_1969_demo.jpg|frame|right]|”Vi är människor. Tänk att man ska behöva säga det i Sverige, år 1969!”]]Tisdagen 9 december 1969 satte sig 35 gruvarbetare i Svappavaara. Borrare, laddare och truckförare hade stämplat in vid sex snåret på morgonen för att i manskapshuset mötas av meddelandet att nu skulle deras lön sänkas. Detta var droppen som fick bägaren att rinna över. På kvällen hotar bolaget, det statliga LKAB, att lägga ner hela gruvan om inte arbetet återupptas nästa dag. Men hoten biter inte. Istället sprider sig strejken med en löpelds hastighet. Inom ett dygn gjorde gruvarbetarna i Kiruna detsamma som sina kamrater i Svappavaara. 3.100 man i strejk. Den 12 december anslöt sig även arbetsstyrkan i Malmberget. Nu var det dryga 4.800 man som lagt ner arbetet.<br /> <br /> Senare på kvällen (den 9 december) hölls det första stormötet i Svappavaara. I Malmberget (Gruvindustriarbetareförbundet avdelning 4) hade ännu inget avgörande inträffat. Torsdagen den 11 december hade alla arbetare i Kiruna gått med i strejken. Också i Malmberget lade avdelning efter avdelning ned arbetet och på kvällen stod hela gruvan stilla. Vid LKAB:s malmlastning i Luleå (Gruv avd 40) satte sig arbetarna i manskapshuset – bara fackföreningsstyrelsen fortsatte att arbeta. På förmiddagen sitter alla arbetare i Kiruna, men läget är fortfarande oklart. Förrådsgubben Harry Holmlund (i Kirunagruvan) försöker få tag på ombudsman Rehnkvist för att be honom att äntligen ta itu på allvar med omräkningsfaktorn. Rehnkvist är oanträffbar. På kontoret börjar fyra postflickor sympatistrejka. De hotas med omedelbart avsked och tvingas tillbaka till arbetet. (Senare, när strejkrörelsen tagit form, går alla kollektivanställda på kontoret i strejk.) <br /> <br /> På kvällen den 11 december hölls det första stormötet i Kiruna efter att [[Harry Holmlund]] hyrt Sporthallen i eget namn, vilket innebar att strejken tog en ny vändning. Den blev organiserad. <br /> <br /> Under det första stormötet i Kiruna utsågs en strejkkommitté på nio personer som skulle företräda arbetarna. Förslaget kom från [[Ture Rantatalo]] och [[Elof Luspa]] som båda kom att bli invalda att sitta i strejkkommittén. Den valda strejkkommittén domineras av äldre arbetare med mångåriga fackliga uppdrag bakom sig. Valda blev: Axel Grensjö, Harry Holmlund, Olle Hultin, Atle Lans, Hilding Lindström, Elof Luspa, Ture Rantatalo, Sixten Stråhlberg och Ronald Svensson. <br /> Bara en av kommittéledamöterna i Kiruna är politiskt aktiv, Atle Lans som är [[Folkpartiet|Folkpartistisk]] stadsfullmäktigeledamot. Rantatalo är passiv [[VPK|VPK-are]]. Holmlund och Luspa är partilösa socialister, som tidigare varit [[Socialdemokrater]] men som lämnat SAP sedan de sett ”myglet bakom kulisserna”. Pressekreteraren Lindström är organiserad Socialdemokrat liksom suppleanten Wigerstedt. De övriga är partilösa socialister.<br /> <br /> Från att ha varit en sittstrejk enade sig mötet om, på Elof Luspas förslag, att utvidga densamma till total strejk. Istället för att sittstrejka skulle arbetarna istället stanna hemma. <br /> <br /> Harry Holmlund yttrade på det första strejkmötet:<br /> <br /> ''”Vi är människor. Tänk att man ska behöva säga det i Sverige, år 1969!”.'' <br /> <br /> Under mötet formulerade arbetarna också de första kraven. Minst 13,50 kr timmen för överjordsarbete, minst 15 kr timmen för underjordsarbete, månadslön, omräkningsfaktorn bort, bättre personalpolitik, arbetsmiljöförbättringar och öppna förhandlingar var några av de krav arbetarna fastslog att de skulle få igenom innan de återgick till arbetet. <br /> <br /> Samma kväll höll arbetarna i Svappavaara ett eget möte och valde en egen strejkkommitté på tre personer.<br /> <br /> Fredagen den 12 december (dagen efter stormötet i Kiruna och Svappavaara) höll arbetarna i Malmberget också sitt första stormöte. De närmare 2 000 gruvarbetarna skärpte kraven ytterligare. [[Arne S. Lundberg]] (LKAB:s VD) ska avgå, LKAB ska lämna [[SAF]], införande av månadslön och ålderstillägg och borttagande av UMS-systemet var några av kraven. [[Johnny Nilsson]] (senare ordförande i Malmbergets strejkkommitté) frågade arbetarna som samlats i Malmbergets sporthall. &quot;- Finner mötet att vi fortsätter strejken?&quot; Svaret blev att de församlade gruvarbetarna utropar ett rungande JA på frågan. <br /> <br /> Samtidigt som det tvåtusenhövdade strejkmötet pågick på sporthallen i Malmberget höll Gruv Avdelning 4 (Malmberget) ett medlemsmöte. Det samlade drygt 30-talet personer. I Svappavaara anordnade också [[VPK]] ett möte där de avhandlade paragraf 32 (det vill säga arbetsköparens rätt att ”fritt leda och fördela arbetet”). 23 personer kom till det mötet. <br /> <br /> Stormötet i Malmberget ledde till att gruvarbetarna där också valde att utse sin egna strejkkommitté på nio personer. Tillsammans kom de tre strejkkommittéerna (Kiruna, Malmberget och Svappavaara) att bildad den ''Centrala Strejkkommittén'' eller ''21-mannadelegationen''. Redan på detta möte konstaterar man att strejken är olaglig och man är medveten om att inget strejkunderstöd kommer att betalas ut. Ändå röstar arbetarna fram en total strejk: från den 12 december stannar man hemma och strejkens startdatum sätts. <br /> <br /> På de första stormötena antogs några viktiga krav som hade diskuterats bland arbetarna under strejkens första dagar. Dessa krav kom att förfinas, förtydligas och utökas av den Centrala strejkkommittén. <br /> <br /> • Lönefrågan ska upptas innan arbetet återupptas.<br /> <br /> • Månadslön ska införas med motsvarande minst 15 kronor/timme under jord och 13:50<br /> kronor/timme ovan jord.<br /> • Omräkningsfaktorn ska bort.<br /> <br /> • UMS ska bort.<br /> <br /> • LKAB ska lämna SAF.<br /> <br /> • Förhandlingarna ska vara öppna (Det vill säga hela strejkkommittén ska delta i förhandlingarna).<br /> <br /> • Åldertillägg.<br /> <br /> • Rekreationsbidrag i nivå med tjänstemännens.<br /> <br /> • Reducerad övertid.<br /> <br /> • Busstransporter måste förbättras.<br /> <br /> • Undersöka riskerna med dieselavgaser.<br /> <br /> LKAB sätter redan från början hårt mot hårt – och får uppbackning av LO, Socialdemokratin och delar av media. Det som startat i Malmfälten är inte bara en vild strejk; det är en vild strejk i ett av de största statliga företagen, mot en socialdemokratisk regering och mot de toppstyrda facken. <br /> <br /> Arbetarna skulle sålunda få erfara att det inte bara var LKAB som de var tvungen att strida emot. Facket, inte bara de lokala byråkraterna utan också förbundsledningen, kom från första början att vända sig emot arbetarna. Förbundsledningen (med tillförordnande ordföranden [[Bernt Nilsson]]) i spetsen reste upp till Malmfälten för att försöka få arbetarna att återgå till gruvorna. <br /> <br /> Den 12 december intervjuades ordförande Bernt Nilsson (som också satt i LK­AB:s styrelse) i radions Norrbottenskvarten och därefter i lunchekot. Där gav han liv åt en konspirationsteori, som hängde med så länge strejken varade, att strejken skulle vara organiserad av ett fåtal kommunister och att det inte var gruvarbetarna som tagit initiativet till den.<br /> <br /> I intervjun sade han:<br /> ''&quot;Strejken verkar vara välorganiserad, varför jag drar slutsatsen att den är styrd av politiska grupper. Personligen så har jag fått intrycket att det hela är en politisk aktion&quot;.''<br /> <br /> Fyr dagar senare var det dags igen när han sade att ''&quot;strejken var i detalj planerad. Men vilka krafter som lagt upp planeringen är svårt att säga.”'' <br /> <br /> Strejken överraskade både regeringen, [[Olof Palme]] och [[Geijer]] och [[Nordgren]] i LO. Inför arbetarnas enighet och beslutsamhet krympte dessa ”arbetsledare” ihop till de ynkliga figurer som de var. Geijer vågade inte ställa upp i telefonväktardebatten med Elof Luspa och Olof Palme vågade inte åka upp till Malmfälten trots att arbetarna omgående bjöd upp honom.<br /> <br /> Onsdagen den 7 januari 1970 samlades LKAB:s styrelse i Stockholm. De beslutade att inga eftergifter till de strejkande fick ske. Gruvarbetarna skulle tvingas på knä. Några förhandlingar, i ordets rätta bemärkelse, kunde det inte bli tal om innan arbetarna återgått till arbetet. Dessa beslut fattades med den socialdemokratiska regeringens goda minne. <br /> <br /> Arbetarna vid LKAB:s förvaltning i Narvik, varifrån det mesta av malmen skeppades, erbjöd sympatistrejk men strejkledningen i Malmfälten avböjde. Det var ett beslut som senare skulle visa sig vara mycket olyckligt.<br /> <br /> === Slutet - Söndra och härska ===<br /> <br /> I den Centrala strejkkommittén fanns det, efter en tid, två linjer: en som ville gå fackets och LO:s väg och en som stenhårt leddes av de beslut som gruvarbetarna fattade vid sina stormöten. De två linjerna som fanns i strejkkommittén var inte baserad på partitillhörighet, vilket varit bilden som media velat skapa och som förts fram av Gruvs-ordförande Bernt Nilsson, utan det skulle snarare visa sig att de var de som inte var partipolitiskt-organiserade i strejkkommittén som skulle vakta arbetarnas intresse in i det sista.<br /> <br /> Den första linjen &quot;''Enhet genom kamp''&quot; kom att representerades av Olle Hultin, [[Elof Luspa]], Östen Ölund, [[Harry Isaksson]] och Johnny Nilsson. Dessa kom att rösta tillsammans för att det var besluten som togs av gruvarbetarna på stormötena som skulle vara avgörande. Den andra fronten, som förespråkade &quot;''Enhet genom eftergifter''&quot;, bestod av Hilding Lindström, Atle Lans, [[Ture Rantatalo]], [[Harry Holmlund]] och Sven Vigestet. Dessa skulle komma att följa fackets linje och propagera för en återgång till arbetet.<br /> <br /> Till en början hade inga fackliga byråkrater varit välkomna i strejkkommittén. Men måndagen den 29 december kom förslaget att en ''förhandlingskommitté'' skulle bildas. Den så kallade 27-mannadelegationen var ett faktum. Förutom nio delegater från vardera Malmberget och Kiruna, och de tre från Svappavaara, kom den att bestå av fyra personer från styrelserna i Gruvavdelning 4:an i Malmberget och Gruvavdelning 12:an i Kiruna (en av dessa var IB-Agenten [[Bruno Poromaa]]), samt två ombudsmän. Det var början på slutet.<br /> <br /> När samtal inleddes,efter sju veckor av strejk, deklarerade LKAB att företaget inte gav några löften innan arbetarna återgått i arbete. De lösa utfästelser som LKAB ändå gjort presenterades på ett stormöte för gruvarbetarna den 31 januari 1970. Man bestämde sig för att rösta om återgång till arbetet eller fortsatt strejk. Med 68 rösters övervikt röstade arbetarna för att fortsätta strejken. <br /> <br /> Detta utlöste en kris inne i den redan splittrade strejkkommittén. Efter att arbetarna gjort sin omröstning (där man tog beslut om fortsatt strejk) gjorde strejkkommittén sin egna omröstning den 1 februari, med andra resultat. Med rösterna 13 mot 12, för en återgång till arbete som skulle äga rum den 4 februari 1970. Den utslagsgivande i beslutet om att avbryta strejken var en kommunist, VPK:aren, [[Emil Isaksson]] Malmbergets Lenin. [[Harry Isaksson]] och [[Elof Luspa]] var i slutändan de enda två som från strejkkommittén som inte skrev på för den &quot;paketlösning&quot; som LKAB erbjöd.<br /> <br /> En politiskt splittrad 27-mannadelegation rekommenderade alltså arbetarna (som röstat för fortsatt strejk) att återgå till arbetet. Men gruvisarna tänkte fortsätta strejka. Den 3 februari 1970 ansåg strejkkommittéerna det troligt att förbundet tänkte inleda förhandlingar över huvudet på gruvarbetarna. Strejkkommittéerna framförde då till gubbarna, att en samlad återgång var enda möjligheten att &quot;undvika splittring&quot;. Detta blev också beslutat vid strejkmötena. Strejkkommittéerna lovade att kampen skulle fortsätta i andra former och att kommittéerna själva tänkte fortsätta existera ett år framöver. LO och LKAB hade lyckats krossa strejken inifrån.<br /> <br /> === Efter strejken ===<br /> <br /> Att gå tillbaka till arbetet sågs som ett nederlag för en stor del av gruvarbetarna. Men den 4 februari var återgången i princip total. Redan första arbetsdagen bröt dock en ny strejk ut när arbetare i Malmberget vägrade stämpla sina UMS-kort. LKAB tvingades att backa direkt. Även senare (när LKAB hotade med att bryta förhandlingarna med 27-mannadelegationen) utbröt det nya sittstrejker som tvingade tillbaka LKAB till förhandlingsbordet.<br /> <br /> Resultatet av förhandlingarna var blandat, viktiga krav vad gäller månadslön (lönerna höjdes med 14 procent) och gruvpensioner vanns. Bussförbindelserna till gruvorna förbättrades också och LKAB lämnade SAF.Medan andra krav ignorerades helt. Men gruvstrejken kom däremot att ändra stämningen i LKAB:s gruvor och bolagets syn på arbetarna. Efter strejken kom LKAB att införa ett nytt &quot;samverkanssystem&quot; i gruvorna. När arbetarna kom tillbaka från strejken hälsade tjänstemännen dem välkomna eftersom de nu visste att det var så de skulle hålla arbetarna i schakt. Samverkanssystemet fungerade bland annat så att det var uppbyggt på &quot;arbetsplatsträffar&quot; där arbetare, förmän och ingenjörer i ”positiv anda” skulle diskutera ”gemensamma mål”. Företagets planer skulle göras till arbetarnas ”mål”. I gammal hederlig [[Korporativism|korporativistisk]] tradition. <br /> <br /> [[Harry Isaksson]] sammanfattade den nya attityden från bolaget såhär:<br /> <br /> &quot;Efter strejken bytte de ut den auktoritära korpralstypen och ersatte den med den mer moderne axelklappartypen. De sprang omkring i skitiga overaller och försökte vara folkliga. ”Hörru du, vad tycker du? Har du en snus?” Folk var väldigt mottagliga för den där<br /> mentaliteten för dem hade inget försvar. &quot; <br /> <br /> Men redan under den 57 dagar långa gruvstrejken spred sig kampviljan till andra delar av Sverige och ett antal vilda strejker bröt ut. Gruvstrejken brukar räknas som den tändande gnistan på en drygt 20-årig (nåja) lång period av [[Den nya strejkrörelsen|vilda strejker]] och självständig arbetarkamp på den svenska arbetsmarknad (med Skogsarbetarstrejken 1975 som kulmen). Detta kom att på sikt att bana väg för [[Lagen om anställningsskydd (LAS)]], [[Medbestämmandelagen (MBL]]) samt reformer inom arbetsmiljö och fackföreningsväsende.<br /> <br /> === Stödet till gruvarbetarna ===<br /> <br /> Strejken fick inte något stöd av Gruvarbetarförbundet och därmed ingen strejkersättning. Strejkkommittén som snabbt hade bildats gick ut med upprop som genljöd i hela Sverige, men också utomlands. Insamlingskampanjen fick ett mycket gott resultat och under strejken samlades totalt 5,2 miljoner kronor in, var­av 3,8 miljoner kronor betalades ut som strejkunderstöd. <br /> <br /> Stöduttalanden var något som redan från första dagen spelade en viktig roll i att ingjuta mod i gruvarbetarna. På det första stormötet startade insamlingen till strejkkassan. Med ett bejublat inlägg lovade [[Sara Lidman]], som rest upp för att göra ett reportage åt TV 2, att skänka allt sitt gage från TV och överskottet (10 000 kronor) från pocketupplagan av sin repotagebok [[Lidman, Sara: Gruva|Gruva]] till strejkkassan. De strejkande arbetarna fick också tidigt ett stort stöd på hemmaplan, till exempel så rapporterades det på det första mötet om hur elever, lärare och personal vid kommunkontoret i Junosuando hade samlat in 800 kronor till de strejkande. Under strejkens gång satte strejkkommittén upp tusentals stöduttalanden i entrén till Folkets hus i Kiruna. Många var från fackföreningar och politiska organisationer men även från enskilda. Från strejkkommitténs protokoll kan man läsa om hur enskilda blev ”faddrar” åt gruvarbetarfamiljer genom att försörja dem under strejken.<br /> <br /> Demonstrationer till stöd för strejken hölls på flera orter i Sverige. En av arrangörerna för en tidig demonstration i Stockholm var Centerpartiets ungdomsförbund(!). En tusenmannakommitté bildades i solidaritetens namn. Här fanns sådana undertecknare som [[Vilhelm Moberg]], [[P C Jersild]], [[Fred Åkerström]], [[Per Wahlöö]]. [[Olof Lagercrantz]] skrev i [[Dagens Nyheter]] att strejken bryter ett tystnadslöfte. [[De fria teatergrupperna Narren]] satta upp kabaréer i Malmfälten. [[Fria proteatern]] pjäs NJA, om Norrbottens järnverk, hade haft premiär i september 1969. Ensemblen åkte upp och spelade för de strejkande gruvarbetarna, och fick en varning från fadershuset Dramaten. . <br /> <br /> En del konstnärer skänkte verk. Tanken var att gruvarbetarna kunde sälja konstverken för att få in likvida medel. Bland annat skänkte Peter Dahl och Bengt Lindström verk till de strejkande. De fick in 10520 kronor vid en auktion, en försvarlig summa på den tiden. Men många verk kom aldrig att säljas och är fortfarande i ägo av gruvarbetarna, bland annat Albin Amelins litografi kallad Gruvolycka. Gällivare museum förvaltar nu dessa verk.<br /> <br /> På det kulturella området talade man nu i termer av kamp, en kulturkamp som rörde sig över fält som teater, bild, film och musik. Moderna Museet organiserade en stor utställning med revy, underhållning och försäljning av konst. De bjöd in 1000 personer som skulle betala dyra entrébiljetter. Överskottet skänktes till de strejkande.<br /> <br /> === Idag ===<br /> <br /> Idag finns det inget minnesmärke över strejken i hela bolaget. Inte ens i LKAB:s gruvmuseum i Kirunagruvan finns det någonting som hänvisar till ''strejken'' överhuvud taget. Det finns heller inget minnesmärke i stadshuset eller sporthallen där stormötena hölls. Det verkar vara något som bolaget, föga förvånande, helst vill glömma. <br /> <br /> Istället är det mest tydliga spåret i gruvan (som lever kvar från dessa dagar som skakade Sverige) den korporativistisk tradition av &quot;samförstånd&quot; som infördes. Sedan gruvarbetarna återvände till gruvorna i början på februari 1970 har bolaget år för år arbetat allt hårdare och effektivare med att präntat in &quot;samförståndet&quot; i gruvarbetarna och göra det till en del av deras DNA. Malmen ska fram.<br /> <br /> == Material ==<br /> <br /> * [[Sara Lidman|Lidman, Sara]]: ''[[Lidman, Sara: Gruva|Gruva]]''. Intervjureportage med de LKAB gruvarbetare som en kort senare skulle gå ut i en av sveriges mest uppmärksammade strejker.<br /> <br /> * Folkmakt nr 8 : http://flag.blackened.net/folkmakt/texter/artiklar/08-gruvstrejk.htm<br /> <br /> * [[Ragnar Järhult|Järhult, Ragnar]]: [[Järhult, Ragnar: Nu eller aldrig|Nu eller aldrig]]<br /> <br /> * [[Anders Thunberg|Thunberg, Anders]]: ''[[Thunberg, Anders: Strejken|Strejken]]'' Extremt detaljerad och utförlig sammanställning av den vilda strejken vid LKAB.<br /> <br /> * [[Westman, Lars &amp; Ewert, Lena: Kamrater, motståndaren är välorganiserad|Kamrater, motståndaren är välorganiserad]] en rulle filmade under hela strejkens förlopp. Mest fokus på strejkkommittén o turerna runt denna.<br /> <br /> * [[Westman, Lars: 30 år har gått kamrat]] uppföljaren till Kamrater, motståndaren är välorganiserad. Westman åker upp till Malmfälten 30 år efter strejken och surrar med några inblandade. Trots alla år som gått är det många som är arga över hur det gick.<br /> <br /> * [[Utgiven av Strejkkommittén i Malmfälten, Pappren på bordet,]]. Två stycken böcker som innehåller protokoll och dokument från strejken. Ihopsatta och utgiven av Strejkkommittén.<br /> <br /> [[Kategori:Arbetare i rörelse - Sverige]]<br /> [[Kategori:LKAB]]<br /> [[Kategori:Vilda strejker]]<br /> [[Kategori:Norrbotten]]<br /> [[Kategori:Kiruna]]<br /> [[Kategori:1960-tal]]<br /> [[Kategori:1970-tal]]</div>

Koltrast https://polkagris.nu.hemsida.eu/wikin/index.php?title=Vilda_strejken_vid_LKAB&diff=22352 2020-04-14T11:20:09Z

<p>Koltrast: /* Slutet - Söndra och härska */</p> <hr /> <div>[[Bild:Lkab_1969.jpg‎|frame|right]]<br /> <br /> Malmfältens gruvarbetare har vid ett flertal tillfällen strejkat och rest sig mot gruvkoncernen [[LKAB]]. Men när en pratar om den &quot;vilda strejken vid LKAB&quot; är det den ''stora gruvstrejken 1969–1970'' (i folkmun endast kallad ''Strejken'') som man hänvisar till. Strejken var inte bara en vild strejk; det var en vild strejk i ett av de största statliga företagen, mot en [[Socialdemokratiska Arbetarpartiet|socialdemokratisk]] regering och mot de toppstyrda facken. Gruvarbetarnas motståndare var sålunda inte enbart gruvbolaget. Utan också det egna fackförbundet.<br /> <br /> Strejkens startskott gick av den 9 december 1969 i Leveäniemigruvan i Svappavaara, när ett par gubbar satte sig och ner och vägrade arbeta. Detta blev början på den 57 dagar långa strejken (9 december 1969 – 4 februari 1970) som inom kort kom att omfatta hela Malmfälten och kom att rejält skaka etablissemanget i Sverige under några kalla vintermånader 1969 - 1970. <br /> <br /> === Bakgrund ===<br /> <br /> 1957 kom beslutet från regeringen att Grängesbergsbolaget löstes ut från sitt ägande i LKAB och företaget blev därmed förstatligat. Nu så såg gruvarbetarna i Malmfälten vad de trodde var ljuset i tunneln, gruvan hade äntligen blivit statlig och bättre tider var på väg. Man vinkade hejdå till ackordslöner och hej till rättvisa. Men så blev det inte riktigt. Det statliga LKAB hade fått regeringens uppdrag att drivas affärsmässigt, som ett vanligt privat bolag. Affärsmässigt och lönsamt skulle det också drivas. <br /> <br /> Gruvarbetarna var väl medvetna om vad [[kapitalism|kapitalismen]] innebar men de var inte medvetna om vad [[LO]] var (och är). Istället för bättre tider kom gruvarbetarna under de kommande åren istället att erfara vad som måste vara det största experimentet av &quot;[[taylorism]]&quot; i svensk historia. <br /> <br /> 1966 så beslöt pamparna på huvudkontoret nere i Stockholm att de skulle införa det amerikanska så kallade ''UMS-systemet'' (Universal Maintenance Standards, snabbt omdöpt av gruvarbetarna till ”Ultra Modernt Slaveri”, ”Utan Mat i Skafferiet” eller ”MUMS för arbetsköparen” eller helt enkelt &quot;LO-metoden&quot;. En av de pådrivande i processen att införa UMS var rationaliseringsavdelningens chef [[Hans Ahlman]]. UMS innebar att varje arbetsmoment uppmättes av tidsstudiemän. Allt från hur länge det tar att spika en spik, tanka en traktor, ladda dynamit, till att bara dricka en kopp kaffe i kuren klockades av gubbar i kostym och slips (Öppna och stänga en kran: 3,6 sekunder (1TTU), Gå 7-14 meter: 10,8 sekunder (3 TTU), Använda hammare 1-5 slag, 3,6 sekunder (1 TTU, Rengöra händer med torr trasa: 7,2 sekunder (2 TTU)). <br /> <br /> Detta resulterade i situationer där en arbetare kunde ha lyckats lasta en mängd gråberg (utöver det som var skrivet att en kunde lasta i protokollet) och om någon förman fick reda på detta var tidsstudiemännen där med sina stoppur. Slutsatsen blev att eftersom en arbetare hinner lasta utöver den givna summan man mätt upp på den här tiden så ska vi sänka tiden! Alltså höjdes målen för hur mycket arbetaren måste lyckas lasta fast på mycket kortare tid. <br /> <br /> Detta följdes upp med att man 1968 också kom att införa de &quot;'''31 ledarskapsteserna'''” inom hela LKAB. Teserna importerades från England och hade tagits fram av en amerikansk ”relationsforskare” och entreprenör vid namn [[George Kenning]], snabbt fick de öknamnet de &quot;kenningska tesern&quot; av arbetarna. LKAB hade redan förberett för en hårdare styrning uppifrån genom ökade löneskillnader mellan arbetare och deras chefer. Men teserna kom att bli det som på svart och vitt slog fast den nya hierarkin inom bolaget. Enligt de 31 teserna behövde chefen inte kunna jobbet längre, han skulle bara vara ledare och kontrollant. Alla ingenjörer och tjänstemän fick lära sig teserna och utbilda sig i hur slipstenen skulle dras. Svart på vitt fanns nu den auktoritära chefskultur som LKAB-ledningen odlade och som gruvarbetarna fick känna på varje dag.[[http://offensiv.socialisterna.org/sv/880/inrikes/5067/|//offensiv.socialisterna.org/sv/880/inrikes/5067/]]<br /> <br /> '''Några exempel på de 31 teserna:''' <br /> <br /> - Tes 9: En anställd har aldrig mer än en chef (d v s du kan inte klaga hos någon annan om du blir illa behandlad av din chef).<br /> <br /> -Tes 11: En chef måste intaga fö-rarplatsen, utöva sina befogenheter, tillämpa fast ledarskap och ha kontroll över sina anställda.<br /> <br /> - Tes 13: Varje förändring i en anställds arbetsuppgifter och placering måste accepteras som vidtagen i företagets intresse.<br /> <br /> - Tes 15: ”Ett effektivt ledarskap är att leda genom styrning och inte genom exempel.&quot; <br /> <br /> - Tes 16: Skicklighet som fackman innebär i och för sig inte skicklighet i ledarskap – en chef kan i princip leda vilken verksamhet som helst. <br /> <br /> - Tes 17: En chef måste visa fullständig lojalitet mot överordnad.<br /> <br /> -Tes 18: En chef identifierar sig med, understödjer alla beslut i företaget.<br /> <br /> - Tes 20: ”En chef måste vara beredd att byta ståndpunkt för att stödja högre chef.”<br /> <br /> - Tes 21: Att utföra arbetsuppgifter­na med villighet är en merit.<br /> <br /> - Tes 27: Den enskildes värde för företaget bestäms i hans bidrag till hela organisationens framgång.<br /> <br /> - Tes 29: En chef ska utöva sitt ledarskap så att icke-chef endast behöver följa givna order. <br /> <br /> ''”Det kenningska tesernas värld är märklig. Där finns inga människor, bara chefer och icke-chefer. Där finns bara order neråt och lojalitet uppåt. Relationerna är benhårt fastlagda som i ett feodalt samhälle”'' (Citat från: ''Pappren på bordet I – strejkkommitténs vitbok'').<br /> <br /> Teserna var aldrig tänkta att nå offentlighetens ljus, men någon som uppenbarligen inte gillade dem läckte teserna till bibliotekarien i Malmberget som förstorade upp dem och hängde upp dem på väggen bredvid Sara Lidmans och Odd Uhrboms utställning [[Lidman,_Sara:_Gruva|Gruva]]. Till saken hör att Svenska Gruvindustriarbetareförbundet ordförande Bernt Nilsson (som också satt i LK­AB:s styrelse) kände till teserna, men hade hållit tyst om det. När dessa offentliggjordes på folkbiblioteket i Malmberget i december 1968, blev reaktionen kraftig.<br /> <br /> Ledningen för bolaget hade flyttat från Kiruna till Stockholm och ansågs ha tappat kontakten med arbetarnas verklighet. Ledarstilen som man nu praktiserade inom LKAB fick väldigt negativa praktiska konsekvenser: Felaktiga varningar till arbetare blev kvar (eftersom en chef aldrig gör fel), Chefers misstag och beslut som till och med riskerade livet på arbetare, sopades under mattan av samma anledning. Men värst var kanske att LKAB:s ledarstil lade en död hand över alla arbetsmiljöproblem som fanns och som till och med förvärrades: det handlade om farliga dieselavgaser, olycksrisken, buller och över- tidsarbete.<br /> <br /> Annat djävulskap som ledningen sysslande med var bland annat att sätta spikar på alla soptunnor underjord så att en inte arbetare skulle kunna sätta sig ner på dem. Ett till exempel på den tydliga hierarkin var att LKAB:s tjänstemän hade motorvärmare till sina bilar, men inte arbetarna. Det säger rätt mycket om hur förhållandena var i gruvan. Förutom dessa förändringar kom LKAB att dra ner personalstyrkan med 1400 man (främst i Malmberget) och sänka lönerna.<br /> <br /> Orsakerna till strejken var alltså många och den kom inte som en blixt ifrån klar himmel för någon utom bolaget. Under hela 1968 hade fackets medlemsmöten kokat av ilska och krav på strejk hade rests, också när representanter för LKAB deltagit. Redan den 1 december hade truckverkstaden i Kiruna sittstrejkat i två dagar och den 4 december var det sittstrejk i rörverkstaden i Malmberget. Ändå hävdade LKAB:s disponent Torsten Göransson (när strejken bröt ut den 9 december) att det måste röra sig om ett missförstånd.<br /> <br /> I korta drag kan en säga att arbetarna hade hunnit bli redigt trötta på arbetsförhållandena och den allmänna attityden som riktades mot dem från bolaget i slutet av 1969.<br /> <br /> === Strejken ===<br /> <br /> [[Bild:Gruvstrejken_lkab_1969_demo.jpg|frame|right]|”Vi är människor. Tänk att man ska behöva säga det i Sverige, år 1969!”]]Tisdagen 9 december 1969 satte sig 35 gruvarbetare i Svappavaara. Borrare, laddare och truckförare hade stämplat in vid sex snåret på morgonen för att i manskapshuset mötas av meddelandet att nu skulle deras lön sänkas. Detta var droppen som fick bägaren att rinna över. På kvällen hotar bolaget, det statliga LKAB, att lägga ner hela gruvan om inte arbetet återupptas nästa dag. Men hoten biter inte. Istället sprider sig strejken med en löpelds hastighet. Inom ett dygn gjorde gruvarbetarna i Kiruna detsamma som sina kamrater i Svappavaara. 3.100 man i strejk. Den 12 december anslöt sig även arbetsstyrkan i Malmberget. Nu var det dryga 4.800 man som lagt ner arbetet.<br /> <br /> Senare på kvällen (den 9 december) hölls det första stormötet i Svappavaara. I Malmberget (Gruvindustriarbetareförbundet avdelning 4) hade ännu inget avgörande inträffat. Torsdagen den 11 december hade alla arbetare i Kiruna gått med i strejken. Också i Malmberget lade avdelning efter avdelning ned arbetet och på kvällen stod hela gruvan stilla. Vid LKAB:s malmlastning i Luleå (Gruv avd 40) satte sig arbetarna i manskapshuset – bara fackföreningsstyrelsen fortsatte att arbeta. På förmiddagen sitter alla arbetare i Kiruna, men läget är fortfarande oklart. Förrådsgubben Harry Holmlund (i Kirunagruvan) försöker få tag på ombudsman Rehnkvist för att be honom att äntligen ta itu på allvar med omräkningsfaktorn. Rehnkvist är oanträffbar. På kontoret börjar fyra postflickor sympatistrejka. De hotas med omedelbart avsked och tvingas tillbaka till arbetet. (Senare, när strejkrörelsen tagit form, går alla kollektivanställda på kontoret i strejk.) <br /> <br /> På kvällen den 11 december hölls det första stormötet i Kiruna efter att [[Harry Holmlund]] hyrt Sporthallen i eget namn, vilket innebar att strejken tog en ny vändning. Den blev organiserad. <br /> <br /> Under det första stormötet i Kiruna utsågs en strejkkommitté på nio personer som skulle företräda arbetarna. Förslaget kom från [[Ture Rantatalo]] och [[Elof Luspa]] som båda kom att bli invalda att sitta i strejkkommittén. Den valda strejkkommittén domineras av äldre arbetare med mångåriga fackliga uppdrag bakom sig. Valda blev: Axel Grensjö, Harry Holmlund, Olle Hultin, Atle Lans, Hilding Lindström, Elof Luspa, Ture Rantatalo, Sixten Stråhlberg och Ronald Svensson. <br /> Bara en av kommittéledamöterna i Kiruna är politiskt aktiv, Atle Lans som är [[Folkpartiet|Folkpartistisk]] stadsfullmäktigeledamot. Rantatalo är passiv [[VPK|VPK-are]]. Holmlund och Luspa är partilösa socialister, som tidigare varit [[Socialdemokrater]] men som lämnat SAP sedan de sett ”myglet bakom kulisserna”. Pressekreteraren Lindström är organiserad Socialdemokrat liksom suppleanten Wigerstedt. De övriga är partilösa socialister.<br /> <br /> Från att ha varit en sittstrejk enade sig mötet om, på Elof Luspas förslag, att utvidga densamma till total strejk. Istället för att sittstrejka skulle arbetarna istället stanna hemma. <br /> <br /> Harry Holmlund yttrade på det första strejkmötet:<br /> <br /> ''”Vi är människor. Tänk att man ska behöva säga det i Sverige, år 1969!”.'' <br /> <br /> Under mötet formulerade arbetarna också de första kraven. Minst 13,50 kr timmen för överjordsarbete, minst 15 kr timmen för underjordsarbete, månadslön, omräkningsfaktorn bort, bättre personalpolitik, arbetsmiljöförbättringar och öppna förhandlingar var några av de krav arbetarna fastslog att de skulle få igenom innan de återgick till arbetet. <br /> <br /> Samma kväll höll arbetarna i Svappavaara ett eget möte och valde en egen strejkkommitté på tre personer.<br /> <br /> Fredagen den 12 december (dagen efter stormötet i Kiruna och Svappavaara) höll arbetarna i Malmberget också sitt första stormöte. De närmare 2 000 gruvarbetarna skärpte kraven ytterligare. [[Arne S. Lundberg]] (LKAB:s VD) ska avgå, LKAB ska lämna [[SAF]], införande av månadslön och ålderstillägg och borttagande av UMS-systemet var några av kraven. [[Johnny Nilsson]] (senare ordförande i Malmbergets strejkkommitté) frågade arbetarna som samlats i Malmbergets sporthall. &quot;- Finner mötet att vi fortsätter strejken?&quot; Svaret blev att de församlade gruvarbetarna utropar ett rungande JA på frågan. <br /> <br /> Samtidigt som det tvåtusenhövdade strejkmötet pågick på sporthallen i Malmberget höll Gruv Avdelning 4 (Malmberget) ett medlemsmöte. Det samlade drygt 30-talet personer. I Svappavaara anordnade också [[VPK]] ett möte där de avhandlade paragraf 32 (det vill säga arbetsköparens rätt att ”fritt leda och fördela arbetet”). 23 personer kom till det mötet. <br /> <br /> Stormötet i Malmberget ledde till att gruvarbetarna där också valde att utse sin egna strejkkommitté på nio personer. Tillsammans kom de tre strejkkommittéerna (Kiruna, Malmberget och Svappavaara) att bildad den ''Centrala Strejkkommittén'' eller ''21-mannadelegationen''. Redan på detta möte konstaterar man att strejken är olaglig och man är medveten om att inget strejkunderstöd kommer att betalas ut. Ändå röstar arbetarna fram en total strejk: från den 12 december stannar man hemma och strejkens startdatum sätts. <br /> <br /> På de första stormötena antogs några viktiga krav som hade diskuterats bland arbetarna under strejkens första dagar. Dessa krav kom att förfinas, förtydligas och utökas av den Centrala strejkkommittén. <br /> <br /> • Lönefrågan ska upptas innan arbetet återupptas.<br /> <br /> • Månadslön ska införas med motsvarande minst 15 kronor/timme under jord och 13:50<br /> kronor/timme ovan jord.<br /> • Omräkningsfaktorn ska bort.<br /> <br /> • UMS ska bort.<br /> <br /> • LKAB ska lämna SAF.<br /> <br /> • Förhandlingarna ska vara öppna (Det vill säga hela strejkkommittén ska delta i förhandlingarna).<br /> <br /> • Åldertillägg.<br /> <br /> • Rekreationsbidrag i nivå med tjänstemännens.<br /> <br /> • Reducerad övertid.<br /> <br /> • Busstransporter måste förbättras.<br /> <br /> • Undersöka riskerna med dieselavgaser.<br /> <br /> LKAB sätter redan från början hårt mot hårt – och får uppbackning av LO, Socialdemokratin och delar av media. Det som startat i Malmfälten är inte bara en vild strejk; det är en vild strejk i ett av de största statliga företagen, mot en socialdemokratisk regering och mot de toppstyrda facken. <br /> <br /> Arbetarna skulle sålunda få erfara att det inte bara var LKAB som de var tvungen att strida emot. Facket, inte bara de lokala byråkraterna utan också förbundsledningen, kom från första början att vända sig emot arbetarna. Förbundsledningen (med tillförordnande ordföranden [[Bernt Nilsson]]) i spetsen reste upp till Malmfälten för att försöka få arbetarna att återgå till gruvorna. <br /> <br /> Den 12 december intervjuades ordförande Bernt Nilsson (som också satt i LK­AB:s styrelse) i radions Norrbottenskvarten och därefter i lunchekot. Där gav han liv åt en konspirationsteori, som hängde med så länge strejken varade, att strejken skulle vara organiserad av ett fåtal kommunister och att det inte var gruvarbetarna som tagit initiativet till den.<br /> <br /> I intervjun sade han:<br /> ''&quot;Strejken verkar vara välorganiserad, varför jag drar slutsatsen att den är styrd av politiska grupper. Personligen så har jag fått intrycket att det hela är en politisk aktion&quot;.''<br /> <br /> Fyr dagar senare var det dags igen när han sade att ''&quot;strejken var i detalj planerad. Men vilka krafter som lagt upp planeringen är svårt att säga.”'' <br /> <br /> Strejken överraskade både regeringen, [[Olof Palme]] och [[Geijer]] och [[Nordgren]] i LO. Inför arbetarnas enighet och beslutsamhet krympte dessa ”arbetsledare” ihop till de ynkliga figurer som de var. Geijer vågade inte ställa upp i telefonväktardebatten med Elof Luspa och Olof Palme vågade inte åka upp till Malmfälten trots att arbetarna omgående bjöd upp honom.<br /> <br /> Onsdagen den 7 januari 1970 samlades LKAB:s styrelse i Stockholm. De beslutade att inga eftergifter till de strejkande fick ske. Gruvarbetarna skulle tvingas på knä. Några förhandlingar, i ordets rätta bemärkelse, kunde det inte bli tal om innan arbetarna återgått till arbetet. Dessa beslut fattades med den socialdemokratiska regeringens goda minne. <br /> <br /> Arbetarna vid LKAB:s förvaltning i Narvik, varifrån det mesta av malmen skeppades, erbjöd sympatistrejk men strejkledningen i Malmfälten avböjde. Det var ett beslut som senare skulle visa sig vara mycket olyckligt.<br /> <br /> === Slutet - Söndra och härska ===<br /> <br /> I den Centrala strejkkommittén fanns det, efter en tid, två linjer: en som ville gå fackets och LO:s väg och en som stenhårt leddes av de beslut som gruvarbetarna fattade vid sina stormöten. De två linjerna som fanns i strejkkommittén var inte baserad på partitillhörighet, vilket varit bilden som media velat skapa och som förts fram av Gruvs-ordförande Bernt Nilsson, utan det skulle snarare visa sig att de var de som inte var partipolitiskt-organiserade i strejkkommittén som skulle vakta arbetarnas intresse in i det sista.<br /> <br /> Den första linjen &quot;''Enhet genom kamp''&quot; kom att representerades av Olle Hultin, [[Elof Luspa]], Östen Ölund, [[Harry Isaksson]] och Johnny Nilsson. Dessa kom att rösta tillsammans för att det var besluten som togs av gruvarbetarna på stormötena som skulle vara avgörande. Den andra fronten, som förespråkade &quot;''Enhet genom eftergifter''&quot;, bestod av Hilding Lindström, Atle Lans, [[Ture Rantatalo]], [[Harry Holmlund]] och Sven Vigestet. Dessa skulle komma att följa fackets linje och propagera för en återgång till arbetet.<br /> <br /> Till en början hade inga fackliga byråkrater varit välkomna i strejkkommittén. Men måndagen den 29 december kom förslaget att en ''förhandlingskommitté'' skulle bildas. Den så kallade 27-mannadelegationen var ett faktum. Förutom nio delegater från vardera Malmberget och Kiruna, och de tre från Svappavaara, kom den att bestå av fyra personer från styrelserna i Gruvavdelning 4:an i Malmberget och Gruvavdelning 12:an i Kiruna (en av dessa var IB-Agenten [[Bruno Poromaa]]), samt två ombudsmän. Det var början på slutet.<br /> <br /> När samtal inleddes,efter sju veckor av strejk, deklarerade LKAB att företaget inte gav några löften innan arbetarna återgått i arbete. De lösa utfästelser som LKAB ändå gjort presenterades på ett stormöte för gruvarbetarna den 31 januari 1970. Man bestämde sig för att rösta om återgång till arbetet eller fortsatt strejk. Med 68 rösters övervikt röstade arbetarna för att fortsätta strejken. <br /> <br /> Detta utlöste en kris inne i den redan splittrade strejkkommittén. Efter att arbetarna gjort sin omröstning (där man tog beslut om fortsatt strejk) gjorde strejkkommittén sin egna omröstning den 1 februari, med andra resultat. Med rösterna 13 mot 12, för en återgång till arbete som skulle äga rum den 4 februari 1970. Den utslagsgivande i beslutet om att avbryta strejken var en kommunist, VPK:aren, [[Emil Isaksson]] Malmbergets Lenin. [[Harry Isaksson]] och [[Elof Luspa]] var i slutändan de enda två som från strejkkommittén som inte skrev på för den &quot;paketlösning&quot; som LKAB erbjöd.<br /> <br /> En politiskt splittrad 27-mannadelegation rekommenderade alltså arbetarna (som röstat för fortsatt strejk) att återgå till arbetet. Men gruvisarna tänkte fortsätta strejka. Den 3 februari 1970 ansåg strejkkommittéerna det troligt att förbundet tänkte inleda förhandlingar över huvudet på gruvarbetarna. Strejkkommittéerna framförde då till gubbarna, att en samlad återgång var enda möjligheten att &quot;undvika splittring&quot;. Detta blev också beslutat vid strejkmötena. Strejkkommittéerna lovade att kampen skulle fortsätta i andra former och att kommittéerna själva tänkte fortsätta existera ett år framöver. LO och LKAB hade lyckats krossa strejken inifrån.<br /> <br /> === Efter strejken ===<br /> <br /> Att gå tillbaka till arbetet sågs som ett nederlag för en stor del av gruvarbetarna. Men den 4 februari var återgången i princip total. Redan första arbetsdagen bröt dock en ny strejk ut när arbetare i Malmberget vägrade stämpla sina UMS-kort. LKAB tvingades att backa direkt. Även senare (när LKAB hotade med att bryta förhandlingarna med 27-mannadelegationen) utbröt det nya sittstrejker som tvingade tillbaka LKAB till förhandlingsbordet.<br /> <br /> Resultatet av förhandlingarna var blandat, viktiga krav vad gäller månadslön (lönerna höjdes med 14 procent) och gruvpensioner vanns. Bussförbindelserna till gruvorna förbättrades också och LKAB lämnade SAF.Medan andra krav ignorerades helt. Men gruvstrejken kom däremot att ändra stämningen i LKAB:s gruvor och bolagets syn på arbetarna. Efter strejken kom LKAB att införa ett nytt &quot;samverkanssystem&quot; i gruvorna. När arbetarna kom tillbaka från strejken hälsade tjänstemännen dem välkomna eftersom de nu visste att det var så de skulle hålla arbetarna i schakt. Samverkanssystemet fungerade bland annat så att det var uppbyggt på &quot;arbetsplatsträffar&quot; där arbetare, förmän och ingenjörer i ”positiv anda” skulle diskutera ”gemensamma mål”. Företagets planer skulle göras till arbetarnas ”mål”. I gammal hederlig [[Korporativism|korporativistisk]] tradition. <br /> <br /> [[Harry Isaksson]] sammanfattade den nya attityden från bolaget såhär:<br /> <br /> &quot;Efter strejken bytte de ut den auktoritära korpralstypen och ersatte den med den mer moderne axelklappartypen. De sprang omkring i skitiga overaller och försökte vara folkliga. ”Hörru du, vad tycker du? Har du en snus?” Folk var väldigt mottagliga för den där<br /> mentaliteten för dem hade inget försvar. &quot; <br /> <br /> Men redan under den 57 dagar långa gruvstrejken spred sig kampviljan till andra delar av Sverige och ett antal vilda strejker bröt ut. Gruvstrejken brukar räknas som den tändande gnistan på en drygt 20-årig (nåja) lång period av [[Den nya strejkrörelsen|vilda strejker]] och självständig arbetarkamp på den svenska arbetsmarknad (med Skogsarbetarstrejken 1975 som kulmen). Detta kom att på sikt att bana väg för [[Lagen om anställningsskydd (LAS)]], [[Medbestämmandelagen (MBL]]) samt reformer inom arbetsmiljö och fackföreningsväsende.<br /> <br /> === Stödet till gruvarbetarna ===<br /> <br /> Strejken fick inte något stöd av Gruvarbetarförbundet och därmed ingen strejkersättning. Strejkkommittén som snabbt hade bildats gick ut med upprop som genljöd i hela Sverige, men också utomlands. Insamlingskampanjen fick ett mycket gott resultat och under strejken samlades totalt 5,2 miljoner kronor in, var­av 3,8 miljoner kronor betalades ut som strejkunderstöd. <br /> <br /> Stöduttalanden var något som redan från första dagen spelade en viktig roll i att ingjuta mod i gruvarbetarna. På det första stormötet startade insamlingen till strejkkassan. Med ett bejublat inlägg lovade [[Sara Lidman]], som rest upp för att göra ett reportage åt TV 2, att skänka allt sitt gage från TV och överskottet (10 000 kronor) från pocketupplagan av sin repotagebok [[Lidman, Sara: Gruva|Gruva]] till strejkkassan. De strejkande arbetarna fick också tidigt ett stort stöd på hemmaplan, till exempel så rapporterades det på det första mötet om hur elever, lärare och personal vid kommunkontoret i Junosuando hade samlat in 800 kronor till de strejkande. Under strejkens gång satte strejkkommittén upp tusentals stöduttalanden i entrén till Folkets hus i Kiruna. Många var från fackföreningar och politiska organisationer men även från enskilda. Från strejkkommitténs protokoll kan man läsa om hur enskilda blev ”faddrar” åt gruvarbetarfamiljer genom att försörja dem under strejken.<br /> <br /> Demonstrationer till stöd för strejken hölls på flera orter i Sverige. En av arrangörerna för en tidig demonstration i Stockholm var Centerpartiets ungdomsförbund(!). En tusenmannakommitté bildades i solidaritetens namn. Här fanns sådana undertecknare som [[Vilhelm Moberg]], [[P C Jersild]], [[Fred Åkerström]], [[Per Wahlöö]]. [[Olof Lagercrantz]] skrev i [[Dagens Nyheter]] att strejken bryter ett tystnadslöfte. [[De fria teatergrupperna Narren]] satta upp kabaréer i Malmfälten. [[Fria proteatern]] pjäs NJA, om Norrbottens järnverk, hade haft premiär i september 1969. Ensemblen åkte upp och spelade för de strejkande gruvarbetarna, och fick en varning från fadershuset Dramaten. . <br /> <br /> En del konstnärer skänkte verk. Tanken var att gruvarbetarna kunde sälja konstverken för att få in likvida medel. Bland annat skänkte Peter Dahl och Bengt Lindström verk till de strejkande. De fick in 10520 kronor vid en auktion, en försvarlig summa på den tiden. Men många verk kom aldrig att säljas och är fortfarande i ägo av gruvarbetarna, bland annat Albin Amelins litografi kallad Gruvolycka. Gällivare museum förvaltar nu dessa verk.<br /> <br /> På det kulturella området talade man nu i termer av kamp, en kulturkamp som rörde sig över fält som teater, bild, film och musik. Moderna Museet organiserade en stor utställning med revy, underhållning och försäljning av konst. De bjöd in 1000 personer som skulle betala dyra entrébiljetter. Överskottet skänktes till de strejkande.<br /> <br /> === Idag ===<br /> <br /> Idag finns det inget minnesmärke över strejken i hela bolaget. Inte ens i LKAB:s gruvmuseum i Kirunagruvan finns det någonting som hänvisar till ''strejken'' överhuvud taget. Det finns heller inget minnesmärke i stadshuset eller sporthallen där stormötena hölls. Det verkar vara något som bolaget, föga förvånande, helst vill glömma. <br /> <br /> Istället är det mest tydliga spåret i gruvan (som lever kvar från dessa dagar som skakade Sverige) den korporativistisk tradition av &quot;samförstånd&quot; som infördes. Sedan gruvarbetarna återvände till gruvorna i början på februari 1970 har bolaget år för år arbetat för allt hårdare och effektivare med att präntat in &quot;samförståndet&quot; in i gruvarbetarna och göra det till en del av deras DNA. Malmen ska fram.<br /> <br /> == Material ==<br /> <br /> * [[Sara Lidman|Lidman, Sara]]: ''[[Lidman, Sara: Gruva|Gruva]]''. Intervjureportage med de LKAB gruvarbetare som en kort senare skulle gå ut i en av sveriges mest uppmärksammade strejker.<br /> <br /> * Folkmakt nr 8 : http://flag.blackened.net/folkmakt/texter/artiklar/08-gruvstrejk.htm<br /> <br /> * [[Ragnar Järhult|Järhult, Ragnar]]: [[Järhult, Ragnar: Nu eller aldrig|Nu eller aldrig]]<br /> <br /> * [[Anders Thunberg|Thunberg, Anders]]: ''[[Thunberg, Anders: Strejken|Strejken]]'' Extremt detaljerad och utförlig sammanställning av den vilda strejken vid LKAB.<br /> <br /> * [[Westman, Lars &amp; Ewert, Lena: Kamrater, motståndaren är välorganiserad|Kamrater, motståndaren är välorganiserad]] en rulle filmade under hela strejkens förlopp. Mest fokus på strejkkommittén o turerna runt denna.<br /> <br /> * [[Westman, Lars: 30 år har gått kamrat]] uppföljaren till Kamrater, motståndaren är välorganiserad. Westman åker upp till Malmfälten 30 år efter strejken och surrar med några inblandade. Trots alla år som gått är det många som är arga över hur det gick.<br /> <br /> * [[Utgiven av Strejkkommittén i Malmfälten, Pappren på bordet,]]. Två stycken böcker som innehåller protokoll och dokument från strejken. Ihopsatta och utgiven av Strejkkommittén.<br /> <br /> [[Kategori:Arbetare i rörelse - Sverige]]<br /> [[Kategori:LKAB]]<br /> [[Kategori:Vilda strejker]]<br /> [[Kategori:Norrbotten]]<br /> [[Kategori:Kiruna]]<br /> [[Kategori:1960-tal]]<br /> [[Kategori:1970-tal]]</div>

Koltrast https://polkagris.nu.hemsida.eu/wikin/index.php?title=Bruno_Poromaa&diff=22249 2018-12-10T15:36:23Z

<p>Koltrast: </p> <hr /> <div>'''Bruno Poromaa''', född 1936 i Saittarova, Tärendö, död 11 september 2016 Kiruna, var en svensk [[Socialdemokratiska Arbetarpartiet|socialdemokratisk]] politiker och gruvarbetare. Han hade tidigt tagit arbete som gruvarbetare i LKAB:s gruva i Kiruna (där han arbetade som lastare och skjutare) och när den [[vilda strejken vid LKAB]] drog igång 1969 var han fackordförande i Gruvindustriarbetareförbundets avdelning 12 (Gruv 12:an) i Kiruna. Poromaa hade tillträtt posten som ordförande drygt ett halvår innan strejken bröt ut, och som duktig sosse och [[LO]]-pojke var han en av de som hårdast försökte få gruvarbetarna att återgå till arbetet under strejken. Han kom att representera facket i strejkkommittén och var sålunda ett av de största kräken på scenen. Med hjälp av hot och manipulation lyckades han och hans likar slå in en rejäl kil i strejkkommittén som splittrade enigheten.<br /> <br /> Som smegman på moset var han IB-agent och skrev stolt om det i [[NSD]].<br /> <br /> Efter strejken gick det bra för Poromaa. Efter 17 år i gruvbolaget blev han riksdagsledamot för Norrbottens läns valkrets mellan 1982 och 1994. Han var också kommunalråd i Kiruna under flera år. Motståndaren tar hand om de sina. Han bodde resten av sitt liv i Kiruna och den 11 september 2016 gick han ur tiden, och världen kunde andas lite enklare.<br /> <br /> [[Kategori: Socialdemokrater]]<br /> [[Kategori: LKAB]]<br /> [[Kategori: Gruvarbetare]]<br /> [[Kategori: Fackpampar]]<br /> [[Kategori: Rötägg]]</div>

Koltrast https://polkagris.nu.hemsida.eu/wikin/index.php?title=Lucy,_Parsons:_Till_Luffare&diff=22248 2018-12-10T15:35:36Z

<p>Koltrast: /* Till luffare, arbetslösa, arvlösa och de lidande. */</p> <hr /> <div>{|style=&quot;border-spacing:8px; margin:0px -8px;&quot;<br /> |class=&quot;MainPageBG&quot; style=&quot;width:75%; border:1px solid #eaeaea; background:#ffffff; vertical-align:top; color:#000;&quot;|<br /> {|width=&quot;100%&quot; cellpadding=&quot;2&quot; cellspacing=&quot;5&quot; style=&quot;vertical-align:top; background:#FFFFF5;&quot;<br /> <br /> &lt;div style=&quot;font-size:110%; border:none; margin:0; padding:1em; color:#000;&quot;&gt;<br /> === Till luffare, arbetslösa, arvlösa och de lidande. ===<br /> <br /> '''Dedikerad till alla luffare, av Lucy E. Parsons. 1884. '''<br /> <br /> Det här orden är riktade till de 35 000 människor som nu vandrar upp och ner längst med gatorna i den här stora staden. De som vandrar med sina händer djupt nere i fickorna. De som varje dag får stirra på produkterna av den otroliga rikedom och det överflöd som finns samhället, men som aldrig kommer få ta en del av det. De som inte har tillräckligt för att ens köpa mat, inte ens precis så pass lite att det skulle skrämma bort den hunger som sakta suger och drar livet från deras vitala organ. Det är med just er, och de hundratusentals andra som befinner sig i samma situation i det här stora landet, som jag nu önskar att få dela ett par ord med.<br /> <br /> Har du inte arbetat hårt hela ditt liv? Ända sedan du var gammal nog för att ditt arbete skulle kunna vara till nytta vid framställning av överflöd? Har du inte fått kämpa länge, hårt och frenetiskt för att producera rikedom? Under alla dessa år av förtryck, är du medveten om att du skapat förmögenheter för tusentals och åter tusentals dollar? Rikedomar som du varken då, nu eller någonsin kommer att få ta del av. Om du inte agerar. Är du medveten om att när med hjälp av fabrikens maskiner slet i upp till 10 timmar, 12 timmar, 16 timmar eller 24 timmar i streck. Att under all den här tiden av slit, under alla dessa år av arbete så fick du bara ta del av precis tillräckligt att förse dig med de de basala och grova nödvändigheterna som behövs för att få dig att fortsätta producera. Precis så lite, så att när du ville köpa något till dig själv och din familj var det alltid av den absolut lägsta kvalitén. Och om du ville gå någonstans var du alltid tvingad att vänta tills söndag. Det var den belöningen du fick för ditt oupphörliga slit. Så skrämmande lite att du inte vågade, ens för ett ögonblick, stanna upp och utvärdera situationen? Vet du inte att trots allt kämpande, möda och slit var det aldrig möjligt för dig att hålla dig mer än precis flytande ovanför vattenytan? När sedan dina arbetsköpare ansåg det som lämpligt att skapa en artificiell hungersnöd, genom att minska på produktionen och släcka ner elden i ugnarna. Då stod du med bettskenan fast i munnen sammankopplad med den stålhäst som nu vägrade röra på sig. Fabriksdörren stängdes för dig. Och du begav dig ut på vägarna som en luffare, med hunger i magen och endast trasor på ryggen. Vem ägnade ens en tanke till din kärleksfulla hustru och till dina hjälplösa barns bittra tårar, när du med ett kärleksfull &quot;Gud välsigne er” begav dig ut vägarna för att finna arbete någon annanstans? <br /> <br /> Jag säger, vem bryr sig om detta lidande? Denna misär, fattigdom och smärta? Nu är du endast en luffare. Förminskad, utpekad och förkastad av förtryckarna som en &quot;värdelös luffare” och en ”vagant&quot;. Fördömd av den klassen som under alla år enbart livnärt sig på att råna dig och de dina. Det är då som du borde kunna se att skillnaden mellan en &quot;bra chef&quot; och en &quot;dåliga chef&quot; inte existerar? Oavsett så är du är endast ett byte. Och att deras uppdrag i båda fallen är att råna dig? Kan du inte se att det är hela det industriella systemet och inte bara &quot;dåliga chefer&quot; som det måste bli en ändring på?<br /> <br /> Nu när alla dessa ljusa sommar- och höstdagar sakta har sin stilla gång men du fortfarande inte har något arbetat att försörja dig på. När vinterns kyla sveper ner från norr och hela jorden sakta blir täckt av ett köldtäcke. Det är då du inte ska lyssna till hycklarnas röst som kommer att berätta för dig att det var ordinerat av Gud att &quot;Fattigdomen är er lott&quot;. Eller till den arroganta rånaren som kommer säger till dig att &quot;Det är ditt fel att du drack upp alla dina löner förra sommaren när du hade arbete. Det är anledningen till att du inte har något nu” och ”Du är inte värdig att få arbeta, du förtjänar att bli skjuten.&quot; Och lite på mig, de kommer att skjut dig utan minsta tvekan. Om du allt för försiktigt skulle försöka att göra din röst hörd. Så ramla inte ner i deras fallgrop, utan planera!<br /> <br /> Nästa vinter när de kalla vindarna kryper igenom revorna i dina smutsiga kläder, när frosten biter tag i dina fötter genom hålen i dina slitna skor, och när allt möjligt lidande verkar ha bestämt sig för att angripa just dig. När det totala eländet har punktmarkerat dig och livet har omvandlats till endast en börda och existens en hånfull förbannelse. När du har vandrat upp och ner längst gatorna dagarna i ända och sovit på hårda brädor under natten och äntligen bestämmer dig för att ta ditt egna liv. Eftersom du hellre väljer att kasta dig in i det fullständiga intet än att uthärda en existens som endast har blivit en sådan börda.I det ögonblicket när du bestämt dig för att kasta dig i den kalla och mörka vattnet hellre än att uthärda lidandet. Men stanna upp, och innan du begår denna sista tragiska handling i din enkla existens. Sluta! Och ställ dig själv frågan; Finns det inget du kan göra för att försäkra dig om att dina avkommor, som du lämnar bakom dig som föräldralösa, förhindras att drabbas av ett liknande öde? De kalla vågorna kommer bara att dra över ditt lik på sjöbotten, hånfulla över din desperata handling.<br /> <br /> Istället, promenera längs gatorna i de välbärgade kvarteren och titta in i fönstren till deras magnifika och välmående hem. För här kommer du att upptäcka identiska rånare med de som har bestulit dig, och de dina, på allting som är er värda. Låt sedan din tragedi ske här! Se till att väck dem från deras överklasstillvaro som de fått på din bekostad! Låt dem höra om ditt lidande, och låt dem höra ditt budskap genom det röda skenet av förstörelse. <br /> <br /> Sålunda när du väljer att se tillbaka på det som varit, kan du vara säker på att du har talat med dessa rånare på det enda språk som de någonsin har kunnat förstå. De har aldrig bemödat att lyssna på något som berör deras slavars lidande om de inte tvingats att ta del av det budskapet från det bländade ljusskenet som uppstår i en kanonmynning, eller om det överlämnades till dem genom vassa spetsen på en svärdsklinga. Du behöver ingen organisation i ryggen när du till slut bestämmer dig för att ge dem det här budskapet. Faktum är att en organisation mest troligt skulle skada dig. Men till var och en av alla hungriga luffare som läser dessa rader, utnyttja alla de små medlen för krigföring som vetenskapen har placerat i den fattiges händer. Och du kommer att bli en maktfaktor i detta, eller i ett annat, land. <br /> <br /> Lär er att hantera sprängämnen! <br /> <br /> <br /> En översättning av &quot;A Word to Tramps&quot; av [[Lucy Parsons|Lucy E. Parsons]]''<br /> <br /> *Ursprungligen publicerad i tidskriften [[The Alarm]] Vol.1 No. 1. Den 4 oktober, 1884.<br /> <br /> <br /> &lt;/div&gt;<br /> <br /> |-<br /> |}<br /> <br /> |class=&quot;MainPageBG&quot; style=&quot;width:25%; border:1px solid #eaeaea; background:#ffffff; vertical-align:top&quot;|<br /> {| width=&quot;100%&quot; cellpadding=&quot;2&quot; cellspacing=&quot;0&quot; style=&quot;vertical-align:top; background:#ffffff;&quot;<br /> <br /> [[Kategori: Anarkisterna i klasskampen]]<br /> [[Kategori:Amerikansk anarkism]]</div>

Koltrast https://polkagris.nu.hemsida.eu/wikin/index.php?title=Maoism&diff=22113 2018-10-25T07:32:20Z

<p>Koltrast: </p> <hr /> <div>'''Maoism''' är en ideologi baserad på mysfarbrorn och massmördaren [[Mao Zedong]]s tänkande. Den var statsideologi i [[Kina]] från 1950-talet fram till [[Deng Xiaoping]]s reformer på 1970-talet. Maoismens heliga skrift är [[Maos lilla röda]].<br /> <br /> Maoismen har spritt sig utanför Kina till gerillarörelser i bland annat [[Peru]] och [[Indien]]. Den var också populär i Västeuropa på 1960-talet. I Sverige var de största stolpskotten aktiva under något år i [[Rebellrörelsen]].<br /> <br /> ==Kuriosa==<br /> <br /> Maoismens pompösa framtoning har gett upphov till ett par fnissframkallande [[meme]]r så som ''ordförande ditt-och-datts suveräna tänkande'' och ''ge X 15 minuter i internationell TV''.<br /> <br /> ==Vidare läsning==<br /> * Ingrid Wållgren : ''&quot;Mao i Sverige : den svenska maoismen 1963-1986&quot;'' Stockholm : Dialogos, 2017 ISBN 978-91-7504-326-5<br /> <br /> [[Kategori:Ideologi]]</div>

Koltrast https://polkagris.nu.hemsida.eu/wikin/index.php?title=Syndikalism&diff=22112 2018-10-25T07:31:12Z

<p>Koltrast: </p> <hr /> <div>'''Syndikalism''' är den &quot;tredje vägens&quot; socialister efter [[sossar]] och [[kommunism|partikommunister]]. Vill använda [[generalstrejken]] som medel för att nå det klasslösa och statslösa samhället. Organiserar sig därför främst i [[fackföreningar]] och tror på [[massorganisering]] igenom dessa.<br /> <br /> ==Problem==<br /> Problem i dagens samhälle är givetvis att i och med den [[prekarisering]] (osäkerhet) som utvecklas inom den nuvarande [[kapitalismen]] och den frånvaro av [[full sysselsättning]] vilket skapar nya stora grupper som inte kan organiseras på fackföreningsbasis. Hemlösa, [[arbetslösa]], [[studenter]], hemmafruar och inte minst prov- och projektanställda skulle kunna räknas in i denna grupp.<br /> <br /> ==Syndikalism i Sverige==<br /> Det har funnits och finns flera syndikalistiska fackföreningar. Den mest kända, största och framgångsrika är [[Sveriges Arbetares Centralorganisation]], SAC, med ynka 5500 medlemmar.<br /> <br /> Sen några år tillbaka pågår en [[reorganisering]] inom SAC-Syndikalisterna. Det är positivt inför framtiden.<br /> <br /> [[Kategori:Arbetarrörelsen]]<br /> [[Kategori:Syndikalism]]<br /> [[Kategori:Fackföreningar]]</div>

Koltrast https://polkagris.nu.hemsida.eu/wikin/index.php?title=Norrlandsfolket&diff=22111 2018-10-25T07:30:30Z

<p>Koltrast: </p> <hr /> <div>[[Bild:Norrlandsfolket.jpg|frame|right]]<br /> '''Norrlandsfolket''' var en tidning som gavs ut av [[SAC]] mellan 1925 och 1951 och är Kirunas första och hittills enda riktiga dagstidning. Förutom Kiruna så hade tidningen medarbetare i Gällivare och Malmberget. Under början av 1900-talet började [[Syndikalism|syndikalismen]] vinna mark i Norrbotten men på grund av sitt geografiska läge hade de problem med distribution av SAC's reguljära tidning [[Arbetaren]]. Som alternativ beslöt Malmfältens syndikalister att starta en egen tidning.<br /> <br /> Under 1930 och 1940-talet kom allt mer av Malmfältens arbetare att distansera sig från syndikalismen och knöt sig närmare [[kommunismen]] vilket så småningom ledde till tidninges nerläggning. 1952 såldes tidningen till [[Folkpartiet]] som körde skutan i några år innan de också gav upp.<br /> <br /> [[Kategori:Svensk syndikalism]]<br /> [[Kategori:Tidningar]]<br /> [[Kategori: Norrbotten]]<br /> [[Kategori: Kiruna]]</div>

Koltrast https://polkagris.nu.hemsida.eu/wikin/index.php?title=Prolet%C3%A4ren_(tidningen)&diff=22110 2018-10-25T07:30:01Z

<p>Koltrast: </p> <hr /> <div>'''Proletären''' från början en [[Proletären (Norrköping)|socialistisk lokaltidning utgiven i Norrköping]] under slutet av 1800-talet. <br /> <br /> Sen 1970 kom [[r:are|r:arna]] använda samma namn till sin tidning. I korta ordalag är den en marginaliserad partikommunistisk skittidning fylld av floskulös och världsfrånvänd dynga. Genom åren har man hunnit med att söla ned landet med hemuliska mängder massmördarvurmande, byråkratrunk, böghatande och annat dumt. Förr i tiden var det vanligt att man stötte på proletärenförsäljare utanför bolaget när fredagssupen skulle inhandlas. Tidningen var roligare att läsa på den tiden [[kommunistiska partiet]] var som vildast och gick under namnet [[KFML(r)]]. [[Knutna Nävar]] sjöng in en hyllningsvisa till tidningen på sin första skiva med namnet, suprise!, &quot;[[Knutna Nävar: Proletären|Proletären]]&quot;. <br /> <br /> [[Bild:Prolletaren.jpg|right|frame]]Har genom åren haft mången namnkunniga skribenter: [[Peter Birro]], [[Christian Diesen]], [[Maja Ekelöf]], [[Staffan Beckman]], [[Sven Wernström]], [[Sven Wollter]], [[Jan Myrdal]] m fl.<br /> <br /> Är idag en av de största socialistiska veckotidningarna (de är ju inte så många kvar iofs) med en upplaga på 3000 exemplar i veckan.<br /> <br /> * http://sv.wikipedia.org/wiki/Prolet%C3%A4ren<br /> * http://www.proletaren.se/<br /> <br /> [[Kategori:KFML(r)]]<br /> [[Kategori:Svenska kommunistblaskor]]<br /> [[Kategori:Tidningar]]</div>

Koltrast https://polkagris.nu.hemsida.eu/wikin/index.php?title=LKAB&diff=22109 2018-10-18T11:59:34Z

<p>Koltrast: </p> <hr /> <div>'''Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag''', LKAB, är en gruvdriftskoncern, ägd av svenska staten. Grundad 1890 med järnmalmsbrytning i Kiruna och Malmberget som sin huvudsaklig verksamhet. Bolaget kom att föreviga sin plats i den svenska [[klasskampen]]s historia när gruvarbetarna i Malmfälten i slutet av 1969 gick ut i den största [[Vilda strejken vid LKAB|vilda strejken]] i svensk arbetarhistoria.<br /> <br /> Sedan 1985 har [[Dödsolyckor inom LKAB 1985-2018|åtta arbetare]] offrat sina liv i LKAB:s produktion, men det totala antalet offer som bolaget skördat sedan gruvdriftens början finns det inga exakta siffror på. 2018 tilldelades [[Sveriges Arbetares Centralorganisation|SAC:s]] civilkuragepris till gruvarbetaren Daniel Asplund anställd åt LKAB i Svappavaara. Han tilldelades priset efter att ha uppmärksammat de grova missförhållanden i gruvkoncernens säkerhetsarbete efter en dödsolycka i Svappavaaras gruva den 27 juli 2018. Daniel Asplund skrev ett öppet brev till verkställande direktör och hela personalstyrkan. I brevet kritiseras koncernledningens ovilja att lyssna på skyddsombud och att ta säkerhetsarbetet på allvar. Brevet var inte avsett att hamna utanför LKAB men fick stor spridning och plockades upp av medier, samt ledde till att missförhållandena kom ut till allmänheten.<br /> <br /> [[Sara Lidman]] har skrivit en helt fantastisk [[Lidman, Sara: Gruva|bok]] om hur det var för gubbarna anställda åt bolaget under 1960-talet. Obligatorisk läsning. <br /> <br /> Etableringen av LKAB:s gruvor i Malmfältet kom också att ha förödande effekter på [[Samer|samernas]] och den finskspråkiga-minoritetens traditionella levnadssätt och kultur i området.<br /> <br /> == Viktigare historiska data om LKAB ==<br /> <br /> <br /> '''1660 –1661''' (eller möjligen 1654-1655) Tog manufakturkommissionären i Kommerskollegium <br /> Abraham Momma, adlad Reenstierna, det första dokumentariskt värda malmprovet i Gällivare malmberg. <br /> <br /> '''1696 '''(eller senast 1727) Omtalar bokh. Samuel Mört två järnberg, Luossavaara <br /> och Kiirunavaara, väster om Jukkasjärvi<br /> <br /> '''1735''' Utfärdades den första mutsedeln på en järnmalmsfyndighet i Gällivare malmberg <br /> till löjtnant Carl Tingvall<br /> <br /> '''1888 ''' Den 12 mars kom första malmtåget från Malmberget till Luleå. <br /> Samma år påbörjades järnvägen Gällivare – Luossavaara.<br /> <br /> '''1889''' Kom Hjalmar Lundbom, 1900-1920 disponent för LKAB i Kiruna, f.f.g. till Norrbotten <br /> som ledamot i den s.k. apatitkommissionen.<br /> <br /> '''1890''' Bildades LKAB<br /> <br /> '''1891 ''' Bildades AB Gellivare Malmfält<br /> <br /> '''1897''' Bildades Bergverks AB Freja<br /> <br /> '''1901 ''' Avböjde staten köp av LKAB, AB Gellivare Malmfält och Mertainens gruv AB<br /> <br /> '''1902 '''Sammanknöts de norska och svenska bandelarna vid Riksgränsen. <br /> 15 nov. avgick första malmtåget från Kiruna till Narvik<br /> <br /> '''1903 ''' Invigdes statsbanan Gällivare – Narvik av Oscar II. Grängesbergsbolaget köpte <br /> aktiemajoriteten i LKAB och AB Gellivare Malmfält.<br /> <br /> '''1907 ''' Godkände riksdagen ett avtal mellan staten och Grängesbergsbolaget att staten <br /> fick hälften av aktierna i LKAB samt inlösenrätt till övriga aktier<br /> <br /> '''1920 ''' Går arbetarna i strejk<br /> <br /> '''1927 ''' Ingicks ett nytt avtal där staten fick rätt att inlösa Grängesbergsbolagets <br /> aktier i LKAB 1947 eller därefter vart tionde år<br /> <br /> '''1928 ''' Förlamas LKAB av en åtta månader lång strejk<br /> <br /> '''1950 ''' Förvärvade LKAB aktierna i Freja<br /> <br /> '''1955 ''' Beslöt riksdagen att 1957 inlösa Grängesbergsbolagets aktier i LKAB<br /> <br /> '''1964 ''' Den 1 okt. öppnades gruvan Leveäniemi i Svappavaaraområdet. Samtidigit togs <br /> även den nya järnvägen till Svappavaara i bruk<br /> <br /> '''1965 ''' I september firades LKAB:s 75-års jubileum med invigning av malmhamnen <br /> i Luleå, gruvan i Svappavaara samt anriknings- och kulsinterverken i Kiruna<br /> <br /> '''1969''' Den 9 december utbröt [[Vilda strejken vid LKAB|total arbetsnedläggelse]] vid LKAB:s förvaltningar <br /> i Kiruna, Svappavaara och Malmberget. Strejken avblåstes den 3 februari 1970.<br /> <br /> '''2007''' Måndagen den 7 maj går gruvarbetare i Malmberget, Kiruna och Svappavaara ut i en tre dagar lång vild strejk. Strejken började i Kiruna vid 13-tiden på måndagen (och spred sig sedan till Svaappavaara och Malmberget) efter att Gruvtolvan vid ett möte under jord informerat 300 medlemmar om att LKAB inte går med på löneökningar utöver det centrala avtalet. Arbetarna kräver en löneökning på 4.000 kronor mer i månaden.Enligt LKAB förlorade bolaget omkring 80 miljoner kronor på strejken. <br /> <br /> == Kända (och ökända) personer med koppling till LKAB ==<br /> - [[Elof Luspa]], född den 26 juni 1918 död 1986, En av de ledande i strejkkommittén under den vilda [[Vilda strejken vid LKAB|gruvstrejken 1969]]. <br /> <br /> - [[Lars Törnman]], en av de mer komiska filurerna som vuxit fram nere i gruvan. Var ordförande för Gruv 12:an under början på 1990-talet och har efter det sakta vuxit fram som rikskändis. Bland annat för sitt deltagande i Fångarna På Fortet.<br /> <br /> - [[Harry Isaksson]], född 1927 död 2007, Var aktiv i strejkkommittén under den [[Vilda strejken vid LKAB|vilda strejken]]. Under strejken kom han att <br /> växa fram som en av de mer klarsynta och principfasta av strejkledarna. <br /> <br /> - [[Ture Rantatalo]], [[Vänsterpartiet|VPK:are]] och en av de största quislingarna i strejkkommittén under [[Vilda strejken vid LKAB|gruvstrejken 1969]]. Högg sina kamrater i ryggen och motarbetade strejken till förmån för bolaget. <br /> <br /> - [[Bruno Poromaa]], född 1936 - död 11 september 2016, sosse som var fackordförande under [[Vilda strejken vid LKAB|vilda strejken]]. En av de största kräken på scenen som från strejkens början vände sig emot arbetarna och för [[LO]]. <br /> <br /> [[Kategori:LKAB]]<br /> [[Kategori:Norrbotten]]<br /> [[Kategori:Kiruna]]<br /> [[Kategori:Gruva]]</div>

Koltrast https://polkagris.nu.hemsida.eu/wikin/index.php?title=LKAB&diff=22108 2018-10-18T11:56:58Z

<p>Koltrast: /* Viktigare historiska data om LKAB */</p> <hr /> <div>'''Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag''', LKAB, är en gruvdriftskoncern, ägd av svenska staten. Grundad 1890 med järnmalmsbrytning i Kiruna och Malmberget som sin huvudsaklig verksamhet. Bolaget kom att föreviga sin plats i den svenska [[klasskampen]]s historia när gruvarbetarna i Malmfälten i slutet av 1969 gick ut i den största [[Vilda strejken vid LKAB|vilda strejken]] i svensk arbetarhistoria.<br /> <br /> Sedan 1985 har [[Dödsolyckor inom LKAB 1985-2018|åtta arbetare]] offrat sina liv i LKAB:s produktion, men det totala antalet offer som bolaget skördat sedan gruvdriftens början finns det inga exakta siffror på. 2018 tilldelades [[Sveriges Arbetares Centralorganisation|SAC:s]] civilkuragepris till gruvarbetaren Daniel Asplund anställd åt LKAB i Svappavaara. Han tilldelades priset efter att ha uppmärksammat de grova missförhållanden i gruvkoncernens säkerhetsarbete efter en dödsolycka i Svappavaaras gruva den 27 juli 2018. Daniel Asplund skrev ett öppet brev till verkställande direktör och hela personalstyrkan. I brevet kritiseras koncernledningens ovilja att lyssna på skyddsombud och att ta säkerhetsarbetet på allvar. Brevet var inte avsett att hamna utanför LKAB men fick stor spridning och plockades upp av medier, samt ledde till att missförhållandena kom ut till allmänheten.<br /> <br /> [[Sara Lidman]] har skrivit en helt fantastisk [[Lidman, Sara: Gruva|bok]] om hur det var för gubbarna anställda åt bolaget under 1960-talet. Obligatorisk läsning. <br /> <br /> Etableringen av LKAB:s gruvor i Malmfältet kom också att ha förödande effekter på [[Samer|samernas]] och den finskspråkiga-minoritetens traditionella levnadssätt och kultur i området.<br /> <br /> == Viktigare historiska data om LKAB ==<br /> <br /> <br /> '''1660 –1661''' (eller möjligen 1654-1655) Tog manufakturkommissionären i Kommerskollegium <br /> Abraham Momma, adlad Reenstierna, det första dokumentariskt värda malmprovet i Gällivare malmberg. <br /> <br /> '''1696 '''(eller senast 1727) Omtalar bokh. Samuel Mört två järnberg, Luossavaara <br /> och Kiirunavaara, väster om Jukkasjärvi<br /> <br /> '''1735''' Utfärdades den första mutsedeln på en järnmalmsfyndighet i Gällivare malmberg <br /> till löjtnant Carl Tingvall<br /> <br /> '''1888 ''' Den 12 mars kom första malmtåget från Malmberget till Luleå. <br /> Samma år påbörjades järnvägen Gällivare – Luossavaara.<br /> <br /> '''1889''' Kom Hjalmar Lundbom, 1900-1920 disponent för LKAB i Kiruna, f.f.g. till Norrbotten <br /> som ledamot i den s.k. apatitkommissionen.<br /> <br /> '''1890''' Bildades LKAB<br /> <br /> '''1891 ''' Bildades AB Gellivare Malmfält<br /> <br /> '''1897''' Bildades Bergverks AB Freja<br /> <br /> '''1901 ''' Avböjde staten köp av LKAB, AB Gellivare Malmfält och Mertainens gruv AB<br /> <br /> '''1902 '''Sammanknöts de norska och svenska bandelarna vid Riksgränsen. <br /> 15 nov. avgick första malmtåget från Kiruna till Narvik<br /> <br /> '''1903 ''' Invigdes statsbanan Gällivare – Narvik av Oscar II. Grängesbergsbolaget köpte <br /> aktiemajoriteten i LKAB och AB Gellivare Malmfält.<br /> <br /> '''1907 ''' Godkände riksdagen ett avtal mellan staten och Grängesbergsbolaget att staten <br /> fick hälften av aktierna i LKAB samt inlösenrätt till övriga aktier<br /> <br /> '''1920 ''' Går arbetarna i strejk<br /> <br /> '''1927 ''' Ingicks ett nytt avtal där staten fick rätt att inlösa Grängesbergsbolagets <br /> aktier i LKAB 1947 eller därefter vart tionde år<br /> <br /> '''1928 ''' Förlamas LKAB av en åtta månader lång strejk<br /> <br /> '''1950 ''' Förvärvade LKAB aktierna i Freja<br /> <br /> '''1955 ''' Beslöt riksdagen att 1957 inlösa Grängesbergsbolagets aktier i LKAB<br /> <br /> '''1964 ''' Den 1 okt. öppnades gruvan Leveäniemi i Svappavaaraområdet. Samtidigit togs <br /> även den nya järnvägen till Svappavaara i bruk<br /> <br /> '''1965 ''' I september firades LKAB:s 75-års jubileum med invigning av malmhamnen <br /> i Luleå, gruvan i Svappavaara samt anriknings- och kulsinterverken i Kiruna<br /> <br /> '''1969''' Den 9 december utbröt [[Vilda strejken vid LKAB|total arbetsnedläggelse]] vid LKAB:s förvaltningar <br /> i Kiruna, Svappavaara och Malmberget. Strejken avblåstes den 3 februari 1970.<br /> <br /> '''2007''' I tre dagar går gruvarbetare i Malmberget, Kiruna och Svappavaara ut i vild strejk i början på maj månad. Arbetarna kräver en löneökning på 4.000 kronor mer i månaden.Enligt LKAB förlorade bolaget omkring 80 miljoner kronor på strejken.<br /> <br /> == Kända (och ökända) personer med koppling till LKAB ==<br /> - [[Elof Luspa]], född den 26 juni 1918 död 1986, En av de ledande i strejkkommittén under den vilda [[Vilda strejken vid LKAB|gruvstrejken 1969]]. <br /> <br /> - [[Lars Törnman]], en av de mer komiska filurerna som vuxit fram nere i gruvan. Var ordförande för Gruv 12:an under början på 1990-talet och har efter det sakta vuxit fram som rikskändis. Bland annat för sitt deltagande i Fångarna På Fortet.<br /> <br /> - [[Harry Isaksson]], född 1927 död 2007, Var aktiv i strejkkommittén under den [[Vilda strejken vid LKAB|vilda strejken]]. Under strejken kom han att <br /> växa fram som en av de mer klarsynta och principfasta av strejkledarna. <br /> <br /> - [[Ture Rantatalo]], [[Vänsterpartiet|VPK:are]] och en av de största quislingarna i strejkkommittén under [[Vilda strejken vid LKAB|gruvstrejken 1969]]. Högg sina kamrater i ryggen och motarbetade strejken till förmån för bolaget. <br /> <br /> - [[Bruno Poromaa]], född 1936 - död 11 september 2016, sosse som var fackordförande under [[Vilda strejken vid LKAB|vilda strejken]]. En av de största kräken på scenen som från strejkens början vände sig emot arbetarna och för [[LO]]. <br /> <br /> [[Kategori:LKAB]]<br /> [[Kategori:Norrbotten]]<br /> [[Kategori:Kiruna]]<br /> [[Kategori:Gruva]]</div>

Koltrast https://polkagris.nu.hemsida.eu/wikin/index.php?title=Vilda_strejken_vid_LKAB&diff=22107 2018-10-18T11:50:25Z

<p>Koltrast: /* Idag */</p> <hr /> <div>[[Bild:Lkab_1969.jpg‎|frame|right]]<br /> <br /> Malmfältens gruvarbetare har vid ett flertal tillfällen strejkat och rest sig mot gruvkoncernen [[LKAB]]. Men när en pratar om den &quot;vilda strejken vid LKAB&quot; är det den ''stora gruvstrejken 1969–1970'' (i folkmun endast kallad ''Strejken'') som man hänvisar till. Strejken var inte bara en vild strejk; det var en vild strejk i ett av de största statliga företagen, mot en [[Socialdemokratiska Arbetarpartiet|socialdemokratisk]] regering och mot de toppstyrda facken. Gruvarbetarnas motståndare var sålunda inte enbart gruvbolaget. Utan också det egna fackförbundet.<br /> <br /> Strejkens startskott gick av den 9 december 1969 i Leveäniemigruvan i Svappavaara, när ett par gubbar satte sig och ner och vägrade arbeta. Detta blev början på den 57 dagar långa strejken (9 december 1969 – 4 februari 1970) som inom kort kom att omfatta hela Malmfälten och kom att rejält skaka etablissemanget i Sverige under några kalla vintermånader 1969 - 1970. <br /> <br /> === Bakgrund ===<br /> <br /> 1957 kom beslutet från regeringen att Grängesbergsbolaget löstes ut från sitt ägande i LKAB och företaget blev därmed förstatligat. Nu så såg gruvarbetarna i Malmfälten vad de trodde var ljuset i tunneln, gruvan hade äntligen blivit statlig och bättre tider var på väg. Man vinkade hejdå till ackordslöner och hej till rättvisa. Men så blev det inte riktigt. Det statliga LKAB hade fått regeringens uppdrag att drivas affärsmässigt, som ett vanligt privat bolag. Affärsmässigt och lönsamt skulle det också drivas. <br /> <br /> Gruvarbetarna var väl medvetna om vad [[kapitalism|kapitalismen]] innebar men de var inte medvetna om vad [[LO]] var (och är). Istället för bättre tider kom gruvarbetarna under de kommande åren istället att erfara vad som måste vara det största experimentet av &quot;[[taylorism]]&quot; i svensk historia. <br /> <br /> 1966 så beslöt pamparna på huvudkontoret nere i Stockholm att de skulle införa det amerikanska så kallade ''UMS-systemet'' (Universal Maintenance Standards, snabbt omdöpt av gruvarbetarna till ”Ultra Modernt Slaveri”, ”Utan Mat i Skafferiet” eller ”MUMS för arbetsköparen” eller helt enkelt &quot;LO-metoden&quot;. En av de pådrivande i processen att införa UMS var rationaliseringsavdelningens chef [[Hans Ahlman]]. UMS innebar att varje arbetsmoment uppmättes av tidsstudiemän. Allt från hur länge det tar att spika en spik, tanka en traktor, ladda dynamit, till att bara dricka en kopp kaffe i kuren klockades av gubbar i kostym och slips (Öppna och stänga en kran: 3,6 sekunder (1TTU), Gå 7-14 meter: 10,8 sekunder (3 TTU), Använda hammare 1-5 slag, 3,6 sekunder (1 TTU, Rengöra händer med torr trasa: 7,2 sekunder (2 TTU)). <br /> <br /> Detta resulterade i situationer där en arbetare kunde ha lyckats lasta en mängd gråberg (utöver det som var skrivet att en kunde lasta i protokollet) och om någon förman fick reda på detta var tidsstudiemännen där med sina stoppur. Slutsatsen blev att eftersom en arbetare hinner lasta utöver den givna summan man mätt upp på den här tiden så ska vi sänka tiden! Alltså höjdes målen för hur mycket arbetaren måste lyckas lasta fast på mycket kortare tid. <br /> <br /> Detta följdes upp med att man 1968 också kom att införa de &quot;'''31 ledarskapsteserna'''” inom hela LKAB. Teserna importerades från England och hade tagits fram av en amerikansk ”relationsforskare” och entreprenör vid namn [[George Kenning]], snabbt fick de öknamnet de &quot;kenningska tesern&quot; av arbetarna. LKAB hade redan förberett för en hårdare styrning uppifrån genom ökade löneskillnader mellan arbetare och deras chefer. Men teserna kom att bli det som på svart och vitt slog fast den nya hierarkin inom bolaget. Enligt de 31 teserna behövde chefen inte kunna jobbet längre, han skulle bara vara ledare och kontrollant. Alla ingenjörer och tjänstemän fick lära sig teserna och utbilda sig i hur slipstenen skulle dras. Svart på vitt fanns nu den auktoritära chefskultur som LKAB-ledningen odlade och som gruvarbetarna fick känna på varje dag.[[http://offensiv.socialisterna.org/sv/880/inrikes/5067/|//offensiv.socialisterna.org/sv/880/inrikes/5067/]]<br /> <br /> '''Några exempel på de 31 teserna:''' <br /> <br /> - Tes 9: En anställd har aldrig mer än en chef (d v s du kan inte klaga hos någon annan om du blir illa behandlad av din chef).<br /> <br /> -Tes 11: En chef måste intaga fö-rarplatsen, utöva sina befogenheter, tillämpa fast ledarskap och ha kontroll över sina anställda.<br /> <br /> - Tes 13: Varje förändring i en anställds arbetsuppgifter och placering måste accepteras som vidtagen i företagets intresse.<br /> <br /> - Tes 15: ”Ett effektivt ledarskap är att leda genom styrning och inte genom exempel.&quot; <br /> <br /> - Tes 16: Skicklighet som fackman innebär i och för sig inte skicklighet i ledarskap – en chef kan i princip leda vilken verksamhet som helst. <br /> <br /> - Tes 17: En chef måste visa fullständig lojalitet mot överordnad.<br /> <br /> -Tes 18: En chef identifierar sig med, understödjer alla beslut i företaget.<br /> <br /> - Tes 20: ”En chef måste vara beredd att byta ståndpunkt för att stödja högre chef.”<br /> <br /> - Tes 21: Att utföra arbetsuppgifter­na med villighet är en merit.<br /> <br /> - Tes 27: Den enskildes värde för företaget bestäms i hans bidrag till hela organisationens framgång.<br /> <br /> - Tes 29: En chef ska utöva sitt ledarskap så att icke-chef endast behöver följa givna order. <br /> <br /> ''”Det kenningska tesernas värld är märklig. Där finns inga människor, bara chefer och icke-chefer. Där finns bara order neråt och lojalitet uppåt. Relationerna är benhårt fastlagda som i ett feodalt samhälle”'' (Citat från: ''Pappren på bordet I – strejkkommitténs vitbok'').<br /> <br /> Teserna var aldrig tänkta att nå offentlighetens ljus, men någon som uppenbarligen inte gillade dem läckte teserna till bibliotekarien i Malmberget som förstorade upp dem och hängde upp dem på väggen bredvid Sara Lidmans och Odd Uhrboms utställning [[Lidman,_Sara:_Gruva|Gruva]]. Till saken hör att Svenska Gruvindustriarbetareförbundet ordförande Bernt Nilsson (som också satt i LK­AB:s styrelse) kände till teserna, men hade hållit tyst om det. När dessa offentliggjordes på folkbiblioteket i Malmberget i december 1968, blev reaktionen kraftig.<br /> <br /> Ledningen för bolaget hade flyttat från Kiruna till Stockholm och ansågs ha tappat kontakten med arbetarnas verklighet. Ledarstilen som man nu praktiserade inom LKAB fick väldigt negativa praktiska konsekvenser: Felaktiga varningar till arbetare blev kvar (eftersom en chef aldrig gör fel), Chefers misstag och beslut som till och med riskerade livet på arbetare, sopades under mattan av samma anledning. Men värst var kanske att LKAB:s ledarstil lade en död hand över alla arbetsmiljöproblem som fanns och som till och med förvärrades: det handlade om farliga dieselavgaser, olycksrisken, buller och över- tidsarbete.<br /> <br /> Annat djävulskap som ledningen sysslande med var bland annat att sätta spikar på alla soptunnor underjord så att en inte arbetare skulle kunna sätta sig ner på dem. Ett till exempel på den tydliga hierarkin var att LKAB:s tjänstemän hade motorvärmare till sina bilar, men inte arbetarna. Det säger rätt mycket om hur förhållandena var i gruvan. Förutom dessa förändringar kom LKAB att dra ner personalstyrkan med 1400 man (främst i Malmberget) och sänka lönerna.<br /> <br /> Orsakerna till strejken var alltså många och den kom inte som en blixt ifrån klar himmel för någon utom bolaget. Under hela 1968 hade fackets medlemsmöten kokat av ilska och krav på strejk hade rests, också när representanter för LKAB deltagit. Redan den 1 december hade truckverkstaden i Kiruna sittstrejkat i två dagar och den 4 december var det sittstrejk i rörverkstaden i Malmberget. Ändå hävdade LKAB:s disponent Torsten Göransson (när strejken bröt ut den 9 december) att det måste röra sig om ett missförstånd.<br /> <br /> I korta drag kan en säga att arbetarna hade hunnit bli redigt trötta på arbetsförhållandena och den allmänna attityden som riktades mot dem från bolaget i slutet av 1969.<br /> <br /> === Strejken ===<br /> <br /> [[Bild:Gruvstrejken_lkab_1969_demo.jpg|frame|right]|”Vi är människor. Tänk att man ska behöva säga det i Sverige, år 1969!”]]Tisdagen 9 december 1969 satte sig 35 gruvarbetare i Svappavaara. Borrare, laddare och truckförare hade stämplat in vid sex snåret på morgonen för att i manskapshuset mötas av meddelandet att nu skulle deras lön sänkas. Detta var droppen som fick bägaren att rinna över. På kvällen hotar bolaget, det statliga LKAB, att lägga ner hela gruvan om inte arbetet återupptas nästa dag. Men hoten biter inte. Istället sprider sig strejken med en löpelds hastighet. Inom ett dygn gjorde gruvarbetarna i Kiruna detsamma som sina kamrater i Svappavaara. 3.100 man i strejk. Den 12 december anslöt sig även arbetsstyrkan i Malmberget. Nu var det dryga 4.800 man som lagt ner arbetet.<br /> <br /> Senare på kvällen (den 9 december) hölls det första stormötet i Svappavaara. I Malmberget (Gruvindustriarbetareförbundet avdelning 4) hade ännu inget avgörande inträffat. Torsdagen den 11 december hade alla arbetare i Kiruna gått med i strejken. Också i Malmberget lade avdelning efter avdelning ned arbetet och på kvällen stod hela gruvan stilla. Vid LKAB:s malmlastning i Luleå (Gruv avd 40) satte sig arbetarna i manskapshuset – bara fackföreningsstyrelsen fortsatte att arbeta. På förmiddagen sitter alla arbetare i Kiruna, men läget är fortfarande oklart. Förrådsgubben Harry Holmlund (i Kirunagruvan) försöker få tag på ombudsman Rehnkvist för att be honom att äntligen ta itu på allvar med omräkningsfaktorn. Rehnkvist är oanträffbar. På kontoret börjar fyra postflickor sympatistrejka. De hotas med omedelbart avsked och tvingas tillbaka till arbetet. (Senare, när strejkrörelsen tagit form, går alla kollektivanställda på kontoret i strejk.) <br /> <br /> På kvällen den 11 december hölls det första stormötet i Kiruna efter att [[Harry Holmlund]] hyrt Sporthallen i eget namn, vilket innebar att strejken tog en ny vändning. Den blev organiserad. <br /> <br /> Under det första stormötet i Kiruna utsågs en strejkkommitté på nio personer som skulle företräda arbetarna. Förslaget kom från [[Ture Rantatalo]] och [[Elof Luspa]] som båda kom att bli invalda att sitta i strejkkommittén. Den valda strejkkommittén domineras av äldre arbetare med mångåriga fackliga uppdrag bakom sig. Valda blev: Axel Grensjö, Harry Holmlund, Olle Hultin, Atle Lans, Hilding Lindström, Elof Luspa, Ture Rantatalo, Sixten Stråhlberg och Ronald Svensson. <br /> Bara en av kommittéledamöterna i Kiruna är politiskt aktiv, Atle Lans som är [[Folkpartiet|Folkpartistisk]] stadsfullmäktigeledamot. Rantatalo är passiv [[VPK|VPK-are]]. Holmlund och Luspa är partilösa socialister, som tidigare varit [[Socialdemokrater]] men som lämnat SAP sedan de sett ”myglet bakom kulisserna”. Pressekreteraren Lindström är organiserad Socialdemokrat liksom suppleanten Wigerstedt. De övriga är partilösa socialister.<br /> <br /> Från att ha varit en sittstrejk enade sig mötet om, på Elof Luspas förslag, att utvidga densamma till total strejk. Istället för att sittstrejka skulle arbetarna istället stanna hemma. <br /> <br /> Harry Holmlund yttrade på det första strejkmötet:<br /> <br /> ''”Vi är människor. Tänk att man ska behöva säga det i Sverige, år 1969!”.'' <br /> <br /> Under mötet formulerade arbetarna också de första kraven. Minst 13,50 kr timmen för överjordsarbete, minst 15 kr timmen för underjordsarbete, månadslön, omräkningsfaktorn bort, bättre personalpolitik, arbetsmiljöförbättringar och öppna förhandlingar var några av de krav arbetarna fastslog att de skulle få igenom innan de återgick till arbetet. <br /> <br /> Samma kväll höll arbetarna i Svappavaara ett eget möte och valde en egen strejkkommitté på tre personer.<br /> <br /> Fredagen den 12 december (dagen efter stormötet i Kiruna och Svappavaara) höll arbetarna i Malmberget också sitt första stormöte. De närmare 2 000 gruvarbetarna skärpte kraven ytterligare. [[Arne S. Lundberg]] (LKAB:s VD) ska avgå, LKAB ska lämna [[SAF]], införande av månadslön och ålderstillägg och borttagande av UMS-systemet var några av kraven. [[Johnny Nilsson]] (senare ordförande i Malmbergets strejkkommitté) frågade arbetarna som samlats i Malmbergets sporthall. &quot;- Finner mötet att vi fortsätter strejken?&quot; Svaret blev att de församlade gruvarbetarna utropar ett rungande JA på frågan. <br /> <br /> Samtidigt som det tvåtusenhövdade strejkmötet pågick på sporthallen i Malmberget höll Gruv Avdelning 4 (Malmberget) ett medlemsmöte. Det samlade drygt 30-talet personer. I Svappavaara anordnade också [[VPK]] ett möte där de avhandlade paragraf 32 (det vill säga arbetsköparens rätt att ”fritt leda och fördela arbetet”). 23 personer kom till det mötet. <br /> <br /> Stormötet i Malmberget ledde till att gruvarbetarna där också valde att utse sin egna strejkkommitté på nio personer. Tillsammans kom de tre strejkkommittéerna (Kiruna, Malmberget och Svappavaara) att bildad den ''Centrala Strejkkommittén'' eller ''21-mannadelegationen''. Redan på detta möte konstaterar man att strejken är olaglig och man är medveten om att inget strejkunderstöd kommer att betalas ut. Ändå röstar arbetarna fram en total strejk: från den 12 december stannar man hemma och strejkens startdatum sätts. <br /> <br /> På de första stormötena antogs några viktiga krav som hade diskuterats bland arbetarna under strejkens första dagar. Dessa krav kom att förfinas, förtydligas och utökas av den Centrala strejkkommittén. <br /> <br /> • Lönefrågan ska upptas innan arbetet återupptas.<br /> <br /> • Månadslön ska införas med motsvarande minst 15 kronor/timme under jord och 13:50<br /> kronor/timme ovan jord.<br /> • Omräkningsfaktorn ska bort.<br /> <br /> • UMS ska bort.<br /> <br /> • LKAB ska lämna SAF.<br /> <br /> • Förhandlingarna ska vara öppna (Det vill säga hela strejkkommittén ska delta i förhandlingarna).<br /> <br /> • Åldertillägg.<br /> <br /> • Rekreationsbidrag i nivå med tjänstemännens.<br /> <br /> • Reducerad övertid.<br /> <br /> • Busstransporter måste förbättras.<br /> <br /> • Undersöka riskerna med dieselavgaser.<br /> <br /> LKAB sätter redan från början hårt mot hårt – och får uppbackning av LO, Socialdemokratin och delar av media. Det som startat i Malmfälten är inte bara en vild strejk; det är en vild strejk i ett av de största statliga företagen, mot en socialdemokratisk regering och mot de toppstyrda facken. <br /> <br /> Arbetarna skulle sålunda få erfara att det inte bara var LKAB som de var tvungen att strida emot. Facket, inte bara de lokala byråkraterna utan också förbundsledningen, kom från första början att vända sig emot arbetarna. Förbundsledningen (med tillförordnande ordföranden [[Bernt Nilsson]]) i spetsen reste upp till Malmfälten för att försöka få arbetarna att återgå till gruvorna. <br /> <br /> Den 12 december intervjuades ordförande Bernt Nilsson (som också satt i LK­AB:s styrelse) i radions Norrbottenskvarten och därefter i lunchekot. Där gav han liv åt en konspirationsteori, som hängde med så länge strejken varade, att strejken skulle vara organiserad av ett fåtal kommunister och att det inte var gruvarbetarna som tagit initiativet till den.<br /> <br /> I intervjun sade han:<br /> ''&quot;Strejken verkar vara välorganiserad, varför jag drar slutsatsen att den är styrd av politiska grupper. Personligen så har jag fått intrycket att det hela är en politisk aktion&quot;.''<br /> <br /> Fyr dagar senare var det dags igen när han sade att ''&quot;strejken var i detalj planerad. Men vilka krafter som lagt upp planeringen är svårt att säga.”'' <br /> <br /> Strejken överraskade både regeringen, [[Olof Palme]] och [[Geijer]] och [[Nordgren]] i LO. Inför arbetarnas enighet och beslutsamhet krympte dessa ”arbetsledare” ihop till de ynkliga figurer som de var. Geijer vågade inte ställa upp i telefonväktardebatten med Elof Luspa och Olof Palme vågade inte åka upp till Malmfälten trots att arbetarna omgående bjöd upp honom.<br /> <br /> Onsdagen den 7 januari 1970 samlades LKAB:s styrelse i Stockholm. De beslutade att inga eftergifter till de strejkande fick ske. Gruvarbetarna skulle tvingas på knä. Några förhandlingar, i ordets rätta bemärkelse, kunde det inte bli tal om innan arbetarna återgått till arbetet. Dessa beslut fattades med den socialdemokratiska regeringens goda minne. <br /> <br /> Arbetarna vid LKAB:s förvaltning i Narvik, varifrån det mesta av malmen skeppades, erbjöd sympatistrejk men strejkledningen i Malmfälten avböjde. Det var ett beslut som senare skulle visa sig vara mycket olyckligt.<br /> <br /> === Slutet - Söndra och härska ===<br /> <br /> I den Centrala strejkkommittén fanns det, efter en tid, två linjer: en som ville gå fackets och LO:s väg och en som stenhårt leddes av de beslut som gruvarbetarna fattade vid sina stormöten. De två linjerna som fanns i strejkkommittén var inte baserad på partitillhörighet, vilket varit bilden som media velat skapa och som förts fram av Gruvs-ordförande Bernt Nilsson, utan det skulle snarare visa sig att de var de organiserade i strejkkommittén som vaktade arbetarnas intresse.<br /> <br /> Den första linjen &quot;''Enhet genom kamp''&quot; kom att representerades av Olle Hultin, [[Elof Luspa]], Östen Ölund, [[Harry Isaksson]] och Johnny Nilsson. Dessa kom att rösta tillsammans för att det var besluten som togs av gruvarbetarna på stormötena som skulle vara avgörande. Den andra fronten, som förespråkade &quot;''Enhet genom eftergifter''&quot;, bestod av Hilding Lindström, Atle Lans, [[Ture Rantatalo]], [[Harry Holmlund]] och Sven Vigestet. Dessa skulle komma att följa fackets linje och propagera för en återgång till arbetet.<br /> <br /> Till en början hade inga fackliga byråkrater varit välkomna i strejkkommittén. Men måndagen den 29 december kom förslaget att en ''förhandlingskommitté'' skulle bildas. Den så kallade 27-mannadelegationen var ett faktum. Förutom nio delegater från vardera Malmberget och Kiruna, och de tre från Svappavaara, kom den att bestå av fyra personer från styrelserna i Gruvavdelning 4:an i Malmberget och Gruvavdelning 12:an i Kiruna (en av dessa var IB-Agenten [[Bruno Poromaa]]), samt två ombudsmän. Det var början på slutet.<br /> <br /> När samtal inleddes,efter sju veckor av strejk, deklarerade LKAB att företaget inte gav några löften innan arbetarna återgått i arbete. De lösa utfästelser som LKAB ändå gjort presenterades på ett stormöte för gruvarbetarna den 31 januari 1970. Man bestämde sig för att rösta om återgång till arbetet eller fortsatt strejk. Och med 68 rösters övervikt röstade arbetarna för att fortsätta strejken. <br /> <br /> Detta utlöste en kris inne i den redan splittrade strejkkommittén. Efter att arbetarna gjort sin omröstning gjorde strejkkommittén sin egna omröstning den 1 februari, med andra resultat. Med rösterna 13 mot 12, för en återgång till arbete som skulle äga rum den 4 februari 1970. Den utslagsgivande i beslutet om att avbryta strejken var en kommunist, VPK:aren, [[Emil Isaksson]] Malmbergets Lenin. [[Harry Isaksson]] och [[Elof Luspa]] var i slutändan de enda två som från strejkkommittén som inte skrev på för den &quot;paketlösning&quot; som LKAB erbjöd.<br /> <br /> En politiskt splittrad 27-mannadelegation rekommenderade alltså arbetarna (som röstat för fortsatt strejk) att återgå till arbetet. Men gruvisarna tänkte fortsätta strejka. Den 3 februari 1970 ansåg strejkkommittéerna det troligt att förbundet tänkte inleda förhandlingar över huvudet på gruvarbetarna. Strejkkommittéerna framförde då till gubbarna, att en samlad återgång var enda möjligheten att &quot;undvika splittring&quot;. Detta blev också beslutat vid strejkmötena. Strejkkommittéerna lovade att kampen skulle fortsätta i andra former och att kommittéerna själva tänkte fortsätta existera ett år framöver. LO och LKAB hade lyckats krossa strejken inifrån.<br /> <br /> === Efter strejken ===<br /> <br /> Att gå tillbaka till arbetet sågs som ett nederlag för en stor del av gruvarbetarna. Men den 4 februari var återgången i princip total. Redan första arbetsdagen bröt dock en ny strejk ut när arbetare i Malmberget vägrade stämpla sina UMS-kort. LKAB tvingades att backa direkt. Även senare (när LKAB hotade med att bryta förhandlingarna med 27-mannadelegationen) utbröt det nya sittstrejker som tvingade tillbaka LKAB till förhandlingsbordet.<br /> <br /> Resultatet av förhandlingarna var blandat, viktiga krav vad gäller månadslön (lönerna höjdes med 14 procent) och gruvpensioner vanns. Bussförbindelserna till gruvorna förbättrades också och LKAB lämnade SAF.Medan andra krav ignorerades helt. Men gruvstrejken kom däremot att ändra stämningen i LKAB:s gruvor och bolagets syn på arbetarna. Efter strejken kom LKAB att införa ett nytt &quot;samverkanssystem&quot; i gruvorna. När arbetarna kom tillbaka från strejken hälsade tjänstemännen dem välkomna eftersom de nu visste att det var så de skulle hålla arbetarna i schakt. Samverkanssystemet fungerade bland annat så att det var uppbyggt på &quot;arbetsplatsträffar&quot; där arbetare, förmän och ingenjörer i ”positiv anda” skulle diskutera ”gemensamma mål”. Företagets planer skulle göras till arbetarnas ”mål”. I gammal hederlig [[Korporativism|korporativistisk]] tradition. <br /> <br /> [[Harry Isaksson]] sammanfattade den nya attityden från bolaget såhär:<br /> <br /> &quot;Efter strejken bytte de ut den auktoritära korpralstypen och ersatte den med den mer moderne axelklappartypen. De sprang omkring i skitiga overaller och försökte vara folkliga. ”Hörru du, vad tycker du? Har du en snus?” Folk var väldigt mottagliga för den där<br /> mentaliteten för dem hade inget försvar. &quot; <br /> <br /> Men redan under den 57 dagar långa gruvstrejken spred sig kampviljan till andra delar av Sverige och ett antal vilda strejker bröt ut. Gruvstrejken brukar räknas som den tändande gnistan på en drygt 20-årig (nåja) lång period av [[Den nya strejkrörelsen|vilda strejker]] och självständig arbetarkamp på den svenska arbetsmarknad (med Skogsarbetarstrejken 1975 som kulmen). Detta kom att på sikt att bana väg för [[Lagen om anställningsskydd (LAS)]], [[Medbestämmandelagen (MBL]]) samt reformer inom arbetsmiljö och fackföreningsväsende.<br /> <br /> === Stödet till gruvarbetarna ===<br /> <br /> Strejken fick inte något stöd av Gruvarbetarförbundet och därmed ingen strejkersättning. Strejkkommittén som snabbt hade bildats gick ut med upprop som genljöd i hela Sverige, men också utomlands. Insamlingskampanjen fick ett mycket gott resultat och under strejken samlades totalt 5,2 miljoner kronor in, var­av 3,8 miljoner kronor betalades ut som strejkunderstöd. <br /> <br /> Stöduttalanden var något som redan från första dagen spelade en viktig roll i att ingjuta mod i gruvarbetarna. På det första stormötet startade insamlingen till strejkkassan. Med ett bejublat inlägg lovade [[Sara Lidman]], som rest upp för att göra ett reportage åt TV 2, att skänka allt sitt gage från TV och överskottet (10 000 kronor) från pocketupplagan av sin repotagebok [[Lidman, Sara: Gruva|Gruva]] till strejkkassan. De strejkande arbetarna fick också tidigt ett stort stöd på hemmaplan, till exempel så rapporterades det på det första mötet om hur elever, lärare och personal vid kommunkontoret i Junosuando hade samlat in 800 kronor till de strejkande. Under strejkens gång satte strejkkommittén upp tusentals stöduttalanden i entrén till Folkets hus i Kiruna. Många var från fackföreningar och politiska organisationer men även från enskilda. Från strejkkommitténs protokoll kan man läsa om hur enskilda blev ”faddrar” åt gruvarbetarfamiljer genom att försörja dem under strejken.<br /> <br /> Demonstrationer till stöd för strejken hölls på flera orter i Sverige. En av arrangörerna för en tidig demonstration i Stockholm var Centerpartiets ungdomsförbund(!). En tusenmannakommitté bildades i solidaritetens namn. Här fanns sådana undertecknare som [[Vilhelm Moberg]], [[P C Jersild]], [[Fred Åkerström]], [[Per Wahlöö]]. [[Olof Lagercrantz]] skrev i [[Dagens Nyheter]] att strejken bryter ett tystnadslöfte. [[De fria teatergrupperna Narren]] satta upp kabaréer i Malmfälten. [[Fria proteatern]] pjäs NJA, om Norrbottens järnverk, hade haft premiär i september 1969. Ensemblen åkte upp och spelade för de strejkande gruvarbetarna, och fick en varning från fadershuset Dramaten. . <br /> <br /> En del konstnärer skänkte verk. Tanken var att gruvarbetarna kunde sälja konstverken för att få in likvida medel. Bland annat skänkte Peter Dahl och Bengt Lindström verk till de strejkande. De fick in 10520 kronor vid en auktion, en försvarlig summa på den tiden. Men många verk kom aldrig att säljas och är fortfarande i ägo av gruvarbetarna, bland annat Albin Amelins litografi kallad Gruvolycka. Gällivare museum förvaltar nu dessa verk.<br /> <br /> På det kulturella området talade man nu i termer av kamp, en kulturkamp som rörde sig över fält som teater, bild, film och musik. Moderna Museet organiserade en stor utställning med revy, underhållning och försäljning av konst. De bjöd in 1000 personer som skulle betala dyra entrébiljetter. Överskottet skänktes till de strejkande.<br /> <br /> === Idag ===<br /> <br /> Idag finns det inget minnesmärke över strejken i hela bolaget. Inte ens i LKAB:s gruvmuseum i Kirunagruvan finns det någonting som hänvisar till ''strejken'' överhuvud taget. Det finns heller inget minnesmärke i stadshuset eller sporthallen där stormötena hölls. Det verkar vara något som bolaget, föga förvånande, helst vill glömma. <br /> <br /> Istället är det mest tydliga spåret i gruvan (som lever kvar från dessa dagar som skakade Sverige) den korporativistisk tradition av &quot;samförstånd&quot; som infördes. Sedan gruvarbetarna återvände till gruvorna i början på februari 1970 har bolaget år för år arbetat för allt hårdare och effektivare med att präntat in &quot;samförståndet&quot; in i gruvarbetarna och göra det till en del av deras DNA. Malmen ska fram.<br /> <br /> == Material ==<br /> <br /> * [[Sara Lidman|Lidman, Sara]]: ''[[Lidman, Sara: Gruva|Gruva]]''. Intervjureportage med de LKAB gruvarbetare som en kort senare skulle gå ut i en av sveriges mest uppmärksammade strejker.<br /> <br /> * Folkmakt nr 8 : http://flag.blackened.net/folkmakt/texter/artiklar/08-gruvstrejk.htm<br /> <br /> * [[Ragnar Järhult|Järhult, Ragnar]]: [[Järhult, Ragnar: Nu eller aldrig|Nu eller aldrig]]<br /> <br /> * [[Anders Thunberg|Thunberg, Anders]]: ''[[Thunberg, Anders: Strejken|Strejken]]'' Extremt detaljerad och utförlig sammanställning av den vilda strejken vid LKAB.<br /> <br /> * [[Westman, Lars &amp; Ewert, Lena: Kamrater, motståndaren är välorganiserad|Kamrater, motståndaren är välorganiserad]] en rulle filmade under hela strejkens förlopp. Mest fokus på strejkkommittén o turerna runt denna.<br /> <br /> * [[Westman, Lars: 30 år har gått kamrat]] uppföljaren till Kamrater, motståndaren är välorganiserad. Westman åker upp till Malmfälten 30 år efter strejken och surrar med några inblandade. Trots alla år som gått är det många som är arga över hur det gick.<br /> <br /> * [[Utgiven av Strejkkommittén i Malmfälten, Pappren på bordet,]]. Två stycken böcker som innehåller protokoll och dokument från strejken. Ihopsatta och utgiven av Strejkkommittén.<br /> <br /> [[Kategori:Arbetare i rörelse - Sverige]]<br /> [[Kategori:LKAB]]<br /> [[Kategori:Vilda strejker]]<br /> [[Kategori:Norrbotten]]<br /> [[Kategori:Kiruna]]<br /> [[Kategori:1960-tal]]<br /> [[Kategori:1970-tal]]</div>

Koltrast https://polkagris.nu.hemsida.eu/wikin/index.php?title=Elof_Luspa&diff=22106 2018-10-18T11:47:44Z

<p>Koltrast: </p> <hr /> <div>[[Bild:Luspa_elof.jpg|thumb|250px|right|&quot;Gruvarbetarna var medvetna om kapitalismen, men dom var inte medvetna om vad LO var och är.&quot;]]'''Elof Luspa''' född den 26 juni 1918 på ett kronohemman i Poutikasvaara, död 1986. Var en av de ledande i strejkkommittén under [[Vilda strejken vid LKAB|den vilda gruvstrejken vid LKAB 1969]]. Han arbetade som skogsarbetare och bonde efter de sex åren i folkskolan. Vid krigsutbrottet började han vid gruvan i Kiruna men 1945 slutade han och öppnade taxi- och affärsrörelse i sin hemby. Efter åtta år som ”egen” kom han tillbaka till LKAB där han stannade till 1976 då han förtidspensionerades. Han var organiserad [[Socialdemokratiska Arbetarpartiet|Socialdemokrat]] från 1936 till 1950 men lämnade partiet på grund av deras jordbrukspolitik. 1966 valdes han till ordförande i Gruvs-avdelning 12 men avsade sig sitt uppdrag ett halvår före strejken. I den centrala strejkkommittén valdes Luspa till vice ordförande. Han sammanfattade senare strejken såhär &quot;''Gruvarbetarna förlorade, men den svenska arbetarklassen gick segrande ur kampen''&quot;.<br /> <br /> Efter strejken blev han engagerad i organisationen [[Arbetarsolidaritet]] och åkte runt och propagerade för att arbetarna skulle skänka pengar till [[gruvarbetarnas stridsfond]]<br /> <br /> ==Citat==<br /> <br /> - ''Om en vanlig arbetare vill skaffa sig samma mänskliga villkor som andra grupper i samhället, blir det ett motstånd utan like. När vi kräver mänskliga villkor, är det en direkt parallell till kravet om kvinnornas rösträtt. Med samma kraft måste vi tydligen bryta lagar. Strejken är större och allvarligare än att gälla enbart oss själva.'' <br /> <br /> - ''Strejken var inget misslyckande. Det var kanske ett nederlag för oss gruvarbetare men det var en stor seger för andra arbetare. Den visade att det enda som hjälper i det svenska systemet är strejkerna.''<br /> <br /> – ''Klasskampen är ganska viktig för oss gruvarbetare, oavsett partitillhörighet. Man säger att vår strejk var spontan, och så var det ju. Men vi hade under årtionden diskuterat och sagt att den enda möjligheten var att strejka. Det är ett vapen som vi håller heligt.'' <br /> <br /> - ''När man väl har bestämt sig för att strejka är det viktigt hur en organiserar kampen. Vi hade stormöten och alla de som satt i facket, de blev spolade på nolltid. Det är mycket viktigt att en får en bra strejkkommitté för den utgör ofta själva stommen i strejken. Jag tycker att vår 21-mannakommitté var väldigt bra, ända tills vi tog med dem sex fackföreningsrepresentanterna. Det skulle vi aldrig gjort. Det var de som malde sönder strejken. Sakta, men ganska säkert.''<br /> <br /> - ''Gruvarbetarna var medvetna om kapitalismen, men dom var inte medvetna om vad LO var – och är. Glädjande nog satte gruvstrejken i gång en sten som fortsatte att rulla.''<br /> <br /> <br /> <br /> [[Kategori:Svenska socialister]]<br /> [[Kategori:LKAB]]<br /> [[Kategori:Norrbotten]]<br /> [[Kategori:Gruvarbetare]]</div>

Koltrast https://polkagris.nu.hemsida.eu/wikin/index.php?title=Elof_Luspa&diff=22105 2018-10-18T11:46:05Z

<p>Koltrast: </p> <hr /> <div>[[Bild:Luspa_elof.jpg|thumb|250px|right|&quot;Gruvarbetarna var medvetna om kapitalismen, men dom var inte medvetna om vad LO var och är.&quot;]]'''Elof Luspa''' född den 26 juni 1918 på ett kronohemman i Poutikasvaara, död 1986. Var en av de ledande i strejkkommittén under [[Vilda strejken vid LKAB|den vilda gruvstrejken vid LKAB 1969]]. Han arbetade som skogsarbetare och bonde efter de sex åren i folkskolan. Vid krigsutbrottet började han vid gruvan i Kiruna men 1945 slutade han och öppnade taxi- och affärsrörelse i sin hemby. Efter åtta år som ”egen” kom han tillbaka till LKAB där han stannade till 1976 då han förtidspensionerades. Han var organiserad Socialdemokrat från 1936 till 1950 men lämnade partiet på grund av deras jordbrukspolitik. 1966 valdes han till ordförande i Gruvs avdelning 12 men avsade sig sitt uppdrag ett halvår före strejken. I den centrala strejkkommittén valdes Luspa till vice ordförande. Han sammanfattade senare strejken såhär &quot;Gruvarbetarna förlorade, men den svenska arbetarklassen gick segrande ur kampen&quot;. Efter strejken blev han engagerad i organisationen [[Arbetarsolidaritet]] och åkte runt och propagerade för att arbetarna skulle skänka pengar till [[gruvarbetarnas stridsfond]]<br /> <br /> ==Citat==<br /> <br /> - ''Om en vanlig arbetare vill skaffa sig samma mänskliga villkor som andra grupper i samhället, blir det ett motstånd utan like. När vi kräver mänskliga villkor, är det en direkt parallell till kravet om kvinnornas rösträtt. Med samma kraft måste vi tydligen bryta lagar. Strejken är större och allvarligare än att gälla enbart oss själva.'' <br /> <br /> - ''Strejken var inget misslyckande. Det var kanske ett nederlag för oss gruvarbetare men det var en stor seger för andra arbetare. Den visade att det enda som hjälper i det svenska systemet är strejkerna.''<br /> <br /> – ''Klasskampen är ganska viktig för oss gruvarbetare, oavsett partitillhörighet. Man säger att vår strejk var spontan, och så var det ju. Men vi hade under årtionden diskuterat och sagt att den enda möjligheten var att strejka. Det är ett vapen som vi håller heligt.'' <br /> <br /> - ''När man väl har bestämt sig för att strejka är det viktigt hur en organiserar kampen. Vi hade stormöten och alla de som satt i facket, de blev spolade på nolltid. Det är mycket viktigt att en får en bra strejkkommitté för den utgör ofta själva stommen i strejken. Jag tycker att vår 21-mannakommitté var väldigt bra, ända tills vi tog med dem sex fackföreningsrepresentanterna. Det skulle vi aldrig gjort. Det var de som malde sönder strejken. Sakta, men ganska säkert.''<br /> <br /> - ''Gruvarbetarna var medvetna om kapitalismen, men dom var inte medvetna om vad LO var – och är. Glädjande nog satte gruvstrejken i gång en sten som fortsatte att rulla.''<br /> <br /> <br /> <br /> [[Kategori:Svenska socialister]]<br /> [[Kategori:LKAB]]<br /> [[Kategori:Norrbotten]]<br /> [[Kategori:Gruvarbetare]]</div>

Koltrast https://polkagris.nu.hemsida.eu/wikin/index.php?title=Vilda_strejken_vid_LKAB&diff=22104 2018-10-18T11:44:40Z

<p>Koltrast: /* Strejken */</p> <hr /> <div>[[Bild:Lkab_1969.jpg‎|frame|right]]<br /> <br /> Malmfältens gruvarbetare har vid ett flertal tillfällen strejkat och rest sig mot gruvkoncernen [[LKAB]]. Men när en pratar om den &quot;vilda strejken vid LKAB&quot; är det den ''stora gruvstrejken 1969–1970'' (i folkmun endast kallad ''Strejken'') som man hänvisar till. Strejken var inte bara en vild strejk; det var en vild strejk i ett av de största statliga företagen, mot en [[Socialdemokratiska Arbetarpartiet|socialdemokratisk]] regering och mot de toppstyrda facken. Gruvarbetarnas motståndare var sålunda inte enbart gruvbolaget. Utan också det egna fackförbundet.<br /> <br /> Strejkens startskott gick av den 9 december 1969 i Leveäniemigruvan i Svappavaara, när ett par gubbar satte sig och ner och vägrade arbeta. Detta blev början på den 57 dagar långa strejken (9 december 1969 – 4 februari 1970) som inom kort kom att omfatta hela Malmfälten och kom att rejält skaka etablissemanget i Sverige under några kalla vintermånader 1969 - 1970. <br /> <br /> === Bakgrund ===<br /> <br /> 1957 kom beslutet från regeringen att Grängesbergsbolaget löstes ut från sitt ägande i LKAB och företaget blev därmed förstatligat. Nu så såg gruvarbetarna i Malmfälten vad de trodde var ljuset i tunneln, gruvan hade äntligen blivit statlig och bättre tider var på väg. Man vinkade hejdå till ackordslöner och hej till rättvisa. Men så blev det inte riktigt. Det statliga LKAB hade fått regeringens uppdrag att drivas affärsmässigt, som ett vanligt privat bolag. Affärsmässigt och lönsamt skulle det också drivas. <br /> <br /> Gruvarbetarna var väl medvetna om vad [[kapitalism|kapitalismen]] innebar men de var inte medvetna om vad [[LO]] var (och är). Istället för bättre tider kom gruvarbetarna under de kommande åren istället att erfara vad som måste vara det största experimentet av &quot;[[taylorism]]&quot; i svensk historia. <br /> <br /> 1966 så beslöt pamparna på huvudkontoret nere i Stockholm att de skulle införa det amerikanska så kallade ''UMS-systemet'' (Universal Maintenance Standards, snabbt omdöpt av gruvarbetarna till ”Ultra Modernt Slaveri”, ”Utan Mat i Skafferiet” eller ”MUMS för arbetsköparen” eller helt enkelt &quot;LO-metoden&quot;. En av de pådrivande i processen att införa UMS var rationaliseringsavdelningens chef [[Hans Ahlman]]. UMS innebar att varje arbetsmoment uppmättes av tidsstudiemän. Allt från hur länge det tar att spika en spik, tanka en traktor, ladda dynamit, till att bara dricka en kopp kaffe i kuren klockades av gubbar i kostym och slips (Öppna och stänga en kran: 3,6 sekunder (1TTU), Gå 7-14 meter: 10,8 sekunder (3 TTU), Använda hammare 1-5 slag, 3,6 sekunder (1 TTU, Rengöra händer med torr trasa: 7,2 sekunder (2 TTU)). <br /> <br /> Detta resulterade i situationer där en arbetare kunde ha lyckats lasta en mängd gråberg (utöver det som var skrivet att en kunde lasta i protokollet) och om någon förman fick reda på detta var tidsstudiemännen där med sina stoppur. Slutsatsen blev att eftersom en arbetare hinner lasta utöver den givna summan man mätt upp på den här tiden så ska vi sänka tiden! Alltså höjdes målen för hur mycket arbetaren måste lyckas lasta fast på mycket kortare tid. <br /> <br /> Detta följdes upp med att man 1968 också kom att införa de &quot;'''31 ledarskapsteserna'''” inom hela LKAB. Teserna importerades från England och hade tagits fram av en amerikansk ”relationsforskare” och entreprenör vid namn [[George Kenning]], snabbt fick de öknamnet de &quot;kenningska tesern&quot; av arbetarna. LKAB hade redan förberett för en hårdare styrning uppifrån genom ökade löneskillnader mellan arbetare och deras chefer. Men teserna kom att bli det som på svart och vitt slog fast den nya hierarkin inom bolaget. Enligt de 31 teserna behövde chefen inte kunna jobbet längre, han skulle bara vara ledare och kontrollant. Alla ingenjörer och tjänstemän fick lära sig teserna och utbilda sig i hur slipstenen skulle dras. Svart på vitt fanns nu den auktoritära chefskultur som LKAB-ledningen odlade och som gruvarbetarna fick känna på varje dag.[[http://offensiv.socialisterna.org/sv/880/inrikes/5067/|//offensiv.socialisterna.org/sv/880/inrikes/5067/]]<br /> <br /> '''Några exempel på de 31 teserna:''' <br /> <br /> - Tes 9: En anställd har aldrig mer än en chef (d v s du kan inte klaga hos någon annan om du blir illa behandlad av din chef).<br /> <br /> -Tes 11: En chef måste intaga fö-rarplatsen, utöva sina befogenheter, tillämpa fast ledarskap och ha kontroll över sina anställda.<br /> <br /> - Tes 13: Varje förändring i en anställds arbetsuppgifter och placering måste accepteras som vidtagen i företagets intresse.<br /> <br /> - Tes 15: ”Ett effektivt ledarskap är att leda genom styrning och inte genom exempel.&quot; <br /> <br /> - Tes 16: Skicklighet som fackman innebär i och för sig inte skicklighet i ledarskap – en chef kan i princip leda vilken verksamhet som helst. <br /> <br /> - Tes 17: En chef måste visa fullständig lojalitet mot överordnad.<br /> <br /> -Tes 18: En chef identifierar sig med, understödjer alla beslut i företaget.<br /> <br /> - Tes 20: ”En chef måste vara beredd att byta ståndpunkt för att stödja högre chef.”<br /> <br /> - Tes 21: Att utföra arbetsuppgifter­na med villighet är en merit.<br /> <br /> - Tes 27: Den enskildes värde för företaget bestäms i hans bidrag till hela organisationens framgång.<br /> <br /> - Tes 29: En chef ska utöva sitt ledarskap så att icke-chef endast behöver följa givna order. <br /> <br /> ''”Det kenningska tesernas värld är märklig. Där finns inga människor, bara chefer och icke-chefer. Där finns bara order neråt och lojalitet uppåt. Relationerna är benhårt fastlagda som i ett feodalt samhälle”'' (Citat från: ''Pappren på bordet I – strejkkommitténs vitbok'').<br /> <br /> Teserna var aldrig tänkta att nå offentlighetens ljus, men någon som uppenbarligen inte gillade dem läckte teserna till bibliotekarien i Malmberget som förstorade upp dem och hängde upp dem på väggen bredvid Sara Lidmans och Odd Uhrboms utställning [[Lidman,_Sara:_Gruva|Gruva]]. Till saken hör att Svenska Gruvindustriarbetareförbundet ordförande Bernt Nilsson (som också satt i LK­AB:s styrelse) kände till teserna, men hade hållit tyst om det. När dessa offentliggjordes på folkbiblioteket i Malmberget i december 1968, blev reaktionen kraftig.<br /> <br /> Ledningen för bolaget hade flyttat från Kiruna till Stockholm och ansågs ha tappat kontakten med arbetarnas verklighet. Ledarstilen som man nu praktiserade inom LKAB fick väldigt negativa praktiska konsekvenser: Felaktiga varningar till arbetare blev kvar (eftersom en chef aldrig gör fel), Chefers misstag och beslut som till och med riskerade livet på arbetare, sopades under mattan av samma anledning. Men värst var kanske att LKAB:s ledarstil lade en död hand över alla arbetsmiljöproblem som fanns och som till och med förvärrades: det handlade om farliga dieselavgaser, olycksrisken, buller och över- tidsarbete.<br /> <br /> Annat djävulskap som ledningen sysslande med var bland annat att sätta spikar på alla soptunnor underjord så att en inte arbetare skulle kunna sätta sig ner på dem. Ett till exempel på den tydliga hierarkin var att LKAB:s tjänstemän hade motorvärmare till sina bilar, men inte arbetarna. Det säger rätt mycket om hur förhållandena var i gruvan. Förutom dessa förändringar kom LKAB att dra ner personalstyrkan med 1400 man (främst i Malmberget) och sänka lönerna.<br /> <br /> Orsakerna till strejken var alltså många och den kom inte som en blixt ifrån klar himmel för någon utom bolaget. Under hela 1968 hade fackets medlemsmöten kokat av ilska och krav på strejk hade rests, också när representanter för LKAB deltagit. Redan den 1 december hade truckverkstaden i Kiruna sittstrejkat i två dagar och den 4 december var det sittstrejk i rörverkstaden i Malmberget. Ändå hävdade LKAB:s disponent Torsten Göransson (när strejken bröt ut den 9 december) att det måste röra sig om ett missförstånd.<br /> <br /> I korta drag kan en säga att arbetarna hade hunnit bli redigt trötta på arbetsförhållandena och den allmänna attityden som riktades mot dem från bolaget i slutet av 1969.<br /> <br /> === Strejken ===<br /> <br /> [[Bild:Gruvstrejken_lkab_1969_demo.jpg|frame|right]|”Vi är människor. Tänk att man ska behöva säga det i Sverige, år 1969!”]]Tisdagen 9 december 1969 satte sig 35 gruvarbetare i Svappavaara. Borrare, laddare och truckförare hade stämplat in vid sex snåret på morgonen för att i manskapshuset mötas av meddelandet att nu skulle deras lön sänkas. Detta var droppen som fick bägaren att rinna över. På kvällen hotar bolaget, det statliga LKAB, att lägga ner hela gruvan om inte arbetet återupptas nästa dag. Men hoten biter inte. Istället sprider sig strejken med en löpelds hastighet. Inom ett dygn gjorde gruvarbetarna i Kiruna detsamma som sina kamrater i Svappavaara. 3.100 man i strejk. Den 12 december anslöt sig även arbetsstyrkan i Malmberget. Nu var det dryga 4.800 man som lagt ner arbetet.<br /> <br /> Senare på kvällen (den 9 december) hölls det första stormötet i Svappavaara. I Malmberget (Gruvindustriarbetareförbundet avdelning 4) hade ännu inget avgörande inträffat. Torsdagen den 11 december hade alla arbetare i Kiruna gått med i strejken. Också i Malmberget lade avdelning efter avdelning ned arbetet och på kvällen stod hela gruvan stilla. Vid LKAB:s malmlastning i Luleå (Gruv avd 40) satte sig arbetarna i manskapshuset – bara fackföreningsstyrelsen fortsatte att arbeta. På förmiddagen sitter alla arbetare i Kiruna, men läget är fortfarande oklart. Förrådsgubben Harry Holmlund (i Kirunagruvan) försöker få tag på ombudsman Rehnkvist för att be honom att äntligen ta itu på allvar med omräkningsfaktorn. Rehnkvist är oanträffbar. På kontoret börjar fyra postflickor sympatistrejka. De hotas med omedelbart avsked och tvingas tillbaka till arbetet. (Senare, när strejkrörelsen tagit form, går alla kollektivanställda på kontoret i strejk.) <br /> <br /> På kvällen den 11 december hölls det första stormötet i Kiruna efter att [[Harry Holmlund]] hyrt Sporthallen i eget namn, vilket innebar att strejken tog en ny vändning. Den blev organiserad. <br /> <br /> Under det första stormötet i Kiruna utsågs en strejkkommitté på nio personer som skulle företräda arbetarna. Förslaget kom från [[Ture Rantatalo]] och [[Elof Luspa]] som båda kom att bli invalda att sitta i strejkkommittén. Den valda strejkkommittén domineras av äldre arbetare med mångåriga fackliga uppdrag bakom sig. Valda blev: Axel Grensjö, Harry Holmlund, Olle Hultin, Atle Lans, Hilding Lindström, Elof Luspa, Ture Rantatalo, Sixten Stråhlberg och Ronald Svensson. <br /> Bara en av kommittéledamöterna i Kiruna är politiskt aktiv, Atle Lans som är [[Folkpartiet|Folkpartistisk]] stadsfullmäktigeledamot. Rantatalo är passiv [[VPK|VPK-are]]. Holmlund och Luspa är partilösa socialister, som tidigare varit [[Socialdemokrater]] men som lämnat SAP sedan de sett ”myglet bakom kulisserna”. Pressekreteraren Lindström är organiserad Socialdemokrat liksom suppleanten Wigerstedt. De övriga är partilösa socialister.<br /> <br /> Från att ha varit en sittstrejk enade sig mötet om, på Elof Luspas förslag, att utvidga densamma till total strejk. Istället för att sittstrejka skulle arbetarna istället stanna hemma. <br /> <br /> Harry Holmlund yttrade på det första strejkmötet:<br /> <br /> ''”Vi är människor. Tänk att man ska behöva säga det i Sverige, år 1969!”.'' <br /> <br /> Under mötet formulerade arbetarna också de första kraven. Minst 13,50 kr timmen för överjordsarbete, minst 15 kr timmen för underjordsarbete, månadslön, omräkningsfaktorn bort, bättre personalpolitik, arbetsmiljöförbättringar och öppna förhandlingar var några av de krav arbetarna fastslog att de skulle få igenom innan de återgick till arbetet. <br /> <br /> Samma kväll höll arbetarna i Svappavaara ett eget möte och valde en egen strejkkommitté på tre personer.<br /> <br /> Fredagen den 12 december (dagen efter stormötet i Kiruna och Svappavaara) höll arbetarna i Malmberget också sitt första stormöte. De närmare 2 000 gruvarbetarna skärpte kraven ytterligare. [[Arne S. Lundberg]] (LKAB:s VD) ska avgå, LKAB ska lämna [[SAF]], införande av månadslön och ålderstillägg och borttagande av UMS-systemet var några av kraven. [[Johnny Nilsson]] (senare ordförande i Malmbergets strejkkommitté) frågade arbetarna som samlats i Malmbergets sporthall. &quot;- Finner mötet att vi fortsätter strejken?&quot; Svaret blev att de församlade gruvarbetarna utropar ett rungande JA på frågan. <br /> <br /> Samtidigt som det tvåtusenhövdade strejkmötet pågick på sporthallen i Malmberget höll Gruv Avdelning 4 (Malmberget) ett medlemsmöte. Det samlade drygt 30-talet personer. I Svappavaara anordnade också [[VPK]] ett möte där de avhandlade paragraf 32 (det vill säga arbetsköparens rätt att ”fritt leda och fördela arbetet”). 23 personer kom till det mötet. <br /> <br /> Stormötet i Malmberget ledde till att gruvarbetarna där också valde att utse sin egna strejkkommitté på nio personer. Tillsammans kom de tre strejkkommittéerna (Kiruna, Malmberget och Svappavaara) att bildad den ''Centrala Strejkkommittén'' eller ''21-mannadelegationen''. Redan på detta möte konstaterar man att strejken är olaglig och man är medveten om att inget strejkunderstöd kommer att betalas ut. Ändå röstar arbetarna fram en total strejk: från den 12 december stannar man hemma och strejkens startdatum sätts. <br /> <br /> På de första stormötena antogs några viktiga krav som hade diskuterats bland arbetarna under strejkens första dagar. Dessa krav kom att förfinas, förtydligas och utökas av den Centrala strejkkommittén. <br /> <br /> • Lönefrågan ska upptas innan arbetet återupptas.<br /> <br /> • Månadslön ska införas med motsvarande minst 15 kronor/timme under jord och 13:50<br /> kronor/timme ovan jord.<br /> • Omräkningsfaktorn ska bort.<br /> <br /> • UMS ska bort.<br /> <br /> • LKAB ska lämna SAF.<br /> <br /> • Förhandlingarna ska vara öppna (Det vill säga hela strejkkommittén ska delta i förhandlingarna).<br /> <br /> • Åldertillägg.<br /> <br /> • Rekreationsbidrag i nivå med tjänstemännens.<br /> <br /> • Reducerad övertid.<br /> <br /> • Busstransporter måste förbättras.<br /> <br /> • Undersöka riskerna med dieselavgaser.<br /> <br /> LKAB sätter redan från början hårt mot hårt – och får uppbackning av LO, Socialdemokratin och delar av media. Det som startat i Malmfälten är inte bara en vild strejk; det är en vild strejk i ett av de största statliga företagen, mot en socialdemokratisk regering och mot de toppstyrda facken. <br /> <br /> Arbetarna skulle sålunda få erfara att det inte bara var LKAB som de var tvungen att strida emot. Facket, inte bara de lokala byråkraterna utan också förbundsledningen, kom från första början att vända sig emot arbetarna. Förbundsledningen (med tillförordnande ordföranden [[Bernt Nilsson]]) i spetsen reste upp till Malmfälten för att försöka få arbetarna att återgå till gruvorna. <br /> <br /> Den 12 december intervjuades ordförande Bernt Nilsson (som också satt i LK­AB:s styrelse) i radions Norrbottenskvarten och därefter i lunchekot. Där gav han liv åt en konspirationsteori, som hängde med så länge strejken varade, att strejken skulle vara organiserad av ett fåtal kommunister och att det inte var gruvarbetarna som tagit initiativet till den.<br /> <br /> I intervjun sade han:<br /> ''&quot;Strejken verkar vara välorganiserad, varför jag drar slutsatsen att den är styrd av politiska grupper. Personligen så har jag fått intrycket att det hela är en politisk aktion&quot;.''<br /> <br /> Fyr dagar senare var det dags igen när han sade att ''&quot;strejken var i detalj planerad. Men vilka krafter som lagt upp planeringen är svårt att säga.”'' <br /> <br /> Strejken överraskade både regeringen, [[Olof Palme]] och [[Geijer]] och [[Nordgren]] i LO. Inför arbetarnas enighet och beslutsamhet krympte dessa ”arbetsledare” ihop till de ynkliga figurer som de var. Geijer vågade inte ställa upp i telefonväktardebatten med Elof Luspa och Olof Palme vågade inte åka upp till Malmfälten trots att arbetarna omgående bjöd upp honom.<br /> <br /> Onsdagen den 7 januari 1970 samlades LKAB:s styrelse i Stockholm. De beslutade att inga eftergifter till de strejkande fick ske. Gruvarbetarna skulle tvingas på knä. Några förhandlingar, i ordets rätta bemärkelse, kunde det inte bli tal om innan arbetarna återgått till arbetet. Dessa beslut fattades med den socialdemokratiska regeringens goda minne. <br /> <br /> Arbetarna vid LKAB:s förvaltning i Narvik, varifrån det mesta av malmen skeppades, erbjöd sympatistrejk men strejkledningen i Malmfälten avböjde. Det var ett beslut som senare skulle visa sig vara mycket olyckligt.<br /> <br /> === Slutet - Söndra och härska ===<br /> <br /> I den Centrala strejkkommittén fanns det, efter en tid, två linjer: en som ville gå fackets och LO:s väg och en som stenhårt leddes av de beslut som gruvarbetarna fattade vid sina stormöten. De två linjerna som fanns i strejkkommittén var inte baserad på partitillhörighet, vilket varit bilden som media velat skapa och som förts fram av Gruvs-ordförande Bernt Nilsson, utan det skulle snarare visa sig att de var de organiserade i strejkkommittén som vaktade arbetarnas intresse.<br /> <br /> Den första linjen &quot;''Enhet genom kamp''&quot; kom att representerades av Olle Hultin, [[Elof Luspa]], Östen Ölund, [[Harry Isaksson]] och Johnny Nilsson. Dessa kom att rösta tillsammans för att det var besluten som togs av gruvarbetarna på stormötena som skulle vara avgörande. Den andra fronten, som förespråkade &quot;''Enhet genom eftergifter''&quot;, bestod av Hilding Lindström, Atle Lans, [[Ture Rantatalo]], [[Harry Holmlund]] och Sven Vigestet. Dessa skulle komma att följa fackets linje och propagera för en återgång till arbetet.<br /> <br /> Till en början hade inga fackliga byråkrater varit välkomna i strejkkommittén. Men måndagen den 29 december kom förslaget att en ''förhandlingskommitté'' skulle bildas. Den så kallade 27-mannadelegationen var ett faktum. Förutom nio delegater från vardera Malmberget och Kiruna, och de tre från Svappavaara, kom den att bestå av fyra personer från styrelserna i Gruvavdelning 4:an i Malmberget och Gruvavdelning 12:an i Kiruna (en av dessa var IB-Agenten [[Bruno Poromaa]]), samt två ombudsmän. Det var början på slutet.<br /> <br /> När samtal inleddes,efter sju veckor av strejk, deklarerade LKAB att företaget inte gav några löften innan arbetarna återgått i arbete. De lösa utfästelser som LKAB ändå gjort presenterades på ett stormöte för gruvarbetarna den 31 januari 1970. Man bestämde sig för att rösta om återgång till arbetet eller fortsatt strejk. Och med 68 rösters övervikt röstade arbetarna för att fortsätta strejken. <br /> <br /> Detta utlöste en kris inne i den redan splittrade strejkkommittén. Efter att arbetarna gjort sin omröstning gjorde strejkkommittén sin egna omröstning den 1 februari, med andra resultat. Med rösterna 13 mot 12, för en återgång till arbete som skulle äga rum den 4 februari 1970. Den utslagsgivande i beslutet om att avbryta strejken var en kommunist, VPK:aren, [[Emil Isaksson]] Malmbergets Lenin. [[Harry Isaksson]] och [[Elof Luspa]] var i slutändan de enda två som från strejkkommittén som inte skrev på för den &quot;paketlösning&quot; som LKAB erbjöd.<br /> <br /> En politiskt splittrad 27-mannadelegation rekommenderade alltså arbetarna (som röstat för fortsatt strejk) att återgå till arbetet. Men gruvisarna tänkte fortsätta strejka. Den 3 februari 1970 ansåg strejkkommittéerna det troligt att förbundet tänkte inleda förhandlingar över huvudet på gruvarbetarna. Strejkkommittéerna framförde då till gubbarna, att en samlad återgång var enda möjligheten att &quot;undvika splittring&quot;. Detta blev också beslutat vid strejkmötena. Strejkkommittéerna lovade att kampen skulle fortsätta i andra former och att kommittéerna själva tänkte fortsätta existera ett år framöver. LO och LKAB hade lyckats krossa strejken inifrån.<br /> <br /> === Efter strejken ===<br /> <br /> Att gå tillbaka till arbetet sågs som ett nederlag för en stor del av gruvarbetarna. Men den 4 februari var återgången i princip total. Redan första arbetsdagen bröt dock en ny strejk ut när arbetare i Malmberget vägrade stämpla sina UMS-kort. LKAB tvingades att backa direkt. Även senare (när LKAB hotade med att bryta förhandlingarna med 27-mannadelegationen) utbröt det nya sittstrejker som tvingade tillbaka LKAB till förhandlingsbordet.<br /> <br /> Resultatet av förhandlingarna var blandat, viktiga krav vad gäller månadslön (lönerna höjdes med 14 procent) och gruvpensioner vanns. Bussförbindelserna till gruvorna förbättrades också och LKAB lämnade SAF.Medan andra krav ignorerades helt. Men gruvstrejken kom däremot att ändra stämningen i LKAB:s gruvor och bolagets syn på arbetarna. Efter strejken kom LKAB att införa ett nytt &quot;samverkanssystem&quot; i gruvorna. När arbetarna kom tillbaka från strejken hälsade tjänstemännen dem välkomna eftersom de nu visste att det var så de skulle hålla arbetarna i schakt. Samverkanssystemet fungerade bland annat så att det var uppbyggt på &quot;arbetsplatsträffar&quot; där arbetare, förmän och ingenjörer i ”positiv anda” skulle diskutera ”gemensamma mål”. Företagets planer skulle göras till arbetarnas ”mål”. I gammal hederlig [[Korporativism|korporativistisk]] tradition. <br /> <br /> [[Harry Isaksson]] sammanfattade den nya attityden från bolaget såhär:<br /> <br /> &quot;Efter strejken bytte de ut den auktoritära korpralstypen och ersatte den med den mer moderne axelklappartypen. De sprang omkring i skitiga overaller och försökte vara folkliga. ”Hörru du, vad tycker du? Har du en snus?” Folk var väldigt mottagliga för den där<br /> mentaliteten för dem hade inget försvar. &quot; <br /> <br /> Men redan under den 57 dagar långa gruvstrejken spred sig kampviljan till andra delar av Sverige och ett antal vilda strejker bröt ut. Gruvstrejken brukar räknas som den tändande gnistan på en drygt 20-årig (nåja) lång period av [[Den nya strejkrörelsen|vilda strejker]] och självständig arbetarkamp på den svenska arbetsmarknad (med Skogsarbetarstrejken 1975 som kulmen). Detta kom att på sikt att bana väg för [[Lagen om anställningsskydd (LAS)]], [[Medbestämmandelagen (MBL]]) samt reformer inom arbetsmiljö och fackföreningsväsende.<br /> <br /> === Stödet till gruvarbetarna ===<br /> <br /> Strejken fick inte något stöd av Gruvarbetarförbundet och därmed ingen strejkersättning. Strejkkommittén som snabbt hade bildats gick ut med upprop som genljöd i hela Sverige, men också utomlands. Insamlingskampanjen fick ett mycket gott resultat och under strejken samlades totalt 5,2 miljoner kronor in, var­av 3,8 miljoner kronor betalades ut som strejkunderstöd. <br /> <br /> Stöduttalanden var något som redan från första dagen spelade en viktig roll i att ingjuta mod i gruvarbetarna. På det första stormötet startade insamlingen till strejkkassan. Med ett bejublat inlägg lovade [[Sara Lidman]], som rest upp för att göra ett reportage åt TV 2, att skänka allt sitt gage från TV och överskottet (10 000 kronor) från pocketupplagan av sin repotagebok [[Lidman, Sara: Gruva|Gruva]] till strejkkassan. De strejkande arbetarna fick också tidigt ett stort stöd på hemmaplan, till exempel så rapporterades det på det första mötet om hur elever, lärare och personal vid kommunkontoret i Junosuando hade samlat in 800 kronor till de strejkande. Under strejkens gång satte strejkkommittén upp tusentals stöduttalanden i entrén till Folkets hus i Kiruna. Många var från fackföreningar och politiska organisationer men även från enskilda. Från strejkkommitténs protokoll kan man läsa om hur enskilda blev ”faddrar” åt gruvarbetarfamiljer genom att försörja dem under strejken.<br /> <br /> Demonstrationer till stöd för strejken hölls på flera orter i Sverige. En av arrangörerna för en tidig demonstration i Stockholm var Centerpartiets ungdomsförbund(!). En tusenmannakommitté bildades i solidaritetens namn. Här fanns sådana undertecknare som [[Vilhelm Moberg]], [[P C Jersild]], [[Fred Åkerström]], [[Per Wahlöö]]. [[Olof Lagercrantz]] skrev i [[Dagens Nyheter]] att strejken bryter ett tystnadslöfte. [[De fria teatergrupperna Narren]] satta upp kabaréer i Malmfälten. [[Fria proteatern]] pjäs NJA, om Norrbottens järnverk, hade haft premiär i september 1969. Ensemblen åkte upp och spelade för de strejkande gruvarbetarna, och fick en varning från fadershuset Dramaten. . <br /> <br /> En del konstnärer skänkte verk. Tanken var att gruvarbetarna kunde sälja konstverken för att få in likvida medel. Bland annat skänkte Peter Dahl och Bengt Lindström verk till de strejkande. De fick in 10520 kronor vid en auktion, en försvarlig summa på den tiden. Men många verk kom aldrig att säljas och är fortfarande i ägo av gruvarbetarna, bland annat Albin Amelins litografi kallad Gruvolycka. Gällivare museum förvaltar nu dessa verk.<br /> <br /> På det kulturella området talade man nu i termer av kamp, en kulturkamp som rörde sig över fält som teater, bild, film och musik. Moderna Museet organiserade en stor utställning med revy, underhållning och försäljning av konst. De bjöd in 1000 personer som skulle betala dyra entrébiljetter. Överskottet skänktes till de strejkande.<br /> <br /> === Idag ===<br /> <br /> Idag finns det inget minnesmärke över strejken i hela bolaget. Inte ens i LKAB:s gruvmuseum i Kirunagruvan finns det någonting som hänvisar till ''strejken'' överhuvud taget. Det finns heller inget minnesmärke i stadshuset eller sporthallen där stormötena hölls. Det verkar vara något som bolaget, föga förvånande, helst vill glömma. <br /> <br /> Istället är det mest tydliga spåret i gruvan (som lever kvar från dessa dagar som skakade Sverige) den korporativistisk tradition av &quot;samförstånd&quot; som infördes. Sedan gruvarbetarna återvände till gruvorna i början på februari 1970 har bolaget år för år arbetat för att hårdare präntat in &quot;samförståndet&quot; in i gruvarbetarna och göra det till en del av deras DNA. Malmen ska fram.<br /> <br /> == Material ==<br /> <br /> * [[Sara Lidman|Lidman, Sara]]: ''[[Lidman, Sara: Gruva|Gruva]]''. Intervjureportage med de LKAB gruvarbetare som en kort senare skulle gå ut i en av sveriges mest uppmärksammade strejker.<br /> <br /> * Folkmakt nr 8 : http://flag.blackened.net/folkmakt/texter/artiklar/08-gruvstrejk.htm<br /> <br /> * [[Ragnar Järhult|Järhult, Ragnar]]: [[Järhult, Ragnar: Nu eller aldrig|Nu eller aldrig]]<br /> <br /> * [[Anders Thunberg|Thunberg, Anders]]: ''[[Thunberg, Anders: Strejken|Strejken]]'' Extremt detaljerad och utförlig sammanställning av den vilda strejken vid LKAB.<br /> <br /> * [[Westman, Lars &amp; Ewert, Lena: Kamrater, motståndaren är välorganiserad|Kamrater, motståndaren är välorganiserad]] en rulle filmade under hela strejkens förlopp. Mest fokus på strejkkommittén o turerna runt denna.<br /> <br /> * [[Westman, Lars: 30 år har gått kamrat]] uppföljaren till Kamrater, motståndaren är välorganiserad. Westman åker upp till Malmfälten 30 år efter strejken och surrar med några inblandade. Trots alla år som gått är det många som är arga över hur det gick.<br /> <br /> * [[Utgiven av Strejkkommittén i Malmfälten, Pappren på bordet,]]. Två stycken böcker som innehåller protokoll och dokument från strejken. Ihopsatta och utgiven av Strejkkommittén.<br /> <br /> [[Kategori:Arbetare i rörelse - Sverige]]<br /> [[Kategori:LKAB]]<br /> [[Kategori:Vilda strejker]]<br /> [[Kategori:Norrbotten]]<br /> [[Kategori:Kiruna]]<br /> [[Kategori:1960-tal]]<br /> [[Kategori:1970-tal]]</div>

Koltrast https://polkagris.nu.hemsida.eu/wikin/index.php?title=Lidman,_Sara:_Gruva&diff=22103 2018-10-18T11:43:14Z

<p>Koltrast: </p> <hr /> <div>[[Bild:Lidman,_Sara_-_Gruva.jpg|frame|right]]'''Gruva''' är en reportagebok av [[Sara Lidman]] och fotografen [[Odd Uhrbom]]. Ursprungligen utgiven på Bonniers 1968 och i utökad utgåva i Aldusserien 1969. Boken ses som startskottet för vågen av [[rapportböcker]] som skrevs under den här tiden. Den utökade utgåvan är en billigare pocketversion av den första och innehåller extra intervjumaterial och efterord. <br /> <br /> Gruva är en intervjubok som är resultatet av en resa [[Sara Lidman]] gjorde under 1967. Hon reste just då runt och höll föredrag i övre Norrland i [[FNL]]´s regi. Hon kontaktades av en okänd fotograf som tagit bilder av gruvarbetarnas vardag i [[LKAB|LKAB´s]] gruvor i Malmfälten. Han hade lovats att få dem utgivna som bok om Sara, eller någon annan, skrev text till. Efter föredragsserien antar hon erbjudandet och reser upp till Kiruna och Svappavaara. Hon följer med gruvarbetarna i arbetet och lever hemma hos dem. Hela tiden med bandaren i högsta hugg.<br /> <br /> Boken är sammansatt av en mängd olika gruvarbetares berättelser om sin vardag. De berättar om stressen, hetsen och pressen i arbetet. Om hur arbetet sliter ner deras kroppar. Silkosen, hörselskadorna och kärlkramp är några av de vanligaste menen en gruvarbetare drar på sig under åren. Livet är hårt. Arbetaren talar också om drömmar och hopp. Hur de vill att världen borde se ut. Hur facket är tandlöst eller motståndare. Arbetarnas splittring och isolering. Att folk sitter hemma på fritiden och glor på tv. En del berättar om sina livs historia. Hur de kom till gruvan och sedan fastna där... I boken framträder en arbetarklass som osynliggjorts i samförståndets namn. På ytan ser allt bra ut. Lyckliga hemmafruar stoltserande med skinande nya hushållsapparater. Arbetarfamiljer i sprillans nya Volvobilar. Socialdemokratiska fackföreningsledare och företagsrepresentanter som leende skakar hand och gläds över de ständigt ökade värden som skapas. Men under ytan växer vreden. Mot det ständigt stegrande tempot och ökade utsugningen. Mot utslitningen och nedbrytningen av den klass som skapade de ökade värdena.<br /> <br /> Det är grymt intressant att läsa sådana här intervjuer. En kommer människorna mycket närmare. Självklart så är Sara en vänsterist-sociolog av stora mått och vi får inte räkna med att de pratar helt fritt ur sina hjärtan. Sara försöker ofta styra in samtalet på [[Vietnamkriget|Vietnamfrågan]] märker en. Men det får aldrig någon större plats i boken.<br /> <br /> De människor som intervjuats är samma arbetare som något år senare går ut i en av de [[1969 - Vild strejk vid LKAB|mest uppmärksammade vilda strejker]] som skakat Sverige. Strejken spred sig som ringar på vattnet och ingick i den [[&quot;Den nya strejkrörelsen&quot;|vilda strejkvågen under 1970-talet]]. Intressanta böcker som tar upp de här händelserna är till exempel. Sven O Andersson´s ''[[Andersson, Sven O.: Vilda strejker: en undersökning inom Svenska metallindustriarbetareförbundet|Vilda strejker: en undersökning inom Svenska metallindustriarbetareförbundet]]'' och antologin ''[[Thunberg, Anders: Strejken|Strejken]]'' redigerad av Anders Thunberg.<br /> <br /> === Citat från boken ===<br /> <br /> &lt;blockquote&gt;I vårt system kan vi aldrig få det bättre än vi nu har det OCH VI HAR DET INTE BRA! Då får dom skryta inför utlandet så mycket dom vill om den svenska välfärden! Min våning är toppen och jag har badrum, vc och kylskåp. MEN DET ÄR INTE DET. [---] Det är det att jag, att vi, alla mina kompisar, varenda jobbare i hela Sverige är utestängd från samhället. Vi är ofria. Okunniga. Maktlösa&quot; (s. 39)&lt;/blockquote&gt;<br /> <br /> &lt;blockquote&gt;Sen får man ju inte glömma att det trots allt finns två grupper i vårt samhälle som lever på var sitt håll. Det är dom vanliga människorna och så dom som är finare. Det är den sistnämnda gruppen som utdelar orderna&lt;/blockquote&gt;<br /> <br /> === Sagt om boken ===<br /> <br /> &lt;blockquote&gt;&quot;Sara Lidmans bok hade knappast någon del i strejkens utbrott, men blev en väldig betydelse för solidaritetsrörelsen. Allt vad hon skrev var riktigt. Vi gruvarbetare kände igen oss i boken. Det är riktigt. Men till grund för strejken låg årtionden av de missförhållanden hon skildrat. Den kunde lika gärna ha brutit ut långt innan Sara besökte gruvorna. När gnistan väl slog ut tände den därför bokstavligt talat en skogsbrand.&quot;&lt;/blockquote&gt;<br /> &lt;blockquote&gt;&lt;p align=right&gt;'''- [[Elof Luspa]] aktiv i strejkkommittén.'''&lt;/p&gt;&lt;/blockquote&gt;<br /> <br /> &lt;blockquote&gt;&quot;Jag tvekar inte att säga att Sara Lidmans Gruva är alls icke representativ förhållandena oppe i LKAB... När jag säger... Att jag vet det, så är det därför att jag haft möjlighet att personligen tala med folk, kommunalfolk och direktanställda, på de här platserna och de har varit ganska indignerade över den presentation av sin arbetsplats som här alldeles oförhappandes har ramlat över dem.&quot;&lt;/blockquote&gt;<br /> &lt;blockquote&gt;&lt;p align=right&gt;'''- Finansminister [[Gunnar Sträng]] på Arosmässan 8.11.69.'''&lt;/p&gt;&lt;/blockquote&gt;<br /> <br /> &lt;blockquote&gt;&quot;Ett par tusen arbetare deltog i mötet och när klubban efter två timmars diskussion föll, så hadde man bestämt sig dör att strejken skulle bli total.<br /> --- Spontana applåder gav man författarinnan Sara Lidman som för TV 2:s räkning hadde åkt upp till Kiruna. Vi är skyldiga Sara Lidman mycken tack, förklarar ordföranden vid mötet [[Harry Holmlund]]. Både [[Gunnar Sträng]] och Sara Lidman företräder arbetarna, men medan Sträng talar till arbetarna, så talar Sara Lidman med arbetarna...&quot;&lt;/blockquote&gt;<br /> &lt;blockquote&gt;&lt;p align=right&gt;'''- Kvällseko 11.12.69.'''&lt;/p&gt;&lt;/blockquote&gt;<br /> <br /> <br /> <br /> <br /> Finns att ladda ner som ljudbok [http://thepiratebay.org/tor/4071229/Sara_Lidman_-_1968_-_Gruva_-_DAISY-2006-gg666 här].<br /> <br /> [[Kategori:Böcker]]<br /> [[Kategori:Fotoböcker]]<br /> [[Kategori:Gruva]]<br /> [[Kategori:LKAB]]<br /> [[Kategori:Rapportböcker]]</div>

Koltrast https://polkagris.nu.hemsida.eu/wikin/index.php?title=Vilda_strejken_vid_LKAB&diff=22102 2018-10-18T11:41:00Z

<p>Koltrast: /* Efter strejken */</p> <hr /> <div>[[Bild:Lkab_1969.jpg‎|frame|right]]<br /> <br /> Malmfältens gruvarbetare har vid ett flertal tillfällen strejkat och rest sig mot gruvkoncernen [[LKAB]]. Men när en pratar om den &quot;vilda strejken vid LKAB&quot; är det den ''stora gruvstrejken 1969–1970'' (i folkmun endast kallad ''Strejken'') som man hänvisar till. Strejken var inte bara en vild strejk; det var en vild strejk i ett av de största statliga företagen, mot en [[Socialdemokratiska Arbetarpartiet|socialdemokratisk]] regering och mot de toppstyrda facken. Gruvarbetarnas motståndare var sålunda inte enbart gruvbolaget. Utan också det egna fackförbundet.<br /> <br /> Strejkens startskott gick av den 9 december 1969 i Leveäniemigruvan i Svappavaara, när ett par gubbar satte sig och ner och vägrade arbeta. Detta blev början på den 57 dagar långa strejken (9 december 1969 – 4 februari 1970) som inom kort kom att omfatta hela Malmfälten och kom att rejält skaka etablissemanget i Sverige under några kalla vintermånader 1969 - 1970. <br /> <br /> === Bakgrund ===<br /> <br /> 1957 kom beslutet från regeringen att Grängesbergsbolaget löstes ut från sitt ägande i LKAB och företaget blev därmed förstatligat. Nu så såg gruvarbetarna i Malmfälten vad de trodde var ljuset i tunneln, gruvan hade äntligen blivit statlig och bättre tider var på väg. Man vinkade hejdå till ackordslöner och hej till rättvisa. Men så blev det inte riktigt. Det statliga LKAB hade fått regeringens uppdrag att drivas affärsmässigt, som ett vanligt privat bolag. Affärsmässigt och lönsamt skulle det också drivas. <br /> <br /> Gruvarbetarna var väl medvetna om vad [[kapitalism|kapitalismen]] innebar men de var inte medvetna om vad [[LO]] var (och är). Istället för bättre tider kom gruvarbetarna under de kommande åren istället att erfara vad som måste vara det största experimentet av &quot;[[taylorism]]&quot; i svensk historia. <br /> <br /> 1966 så beslöt pamparna på huvudkontoret nere i Stockholm att de skulle införa det amerikanska så kallade ''UMS-systemet'' (Universal Maintenance Standards, snabbt omdöpt av gruvarbetarna till ”Ultra Modernt Slaveri”, ”Utan Mat i Skafferiet” eller ”MUMS för arbetsköparen” eller helt enkelt &quot;LO-metoden&quot;. En av de pådrivande i processen att införa UMS var rationaliseringsavdelningens chef [[Hans Ahlman]]. UMS innebar att varje arbetsmoment uppmättes av tidsstudiemän. Allt från hur länge det tar att spika en spik, tanka en traktor, ladda dynamit, till att bara dricka en kopp kaffe i kuren klockades av gubbar i kostym och slips (Öppna och stänga en kran: 3,6 sekunder (1TTU), Gå 7-14 meter: 10,8 sekunder (3 TTU), Använda hammare 1-5 slag, 3,6 sekunder (1 TTU, Rengöra händer med torr trasa: 7,2 sekunder (2 TTU)). <br /> <br /> Detta resulterade i situationer där en arbetare kunde ha lyckats lasta en mängd gråberg (utöver det som var skrivet att en kunde lasta i protokollet) och om någon förman fick reda på detta var tidsstudiemännen där med sina stoppur. Slutsatsen blev att eftersom en arbetare hinner lasta utöver den givna summan man mätt upp på den här tiden så ska vi sänka tiden! Alltså höjdes målen för hur mycket arbetaren måste lyckas lasta fast på mycket kortare tid. <br /> <br /> Detta följdes upp med att man 1968 också kom att införa de &quot;'''31 ledarskapsteserna'''” inom hela LKAB. Teserna importerades från England och hade tagits fram av en amerikansk ”relationsforskare” och entreprenör vid namn [[George Kenning]], snabbt fick de öknamnet de &quot;kenningska tesern&quot; av arbetarna. LKAB hade redan förberett för en hårdare styrning uppifrån genom ökade löneskillnader mellan arbetare och deras chefer. Men teserna kom att bli det som på svart och vitt slog fast den nya hierarkin inom bolaget. Enligt de 31 teserna behövde chefen inte kunna jobbet längre, han skulle bara vara ledare och kontrollant. Alla ingenjörer och tjänstemän fick lära sig teserna och utbilda sig i hur slipstenen skulle dras. Svart på vitt fanns nu den auktoritära chefskultur som LKAB-ledningen odlade och som gruvarbetarna fick känna på varje dag.[[http://offensiv.socialisterna.org/sv/880/inrikes/5067/|//offensiv.socialisterna.org/sv/880/inrikes/5067/]]<br /> <br /> '''Några exempel på de 31 teserna:''' <br /> <br /> - Tes 9: En anställd har aldrig mer än en chef (d v s du kan inte klaga hos någon annan om du blir illa behandlad av din chef).<br /> <br /> -Tes 11: En chef måste intaga fö-rarplatsen, utöva sina befogenheter, tillämpa fast ledarskap och ha kontroll över sina anställda.<br /> <br /> - Tes 13: Varje förändring i en anställds arbetsuppgifter och placering måste accepteras som vidtagen i företagets intresse.<br /> <br /> - Tes 15: ”Ett effektivt ledarskap är att leda genom styrning och inte genom exempel.&quot; <br /> <br /> - Tes 16: Skicklighet som fackman innebär i och för sig inte skicklighet i ledarskap – en chef kan i princip leda vilken verksamhet som helst. <br /> <br /> - Tes 17: En chef måste visa fullständig lojalitet mot överordnad.<br /> <br /> -Tes 18: En chef identifierar sig med, understödjer alla beslut i företaget.<br /> <br /> - Tes 20: ”En chef måste vara beredd att byta ståndpunkt för att stödja högre chef.”<br /> <br /> - Tes 21: Att utföra arbetsuppgifter­na med villighet är en merit.<br /> <br /> - Tes 27: Den enskildes värde för företaget bestäms i hans bidrag till hela organisationens framgång.<br /> <br /> - Tes 29: En chef ska utöva sitt ledarskap så att icke-chef endast behöver följa givna order. <br /> <br /> ''”Det kenningska tesernas värld är märklig. Där finns inga människor, bara chefer och icke-chefer. Där finns bara order neråt och lojalitet uppåt. Relationerna är benhårt fastlagda som i ett feodalt samhälle”'' (Citat från: ''Pappren på bordet I – strejkkommitténs vitbok'').<br /> <br /> Teserna var aldrig tänkta att nå offentlighetens ljus, men någon som uppenbarligen inte gillade dem läckte teserna till bibliotekarien i Malmberget som förstorade upp dem och hängde upp dem på väggen bredvid Sara Lidmans och Odd Uhrboms utställning [[Lidman,_Sara:_Gruva|Gruva]]. Till saken hör att Svenska Gruvindustriarbetareförbundet ordförande Bernt Nilsson (som också satt i LK­AB:s styrelse) kände till teserna, men hade hållit tyst om det. När dessa offentliggjordes på folkbiblioteket i Malmberget i december 1968, blev reaktionen kraftig.<br /> <br /> Ledningen för bolaget hade flyttat från Kiruna till Stockholm och ansågs ha tappat kontakten med arbetarnas verklighet. Ledarstilen som man nu praktiserade inom LKAB fick väldigt negativa praktiska konsekvenser: Felaktiga varningar till arbetare blev kvar (eftersom en chef aldrig gör fel), Chefers misstag och beslut som till och med riskerade livet på arbetare, sopades under mattan av samma anledning. Men värst var kanske att LKAB:s ledarstil lade en död hand över alla arbetsmiljöproblem som fanns och som till och med förvärrades: det handlade om farliga dieselavgaser, olycksrisken, buller och över- tidsarbete.<br /> <br /> Annat djävulskap som ledningen sysslande med var bland annat att sätta spikar på alla soptunnor underjord så att en inte arbetare skulle kunna sätta sig ner på dem. Ett till exempel på den tydliga hierarkin var att LKAB:s tjänstemän hade motorvärmare till sina bilar, men inte arbetarna. Det säger rätt mycket om hur förhållandena var i gruvan. Förutom dessa förändringar kom LKAB att dra ner personalstyrkan med 1400 man (främst i Malmberget) och sänka lönerna.<br /> <br /> Orsakerna till strejken var alltså många och den kom inte som en blixt ifrån klar himmel för någon utom bolaget. Under hela 1968 hade fackets medlemsmöten kokat av ilska och krav på strejk hade rests, också när representanter för LKAB deltagit. Redan den 1 december hade truckverkstaden i Kiruna sittstrejkat i två dagar och den 4 december var det sittstrejk i rörverkstaden i Malmberget. Ändå hävdade LKAB:s disponent Torsten Göransson (när strejken bröt ut den 9 december) att det måste röra sig om ett missförstånd.<br /> <br /> I korta drag kan en säga att arbetarna hade hunnit bli redigt trötta på arbetsförhållandena och den allmänna attityden som riktades mot dem från bolaget i slutet av 1969.<br /> <br /> === Strejken ===<br /> <br /> [[Bild:Gruvstrejken_lkab_1969_demo.jpg|frame|right]|”Vi är människor. Tänk att man ska behöva säga det i Sverige, år 1969!”]]Tisdagen 9 december 1969 satte sig 35 gruvarbetare i Svappavaara. Borrare, laddare och truckförare hade stämplat in vid sex snåret på morgonen för att i manskapshuset mötas av meddelandet att nu skulle deras lön sänkas. Detta var droppen som fick bägaren att rinna över. Inom ett dygn gjorde gruvarbetarna i Kiruna detsamma. 3.100 man i strejk. Den 12 december anslöt sig även arbetsstyrkan i Malmberget. Nu var det dryga 4.800 man som lagt ner arbetet.<br /> <br /> Senare på kvällen (den 9 december) hölls det första stormötet i Svappavaara. I Malmberget (Gruvindustriarbetareförbundet avdelning 4) hade ännu inget avgörande inträffat. Torsdagen den 11 december hade alla arbetare i Kiruna gått med i strejken. Också i Malmberget lade avdelning efter avdelning ned arbetet och på kvällen stod hela gruvan stilla. Vid LKAB:s malmlastning i Luleå (Gruv avd 40) satte sig arbetarna i manskapshuset – bara fackföreningsstyrelsen fortsatte att arbeta. På förmiddagen sitter alla arbetare i Kiruna, men läget är fortfarande oklart. Förrådsgubben Harry Holmlund (i Kirunagruvan) försöker få tag på ombudsman Rehnkvist för att be honom att äntligen ta itu på allvar med omräkningsfaktorn. Rehnkvist är oanträffbar. På kontoret börjar fyra postflickor sympatistrejka. De hotas med omedelbart avsked och tvingas tillbaka till arbetet. (Senare, när strejkrörelsen tagit form, går alla kollektivanställda på kontoret i strejk.) <br /> <br /> På kvällen den 11 december hölls det första stormötet i Kiruna efter att [[Harry Holmlund]] hyrt Sporthallen i eget namn, vilket innebar att strejken tog en ny vändning. Den blev organiserad. <br /> <br /> Under det första stormötet i Kiruna utsågs en strejkkommitté på nio personer som skulle företräda arbetarna. Förslaget kom från [[Ture Rantatalo]] och [[Elof Luspa]] som båda kom att bli invalda att sitta i strejkkommittén. Den valda strejkkommittén domineras av äldre arbetare med mångåriga fackliga uppdrag bakom sig. Valda blev: Axel Grensjö, Harry Holmlund, Olle Hultin, Atle Lans, Hilding Lindström, Elof Luspa, Ture Rantatalo, Sixten Stråhlberg och Ronald Svensson. <br /> Bara en av kommittéledamöterna i Kiruna är politiskt aktiv, Atle Lans som är [[Folkpartiet|Folkpartistisk]] stadsfullmäktigeledamot. Rantatalo är passiv [[VPK|VPK-are]]. Holmlund och Luspa är partilösa socialister, som tidigare varit [[Socialdemokrater]] men som lämnat SAP sedan de sett ”myglet bakom kulisserna”. Pressekreteraren Lindström är organiserad Socialdemokrat liksom suppleanten Wigerstedt. De övriga är partilösa socialister.<br /> <br /> Från att ha varit en sittstrejk enade sig mötet om, på Elof Luspas förslag, att utvidga densamma till total strejk. Istället för att sittstrejka skulle arbetarna istället stanna hemma. <br /> <br /> Harry Holmlund yttrade på det första strejkmötet:<br /> <br /> ''”Vi är människor. Tänk att man ska behöva säga det i Sverige, år 1969!”.'' <br /> <br /> Under mötet formulerade arbetarna också de första kraven. Minst 13,50 kr timmen för överjordsarbete, minst 15 kr timmen för underjordsarbete, månadslön, omräkningsfaktorn bort, bättre personalpolitik, arbetsmiljöförbättringar och öppna förhandlingar var några av de krav arbetarna fastslog att de skulle få igenom innan de återgick till arbetet. <br /> <br /> Samma kväll höll arbetarna i Svappavaara ett eget möte och valde en egen strejkkommitté på tre personer.<br /> <br /> Fredagen den 12 december (dagen efter stormötet i Kiruna och Svappavaara) höll arbetarna i Malmberget också sitt första stormöte. De närmare 2 000 gruvarbetarna skärpte kraven ytterligare. [[Arne S. Lundberg]] (LKAB:s VD) ska avgå, LKAB ska lämna [[SAF]], införande av månadslön och ålderstillägg och borttagande av UMS-systemet var några av kraven. [[Johnny Nilsson]] (senare ordförande i Malmbergets strejkkommitté) frågade arbetarna som samlats i Malmbergets sporthall. &quot;- Finner mötet att vi fortsätter strejken?&quot; Svaret blev att de församlade gruvarbetarna utropar ett rungande JA på frågan. <br /> <br /> Samtidigt som det tvåtusenhövdade strejkmötet pågick på sporthallen i Malmberget höll Gruv Avdelning 4 (Malmberget) ett medlemsmöte. Det samlade drygt 30-talet personer. I Svappavaara anordnade också [[VPK]] ett möte där de avhandlade paragraf 32 (det vill säga arbetsköparens rätt att ”fritt leda och fördela arbetet”). 23 personer kom till det mötet. <br /> <br /> Stormötet i Malmberget ledde till att gruvarbetarna där också valde att utse sin egna strejkkommitté på nio personer. Tillsammans kom de tre strejkkommittéerna (Kiruna, Malmberget och Svappavaara) att bildad den ''Centrala Strejkkommittén'' eller ''21-mannadelegationen''. Redan på detta möte konstaterar man att strejken är olaglig och man är medveten om att inget strejkunderstöd kommer att betalas ut. Ändå röstar arbetarna fram en total strejk: från den 12 december stannar man hemma och strejkens startdatum sätts. <br /> <br /> På de första stormötena antogs några viktiga krav som hade diskuterats bland arbetarna under strejkens första dagar. Dessa krav kom att förfinas, förtydligas och utökas av den Centrala strejkkommittén. <br /> <br /> • Lönefrågan ska upptas innan arbetet återupptas.<br /> <br /> • Månadslön ska införas med motsvarande minst 15 kronor/timme under jord och 13:50<br /> kronor/timme ovan jord.<br /> • Omräkningsfaktorn ska bort.<br /> <br /> • UMS ska bort.<br /> <br /> • LKAB ska lämna SAF.<br /> <br /> • Förhandlingarna ska vara öppna (Det vill säga hela strejkkommittén ska delta i förhandlingarna).<br /> <br /> • Åldertillägg.<br /> <br /> • Rekreationsbidrag i nivå med tjänstemännens.<br /> <br /> • Reducerad övertid.<br /> <br /> • Busstransporter måste förbättras.<br /> <br /> • Undersöka riskerna med dieselavgaser.<br /> <br /> LKAB sätter redan från början hårt mot hårt – och får uppbackning av LO, Socialdemokratin och delar av media. Det som startat i Malmfälten är inte bara en vild strejk; det är en vild strejk i ett av de största statliga företagen, mot en socialdemokratisk regering och mot de toppstyrda facken. <br /> <br /> Arbetarna skulle sålunda få erfara att det inte bara var LKAB som de var tvungen att strida emot. Facket, inte bara de lokala byråkraterna utan också förbundsledningen, kom från första början att vända sig emot arbetarna. Förbundsledningen (med tillförordnande ordföranden [[Bernt Nilsson]]) i spetsen reste upp till Malmfälten för att försöka få arbetarna att återgå till gruvorna. <br /> <br /> Den 12 december intervjuades ordförande Bernt Nilsson (som också satt i LK­AB:s styrelse) i radions Norrbottenskvarten och därefter i lunchekot. Där gav han liv åt en konspirationsteori, som hängde med så länge strejken varade, att strejken skulle vara organiserad av ett fåtal kommunister och att det inte var gruvarbetarna som tagit initiativet till den.<br /> <br /> I intervjun sade han:<br /> ''&quot;Strejken verkar vara välorganiserad, varför jag drar slutsatsen att den är styrd av politiska grupper. Personligen så har jag fått intrycket att det hela är en politisk aktion&quot;.''<br /> <br /> Fyr dagar senare var det dags igen när han sade att ''&quot;strejken var i detalj planerad. Men vilka krafter som lagt upp planeringen är svårt att säga.”'' <br /> <br /> Strejken överraskade både regeringen, [[Olof Palme]] och [[Geijer]] och [[Nordgren]] i LO. Inför arbetarnas enighet och beslutsamhet krympte dessa ”arbetsledare” ihop till de ynkliga figurer som de var. Geijer vågade inte ställa upp i telefonväktardebatten med Elof Luspa och Olof Palme vågade inte åka upp till Malmfälten trots att arbetarna omgående bjöd upp honom.<br /> <br /> Onsdagen den 7 januari 1970 samlades LKAB:s styrelse i Stockholm. De beslutade att inga eftergifter till de strejkande fick ske. Gruvarbetarna skulle tvingas på knä. Några förhandlingar, i ordets rätta bemärkelse, kunde det inte bli tal om innan arbetarna återgått till arbetet. Dessa beslut fattades med den socialdemokratiska regeringens goda minne. <br /> <br /> Arbetarna vid LKAB:s förvaltning i Narvik, varifrån det mesta av malmen skeppades, erbjöd sympatistrejk men strejkledningen i Malmfälten avböjde. Det var ett beslut som senare skulle visa sig vara mycket olyckligt.<br /> <br /> === Slutet - Söndra och härska ===<br /> <br /> I den Centrala strejkkommittén fanns det, efter en tid, två linjer: en som ville gå fackets och LO:s väg och en som stenhårt leddes av de beslut som gruvarbetarna fattade vid sina stormöten. De två linjerna som fanns i strejkkommittén var inte baserad på partitillhörighet, vilket varit bilden som media velat skapa och som förts fram av Gruvs-ordförande Bernt Nilsson, utan det skulle snarare visa sig att de var de organiserade i strejkkommittén som vaktade arbetarnas intresse.<br /> <br /> Den första linjen &quot;''Enhet genom kamp''&quot; kom att representerades av Olle Hultin, [[Elof Luspa]], Östen Ölund, [[Harry Isaksson]] och Johnny Nilsson. Dessa kom att rösta tillsammans för att det var besluten som togs av gruvarbetarna på stormötena som skulle vara avgörande. Den andra fronten, som förespråkade &quot;''Enhet genom eftergifter''&quot;, bestod av Hilding Lindström, Atle Lans, [[Ture Rantatalo]], [[Harry Holmlund]] och Sven Vigestet. Dessa skulle komma att följa fackets linje och propagera för en återgång till arbetet.<br /> <br /> Till en början hade inga fackliga byråkrater varit välkomna i strejkkommittén. Men måndagen den 29 december kom förslaget att en ''förhandlingskommitté'' skulle bildas. Den så kallade 27-mannadelegationen var ett faktum. Förutom nio delegater från vardera Malmberget och Kiruna, och de tre från Svappavaara, kom den att bestå av fyra personer från styrelserna i Gruvavdelning 4:an i Malmberget och Gruvavdelning 12:an i Kiruna (en av dessa var IB-Agenten [[Bruno Poromaa]]), samt två ombudsmän. Det var början på slutet.<br /> <br /> När samtal inleddes,efter sju veckor av strejk, deklarerade LKAB att företaget inte gav några löften innan arbetarna återgått i arbete. De lösa utfästelser som LKAB ändå gjort presenterades på ett stormöte för gruvarbetarna den 31 januari 1970. Man bestämde sig för att rösta om återgång till arbetet eller fortsatt strejk. Och med 68 rösters övervikt röstade arbetarna för att fortsätta strejken. <br /> <br /> Detta utlöste en kris inne i den redan splittrade strejkkommittén. Efter att arbetarna gjort sin omröstning gjorde strejkkommittén sin egna omröstning den 1 februari, med andra resultat. Med rösterna 13 mot 12, för en återgång till arbete som skulle äga rum den 4 februari 1970. Den utslagsgivande i beslutet om att avbryta strejken var en kommunist, VPK:aren, [[Emil Isaksson]] Malmbergets Lenin. [[Harry Isaksson]] och [[Elof Luspa]] var i slutändan de enda två som från strejkkommittén som inte skrev på för den &quot;paketlösning&quot; som LKAB erbjöd.<br /> <br /> En politiskt splittrad 27-mannadelegation rekommenderade alltså arbetarna (som röstat för fortsatt strejk) att återgå till arbetet. Men gruvisarna tänkte fortsätta strejka. Den 3 februari 1970 ansåg strejkkommittéerna det troligt att förbundet tänkte inleda förhandlingar över huvudet på gruvarbetarna. Strejkkommittéerna framförde då till gubbarna, att en samlad återgång var enda möjligheten att &quot;undvika splittring&quot;. Detta blev också beslutat vid strejkmötena. Strejkkommittéerna lovade att kampen skulle fortsätta i andra former och att kommittéerna själva tänkte fortsätta existera ett år framöver. LO och LKAB hade lyckats krossa strejken inifrån.<br /> <br /> === Efter strejken ===<br /> <br /> Att gå tillbaka till arbetet sågs som ett nederlag för en stor del av gruvarbetarna. Men den 4 februari var återgången i princip total. Redan första arbetsdagen bröt dock en ny strejk ut när arbetare i Malmberget vägrade stämpla sina UMS-kort. LKAB tvingades att backa direkt. Även senare (när LKAB hotade med att bryta förhandlingarna med 27-mannadelegationen) utbröt det nya sittstrejker som tvingade tillbaka LKAB till förhandlingsbordet.<br /> <br /> Resultatet av förhandlingarna var blandat, viktiga krav vad gäller månadslön (lönerna höjdes med 14 procent) och gruvpensioner vanns. Bussförbindelserna till gruvorna förbättrades också och LKAB lämnade SAF.Medan andra krav ignorerades helt. Men gruvstrejken kom däremot att ändra stämningen i LKAB:s gruvor och bolagets syn på arbetarna. Efter strejken kom LKAB att införa ett nytt &quot;samverkanssystem&quot; i gruvorna. När arbetarna kom tillbaka från strejken hälsade tjänstemännen dem välkomna eftersom de nu visste att det var så de skulle hålla arbetarna i schakt. Samverkanssystemet fungerade bland annat så att det var uppbyggt på &quot;arbetsplatsträffar&quot; där arbetare, förmän och ingenjörer i ”positiv anda” skulle diskutera ”gemensamma mål”. Företagets planer skulle göras till arbetarnas ”mål”. I gammal hederlig [[Korporativism|korporativistisk]] tradition. <br /> <br /> [[Harry Isaksson]] sammanfattade den nya attityden från bolaget såhär:<br /> <br /> &quot;Efter strejken bytte de ut den auktoritära korpralstypen och ersatte den med den mer moderne axelklappartypen. De sprang omkring i skitiga overaller och försökte vara folkliga. ”Hörru du, vad tycker du? Har du en snus?” Folk var väldigt mottagliga för den där<br /> mentaliteten för dem hade inget försvar. &quot; <br /> <br /> Men redan under den 57 dagar långa gruvstrejken spred sig kampviljan till andra delar av Sverige och ett antal vilda strejker bröt ut. Gruvstrejken brukar räknas som den tändande gnistan på en drygt 20-årig (nåja) lång period av [[Den nya strejkrörelsen|vilda strejker]] och självständig arbetarkamp på den svenska arbetsmarknad (med Skogsarbetarstrejken 1975 som kulmen). Detta kom att på sikt att bana väg för [[Lagen om anställningsskydd (LAS)]], [[Medbestämmandelagen (MBL]]) samt reformer inom arbetsmiljö och fackföreningsväsende.<br /> <br /> === Stödet till gruvarbetarna ===<br /> <br /> Strejken fick inte något stöd av Gruvarbetarförbundet och därmed ingen strejkersättning. Strejkkommittén som snabbt hade bildats gick ut med upprop som genljöd i hela Sverige, men också utomlands. Insamlingskampanjen fick ett mycket gott resultat och under strejken samlades totalt 5,2 miljoner kronor in, var­av 3,8 miljoner kronor betalades ut som strejkunderstöd. <br /> <br /> Stöduttalanden var något som redan från första dagen spelade en viktig roll i att ingjuta mod i gruvarbetarna. På det första stormötet startade insamlingen till strejkkassan. Med ett bejublat inlägg lovade [[Sara Lidman]], som rest upp för att göra ett reportage åt TV 2, att skänka allt sitt gage från TV och överskottet (10 000 kronor) från pocketupplagan av sin repotagebok [[Lidman, Sara: Gruva|Gruva]] till strejkkassan. De strejkande arbetarna fick också tidigt ett stort stöd på hemmaplan, till exempel så rapporterades det på det första mötet om hur elever, lärare och personal vid kommunkontoret i Junosuando hade samlat in 800 kronor till de strejkande. Under strejkens gång satte strejkkommittén upp tusentals stöduttalanden i entrén till Folkets hus i Kiruna. Många var från fackföreningar och politiska organisationer men även från enskilda. Från strejkkommitténs protokoll kan man läsa om hur enskilda blev ”faddrar” åt gruvarbetarfamiljer genom att försörja dem under strejken.<br /> <br /> Demonstrationer till stöd för strejken hölls på flera orter i Sverige. En av arrangörerna för en tidig demonstration i Stockholm var Centerpartiets ungdomsförbund(!). En tusenmannakommitté bildades i solidaritetens namn. Här fanns sådana undertecknare som [[Vilhelm Moberg]], [[P C Jersild]], [[Fred Åkerström]], [[Per Wahlöö]]. [[Olof Lagercrantz]] skrev i [[Dagens Nyheter]] att strejken bryter ett tystnadslöfte. [[De fria teatergrupperna Narren]] satta upp kabaréer i Malmfälten. [[Fria proteatern]] pjäs NJA, om Norrbottens järnverk, hade haft premiär i september 1969. Ensemblen åkte upp och spelade för de strejkande gruvarbetarna, och fick en varning från fadershuset Dramaten. . <br /> <br /> En del konstnärer skänkte verk. Tanken var att gruvarbetarna kunde sälja konstverken för att få in likvida medel. Bland annat skänkte Peter Dahl och Bengt Lindström verk till de strejkande. De fick in 10520 kronor vid en auktion, en försvarlig summa på den tiden. Men många verk kom aldrig att säljas och är fortfarande i ägo av gruvarbetarna, bland annat Albin Amelins litografi kallad Gruvolycka. Gällivare museum förvaltar nu dessa verk.<br /> <br /> På det kulturella området talade man nu i termer av kamp, en kulturkamp som rörde sig över fält som teater, bild, film och musik. Moderna Museet organiserade en stor utställning med revy, underhållning och försäljning av konst. De bjöd in 1000 personer som skulle betala dyra entrébiljetter. Överskottet skänktes till de strejkande.<br /> <br /> === Idag ===<br /> <br /> Idag finns det inget minnesmärke över strejken i hela bolaget. Inte ens i LKAB:s gruvmuseum i Kirunagruvan finns det någonting som hänvisar till ''strejken'' överhuvud taget. Det finns heller inget minnesmärke i stadshuset eller sporthallen där stormötena hölls. Det verkar vara något som bolaget, föga förvånande, helst vill glömma. <br /> <br /> Istället är det mest tydliga spåret i gruvan (som lever kvar från dessa dagar som skakade Sverige) den korporativistisk tradition av &quot;samförstånd&quot; som infördes. Sedan gruvarbetarna återvände till gruvorna i början på februari 1970 har bolaget år för år arbetat för att hårdare präntat in &quot;samförståndet&quot; in i gruvarbetarna och göra det till en del av deras DNA. Malmen ska fram.<br /> <br /> == Material ==<br /> <br /> * [[Sara Lidman|Lidman, Sara]]: ''[[Lidman, Sara: Gruva|Gruva]]''. Intervjureportage med de LKAB gruvarbetare som en kort senare skulle gå ut i en av sveriges mest uppmärksammade strejker.<br /> <br /> * Folkmakt nr 8 : http://flag.blackened.net/folkmakt/texter/artiklar/08-gruvstrejk.htm<br /> <br /> * [[Ragnar Järhult|Järhult, Ragnar]]: [[Järhult, Ragnar: Nu eller aldrig|Nu eller aldrig]]<br /> <br /> * [[Anders Thunberg|Thunberg, Anders]]: ''[[Thunberg, Anders: Strejken|Strejken]]'' Extremt detaljerad och utförlig sammanställning av den vilda strejken vid LKAB.<br /> <br /> * [[Westman, Lars &amp; Ewert, Lena: Kamrater, motståndaren är välorganiserad|Kamrater, motståndaren är välorganiserad]] en rulle filmade under hela strejkens förlopp. Mest fokus på strejkkommittén o turerna runt denna.<br /> <br /> * [[Westman, Lars: 30 år har gått kamrat]] uppföljaren till Kamrater, motståndaren är välorganiserad. Westman åker upp till Malmfälten 30 år efter strejken och surrar med några inblandade. Trots alla år som gått är det många som är arga över hur det gick.<br /> <br /> * [[Utgiven av Strejkkommittén i Malmfälten, Pappren på bordet,]]. Två stycken böcker som innehåller protokoll och dokument från strejken. Ihopsatta och utgiven av Strejkkommittén.<br /> <br /> [[Kategori:Arbetare i rörelse - Sverige]]<br /> [[Kategori:LKAB]]<br /> [[Kategori:Vilda strejker]]<br /> [[Kategori:Norrbotten]]<br /> [[Kategori:Kiruna]]<br /> [[Kategori:1960-tal]]<br /> [[Kategori:1970-tal]]</div>

Koltrast https://polkagris.nu.hemsida.eu/wikin/index.php?title=Lidman,_Sara:_Gruva&diff=22101 2018-10-18T11:40:29Z

<p>Koltrast: </p> <hr /> <div>[[Bild:Lidman,_Sara_-_Gruva.jpg|frame|right]]'''Gruva''' är en reportagebok av [[Sara Lidman]] och fotografen [[Odd Uhrbom]]. Ursprungligen utgiven på Bonniers 1968 och i utökad utgåva i Aldusserien 1969. Boken ses som startskottet för vågen av [[rapportböcker]] som skrevs under den här tiden. Den utökade utgåvan är en billigare pocketversion av den första och innehåller extra intervjumaterial och efterord. <br /> <br /> Gruva är en intervjubok som är resultatet av en resa [[Sara Lidman]] gjorde under 1967. Hon reste just då runt och höll föredrag i övre Norrland i [[FNL]]´s regi. Hon kontaktades av en okänd fotograf som tagit bilder av gruvarbetarnas vardag i [[LKAB|LKAB´s]] gruvor i Malmfälten. Han hade lovats att få dem utgivna som bok om Sara, eller någon annan, skrev text till. Efter föredragsserien antar hon erbjudandet och reser upp till Kiruna och Svappavaara. Hon följer med gruvarbetarna i arbetet och lever hemma hos dem. Hela tiden med bandaren i högsta hugg.<br /> <br /> Boken är sammansatt av en mängd olika gruvarbetares berättelser om sin vardag. De berättar om stressen, hetsen och pressen i arbetet. Om hur arbetet sliter ner deras kroppar. Silkosen, hörselskadorna och kärlkramp är några av de vanligaste menen en gruvarbetare drar på sig under åren. Livet är hårt. Arbetaren talar också om drömmar och hopp. Hur de vill att världen borde se ut. Hur facket är tandlöst eller motståndare. Arbetarnas splittring och isolering. Att folk sitter hemma på fritiden och glor på tv. En del berättar om sina livs historia. Hur de kom till gruvan och sedan fastna där...<br /> <br /> Det är grymt intressant att läsa sådana här intervjuer. En kommer människorna mycket närmare. Självklart så är Sara en vänsterist-sociolog av stora mått och vi får inte räkna med att de pratar helt fritt ur sina hjärtan. Sara försöker ofta styra in samtalet på [[Vietnamkriget|Vietnamfrågan]] märker en. Men det får aldrig någon större plats i boken.<br /> <br /> De människor som intervjuats är samma arbetare som något år senare går ut i en av de [[1969 - Vild strejk vid LKAB|mest uppmärksammade vilda strejker]] som skakat Sverige. Strejken spred sig som ringar på vattnet och ingick i den [[&quot;Den nya strejkrörelsen&quot;|vilda strejkvågen under 1970-talet]]. Intressanta böcker som tar upp de här händelserna är till exempel. Sven O Andersson´s ''[[Andersson, Sven O.: Vilda strejker: en undersökning inom Svenska metallindustriarbetareförbundet|Vilda strejker: en undersökning inom Svenska metallindustriarbetareförbundet]]'' och antologin ''[[Thunberg, Anders: Strejken|Strejken]]'' redigerad av Anders Thunberg.<br /> <br /> === Citat från boken ===<br /> <br /> &lt;blockquote&gt;I vårt system kan vi aldrig få det bättre än vi nu har det OCH VI HAR DET INTE BRA! Då får dom skryta inför utlandet så mycket dom vill om den svenska välfärden! Min våning är toppen och jag har badrum, vc och kylskåp. MEN DET ÄR INTE DET. [---] Det är det att jag, att vi, alla mina kompisar, varenda jobbare i hela Sverige är utestängd från samhället. Vi är ofria. Okunniga. Maktlösa&quot; (s. 39)&lt;/blockquote&gt;<br /> <br /> &lt;blockquote&gt;Sen får man ju inte glömma att det trots allt finns två grupper i vårt samhälle som lever på var sitt håll. Det är dom vanliga människorna och så dom som är finare. Det är den sistnämnda gruppen som utdelar orderna&lt;/blockquote&gt;<br /> <br /> === Sagt om boken ===<br /> <br /> &lt;blockquote&gt;&quot;Sara Lidmans bok hade knappast någon del i strejkens utbrott, men blev en väldig betydelse för solidaritetsrörelsen. Allt vad hon skrev var riktigt. Vi gruvarbetare kände igen oss i boken. Det är riktigt. Men till grund för strejken låg årtionden av de missförhållanden hon skildrat. Den kunde lika gärna ha brutit ut långt innan Sara besökte gruvorna. När gnistan väl slog ut tände den därför bokstavligt talat en skogsbrand.&quot;&lt;/blockquote&gt;<br /> &lt;blockquote&gt;&lt;p align=right&gt;'''- [[Elof Luspa]] aktiv i strejkkommittén.'''&lt;/p&gt;&lt;/blockquote&gt;<br /> <br /> &lt;blockquote&gt;&quot;Jag tvekar inte att säga att Sara Lidmans Gruva är alls icke representativ förhållandena oppe i LKAB... När jag säger... Att jag vet det, så är det därför att jag haft möjlighet att personligen tala med folk, kommunalfolk och direktanställda, på de här platserna och de har varit ganska indignerade över den presentation av sin arbetsplats som här alldeles oförhappandes har ramlat över dem.&quot;&lt;/blockquote&gt;<br /> &lt;blockquote&gt;&lt;p align=right&gt;'''- Finansminister [[Gunnar Sträng]] på Arosmässan 8.11.69.'''&lt;/p&gt;&lt;/blockquote&gt;<br /> <br /> &lt;blockquote&gt;&quot;Ett par tusen arbetare deltog i mötet och när klubban efter två timmars diskussion föll, så hadde man bestämt sig dör att strejken skulle bli total.<br /> --- Spontana applåder gav man författarinnan Sara Lidman som för TV 2:s räkning hadde åkt upp till Kiruna. Vi är skyldiga Sara Lidman mycken tack, förklarar ordföranden vid mötet [[Harry Holmlund]]. Både [[Gunnar Sträng]] och Sara Lidman företräder arbetarna, men medan Sträng talar till arbetarna, så talar Sara Lidman med arbetarna...&quot;&lt;/blockquote&gt;<br /> &lt;blockquote&gt;&lt;p align=right&gt;'''- Kvällseko 11.12.69.'''&lt;/p&gt;&lt;/blockquote&gt;<br /> <br /> <br /> <br /> <br /> Finns att ladda ner som ljudbok [http://thepiratebay.org/tor/4071229/Sara_Lidman_-_1968_-_Gruva_-_DAISY-2006-gg666 här].<br /> <br /> [[Kategori:Böcker]]<br /> [[Kategori:Fotoböcker]]<br /> [[Kategori:Gruva]]<br /> [[Kategori:LKAB]]<br /> [[Kategori:Rapportböcker]]</div>

Koltrast https://polkagris.nu.hemsida.eu/wikin/index.php?title=Lidman,_Sara:_Gruva&diff=22100 2018-10-18T11:36:22Z

<p>Koltrast: /* Sagt om boken */</p> <hr /> <div>[[Bild:Lidman,_Sara_-_Gruva.jpg|frame|right]]'''Gruva''' är en repotagebok av [[Sara Lidman]] och fotografen Odd Uhrbom. Ursprungligen på Bonniers 1968 och i utökad utgåva i Aldusserien 1969. Boken ses som startskottet för vågen av [[rapportböcker]] som skrevs under den här tiden. Den utökade utgåvan är en billigare pocketversion av den första och innehåller extra intervjumaterial och efterord. <br /> <br /> Gruva är en intervjubok som är resultatet av en resa [[Sara Lidman]] gjorde under 1967. Hon reste just då runt och höll föredrag i övre Norrland i [[FNL]]´s regi. Hon kontaktades av en okänd fotograf som tagit bilder av gruvarbetarnas vardag i LKAB´s gruvor. Han hade lovats att få dem utgivna som bok om Sara eller någon annan skrev text till. Efter föredragsserien antar hon erbjudandet och reser upp till Kiruna och Svappavaara. Hon följer med gruvarbetarna i arbetet och lever hemma hos dem. Hela tiden med bandaren i högsta hugg.<br /> <br /> Boken är sammansatt av en mängd olika gruvarbetares berättelser om sin vardag. De berättar om stressen, hetsen och pressen i arbetet. Om hur arbetet sliter ner deras kroppar. Silkosen, hörselskadorna och kärlkramp är några av de vanligaste menen en gruvarbetare drar på sig under åren. Livet är hårt. Arbetaren talar också om drömmar och hopp. Hur de vill att världen borde se ut. Hur facket är tandlöst eller motståndare. Arbetarnas splittring och isolering. Att folk sitter hemma på fritiden och glor på tv. En del berättar om sina livs historia. Hur de kom till gruvan och sedan fastna där...<br /> <br /> Det är grymt intressant att läsa sånna här intervjuer. En kommer människorna mycket närmare. Självklart så är Sara en vänsterist sociolog av stora mått och vi får inte räkna med att de pratar helt fritt ur sina hjärtan. Sara försöker ofta styra in samtalet på Vietnamfrågan märker en. Men det får aldrig någon större plats i boken.<br /> <br /> De människor som intervjuats är samma arbetare som något år senare går ut i en av de [[1969 - Vild strejk vid LKAB|mest uppmärsammade vilda strejker]] som skakat Sverige. Strejken spred sig som ringar på vattnet och ingick i den [[&quot;Den nya strejkrörelsen&quot;|vilda strejkvågen under 70-talet]]. Intressanta böcker som tar upp de här händelserna är tex. Sven O Andersson´s ''[[Andersson, Sven O.: Vilda strejker: en undersökning inom Svenska metallindustriarbetareförbundet|Vilda strejker: en undersökning inom Svenska metallindustriarbetareförbundet]]'' och antologin ''[[Thunberg, Anders: Strejken|Strejken]]'' redigerad av Anders Thunberg.<br /> <br /> === Citat från boken ===<br /> <br /> &lt;blockquote&gt;I vårt system kan vi aldrig få det bättre än vi nu har det OCH VI HAR DET INTE BRA! Då får dom skryta inför utlandet så mycket dom vill om den svenska välfärden! Min våning är toppen och jag har badrum, vc och kylskåp. MEN DET ÄR INTE DET. [---] Det är det att jag, att vi, alla mina kompisar, varenda jobbare i hela Sverige är utestängd från samhället. Vi är ofria. Okunniga. Maktlösa&quot; (s. 39)&lt;/blockquote&gt;<br /> <br /> &lt;blockquote&gt;Sen får man ju inte glömma att det trots allt finns två grupper i vårt samhälle som lever på var sitt håll. Det är dom vanliga människorna och så dom som är finare. Det är den sistnämnda gruppen som utdelar orderna&lt;/blockquote&gt;<br /> <br /> === Sagt om boken ===<br /> <br /> &lt;blockquote&gt;&quot;Sara Lidmans bok hade knappast någon del i strejkens utbrott, men blev en väldig betydelse för solidaritetsrörelsen. Allt vad hon skrev var riktigt. Vi gruvarbetare kände igen oss i boken. Det är riktigt. Men till grund för strejken låg årtionden av de missförhållanden hon skildrat. Den kunde lika gärna ha brutit ut långt innan Sara besökte gruvorna. När gnistan väl slog ut tände den därför bokstavligt talat en skogsbrand.&quot;&lt;/blockquote&gt;<br /> &lt;blockquote&gt;&lt;p align=right&gt;'''- [[Elof Luspa]] aktiv i strejkkommittén.'''&lt;/p&gt;&lt;/blockquote&gt;<br /> <br /> &lt;blockquote&gt;&quot;Jag tvekar inte att säga att Sara Lidmans Gruva är alls icke representativ förhållandena oppe i LKAB... När jag säger... Att jag vet det, så är det därför att jag haft möjlighet att personligen tala med folk, kommunalfolk och direktanställda, på de här platserna och de har varit ganska indignerade över den presentation av sin arbetsplats som här alldeles oförhappandes har ramlat över dem.&quot;&lt;/blockquote&gt;<br /> &lt;blockquote&gt;&lt;p align=right&gt;'''- Finansminister [[Gunnar Sträng]] på Arosmässan 8.11.69.'''&lt;/p&gt;&lt;/blockquote&gt;<br /> <br /> &lt;blockquote&gt;&quot;Ett par tusen arbetare deltog i mötet och när klubban efter två timmars diskussion föll, så hadde man bestämt sig dör att strejken skulle bli total.<br /> --- Spontana applåder gav man författarinnan Sara Lidman som för TV 2:s räkning hadde åkt upp till Kiruna. Vi är skyldiga Sara Lidman mycken tack, förklarar ordföranden vid mötet [[Harry Holmlund]]. Både [[Gunnar Sträng]] och Sara Lidman företräder arbetarna, men medan Sträng talar till arbetarna, så talar Sara Lidman med arbetarna...&quot;&lt;/blockquote&gt;<br /> &lt;blockquote&gt;&lt;p align=right&gt;'''- Kvällseko 11.12.69.'''&lt;/p&gt;&lt;/blockquote&gt;<br /> <br /> <br /> <br /> <br /> Finns att ladda ner som ljudbok [http://thepiratebay.org/tor/4071229/Sara_Lidman_-_1968_-_Gruva_-_DAISY-2006-gg666 här].<br /> <br /> [[Kategori:Böcker]]<br /> [[Kategori:Fotoböcker]]<br /> [[Kategori:Gruva]]<br /> [[Kategori:LKAB]]<br /> [[Kategori:Rapportböcker]]</div>

Koltrast https://polkagris.nu.hemsida.eu/wikin/index.php?title=Lidman,_Sara:_Gruva&diff=22099 2018-10-18T11:36:02Z

<p>Koltrast: /* Sagt om boken */</p> <hr /> <div>[[Bild:Lidman,_Sara_-_Gruva.jpg|frame|right]]'''Gruva''' är en repotagebok av [[Sara Lidman]] och fotografen Odd Uhrbom. Ursprungligen på Bonniers 1968 och i utökad utgåva i Aldusserien 1969. Boken ses som startskottet för vågen av [[rapportböcker]] som skrevs under den här tiden. Den utökade utgåvan är en billigare pocketversion av den första och innehåller extra intervjumaterial och efterord. <br /> <br /> Gruva är en intervjubok som är resultatet av en resa [[Sara Lidman]] gjorde under 1967. Hon reste just då runt och höll föredrag i övre Norrland i [[FNL]]´s regi. Hon kontaktades av en okänd fotograf som tagit bilder av gruvarbetarnas vardag i LKAB´s gruvor. Han hade lovats att få dem utgivna som bok om Sara eller någon annan skrev text till. Efter föredragsserien antar hon erbjudandet och reser upp till Kiruna och Svappavaara. Hon följer med gruvarbetarna i arbetet och lever hemma hos dem. Hela tiden med bandaren i högsta hugg.<br /> <br /> Boken är sammansatt av en mängd olika gruvarbetares berättelser om sin vardag. De berättar om stressen, hetsen och pressen i arbetet. Om hur arbetet sliter ner deras kroppar. Silkosen, hörselskadorna och kärlkramp är några av de vanligaste menen en gruvarbetare drar på sig under åren. Livet är hårt. Arbetaren talar också om drömmar och hopp. Hur de vill att världen borde se ut. Hur facket är tandlöst eller motståndare. Arbetarnas splittring och isolering. Att folk sitter hemma på fritiden och glor på tv. En del berättar om sina livs historia. Hur de kom till gruvan och sedan fastna där...<br /> <br /> Det är grymt intressant att läsa sånna här intervjuer. En kommer människorna mycket närmare. Självklart så är Sara en vänsterist sociolog av stora mått och vi får inte räkna med att de pratar helt fritt ur sina hjärtan. Sara försöker ofta styra in samtalet på Vietnamfrågan märker en. Men det får aldrig någon större plats i boken.<br /> <br /> De människor som intervjuats är samma arbetare som något år senare går ut i en av de [[1969 - Vild strejk vid LKAB|mest uppmärsammade vilda strejker]] som skakat Sverige. Strejken spred sig som ringar på vattnet och ingick i den [[&quot;Den nya strejkrörelsen&quot;|vilda strejkvågen under 70-talet]]. Intressanta böcker som tar upp de här händelserna är tex. Sven O Andersson´s ''[[Andersson, Sven O.: Vilda strejker: en undersökning inom Svenska metallindustriarbetareförbundet|Vilda strejker: en undersökning inom Svenska metallindustriarbetareförbundet]]'' och antologin ''[[Thunberg, Anders: Strejken|Strejken]]'' redigerad av Anders Thunberg.<br /> <br /> === Citat från boken ===<br /> <br /> &lt;blockquote&gt;I vårt system kan vi aldrig få det bättre än vi nu har det OCH VI HAR DET INTE BRA! Då får dom skryta inför utlandet så mycket dom vill om den svenska välfärden! Min våning är toppen och jag har badrum, vc och kylskåp. MEN DET ÄR INTE DET. [---] Det är det att jag, att vi, alla mina kompisar, varenda jobbare i hela Sverige är utestängd från samhället. Vi är ofria. Okunniga. Maktlösa&quot; (s. 39)&lt;/blockquote&gt;<br /> <br /> &lt;blockquote&gt;Sen får man ju inte glömma att det trots allt finns två grupper i vårt samhälle som lever på var sitt håll. Det är dom vanliga människorna och så dom som är finare. Det är den sistnämnda gruppen som utdelar orderna&lt;/blockquote&gt;<br /> <br /> === Sagt om boken ===<br /> <br /> &lt;blockquote&gt;&quot;Sara Lidmans bok hade knappast någon del i strejkens utbrott, men blev en väldig betydelse för solidaritetsrörelsen. Allt vad hon skrev var riktigt. Vi gruvarbetare kände igen oss i boken. Det är riktigt. Men till grund för strejken låg årtionden av de missförhållanden hon skildrat. Den kunde lika gärna ha brutit ut långt innan Sara besökte gruvorna. När gnistan väl slog ut tände den därför bokstavligt talat en skogsbrand.&quot;&lt;/blockquote&gt;<br /> &lt;blockquote&gt;&lt;p align=right&gt;'''- [[Elof Luspa]] aktiv i strejkkommittén.'''&lt;/p&gt;&lt;/blockquote&gt;<br /> <br /> &lt;blockquote&gt;&quot;Jag tvekar inte att säga att Sara Lidmans Gruva är alls icke representativ förhållandena oppe i LKAB... När jag säger... Att jag vet det, så är det därför att jag haft möjlighet att personligen tala med folk, kommunalfolk och direktanställda, på de här platserna och de har varit ganska indignerade över den presentation av sin arbetsplats som här alldeles oförhappandes har ramlat över dem.&quot;&lt;/blockquote&gt;<br /> &lt;blockquote&gt;&lt;p align=right&gt;'''- Finansminister [[Gunnar Sträng]] på Arosmässan 8.11.69.'''&lt;/p&gt;&lt;/blockquote&gt;<br /> <br /> <br /> &lt;blockquote&gt;&quot;Ett par tusen arbetare deltog i mötet och när klubban efter två timmars diskussion föll, så hadde man bestämt sig dör att strejken skulle bli total.<br /> --- Spontana applåder gav man författarinnan Sara Lidman som för TV 2:s räkning hadde åkt upp till Kiruna. Vi är skyldiga Sara Lidman mycken tack, förklarar ordföranden vid mötet [[Harry Holmlund]]. Både [[Gunnar Sträng]] och Sara Lidman företräder arbetarna, men medan Sträng talar till arbetarna, så talar Sara Lidman med arbetarna...&quot;&lt;/blockquote&gt;<br /> &lt;blockquote&gt;&lt;p align=right&gt;'''- Kvällseko 11.12.69.'''&lt;/p&gt;&lt;/blockquote&gt;<br /> <br /> <br /> <br /> <br /> Finns att ladda ner som ljudbok [http://thepiratebay.org/tor/4071229/Sara_Lidman_-_1968_-_Gruva_-_DAISY-2006-gg666 här].<br /> <br /> [[Kategori:Böcker]]<br /> [[Kategori:Fotoböcker]]<br /> [[Kategori:Gruva]]<br /> [[Kategori:LKAB]]<br /> [[Kategori:Rapportböcker]]</div>

Koltrast https://polkagris.nu.hemsida.eu/wikin/index.php?title=Vilda_strejken_vid_LKAB&diff=22098 2018-10-18T11:33:15Z

<p>Koltrast: /* Bakgrund */</p> <hr /> <div>[[Bild:Lkab_1969.jpg‎|frame|right]]<br /> <br /> Malmfältens gruvarbetare har vid ett flertal tillfällen strejkat och rest sig mot gruvkoncernen [[LKAB]]. Men när en pratar om den &quot;vilda strejken vid LKAB&quot; är det den ''stora gruvstrejken 1969–1970'' (i folkmun endast kallad ''Strejken'') som man hänvisar till. Strejken var inte bara en vild strejk; det var en vild strejk i ett av de största statliga företagen, mot en [[Socialdemokratiska Arbetarpartiet|socialdemokratisk]] regering och mot de toppstyrda facken. Gruvarbetarnas motståndare var sålunda inte enbart gruvbolaget. Utan också det egna fackförbundet.<br /> <br /> Strejkens startskott gick av den 9 december 1969 i Leveäniemigruvan i Svappavaara, när ett par gubbar satte sig och ner och vägrade arbeta. Detta blev början på den 57 dagar långa strejken (9 december 1969 – 4 februari 1970) som inom kort kom att omfatta hela Malmfälten och kom att rejält skaka etablissemanget i Sverige under några kalla vintermånader 1969 - 1970. <br /> <br /> === Bakgrund ===<br /> <br /> 1957 kom beslutet från regeringen att Grängesbergsbolaget löstes ut från sitt ägande i LKAB och företaget blev därmed förstatligat. Nu så såg gruvarbetarna i Malmfälten vad de trodde var ljuset i tunneln, gruvan hade äntligen blivit statlig och bättre tider var på väg. Man vinkade hejdå till ackordslöner och hej till rättvisa. Men så blev det inte riktigt. Det statliga LKAB hade fått regeringens uppdrag att drivas affärsmässigt, som ett vanligt privat bolag. Affärsmässigt och lönsamt skulle det också drivas. <br /> <br /> Gruvarbetarna var väl medvetna om vad [[kapitalism|kapitalismen]] innebar men de var inte medvetna om vad [[LO]] var (och är). Istället för bättre tider kom gruvarbetarna under de kommande åren istället att erfara vad som måste vara det största experimentet av &quot;[[taylorism]]&quot; i svensk historia. <br /> <br /> 1966 så beslöt pamparna på huvudkontoret nere i Stockholm att de skulle införa det amerikanska så kallade ''UMS-systemet'' (Universal Maintenance Standards, snabbt omdöpt av gruvarbetarna till ”Ultra Modernt Slaveri”, ”Utan Mat i Skafferiet” eller ”MUMS för arbetsköparen” eller helt enkelt &quot;LO-metoden&quot;. En av de pådrivande i processen att införa UMS var rationaliseringsavdelningens chef [[Hans Ahlman]]. UMS innebar att varje arbetsmoment uppmättes av tidsstudiemän. Allt från hur länge det tar att spika en spik, tanka en traktor, ladda dynamit, till att bara dricka en kopp kaffe i kuren klockades av gubbar i kostym och slips (Öppna och stänga en kran: 3,6 sekunder (1TTU), Gå 7-14 meter: 10,8 sekunder (3 TTU), Använda hammare 1-5 slag, 3,6 sekunder (1 TTU, Rengöra händer med torr trasa: 7,2 sekunder (2 TTU)). <br /> <br /> Detta resulterade i situationer där en arbetare kunde ha lyckats lasta en mängd gråberg (utöver det som var skrivet att en kunde lasta i protokollet) och om någon förman fick reda på detta var tidsstudiemännen där med sina stoppur. Slutsatsen blev att eftersom en arbetare hinner lasta utöver den givna summan man mätt upp på den här tiden så ska vi sänka tiden! Alltså höjdes målen för hur mycket arbetaren måste lyckas lasta fast på mycket kortare tid. <br /> <br /> Detta följdes upp med att man 1968 också kom att införa de &quot;'''31 ledarskapsteserna'''” inom hela LKAB. Teserna importerades från England och hade tagits fram av en amerikansk ”relationsforskare” och entreprenör vid namn [[George Kenning]], snabbt fick de öknamnet de &quot;kenningska tesern&quot; av arbetarna. LKAB hade redan förberett för en hårdare styrning uppifrån genom ökade löneskillnader mellan arbetare och deras chefer. Men teserna kom att bli det som på svart och vitt slog fast den nya hierarkin inom bolaget. Enligt de 31 teserna behövde chefen inte kunna jobbet längre, han skulle bara vara ledare och kontrollant. Alla ingenjörer och tjänstemän fick lära sig teserna och utbilda sig i hur slipstenen skulle dras. Svart på vitt fanns nu den auktoritära chefskultur som LKAB-ledningen odlade och som gruvarbetarna fick känna på varje dag.[[http://offensiv.socialisterna.org/sv/880/inrikes/5067/|//offensiv.socialisterna.org/sv/880/inrikes/5067/]]<br /> <br /> '''Några exempel på de 31 teserna:''' <br /> <br /> - Tes 9: En anställd har aldrig mer än en chef (d v s du kan inte klaga hos någon annan om du blir illa behandlad av din chef).<br /> <br /> -Tes 11: En chef måste intaga fö-rarplatsen, utöva sina befogenheter, tillämpa fast ledarskap och ha kontroll över sina anställda.<br /> <br /> - Tes 13: Varje förändring i en anställds arbetsuppgifter och placering måste accepteras som vidtagen i företagets intresse.<br /> <br /> - Tes 15: ”Ett effektivt ledarskap är att leda genom styrning och inte genom exempel.&quot; <br /> <br /> - Tes 16: Skicklighet som fackman innebär i och för sig inte skicklighet i ledarskap – en chef kan i princip leda vilken verksamhet som helst. <br /> <br /> - Tes 17: En chef måste visa fullständig lojalitet mot överordnad.<br /> <br /> -Tes 18: En chef identifierar sig med, understödjer alla beslut i företaget.<br /> <br /> - Tes 20: ”En chef måste vara beredd att byta ståndpunkt för att stödja högre chef.”<br /> <br /> - Tes 21: Att utföra arbetsuppgifter­na med villighet är en merit.<br /> <br /> - Tes 27: Den enskildes värde för företaget bestäms i hans bidrag till hela organisationens framgång.<br /> <br /> - Tes 29: En chef ska utöva sitt ledarskap så att icke-chef endast behöver följa givna order. <br /> <br /> ''”Det kenningska tesernas värld är märklig. Där finns inga människor, bara chefer och icke-chefer. Där finns bara order neråt och lojalitet uppåt. Relationerna är benhårt fastlagda som i ett feodalt samhälle”'' (Citat från: ''Pappren på bordet I – strejkkommitténs vitbok'').<br /> <br /> Teserna var aldrig tänkta att nå offentlighetens ljus, men någon som uppenbarligen inte gillade dem läckte teserna till bibliotekarien i Malmberget som förstorade upp dem och hängde upp dem på väggen bredvid Sara Lidmans och Odd Uhrboms utställning [[Lidman,_Sara:_Gruva|Gruva]]. Till saken hör att Svenska Gruvindustriarbetareförbundet ordförande Bernt Nilsson (som också satt i LK­AB:s styrelse) kände till teserna, men hade hållit tyst om det. När dessa offentliggjordes på folkbiblioteket i Malmberget i december 1968, blev reaktionen kraftig.<br /> <br /> Ledningen för bolaget hade flyttat från Kiruna till Stockholm och ansågs ha tappat kontakten med arbetarnas verklighet. Ledarstilen som man nu praktiserade inom LKAB fick väldigt negativa praktiska konsekvenser: Felaktiga varningar till arbetare blev kvar (eftersom en chef aldrig gör fel), Chefers misstag och beslut som till och med riskerade livet på arbetare, sopades under mattan av samma anledning. Men värst var kanske att LKAB:s ledarstil lade en död hand över alla arbetsmiljöproblem som fanns och som till och med förvärrades: det handlade om farliga dieselavgaser, olycksrisken, buller och över- tidsarbete.<br /> <br /> Annat djävulskap som ledningen sysslande med var bland annat att sätta spikar på alla soptunnor underjord så att en inte arbetare skulle kunna sätta sig ner på dem. Ett till exempel på den tydliga hierarkin var att LKAB:s tjänstemän hade motorvärmare till sina bilar, men inte arbetarna. Det säger rätt mycket om hur förhållandena var i gruvan. Förutom dessa förändringar kom LKAB att dra ner personalstyrkan med 1400 man (främst i Malmberget) och sänka lönerna.<br /> <br /> Orsakerna till strejken var alltså många och den kom inte som en blixt ifrån klar himmel för någon utom bolaget. Under hela 1968 hade fackets medlemsmöten kokat av ilska och krav på strejk hade rests, också när representanter för LKAB deltagit. Redan den 1 december hade truckverkstaden i Kiruna sittstrejkat i två dagar och den 4 december var det sittstrejk i rörverkstaden i Malmberget. Ändå hävdade LKAB:s disponent Torsten Göransson (när strejken bröt ut den 9 december) att det måste röra sig om ett missförstånd.<br /> <br /> I korta drag kan en säga att arbetarna hade hunnit bli redigt trötta på arbetsförhållandena och den allmänna attityden som riktades mot dem från bolaget i slutet av 1969.<br /> <br /> === Strejken ===<br /> <br /> [[Bild:Gruvstrejken_lkab_1969_demo.jpg|frame|right]|”Vi är människor. Tänk att man ska behöva säga det i Sverige, år 1969!”]]Tisdagen 9 december 1969 satte sig 35 gruvarbetare i Svappavaara. Borrare, laddare och truckförare hade stämplat in vid sex snåret på morgonen för att i manskapshuset mötas av meddelandet att nu skulle deras lön sänkas. Detta var droppen som fick bägaren att rinna över. Inom ett dygn gjorde gruvarbetarna i Kiruna detsamma. 3.100 man i strejk. Den 12 december anslöt sig även arbetsstyrkan i Malmberget. Nu var det dryga 4.800 man som lagt ner arbetet.<br /> <br /> Senare på kvällen (den 9 december) hölls det första stormötet i Svappavaara. I Malmberget (Gruvindustriarbetareförbundet avdelning 4) hade ännu inget avgörande inträffat. Torsdagen den 11 december hade alla arbetare i Kiruna gått med i strejken. Också i Malmberget lade avdelning efter avdelning ned arbetet och på kvällen stod hela gruvan stilla. Vid LKAB:s malmlastning i Luleå (Gruv avd 40) satte sig arbetarna i manskapshuset – bara fackföreningsstyrelsen fortsatte att arbeta. På förmiddagen sitter alla arbetare i Kiruna, men läget är fortfarande oklart. Förrådsgubben Harry Holmlund (i Kirunagruvan) försöker få tag på ombudsman Rehnkvist för att be honom att äntligen ta itu på allvar med omräkningsfaktorn. Rehnkvist är oanträffbar. På kontoret börjar fyra postflickor sympatistrejka. De hotas med omedelbart avsked och tvingas tillbaka till arbetet. (Senare, när strejkrörelsen tagit form, går alla kollektivanställda på kontoret i strejk.) <br /> <br /> På kvällen den 11 december hölls det första stormötet i Kiruna efter att [[Harry Holmlund]] hyrt Sporthallen i eget namn, vilket innebar att strejken tog en ny vändning. Den blev organiserad. <br /> <br /> Under det första stormötet i Kiruna utsågs en strejkkommitté på nio personer som skulle företräda arbetarna. Förslaget kom från [[Ture Rantatalo]] och [[Elof Luspa]] som båda kom att bli invalda att sitta i strejkkommittén. Den valda strejkkommittén domineras av äldre arbetare med mångåriga fackliga uppdrag bakom sig. Valda blev: Axel Grensjö, Harry Holmlund, Olle Hultin, Atle Lans, Hilding Lindström, Elof Luspa, Ture Rantatalo, Sixten Stråhlberg och Ronald Svensson. <br /> Bara en av kommittéledamöterna i Kiruna är politiskt aktiv, Atle Lans som är [[Folkpartiet|Folkpartistisk]] stadsfullmäktigeledamot. Rantatalo är passiv [[VPK|VPK-are]]. Holmlund och Luspa är partilösa socialister, som tidigare varit [[Socialdemokrater]] men som lämnat SAP sedan de sett ”myglet bakom kulisserna”. Pressekreteraren Lindström är organiserad Socialdemokrat liksom suppleanten Wigerstedt. De övriga är partilösa socialister.<br /> <br /> Från att ha varit en sittstrejk enade sig mötet om, på Elof Luspas förslag, att utvidga densamma till total strejk. Istället för att sittstrejka skulle arbetarna istället stanna hemma. <br /> <br /> Harry Holmlund yttrade på det första strejkmötet:<br /> <br /> ''”Vi är människor. Tänk att man ska behöva säga det i Sverige, år 1969!”.'' <br /> <br /> Under mötet formulerade arbetarna också de första kraven. Minst 13,50 kr timmen för överjordsarbete, minst 15 kr timmen för underjordsarbete, månadslön, omräkningsfaktorn bort, bättre personalpolitik, arbetsmiljöförbättringar och öppna förhandlingar var några av de krav arbetarna fastslog att de skulle få igenom innan de återgick till arbetet. <br /> <br /> Samma kväll höll arbetarna i Svappavaara ett eget möte och valde en egen strejkkommitté på tre personer.<br /> <br /> Fredagen den 12 december (dagen efter stormötet i Kiruna och Svappavaara) höll arbetarna i Malmberget också sitt första stormöte. De närmare 2 000 gruvarbetarna skärpte kraven ytterligare. [[Arne S. Lundberg]] (LKAB:s VD) ska avgå, LKAB ska lämna [[SAF]], införande av månadslön och ålderstillägg och borttagande av UMS-systemet var några av kraven. [[Johnny Nilsson]] (senare ordförande i Malmbergets strejkkommitté) frågade arbetarna som samlats i Malmbergets sporthall. &quot;- Finner mötet att vi fortsätter strejken?&quot; Svaret blev att de församlade gruvarbetarna utropar ett rungande JA på frågan. <br /> <br /> Samtidigt som det tvåtusenhövdade strejkmötet pågick på sporthallen i Malmberget höll Gruv Avdelning 4 (Malmberget) ett medlemsmöte. Det samlade drygt 30-talet personer. I Svappavaara anordnade också [[VPK]] ett möte där de avhandlade paragraf 32 (det vill säga arbetsköparens rätt att ”fritt leda och fördela arbetet”). 23 personer kom till det mötet. <br /> <br /> Stormötet i Malmberget ledde till att gruvarbetarna där också valde att utse sin egna strejkkommitté på nio personer. Tillsammans kom de tre strejkkommittéerna (Kiruna, Malmberget och Svappavaara) att bildad den ''Centrala Strejkkommittén'' eller ''21-mannadelegationen''. Redan på detta möte konstaterar man att strejken är olaglig och man är medveten om att inget strejkunderstöd kommer att betalas ut. Ändå röstar arbetarna fram en total strejk: från den 12 december stannar man hemma och strejkens startdatum sätts. <br /> <br /> På de första stormötena antogs några viktiga krav som hade diskuterats bland arbetarna under strejkens första dagar. Dessa krav kom att förfinas, förtydligas och utökas av den Centrala strejkkommittén. <br /> <br /> • Lönefrågan ska upptas innan arbetet återupptas.<br /> <br /> • Månadslön ska införas med motsvarande minst 15 kronor/timme under jord och 13:50<br /> kronor/timme ovan jord.<br /> • Omräkningsfaktorn ska bort.<br /> <br /> • UMS ska bort.<br /> <br /> • LKAB ska lämna SAF.<br /> <br /> • Förhandlingarna ska vara öppna (Det vill säga hela strejkkommittén ska delta i förhandlingarna).<br /> <br /> • Åldertillägg.<br /> <br /> • Rekreationsbidrag i nivå med tjänstemännens.<br /> <br /> • Reducerad övertid.<br /> <br /> • Busstransporter måste förbättras.<br /> <br /> • Undersöka riskerna med dieselavgaser.<br /> <br /> LKAB sätter redan från början hårt mot hårt – och får uppbackning av LO, Socialdemokratin och delar av media. Det som startat i Malmfälten är inte bara en vild strejk; det är en vild strejk i ett av de största statliga företagen, mot en socialdemokratisk regering och mot de toppstyrda facken. <br /> <br /> Arbetarna skulle sålunda få erfara att det inte bara var LKAB som de var tvungen att strida emot. Facket, inte bara de lokala byråkraterna utan också förbundsledningen, kom från första början att vända sig emot arbetarna. Förbundsledningen (med tillförordnande ordföranden [[Bernt Nilsson]]) i spetsen reste upp till Malmfälten för att försöka få arbetarna att återgå till gruvorna. <br /> <br /> Den 12 december intervjuades ordförande Bernt Nilsson (som också satt i LK­AB:s styrelse) i radions Norrbottenskvarten och därefter i lunchekot. Där gav han liv åt en konspirationsteori, som hängde med så länge strejken varade, att strejken skulle vara organiserad av ett fåtal kommunister och att det inte var gruvarbetarna som tagit initiativet till den.<br /> <br /> I intervjun sade han:<br /> ''&quot;Strejken verkar vara välorganiserad, varför jag drar slutsatsen att den är styrd av politiska grupper. Personligen så har jag fått intrycket att det hela är en politisk aktion&quot;.''<br /> <br /> Fyr dagar senare var det dags igen när han sade att ''&quot;strejken var i detalj planerad. Men vilka krafter som lagt upp planeringen är svårt att säga.”'' <br /> <br /> Strejken överraskade både regeringen, [[Olof Palme]] och [[Geijer]] och [[Nordgren]] i LO. Inför arbetarnas enighet och beslutsamhet krympte dessa ”arbetsledare” ihop till de ynkliga figurer som de var. Geijer vågade inte ställa upp i telefonväktardebatten med Elof Luspa och Olof Palme vågade inte åka upp till Malmfälten trots att arbetarna omgående bjöd upp honom.<br /> <br /> Onsdagen den 7 januari 1970 samlades LKAB:s styrelse i Stockholm. De beslutade att inga eftergifter till de strejkande fick ske. Gruvarbetarna skulle tvingas på knä. Några förhandlingar, i ordets rätta bemärkelse, kunde det inte bli tal om innan arbetarna återgått till arbetet. Dessa beslut fattades med den socialdemokratiska regeringens goda minne. <br /> <br /> Arbetarna vid LKAB:s förvaltning i Narvik, varifrån det mesta av malmen skeppades, erbjöd sympatistrejk men strejkledningen i Malmfälten avböjde. Det var ett beslut som senare skulle visa sig vara mycket olyckligt.<br /> <br /> === Slutet - Söndra och härska ===<br /> <br /> I den Centrala strejkkommittén fanns det, efter en tid, två linjer: en som ville gå fackets och LO:s väg och en som stenhårt leddes av de beslut som gruvarbetarna fattade vid sina stormöten. De två linjerna som fanns i strejkkommittén var inte baserad på partitillhörighet, vilket varit bilden som media velat skapa och som förts fram av Gruvs-ordförande Bernt Nilsson, utan det skulle snarare visa sig att de var de organiserade i strejkkommittén som vaktade arbetarnas intresse.<br /> <br /> Den första linjen &quot;''Enhet genom kamp''&quot; kom att representerades av Olle Hultin, [[Elof Luspa]], Östen Ölund, [[Harry Isaksson]] och Johnny Nilsson. Dessa kom att rösta tillsammans för att det var besluten som togs av gruvarbetarna på stormötena som skulle vara avgörande. Den andra fronten, som förespråkade &quot;''Enhet genom eftergifter''&quot;, bestod av Hilding Lindström, Atle Lans, [[Ture Rantatalo]], [[Harry Holmlund]] och Sven Vigestet. Dessa skulle komma att följa fackets linje och propagera för en återgång till arbetet.<br /> <br /> Till en början hade inga fackliga byråkrater varit välkomna i strejkkommittén. Men måndagen den 29 december kom förslaget att en ''förhandlingskommitté'' skulle bildas. Den så kallade 27-mannadelegationen var ett faktum. Förutom nio delegater från vardera Malmberget och Kiruna, och de tre från Svappavaara, kom den att bestå av fyra personer från styrelserna i Gruvavdelning 4:an i Malmberget och Gruvavdelning 12:an i Kiruna (en av dessa var IB-Agenten [[Bruno Poromaa]]), samt två ombudsmän. Det var början på slutet.<br /> <br /> När samtal inleddes,efter sju veckor av strejk, deklarerade LKAB att företaget inte gav några löften innan arbetarna återgått i arbete. De lösa utfästelser som LKAB ändå gjort presenterades på ett stormöte för gruvarbetarna den 31 januari 1970. Man bestämde sig för att rösta om återgång till arbetet eller fortsatt strejk. Och med 68 rösters övervikt röstade arbetarna för att fortsätta strejken. <br /> <br /> Detta utlöste en kris inne i den redan splittrade strejkkommittén. Efter att arbetarna gjort sin omröstning gjorde strejkkommittén sin egna omröstning den 1 februari, med andra resultat. Med rösterna 13 mot 12, för en återgång till arbete som skulle äga rum den 4 februari 1970. Den utslagsgivande i beslutet om att avbryta strejken var en kommunist, VPK:aren, [[Emil Isaksson]] Malmbergets Lenin. [[Harry Isaksson]] och [[Elof Luspa]] var i slutändan de enda två som från strejkkommittén som inte skrev på för den &quot;paketlösning&quot; som LKAB erbjöd.<br /> <br /> En politiskt splittrad 27-mannadelegation rekommenderade alltså arbetarna (som röstat för fortsatt strejk) att återgå till arbetet. Men gruvisarna tänkte fortsätta strejka. Den 3 februari 1970 ansåg strejkkommittéerna det troligt att förbundet tänkte inleda förhandlingar över huvudet på gruvarbetarna. Strejkkommittéerna framförde då till gubbarna, att en samlad återgång var enda möjligheten att &quot;undvika splittring&quot;. Detta blev också beslutat vid strejkmötena. Strejkkommittéerna lovade att kampen skulle fortsätta i andra former och att kommittéerna själva tänkte fortsätta existera ett år framöver. LO och LKAB hade lyckats krossa strejken inifrån.<br /> <br /> === Efter strejken ===<br /> <br /> Att gå tillbaka till arbetet sågs som ett nederlag för en stor del av gruvarbetarna. Men den 4 februari var återgången i princip total. Redan första arbetsdagen bröt dock en ny strejk ut när arbetare i Malmberget vägrade stämpla sina UMS-kort. LKAB tvingades att backa direkt. Även senare (när LKAB hotade med att bryta förhandlingarna med 27-mannadelegationen) utbröt det nya sittstrejker som tvingade tillbaka LKAB till förhandlingsbordet.<br /> <br /> Resultatet av förhandlingarna var blandat, viktiga krav vad gäller månadslön (lönerna höjdes med 14 procent) och gruvpensioner vanns. Bussförbindelserna till gruvorna förbättrades också och LKAB lämnade SAF.Medan andra krav ignorerades helt. Men gruvstrejken kom däremot att ändra stämningen i LKAB:s gruvor och bolagets syn på arbetarna. Efter strejken kom LKAB att införa ett nytt &quot;samverkanssystem&quot; i gruvorna. När arbetarna kom tillbaka från strejken hälsade tjänstemännen dem välkomna eftersom de nu visste att det var så de skulle hålla arbetarna i schakt. Samverkanssystemet fungerade bland annat så att det var uppbyggt på &quot;arbetsplatsträffar&quot; där arbetare, förmän och ingenjörer i ”positiv anda” skulle diskutera ”gemensamma mål”. Företagets planer skulle göras till arbetarnas ”mål”. I gammal hederlig [[Korporativism|korporativistisk]] tradition. <br /> <br /> [[Harry Isaksson]] sammanfattade den nya attityden från bolaget såhär:<br /> <br /> &quot;Efter strejken bytte de ut den auktoritära korpralstypen och ersatte den med den mer moderne axelklappartypen. De sprang omkring i skitiga overaller och försökte vara folkliga. ”Hörru du, vad tycker du? Har du en snus?” Folk var väldigt mottagliga för den där<br /> mentaliteten för dem hade inget försvar. &quot; <br /> <br /> Men redan under den 57 dagar långa gruvstrejken spred sig kampviljan till andra delar av Sverige och ett antal vilda strejker bröt ut. Gruvstrejken brukar räknas som den tändande gnistan på en drygt 20-årig (nåja) lång period av vilda strejker och självständig arbetarkamp på den svenska arbetsmarknad (med Skogsarbetarstrejken 1975 som kulmen). Detta kom att på sikt att bana väg för [[Lagen om anställningsskydd (LAS)]], [[Medbestämmandelagen (MBL]]) samt reformer inom arbetsmiljö och fackföreningsväsende. <br /> <br /> === Stödet till gruvarbetarna ===<br /> <br /> Strejken fick inte något stöd av Gruvarbetarförbundet och därmed ingen strejkersättning. Strejkkommittén som snabbt hade bildats gick ut med upprop som genljöd i hela Sverige, men också utomlands. Insamlingskampanjen fick ett mycket gott resultat och under strejken samlades totalt 5,2 miljoner kronor in, var­av 3,8 miljoner kronor betalades ut som strejkunderstöd. <br /> <br /> Stöduttalanden var något som redan från första dagen spelade en viktig roll i att ingjuta mod i gruvarbetarna. På det första stormötet startade insamlingen till strejkkassan. Med ett bejublat inlägg lovade [[Sara Lidman]], som rest upp för att göra ett reportage åt TV 2, att skänka allt sitt gage från TV och överskottet (10 000 kronor) från pocketupplagan av sin repotagebok [[Lidman, Sara: Gruva|Gruva]] till strejkkassan. De strejkande arbetarna fick också tidigt ett stort stöd på hemmaplan, till exempel så rapporterades det på det första mötet om hur elever, lärare och personal vid kommunkontoret i Junosuando hade samlat in 800 kronor till de strejkande. Under strejkens gång satte strejkkommittén upp tusentals stöduttalanden i entrén till Folkets hus i Kiruna. Många var från fackföreningar och politiska organisationer men även från enskilda. Från strejkkommitténs protokoll kan man läsa om hur enskilda blev ”faddrar” åt gruvarbetarfamiljer genom att försörja dem under strejken.<br /> <br /> Demonstrationer till stöd för strejken hölls på flera orter i Sverige. En av arrangörerna för en tidig demonstration i Stockholm var Centerpartiets ungdomsförbund(!). En tusenmannakommitté bildades i solidaritetens namn. Här fanns sådana undertecknare som [[Vilhelm Moberg]], [[P C Jersild]], [[Fred Åkerström]], [[Per Wahlöö]]. [[Olof Lagercrantz]] skrev i [[Dagens Nyheter]] att strejken bryter ett tystnadslöfte. [[De fria teatergrupperna Narren]] satta upp kabaréer i Malmfälten. [[Fria proteatern]] pjäs NJA, om Norrbottens järnverk, hade haft premiär i september 1969. Ensemblen åkte upp och spelade för de strejkande gruvarbetarna, och fick en varning från fadershuset Dramaten. . <br /> <br /> En del konstnärer skänkte verk. Tanken var att gruvarbetarna kunde sälja konstverken för att få in likvida medel. Bland annat skänkte Peter Dahl och Bengt Lindström verk till de strejkande. De fick in 10520 kronor vid en auktion, en försvarlig summa på den tiden. Men många verk kom aldrig att säljas och är fortfarande i ägo av gruvarbetarna, bland annat Albin Amelins litografi kallad Gruvolycka. Gällivare museum förvaltar nu dessa verk.<br /> <br /> På det kulturella området talade man nu i termer av kamp, en kulturkamp som rörde sig över fält som teater, bild, film och musik. Moderna Museet organiserade en stor utställning med revy, underhållning och försäljning av konst. De bjöd in 1000 personer som skulle betala dyra entrébiljetter. Överskottet skänktes till de strejkande.<br /> <br /> === Idag ===<br /> <br /> Idag finns det inget minnesmärke över strejken i hela bolaget. Inte ens i LKAB:s gruvmuseum i Kirunagruvan finns det någonting som hänvisar till ''strejken'' överhuvud taget. Det finns heller inget minnesmärke i stadshuset eller sporthallen där stormötena hölls. Det verkar vara något som bolaget, föga förvånande, helst vill glömma. <br /> <br /> Istället är det mest tydliga spåret i gruvan (som lever kvar från dessa dagar som skakade Sverige) den korporativistisk tradition av &quot;samförstånd&quot; som infördes. Sedan gruvarbetarna återvände till gruvorna i början på februari 1970 har bolaget år för år arbetat för att hårdare präntat in &quot;samförståndet&quot; in i gruvarbetarna och göra det till en del av deras DNA. Malmen ska fram.<br /> <br /> == Material ==<br /> <br /> * [[Sara Lidman|Lidman, Sara]]: ''[[Lidman, Sara: Gruva|Gruva]]''. Intervjureportage med de LKAB gruvarbetare som en kort senare skulle gå ut i en av sveriges mest uppmärksammade strejker.<br /> <br /> * Folkmakt nr 8 : http://flag.blackened.net/folkmakt/texter/artiklar/08-gruvstrejk.htm<br /> <br /> * [[Ragnar Järhult|Järhult, Ragnar]]: [[Järhult, Ragnar: Nu eller aldrig|Nu eller aldrig]]<br /> <br /> * [[Anders Thunberg|Thunberg, Anders]]: ''[[Thunberg, Anders: Strejken|Strejken]]'' Extremt detaljerad och utförlig sammanställning av den vilda strejken vid LKAB.<br /> <br /> * [[Westman, Lars &amp; Ewert, Lena: Kamrater, motståndaren är välorganiserad|Kamrater, motståndaren är välorganiserad]] en rulle filmade under hela strejkens förlopp. Mest fokus på strejkkommittén o turerna runt denna.<br /> <br /> * [[Westman, Lars: 30 år har gått kamrat]] uppföljaren till Kamrater, motståndaren är välorganiserad. Westman åker upp till Malmfälten 30 år efter strejken och surrar med några inblandade. Trots alla år som gått är det många som är arga över hur det gick.<br /> <br /> * [[Utgiven av Strejkkommittén i Malmfälten, Pappren på bordet,]]. Två stycken böcker som innehåller protokoll och dokument från strejken. Ihopsatta och utgiven av Strejkkommittén.<br /> <br /> [[Kategori:Arbetare i rörelse - Sverige]]<br /> [[Kategori:LKAB]]<br /> [[Kategori:Vilda strejker]]<br /> [[Kategori:Norrbotten]]<br /> [[Kategori:Kiruna]]<br /> [[Kategori:1960-tal]]<br /> [[Kategori:1970-tal]]</div>

Koltrast https://polkagris.nu.hemsida.eu/wikin/index.php?title=Vilda_strejken_vid_LKAB&diff=22097 2018-10-18T11:31:17Z

<p>Koltrast: /* Strejken */</p> <hr /> <div>[[Bild:Lkab_1969.jpg‎|frame|right]]<br /> <br /> Malmfältens gruvarbetare har vid ett flertal tillfällen strejkat och rest sig mot gruvkoncernen [[LKAB]]. Men när en pratar om den &quot;vilda strejken vid LKAB&quot; är det den ''stora gruvstrejken 1969–1970'' (i folkmun endast kallad ''Strejken'') som man hänvisar till. Strejken var inte bara en vild strejk; det var en vild strejk i ett av de största statliga företagen, mot en [[Socialdemokratiska Arbetarpartiet|socialdemokratisk]] regering och mot de toppstyrda facken. Gruvarbetarnas motståndare var sålunda inte enbart gruvbolaget. Utan också det egna fackförbundet.<br /> <br /> Strejkens startskott gick av den 9 december 1969 i Leveäniemigruvan i Svappavaara, när ett par gubbar satte sig och ner och vägrade arbeta. Detta blev början på den 57 dagar långa strejken (9 december 1969 – 4 februari 1970) som inom kort kom att omfatta hela Malmfälten och kom att rejält skaka etablissemanget i Sverige under några kalla vintermånader 1969 - 1970. <br /> <br /> === Bakgrund ===<br /> <br /> 1957 kom beslutet från regeringen att Grängesbergsbolaget löstes ut från sitt ägande i LKAB och företaget blev därmed förstatligat. Nu så såg gruvarbetarna i Malmfälten vad de trodde var ljuset i tunneln, gruvan hade äntligen blivit statlig och bättre tider var på väg. Man vinkade hejdå till ackordslöner och hej till rättvisa. Men så blev det inte riktigt. Det statliga LKAB hade fått regeringens uppdrag att drivas affärsmässigt, som ett vanligt privat bolag. Affärsmässigt och lönsamt skulle det också drivas. <br /> <br /> Gruvarbetarna var väl medvetna om vad [[kapitalism|kapitalismen]] innebar men de var inte medvetna om vad [[LO]] var (och är). Istället för bättre tider kom gruvarbetarna under de kommande åren istället att erfara vad som måste vara det största experimentet av &quot;[[taylorism]]&quot; i svensk historia. <br /> <br /> 1966 så beslöt pamparna på huvudkontoret nere i Stockholm att de skulle införa det amerikanska så kallade ''UMS-systemet'' (Universal Maintenance Standards, snabbt omdöpt av gruvarbetarna till ”Ultra Modernt Slaveri”, ”Utan Mat i Skafferiet” eller ”MUMS för arbetsköparen” eller helt enkelt &quot;LO-metoden&quot;. En av de pådrivande i processen att införa UMS var rationaliseringsavdelningens chef [[Hans Ahlman]]. UMS innebar att varje arbetsmoment uppmättes av tidsstudiemän. Allt från hur länge det tar att spika en spik, tanka en traktor, ladda dynamit, till att bara dricka en kopp kaffe i kuren klockades av gubbar i kostym och slips (Öppna och stänga en kran: 3,6 sekunder (1TTU), Gå 7-14 meter: 10,8 sekunder (3 TTU), Använda hammare 1-5 slag, 3,6 sekunder (1 TTU, Rengöra händer med torr trasa: 7,2 sekunder (2 TTU)). <br /> <br /> Detta resulterade i situationer där en arbetare kunde ha lyckats lasta en mängd gråberg (utöver det som var skrivet att en kunde lasta i protokollet) och om någon förman fick reda på detta var tidsstudiemännen där med sina stoppur. Slutsatsen blev att eftersom en arbetare hinner lasta utöver den givna summan man mätt upp på den här tiden så ska vi sänka tiden! Alltså höjdes målen för hur mycket arbetaren måste lyckas lasta fast på mycket kortare tid. <br /> <br /> Detta följdes upp med att man 1968 också kom att införa de &quot;'''31 ledarskapsteserna'''” inom hela LKAB. Teserna importerades från England och hade tagits fram av en amerikansk ”relationsforskare” och entreprenör vid namn [[George Kenning]], snabbt fick de öknamnet de &quot;kenningska tesern&quot; av arbetarna. LKAB hade redan förberett för en hårdare styrning uppifrån genom ökade löneskillnader mellan arbetare och deras chefer. Men teserna kom att bli det som på svart och vitt slog fast den nya hierarkin inom bolaget. Enligt de 31 teserna behövde chefen inte kunna jobbet längre, han skulle bara vara ledare och kontrollant. Alla ingenjörer och tjänstemän fick lära sig teserna och utbilda sig i hur slipstenen skulle dras. Svart på vitt fanns nu den auktoritära chefskultur som LKAB-ledningen odlade och som gruvarbetarna fick känna på varje dag.[[http://offensiv.socialisterna.org/sv/880/inrikes/5067/|//offensiv.socialisterna.org/sv/880/inrikes/5067/]]<br /> <br /> '''Några exempel på de 31 teserna:''' <br /> <br /> - Tes 9: En anställd har aldrig mer än en chef (d v s du kan inte klaga hos någon annan om du blir illa behandlad av din chef).<br /> <br /> -Tes 11: En chef måste intaga fö-rarplatsen, utöva sina befogenheter, tillämpa fast ledarskap och ha kontroll över sina anställda.<br /> <br /> - Tes 13: Varje förändring i en anställds arbetsuppgifter och placering måste accepteras som vidtagen i företagets intresse.<br /> <br /> - Tes 15: ”Ett effektivt ledarskap är att leda genom styrning och inte genom exempel.&quot; <br /> <br /> - Tes 16: Skicklighet som fackman innebär i och för sig inte skicklighet i ledarskap – en chef kan i princip leda vilken verksamhet som helst. <br /> <br /> - Tes 17: En chef måste visa fullständig lojalitet mot överordnad.<br /> <br /> -Tes 18: En chef identifierar sig med, understödjer alla beslut i företaget.<br /> <br /> - Tes 20: ”En chef måste vara beredd att byta ståndpunkt för att stödja högre chef.”<br /> <br /> - Tes 21: Att utföra arbetsuppgifter­na med villighet är en merit.<br /> <br /> - Tes 27: Den enskildes värde för företaget bestäms i hans bidrag till hela organisationens framgång.<br /> <br /> - Tes 29: En chef ska utöva sitt ledarskap så att icke-chef endast behöver följa givna order. <br /> <br /> ''”Det kenningska tesernas värld är märklig. Där finns inga människor, bara chefer och icke-chefer. Där finns bara order neråt och lojalitet uppåt. Relationerna är benhårt fastlagda som i ett feodalt samhälle”'' (Citat från: ''Pappren på bordet I – strejkkommitténs vitbok'').<br /> <br /> Teserna var aldrig tänkta att nå offentlighetens ljus, men någon som uppenbarligen inte gillade dem läckte teserna till bibliotekarien i Malmberget som förstorade upp dem och hängde upp dem på väggen bredvid Sara Lidmans och Odd Uhrboms utställning [[Lidman,_Sara:_Gruva|Gruva]]. Till saken hör att Svenska Gruvindustriarbetareförbundet ordförande Bernt Nilsson (som också satt i LK­AB:s styrelse) kände till teserna, men hade hållit tyst om det. När dessa offentliggjordes på folkbiblioteket i Malmberget i december 1968, blev reaktionen kraftig.<br /> <br /> Ledarstilen som man nu praktiserade inom LKAB fick väldigt negativa praktiska konsekvenser: Felaktiga varningar till arbetare blev kvar (eftersom en chef aldrig gör fel), Chefers misstag och beslut som till och med riskerade livet på arbetare, sopades under mattan av samma anledning. Men värst var kanske att LKAB:s ledarstil lade en död hand över alla arbetsmiljöproblem som fanns och som till och med förvärrades: det handlade om farliga dieselavgaser, olycksrisken, buller och över- tidsarbete.<br /> <br /> Annat djävulskap som ledningen sysslande med var bland annat att sätta spikar på alla soptunnor underjord så att en inte arbetare skulle kunna sätta sig ner på dem. Ett till exempel på den tydliga hierarkin var att LKAB:s tjänstemän hade motorvärmare till sina bilar, men inte arbetarna. Det säger rätt mycket om hur förhållandena var i gruvan. Förutom dessa förändringar kom LKAB att dra ner personalstyrkan med 1400 man (främst i Malmberget) och sänka lönerna.<br /> <br /> Orsakerna till strejken var alltså många och den kom inte som en blixt ifrån klar himmel för någon utom bolaget. Under hela 1968 hade fackets medlemsmöten kokat av ilska och krav på strejk hade rests, också när representanter för LKAB deltagit. Redan den 1 december hade truckverkstaden i Kiruna sittstrejkat i två dagar och den 4 december var det sittstrejk i rörverkstaden i Malmberget. Ändå hävdade LKAB:s disponent Torsten Göransson (när strejken bröt ut den 9 december) att det måste röra sig om ett missförstånd.<br /> <br /> I korta drag kan en säga att arbetarna hade hunnit bli redigt trötta på arbetsförhållandena och den allmänna attityden som riktades mot dem från bolaget i slutet av 1969.<br /> <br /> === Strejken ===<br /> <br /> [[Bild:Gruvstrejken_lkab_1969_demo.jpg|frame|right]|”Vi är människor. Tänk att man ska behöva säga det i Sverige, år 1969!”]]Tisdagen 9 december 1969 satte sig 35 gruvarbetare i Svappavaara. Borrare, laddare och truckförare hade stämplat in vid sex snåret på morgonen för att i manskapshuset mötas av meddelandet att nu skulle deras lön sänkas. Detta var droppen som fick bägaren att rinna över. Inom ett dygn gjorde gruvarbetarna i Kiruna detsamma. 3.100 man i strejk. Den 12 december anslöt sig även arbetsstyrkan i Malmberget. Nu var det dryga 4.800 man som lagt ner arbetet.<br /> <br /> Senare på kvällen (den 9 december) hölls det första stormötet i Svappavaara. I Malmberget (Gruvindustriarbetareförbundet avdelning 4) hade ännu inget avgörande inträffat. Torsdagen den 11 december hade alla arbetare i Kiruna gått med i strejken. Också i Malmberget lade avdelning efter avdelning ned arbetet och på kvällen stod hela gruvan stilla. Vid LKAB:s malmlastning i Luleå (Gruv avd 40) satte sig arbetarna i manskapshuset – bara fackföreningsstyrelsen fortsatte att arbeta. På förmiddagen sitter alla arbetare i Kiruna, men läget är fortfarande oklart. Förrådsgubben Harry Holmlund (i Kirunagruvan) försöker få tag på ombudsman Rehnkvist för att be honom att äntligen ta itu på allvar med omräkningsfaktorn. Rehnkvist är oanträffbar. På kontoret börjar fyra postflickor sympatistrejka. De hotas med omedelbart avsked och tvingas tillbaka till arbetet. (Senare, när strejkrörelsen tagit form, går alla kollektivanställda på kontoret i strejk.) <br /> <br /> På kvällen den 11 december hölls det första stormötet i Kiruna efter att [[Harry Holmlund]] hyrt Sporthallen i eget namn, vilket innebar att strejken tog en ny vändning. Den blev organiserad. <br /> <br /> Under det första stormötet i Kiruna utsågs en strejkkommitté på nio personer som skulle företräda arbetarna. Förslaget kom från [[Ture Rantatalo]] och [[Elof Luspa]] som båda kom att bli invalda att sitta i strejkkommittén. Den valda strejkkommittén domineras av äldre arbetare med mångåriga fackliga uppdrag bakom sig. Valda blev: Axel Grensjö, Harry Holmlund, Olle Hultin, Atle Lans, Hilding Lindström, Elof Luspa, Ture Rantatalo, Sixten Stråhlberg och Ronald Svensson. <br /> Bara en av kommittéledamöterna i Kiruna är politiskt aktiv, Atle Lans som är [[Folkpartiet|Folkpartistisk]] stadsfullmäktigeledamot. Rantatalo är passiv [[VPK|VPK-are]]. Holmlund och Luspa är partilösa socialister, som tidigare varit [[Socialdemokrater]] men som lämnat SAP sedan de sett ”myglet bakom kulisserna”. Pressekreteraren Lindström är organiserad Socialdemokrat liksom suppleanten Wigerstedt. De övriga är partilösa socialister.<br /> <br /> Från att ha varit en sittstrejk enade sig mötet om, på Elof Luspas förslag, att utvidga densamma till total strejk. Istället för att sittstrejka skulle arbetarna istället stanna hemma. <br /> <br /> Harry Holmlund yttrade på det första strejkmötet:<br /> <br /> ''”Vi är människor. Tänk att man ska behöva säga det i Sverige, år 1969!”.'' <br /> <br /> Under mötet formulerade arbetarna också de första kraven. Minst 13,50 kr timmen för överjordsarbete, minst 15 kr timmen för underjordsarbete, månadslön, omräkningsfaktorn bort, bättre personalpolitik, arbetsmiljöförbättringar och öppna förhandlingar var några av de krav arbetarna fastslog att de skulle få igenom innan de återgick till arbetet. <br /> <br /> Samma kväll höll arbetarna i Svappavaara ett eget möte och valde en egen strejkkommitté på tre personer.<br /> <br /> Fredagen den 12 december (dagen efter stormötet i Kiruna och Svappavaara) höll arbetarna i Malmberget också sitt första stormöte. De närmare 2 000 gruvarbetarna skärpte kraven ytterligare. [[Arne S. Lundberg]] (LKAB:s VD) ska avgå, LKAB ska lämna [[SAF]], införande av månadslön och ålderstillägg och borttagande av UMS-systemet var några av kraven. [[Johnny Nilsson]] (senare ordförande i Malmbergets strejkkommitté) frågade arbetarna som samlats i Malmbergets sporthall. &quot;- Finner mötet att vi fortsätter strejken?&quot; Svaret blev att de församlade gruvarbetarna utropar ett rungande JA på frågan. <br /> <br /> Samtidigt som det tvåtusenhövdade strejkmötet pågick på sporthallen i Malmberget höll Gruv Avdelning 4 (Malmberget) ett medlemsmöte. Det samlade drygt 30-talet personer. I Svappavaara anordnade också [[VPK]] ett möte där de avhandlade paragraf 32 (det vill säga arbetsköparens rätt att ”fritt leda och fördela arbetet”). 23 personer kom till det mötet. <br /> <br /> Stormötet i Malmberget ledde till att gruvarbetarna där också valde att utse sin egna strejkkommitté på nio personer. Tillsammans kom de tre strejkkommittéerna (Kiruna, Malmberget och Svappavaara) att bildad den ''Centrala Strejkkommittén'' eller ''21-mannadelegationen''. Redan på detta möte konstaterar man att strejken är olaglig och man är medveten om att inget strejkunderstöd kommer att betalas ut. Ändå röstar arbetarna fram en total strejk: från den 12 december stannar man hemma och strejkens startdatum sätts. <br /> <br /> På de första stormötena antogs några viktiga krav som hade diskuterats bland arbetarna under strejkens första dagar. Dessa krav kom att förfinas, förtydligas och utökas av den Centrala strejkkommittén. <br /> <br /> • Lönefrågan ska upptas innan arbetet återupptas.<br /> <br /> • Månadslön ska införas med motsvarande minst 15 kronor/timme under jord och 13:50<br /> kronor/timme ovan jord.<br /> • Omräkningsfaktorn ska bort.<br /> <br /> • UMS ska bort.<br /> <br /> • LKAB ska lämna SAF.<br /> <br /> • Förhandlingarna ska vara öppna (Det vill säga hela strejkkommittén ska delta i förhandlingarna).<br /> <br /> • Åldertillägg.<br /> <br /> • Rekreationsbidrag i nivå med tjänstemännens.<br /> <br /> • Reducerad övertid.<br /> <br /> • Busstransporter måste förbättras.<br /> <br /> • Undersöka riskerna med dieselavgaser.<br /> <br /> LKAB sätter redan från början hårt mot hårt – och får uppbackning av LO, Socialdemokratin och delar av media. Det som startat i Malmfälten är inte bara en vild strejk; det är en vild strejk i ett av de största statliga företagen, mot en socialdemokratisk regering och mot de toppstyrda facken. <br /> <br /> Arbetarna skulle sålunda få erfara att det inte bara var LKAB som de var tvungen att strida emot. Facket, inte bara de lokala byråkraterna utan också förbundsledningen, kom från första början att vända sig emot arbetarna. Förbundsledningen (med tillförordnande ordföranden [[Bernt Nilsson]]) i spetsen reste upp till Malmfälten för att försöka få arbetarna att återgå till gruvorna. <br /> <br /> Den 12 december intervjuades ordförande Bernt Nilsson (som också satt i LK­AB:s styrelse) i radions Norrbottenskvarten och därefter i lunchekot. Där gav han liv åt en konspirationsteori, som hängde med så länge strejken varade, att strejken skulle vara organiserad av ett fåtal kommunister och att det inte var gruvarbetarna som tagit initiativet till den.<br /> <br /> I intervjun sade han:<br /> ''&quot;Strejken verkar vara välorganiserad, varför jag drar slutsatsen att den är styrd av politiska grupper. Personligen så har jag fått intrycket att det hela är en politisk aktion&quot;.''<br /> <br /> Fyr dagar senare var det dags igen när han sade att ''&quot;strejken var i detalj planerad. Men vilka krafter som lagt upp planeringen är svårt att säga.”'' <br /> <br /> Strejken överraskade både regeringen, [[Olof Palme]] och [[Geijer]] och [[Nordgren]] i LO. Inför arbetarnas enighet och beslutsamhet krympte dessa ”arbetsledare” ihop till de ynkliga figurer som de var. Geijer vågade inte ställa upp i telefonväktardebatten med Elof Luspa och Olof Palme vågade inte åka upp till Malmfälten trots att arbetarna omgående bjöd upp honom.<br /> <br /> Onsdagen den 7 januari 1970 samlades LKAB:s styrelse i Stockholm. De beslutade att inga eftergifter till de strejkande fick ske. Gruvarbetarna skulle tvingas på knä. Några förhandlingar, i ordets rätta bemärkelse, kunde det inte bli tal om innan arbetarna återgått till arbetet. Dessa beslut fattades med den socialdemokratiska regeringens goda minne. <br /> <br /> Arbetarna vid LKAB:s förvaltning i Narvik, varifrån det mesta av malmen skeppades, erbjöd sympatistrejk men strejkledningen i Malmfälten avböjde. Det var ett beslut som senare skulle visa sig vara mycket olyckligt.<br /> <br /> === Slutet - Söndra och härska ===<br /> <br /> I den Centrala strejkkommittén fanns det, efter en tid, två linjer: en som ville gå fackets och LO:s väg och en som stenhårt leddes av de beslut som gruvarbetarna fattade vid sina stormöten. De två linjerna som fanns i strejkkommittén var inte baserad på partitillhörighet, vilket varit bilden som media velat skapa och som förts fram av Gruvs-ordförande Bernt Nilsson, utan det skulle snarare visa sig att de var de organiserade i strejkkommittén som vaktade arbetarnas intresse.<br /> <br /> Den första linjen &quot;''Enhet genom kamp''&quot; kom att representerades av Olle Hultin, [[Elof Luspa]], Östen Ölund, [[Harry Isaksson]] och Johnny Nilsson. Dessa kom att rösta tillsammans för att det var besluten som togs av gruvarbetarna på stormötena som skulle vara avgörande. Den andra fronten, som förespråkade &quot;''Enhet genom eftergifter''&quot;, bestod av Hilding Lindström, Atle Lans, [[Ture Rantatalo]], [[Harry Holmlund]] och Sven Vigestet. Dessa skulle komma att följa fackets linje och propagera för en återgång till arbetet.<br /> <br /> Till en början hade inga fackliga byråkrater varit välkomna i strejkkommittén. Men måndagen den 29 december kom förslaget att en ''förhandlingskommitté'' skulle bildas. Den så kallade 27-mannadelegationen var ett faktum. Förutom nio delegater från vardera Malmberget och Kiruna, och de tre från Svappavaara, kom den att bestå av fyra personer från styrelserna i Gruvavdelning 4:an i Malmberget och Gruvavdelning 12:an i Kiruna (en av dessa var IB-Agenten [[Bruno Poromaa]]), samt två ombudsmän. Det var början på slutet.<br /> <br /> När samtal inleddes,efter sju veckor av strejk, deklarerade LKAB att företaget inte gav några löften innan arbetarna återgått i arbete. De lösa utfästelser som LKAB ändå gjort presenterades på ett stormöte för gruvarbetarna den 31 januari 1970. Man bestämde sig för att rösta om återgång till arbetet eller fortsatt strejk. Och med 68 rösters övervikt röstade arbetarna för att fortsätta strejken. <br /> <br /> Detta utlöste en kris inne i den redan splittrade strejkkommittén. Efter att arbetarna gjort sin omröstning gjorde strejkkommittén sin egna omröstning den 1 februari, med andra resultat. Med rösterna 13 mot 12, för en återgång till arbete som skulle äga rum den 4 februari 1970. Den utslagsgivande i beslutet om att avbryta strejken var en kommunist, VPK:aren, [[Emil Isaksson]] Malmbergets Lenin. [[Harry Isaksson]] och [[Elof Luspa]] var i slutändan de enda två som från strejkkommittén som inte skrev på för den &quot;paketlösning&quot; som LKAB erbjöd.<br /> <br /> En politiskt splittrad 27-mannadelegation rekommenderade alltså arbetarna (som röstat för fortsatt strejk) att återgå till arbetet. Men gruvisarna tänkte fortsätta strejka. Den 3 februari 1970 ansåg strejkkommittéerna det troligt att förbundet tänkte inleda förhandlingar över huvudet på gruvarbetarna. Strejkkommittéerna framförde då till gubbarna, att en samlad återgång var enda möjligheten att &quot;undvika splittring&quot;. Detta blev också beslutat vid strejkmötena. Strejkkommittéerna lovade att kampen skulle fortsätta i andra former och att kommittéerna själva tänkte fortsätta existera ett år framöver. LO och LKAB hade lyckats krossa strejken inifrån.<br /> <br /> === Efter strejken ===<br /> <br /> Att gå tillbaka till arbetet sågs som ett nederlag för en stor del av gruvarbetarna. Men den 4 februari var återgången i princip total. Redan första arbetsdagen bröt dock en ny strejk ut när arbetare i Malmberget vägrade stämpla sina UMS-kort. LKAB tvingades att backa direkt. Även senare (när LKAB hotade med att bryta förhandlingarna med 27-mannadelegationen) utbröt det nya sittstrejker som tvingade tillbaka LKAB till förhandlingsbordet.<br /> <br /> Resultatet av förhandlingarna var blandat, viktiga krav vad gäller månadslön (lönerna höjdes med 14 procent) och gruvpensioner vanns. Bussförbindelserna till gruvorna förbättrades också och LKAB lämnade SAF.Medan andra krav ignorerades helt. Men gruvstrejken kom däremot att ändra stämningen i LKAB:s gruvor och bolagets syn på arbetarna. Efter strejken kom LKAB att införa ett nytt &quot;samverkanssystem&quot; i gruvorna. När arbetarna kom tillbaka från strejken hälsade tjänstemännen dem välkomna eftersom de nu visste att det var så de skulle hålla arbetarna i schakt. Samverkanssystemet fungerade bland annat så att det var uppbyggt på &quot;arbetsplatsträffar&quot; där arbetare, förmän och ingenjörer i ”positiv anda” skulle diskutera ”gemensamma mål”. Företagets planer skulle göras till arbetarnas ”mål”. I gammal hederlig [[Korporativism|korporativistisk]] tradition. <br /> <br /> [[Harry Isaksson]] sammanfattade den nya attityden från bolaget såhär:<br /> <br /> &quot;Efter strejken bytte de ut den auktoritära korpralstypen och ersatte den med den mer moderne axelklappartypen. De sprang omkring i skitiga overaller och försökte vara folkliga. ”Hörru du, vad tycker du? Har du en snus?” Folk var väldigt mottagliga för den där<br /> mentaliteten för dem hade inget försvar. &quot; <br /> <br /> Men redan under den 57 dagar långa gruvstrejken spred sig kampviljan till andra delar av Sverige och ett antal vilda strejker bröt ut. Gruvstrejken brukar räknas som den tändande gnistan på en drygt 20-årig (nåja) lång period av vilda strejker och självständig arbetarkamp på den svenska arbetsmarknad (med Skogsarbetarstrejken 1975 som kulmen). Detta kom att på sikt att bana väg för [[Lagen om anställningsskydd (LAS)]], [[Medbestämmandelagen (MBL]]) samt reformer inom arbetsmiljö och fackföreningsväsende. <br /> <br /> === Stödet till gruvarbetarna ===<br /> <br /> Strejken fick inte något stöd av Gruvarbetarförbundet och därmed ingen strejkersättning. Strejkkommittén som snabbt hade bildats gick ut med upprop som genljöd i hela Sverige, men också utomlands. Insamlingskampanjen fick ett mycket gott resultat och under strejken samlades totalt 5,2 miljoner kronor in, var­av 3,8 miljoner kronor betalades ut som strejkunderstöd. <br /> <br /> Stöduttalanden var något som redan från första dagen spelade en viktig roll i att ingjuta mod i gruvarbetarna. På det första stormötet startade insamlingen till strejkkassan. Med ett bejublat inlägg lovade [[Sara Lidman]], som rest upp för att göra ett reportage åt TV 2, att skänka allt sitt gage från TV och överskottet (10 000 kronor) från pocketupplagan av sin repotagebok [[Lidman, Sara: Gruva|Gruva]] till strejkkassan. De strejkande arbetarna fick också tidigt ett stort stöd på hemmaplan, till exempel så rapporterades det på det första mötet om hur elever, lärare och personal vid kommunkontoret i Junosuando hade samlat in 800 kronor till de strejkande. Under strejkens gång satte strejkkommittén upp tusentals stöduttalanden i entrén till Folkets hus i Kiruna. Många var från fackföreningar och politiska organisationer men även från enskilda. Från strejkkommitténs protokoll kan man läsa om hur enskilda blev ”faddrar” åt gruvarbetarfamiljer genom att försörja dem under strejken.<br /> <br /> Demonstrationer till stöd för strejken hölls på flera orter i Sverige. En av arrangörerna för en tidig demonstration i Stockholm var Centerpartiets ungdomsförbund(!). En tusenmannakommitté bildades i solidaritetens namn. Här fanns sådana undertecknare som [[Vilhelm Moberg]], [[P C Jersild]], [[Fred Åkerström]], [[Per Wahlöö]]. [[Olof Lagercrantz]] skrev i [[Dagens Nyheter]] att strejken bryter ett tystnadslöfte. [[De fria teatergrupperna Narren]] satta upp kabaréer i Malmfälten. [[Fria proteatern]] pjäs NJA, om Norrbottens järnverk, hade haft premiär i september 1969. Ensemblen åkte upp och spelade för de strejkande gruvarbetarna, och fick en varning från fadershuset Dramaten. . <br /> <br /> En del konstnärer skänkte verk. Tanken var att gruvarbetarna kunde sälja konstverken för att få in likvida medel. Bland annat skänkte Peter Dahl och Bengt Lindström verk till de strejkande. De fick in 10520 kronor vid en auktion, en försvarlig summa på den tiden. Men många verk kom aldrig att säljas och är fortfarande i ägo av gruvarbetarna, bland annat Albin Amelins litografi kallad Gruvolycka. Gällivare museum förvaltar nu dessa verk.<br /> <br /> På det kulturella området talade man nu i termer av kamp, en kulturkamp som rörde sig över fält som teater, bild, film och musik. Moderna Museet organiserade en stor utställning med revy, underhållning och försäljning av konst. De bjöd in 1000 personer som skulle betala dyra entrébiljetter. Överskottet skänktes till de strejkande.<br /> <br /> === Idag ===<br /> <br /> Idag finns det inget minnesmärke över strejken i hela bolaget. Inte ens i LKAB:s gruvmuseum i Kirunagruvan finns det någonting som hänvisar till ''strejken'' överhuvud taget. Det finns heller inget minnesmärke i stadshuset eller sporthallen där stormötena hölls. Det verkar vara något som bolaget, föga förvånande, helst vill glömma. <br /> <br /> Istället är det mest tydliga spåret i gruvan (som lever kvar från dessa dagar som skakade Sverige) den korporativistisk tradition av &quot;samförstånd&quot; som infördes. Sedan gruvarbetarna återvände till gruvorna i början på februari 1970 har bolaget år för år arbetat för att hårdare präntat in &quot;samförståndet&quot; in i gruvarbetarna och göra det till en del av deras DNA. Malmen ska fram.<br /> <br /> == Material ==<br /> <br /> * [[Sara Lidman|Lidman, Sara]]: ''[[Lidman, Sara: Gruva|Gruva]]''. Intervjureportage med de LKAB gruvarbetare som en kort senare skulle gå ut i en av sveriges mest uppmärksammade strejker.<br /> <br /> * Folkmakt nr 8 : http://flag.blackened.net/folkmakt/texter/artiklar/08-gruvstrejk.htm<br /> <br /> * [[Ragnar Järhult|Järhult, Ragnar]]: [[Järhult, Ragnar: Nu eller aldrig|Nu eller aldrig]]<br /> <br /> * [[Anders Thunberg|Thunberg, Anders]]: ''[[Thunberg, Anders: Strejken|Strejken]]'' Extremt detaljerad och utförlig sammanställning av den vilda strejken vid LKAB.<br /> <br /> * [[Westman, Lars &amp; Ewert, Lena: Kamrater, motståndaren är välorganiserad|Kamrater, motståndaren är välorganiserad]] en rulle filmade under hela strejkens förlopp. Mest fokus på strejkkommittén o turerna runt denna.<br /> <br /> * [[Westman, Lars: 30 år har gått kamrat]] uppföljaren till Kamrater, motståndaren är välorganiserad. Westman åker upp till Malmfälten 30 år efter strejken och surrar med några inblandade. Trots alla år som gått är det många som är arga över hur det gick.<br /> <br /> * [[Utgiven av Strejkkommittén i Malmfälten, Pappren på bordet,]]. Två stycken böcker som innehåller protokoll och dokument från strejken. Ihopsatta och utgiven av Strejkkommittén.<br /> <br /> [[Kategori:Arbetare i rörelse - Sverige]]<br /> [[Kategori:LKAB]]<br /> [[Kategori:Vilda strejker]]<br /> [[Kategori:Norrbotten]]<br /> [[Kategori:Kiruna]]<br /> [[Kategori:1960-tal]]<br /> [[Kategori:1970-tal]]</div>

Koltrast https://polkagris.nu.hemsida.eu/wikin/index.php?title=Harry_Holmlund&diff=22096 2018-10-18T11:29:55Z

<p>Koltrast: </p> <hr /> <div>'''Harry Holmlund''', född Rolf Harry Holmlund i Jukkasjärvi 1906-07-20 död 1992-10-12, Kiruna, var en av &quot;ledarna&quot; som dök upp i samband med den [[Vilda_strejken_vid_LKAB|vilda strejken på LKAB i 1969 - 1970]]. När strejken bröt ut i december 1969 var han 62 år gammal och anställd som förrådsarbetare vid Kirunagruvan. Det var Harry som tog initiativet att i eget namn hyra Sporthallen i Kiruna under kvällen torsdagen den 11 december 1969. 2 000 man dök upp och man utsåg sin egen strejkledning genom att namn ropades från publiken. Detta innebar att strejken tog en ny vändning. Den blev organiserad. Harry kom att röstas in som ordförande för Kirunas strejkkommitté, vilket skulle visa sig var ett beslut som gruvarbetarna skulle få ångra.<br /> <br /> I strejkkommittén växte det fram två linjer under de kommande månaderna: en linje som ville gå fackets och LO:s väg (återgång till arbetet) och en som stenhårt leddes av de beslut som gruvarbetarna fattade vid sina stormöten. Harry kom att tillhöra den förstnämnda och valde alltså att rösta emot gruvarbetarnas beslut och vilja. <br /> <br /> == Citat ==<br /> ''- Vi är människor. Tänk att man ska behöva säga det i Sverige, år 1969!'', Harry Holmlund talar till de strejkande arbetarna under det första stormötet den 11 december 1969 i Kiruna sporthall.<br /> <br /> ''- [Strejken beror på att] en högfärdig driftsledning, arbetsledning, inte kan tänka sig att komma arbetarna till mötes och säga: vad är era största problem, vad är det främst ni vill han löst? Nej då, man måste vara som en kille i mustasch och pannlugg som härjade från 1930 till dess han slocknade 1945'', Harry Holmlund på stormötet.<br /> <br /> [[Kategori:LKAB]]<br /> [[Kategori:Gruvarbetare]]</div>

Koltrast https://polkagris.nu.hemsida.eu/wikin/index.php?title=Ture_Rantatalo&diff=22095 2018-10-18T11:28:19Z

<p>Koltrast: </p> <hr /> <div>[[Bild:Rantatalo ture.jpg|frame|right]]<br /> <br /> '''Ture Rantatalo''' ([[VPK]]), Född Ture Axel Rantatalo i Pajala, Norrbotten 1927-05-09, död i Hägersten, Stockholm 2000-11-20, var aktiv i strejkkommittén under [[Vilda strejken vid LKAB|den vilda gruvstrejken vid LKAB 1969]]. Rantatalo kom att företräda den linjen i strejkkommittén som ansåg att arbetarna skulle avbryta strejken och låta [[LO]] sköta alla förhandlingar. Att skiljelinjen i strejkkommittén skulle gått mellan ”kommunister med en egen agenda och andra&quot; var alltså långt från sanningen. På slutet var det det istället de oorganiserade arbetarna i strejkkommittén som mest stod emot trycket från etablissemanget. Medan kommunister och fackgubbar som Rantotalo istället högg arbetarna i ryggen.<br /> <br /> Efter strejken gjorde Rantatalo karriär i facket och blev ombudsman för Gruv 12:an i Kiruna. Motståndaren tar hand om de sina.<br /> <br /> [[Kategori:LKAB]]<br /> [[Kategori:Svenska kommunister]]<br /> [[Kategori:Gruvarbetare]]<br /> [[Kategori:Norrbotten]]<br /> [[Kategori: Rötägg]]</div>

Koltrast https://polkagris.nu.hemsida.eu/wikin/index.php?title=Emil_Isaksson&diff=22094 2018-10-18T11:27:30Z

<p>Koltrast: </p> <hr /> <div>'''Emil Isaksson''', &quot;Malmbergets Lenin&quot;, Född Emil Anton Isaksson Ylinenvaara i Gällivare, Lappland 1918-01-25, död i Umeå 1999-02-20, Västerbotten. Medlem från Malmberget i centrala strejkkommittén vid [[Vilda strejken vid LKAB|gruvstrejken 1969-1970]]. Var organiserad [[Vänsterpartiet|VPK:are]] när strejken utbröt och kom i strejkkommittén att propagera för en återgång till arbetet och att man skulle avbryta strejken. Gött mos.<br /> <br /> [[Kategori: LKAB]]<br /> [[Kategori: Gruvarbetare]]</div>

Koltrast https://polkagris.nu.hemsida.eu/wikin/index.php?title=Vilda_strejken_vid_LKAB&diff=22093 2018-10-18T09:56:40Z

<p>Koltrast: /* Slutet - Söndra och härska */</p> <hr /> <div>[[Bild:Lkab_1969.jpg‎|frame|right]]<br /> <br /> Malmfältens gruvarbetare har vid ett flertal tillfällen strejkat och rest sig mot gruvkoncernen [[LKAB]]. Men när en pratar om den &quot;vilda strejken vid LKAB&quot; är det den ''stora gruvstrejken 1969–1970'' (i folkmun endast kallad ''Strejken'') som man hänvisar till. Strejken var inte bara en vild strejk; det var en vild strejk i ett av de största statliga företagen, mot en [[Socialdemokratiska Arbetarpartiet|socialdemokratisk]] regering och mot de toppstyrda facken. Gruvarbetarnas motståndare var sålunda inte enbart gruvbolaget. Utan också det egna fackförbundet.<br /> <br /> Strejkens startskott gick av den 9 december 1969 i Leveäniemigruvan i Svappavaara, när ett par gubbar satte sig och ner och vägrade arbeta. Detta blev början på den 57 dagar långa strejken (9 december 1969 – 4 februari 1970) som inom kort kom att omfatta hela Malmfälten och kom att rejält skaka etablissemanget i Sverige under några kalla vintermånader 1969 - 1970. <br /> <br /> === Bakgrund ===<br /> <br /> 1957 kom beslutet från regeringen att Grängesbergsbolaget löstes ut från sitt ägande i LKAB och företaget blev därmed förstatligat. Nu så såg gruvarbetarna i Malmfälten vad de trodde var ljuset i tunneln, gruvan hade äntligen blivit statlig och bättre tider var på väg. Man vinkade hejdå till ackordslöner och hej till rättvisa. Men så blev det inte riktigt. Det statliga LKAB hade fått regeringens uppdrag att drivas affärsmässigt, som ett vanligt privat bolag. Affärsmässigt och lönsamt skulle det också drivas. <br /> <br /> Gruvarbetarna var väl medvetna om vad [[kapitalism|kapitalismen]] innebar men de var inte medvetna om vad [[LO]] var (och är). Istället för bättre tider kom gruvarbetarna under de kommande åren istället att erfara vad som måste vara det största experimentet av &quot;[[taylorism]]&quot; i svensk historia. <br /> <br /> 1966 så beslöt pamparna på huvudkontoret nere i Stockholm att de skulle införa det amerikanska så kallade ''UMS-systemet'' (Universal Maintenance Standards, snabbt omdöpt av gruvarbetarna till ”Ultra Modernt Slaveri”, ”Utan Mat i Skafferiet” eller ”MUMS för arbetsköparen” eller helt enkelt &quot;LO-metoden&quot;. En av de pådrivande i processen att införa UMS var rationaliseringsavdelningens chef [[Hans Ahlman]]. UMS innebar att varje arbetsmoment uppmättes av tidsstudiemän. Allt från hur länge det tar att spika en spik, tanka en traktor, ladda dynamit, till att bara dricka en kopp kaffe i kuren klockades av gubbar i kostym och slips (Öppna och stänga en kran: 3,6 sekunder (1TTU), Gå 7-14 meter: 10,8 sekunder (3 TTU), Använda hammare 1-5 slag, 3,6 sekunder (1 TTU, Rengöra händer med torr trasa: 7,2 sekunder (2 TTU)). <br /> <br /> Detta resulterade i situationer där en arbetare kunde ha lyckats lasta en mängd gråberg (utöver det som var skrivet att en kunde lasta i protokollet) och om någon förman fick reda på detta var tidsstudiemännen där med sina stoppur. Slutsatsen blev att eftersom en arbetare hinner lasta utöver den givna summan man mätt upp på den här tiden så ska vi sänka tiden! Alltså höjdes målen för hur mycket arbetaren måste lyckas lasta fast på mycket kortare tid. <br /> <br /> Detta följdes upp med att man 1968 också kom att införa de &quot;'''31 ledarskapsteserna'''” inom hela LKAB. Teserna importerades från England och hade tagits fram av en amerikansk ”relationsforskare” och entreprenör vid namn [[George Kenning]], snabbt fick de öknamnet de &quot;kenningska tesern&quot; av arbetarna. LKAB hade redan förberett för en hårdare styrning uppifrån genom ökade löneskillnader mellan arbetare och deras chefer. Men teserna kom att bli det som på svart och vitt slog fast den nya hierarkin inom bolaget. Enligt de 31 teserna behövde chefen inte kunna jobbet längre, han skulle bara vara ledare och kontrollant. Alla ingenjörer och tjänstemän fick lära sig teserna och utbilda sig i hur slipstenen skulle dras. Svart på vitt fanns nu den auktoritära chefskultur som LKAB-ledningen odlade och som gruvarbetarna fick känna på varje dag.[[http://offensiv.socialisterna.org/sv/880/inrikes/5067/|//offensiv.socialisterna.org/sv/880/inrikes/5067/]]<br /> <br /> '''Några exempel på de 31 teserna:''' <br /> <br /> - Tes 9: En anställd har aldrig mer än en chef (d v s du kan inte klaga hos någon annan om du blir illa behandlad av din chef).<br /> <br /> -Tes 11: En chef måste intaga fö-rarplatsen, utöva sina befogenheter, tillämpa fast ledarskap och ha kontroll över sina anställda.<br /> <br /> - Tes 13: Varje förändring i en anställds arbetsuppgifter och placering måste accepteras som vidtagen i företagets intresse.<br /> <br /> - Tes 15: ”Ett effektivt ledarskap är att leda genom styrning och inte genom exempel.&quot; <br /> <br /> - Tes 16: Skicklighet som fackman innebär i och för sig inte skicklighet i ledarskap – en chef kan i princip leda vilken verksamhet som helst. <br /> <br /> - Tes 17: En chef måste visa fullständig lojalitet mot överordnad.<br /> <br /> -Tes 18: En chef identifierar sig med, understödjer alla beslut i företaget.<br /> <br /> - Tes 20: ”En chef måste vara beredd att byta ståndpunkt för att stödja högre chef.”<br /> <br /> - Tes 21: Att utföra arbetsuppgifter­na med villighet är en merit.<br /> <br /> - Tes 27: Den enskildes värde för företaget bestäms i hans bidrag till hela organisationens framgång.<br /> <br /> - Tes 29: En chef ska utöva sitt ledarskap så att icke-chef endast behöver följa givna order. <br /> <br /> ''”Det kenningska tesernas värld är märklig. Där finns inga människor, bara chefer och icke-chefer. Där finns bara order neråt och lojalitet uppåt. Relationerna är benhårt fastlagda som i ett feodalt samhälle”'' (Citat från: ''Pappren på bordet I – strejkkommitténs vitbok'').<br /> <br /> Teserna var aldrig tänkta att nå offentlighetens ljus, men någon som uppenbarligen inte gillade dem läckte teserna till bibliotekarien i Malmberget som förstorade upp dem och hängde upp dem på väggen bredvid Sara Lidmans och Odd Uhrboms utställning [[Lidman,_Sara:_Gruva|Gruva]]. Till saken hör att Svenska Gruvindustriarbetareförbundet ordförande Bernt Nilsson (som också satt i LK­AB:s styrelse) kände till teserna, men hade hållit tyst om det. När dessa offentliggjordes på folkbiblioteket i Malmberget i december 1968, blev reaktionen kraftig.<br /> <br /> Ledarstilen som man nu praktiserade inom LKAB fick väldigt negativa praktiska konsekvenser: Felaktiga varningar till arbetare blev kvar (eftersom en chef aldrig gör fel), Chefers misstag och beslut som till och med riskerade livet på arbetare, sopades under mattan av samma anledning. Men värst var kanske att LKAB:s ledarstil lade en död hand över alla arbetsmiljöproblem som fanns och som till och med förvärrades: det handlade om farliga dieselavgaser, olycksrisken, buller och över- tidsarbete.<br /> <br /> Annat djävulskap som ledningen sysslande med var bland annat att sätta spikar på alla soptunnor underjord så att en inte arbetare skulle kunna sätta sig ner på dem. Ett till exempel på den tydliga hierarkin var att LKAB:s tjänstemän hade motorvärmare till sina bilar, men inte arbetarna. Det säger rätt mycket om hur förhållandena var i gruvan. Förutom dessa förändringar kom LKAB att dra ner personalstyrkan med 1400 man (främst i Malmberget) och sänka lönerna.<br /> <br /> Orsakerna till strejken var alltså många och den kom inte som en blixt ifrån klar himmel för någon utom bolaget. Under hela 1968 hade fackets medlemsmöten kokat av ilska och krav på strejk hade rests, också när representanter för LKAB deltagit. Redan den 1 december hade truckverkstaden i Kiruna sittstrejkat i två dagar och den 4 december var det sittstrejk i rörverkstaden i Malmberget. Ändå hävdade LKAB:s disponent Torsten Göransson (när strejken bröt ut den 9 december) att det måste röra sig om ett missförstånd.<br /> <br /> I korta drag kan en säga att arbetarna hade hunnit bli redigt trötta på arbetsförhållandena och den allmänna attityden som riktades mot dem från bolaget i slutet av 1969.<br /> <br /> === Strejken ===<br /> <br /> [[Bild:Gruvstrejken_lkab_1969_demo.jpg|frame|right]|”Vi är människor. Tänk att man ska behöva säga det i Sverige, år 1969!”]]Tisdagen 9 december 1969 satte sig 35 gruvarbetare i Svappavaara. Borrare, laddare och truckförare hade stämplat in vid sex snåret på morgonen för att i manskapshuset mötas av meddelandet att nu skulle deras lön sänkas. Detta var droppen som fick bägaren att rinna över. Inom ett dygn gjorde gruvarbetarna i Kiruna detsamma. 3.100 man i strejk. Den 12 december anslöt sig även arbetsstyrkan i Malmberget. Nu var det dryga 4.800 man som lagt ner arbetet.<br /> <br /> Senare på kvällen (den 9 december) hölls det första stormötet i Svappavaara. I Malmberget (Gruvindustriarbetareförbundet avdelning 4) hade ännu inget avgörande inträffat. Torsdagen den 11 december hade alla arbetare i Kiruna gått med i strejken. Också i Malmberget lade avdelning efter avdelning ned arbetet och på kvällen stod hela gruvan stilla. Vid LKAB:s malmlastning i Luleå (Gruv avd 40) satte sig arbetarna i manskapshuset – bara fackföreningsstyrelsen fortsatte att arbeta. På förmiddagen sitter alla arbetare i Kiruna, men läget är fortfarande oklart. Förrådsgubben Harry Holmlund (i Kirunagruvan) försöker få tag på ombudsman Rehnkvist för att be honom att äntligen ta itu på allvar med omräkningsfaktorn. Rehnkvist är oanträffbar. På kontoret börjar fyra postflickor sympatistrejka. De hotas med omedelbart avsked och tvingas tillbaka till arbetet. (Senare, när strejkrörelsen tagit form, går alla kollektivanställda på kontoret i strejk.) <br /> <br /> På kvällen den 11 december hölls det första stormötet i Kiruna efter att [[Harry Holmlund]] hyrt Sporthallen i eget namn, vilket innebar att strejken tog en ny vändning. Den blev organiserad. <br /> <br /> Under det första stormötet i Kiruna utsågs en strejkkommitté på nio personer som skulle företräda arbetarna. Förslaget kom från [[Ture Rantatalo]] och [[Elof Luspa]] som båda kom att bli invalda att sitta i strejkkommittén. Den valda strejkkommittén domineras av äldre arbetare med mångåriga fackliga uppdrag bakom sig. Valda blev: Axel Grensjö, Harry Holmlund, Olle Hultin, Atle Lans, Hilding Lindström, Elof Luspa, Ture Rantatalo, Sixten Stråhlberg och Ronald Svensson. <br /> Bara en av kommittéledamöterna i Kiruna är politiskt aktiv, Atle Lans som är [[Folkpartiet|Folkpartistisk]] stadsfullmäktigeledamot. Rantatalo är passiv [[VPK|VPK-are]]. Holmlund och Luspa är partilösa socialister, som tidigare varit [[Socialdemokrater]] men som lämnat SAP sedan de sett ”myglet bakom kulisserna”. Pressekreteraren Lindström är organiserad Socialdemokrat liksom suppleanten Wigerstedt. De övriga är partilösa socialister.<br /> <br /> Från att ha varit en sittstrejk enade sig mötet om, på Elof Luspas förslag, att utvidga densamma till total strejk. Istället för att sittstrejka skulle arbetarna istället stanna hemma. <br /> <br /> Harry Holmlund yttrade på det första strejkmötet:<br /> <br /> ''”Vi är människor. Tänk att man ska behöva säga det i Sverige, år 1969!”.'' <br /> <br /> Under mötet formulerade arbetarna också de första kraven. Minst 13,50 kr timmen för överjordsarbete, minst 15 kr timmen för underjordsarbete, månadslön, omräkningsfaktorn bort, bättre personalpolitik, arbetsmiljöförbättringar och öppna förhandlingar var några av de krav arbetarna fastslog att de skulle få igenom innan de återgick till arbetet. <br /> <br /> Samma kväll höll arbetarna i Svappavaara ett eget möte och valde en egen strejkkommitté på tre personer.<br /> <br /> Fredagen den 12 december (dagen efter stormötet i Kiruna och Svappavaara) höll arbetarna i Malmberget också sitt första stormöte. De närmare 2 000 gruvarbetarna skärpte kraven ytterligare. [[Arne S. Lundberg]] (LKAB:s VD) ska avgå, LKAB ska lämna [[SAF]], införande av månadslön och ålderstillägg och borttagande av UMS-systemet var några av kraven. [[Johnny Nilsson]] (senare ordförande i Malmbergets strejkkommitté) frågade arbetarna som samlats i Malmbergets sporthall. &quot;- Finner mötet att vi fortsätter strejken?&quot; Svaret blev att de församlade gruvarbetarna utropar ett rungande JA på frågan. <br /> <br /> Samtidigt som det tvåtusenhövdade strejkmötet pågick på sporthallen i Malmberget höll Gruv Avdelning 4 (Malmberget) ett medlemsmöte. Det samlade drygt 30-talet personer. I Svappavaara anordnade också [[VPK]] ett möte där de avhandlade paragraf 32 (det vill säga arbetsköparens rätt att ”fritt leda och fördela arbetet”). 23 personer kom till det mötet. <br /> <br /> Stormötet i Malmberget ledde till att gruvarbetarna där också valde att utse sin egna strejkkommitté på nio personer. Tillsammans kom de tre strejkkommittéerna (Kiruna, Malmberget och Svappavaara) att bildad den ''Centrala Strejkkommittén'' eller ''21-mannadelegationen''. Redan på detta möte konstaterar man att strejken är olaglig och man är medveten om att inget strejkunderstöd kommer att betalas ut. Ändå röstar arbetarna fram en total strejk: från den 12 december stannar man hemma och strejkens startdatum sätts. <br /> <br /> På de första stormötena antogs några viktiga krav som hade diskuterats bland arbetarna under strejkens första dagar. Dessa krav kom att förfinas, förtydligas och utökas av den Centrala strejkkommittén. <br /> <br /> • Lönefrågan ska upptas innan arbetet återupptas.<br /> <br /> • Månadslön ska införas med motsvarande minst 15 kronor/timme under jord och 13:50<br /> kronor/timme ovan jord.<br /> • Omräkningsfaktorn ska bort.<br /> <br /> • UMS ska bort.<br /> <br /> • LKAB ska lämna SAF.<br /> <br /> • Förhandlingarna ska vara öppna (Det vill säga hela strejkkommittén ska delta i förhandlingarna).<br /> <br /> • Åldertillägg.<br /> <br /> • Rekreationsbidrag i nivå med tjänstemännens.<br /> <br /> • Reducerad övertid.<br /> <br /> • Busstransporter måste förbättras.<br /> <br /> • Undersöka riskerna med dieselavgaser.<br /> <br /> LKAB sätter redan från början hårt mot hårt – och får uppbackning av LO, Socialdemokratin och delar av media. Det som startat i Malmfälten är inte bara en vild strejk; det är en vild strejk i ett av de största statliga företagen, mot en socialdemokratisk regering och mot de toppstyrda facken. <br /> <br /> Arbetarna skulle sålunda få erfara att det inte bara var LKAB som de var tvungen att strida emot. Facket, inte bara de lokala byråkraterna utan också förbundsledningen, kom från första början att vända sig emot arbetarna. Förbundsledningen (med tillförordnande ordföranden [[Bernt Nilsson]]) i spetsen reste upp till Malmfälten för att försöka få arbetarna att återgå till gruvorna. <br /> <br /> Den 12 december intervjuades ordförande Bernt Nilsson (som också satt i LK­AB:s styrelse) i radions Norrbottenskvarten och därefter i lunchekot. Där gav han liv åt en konspirationsteori, som hängde med så länge strejken varade, att strejken skulle vara organiserad av ett fåtal kommunister och att det inte var gruvarbetarna som tagit initiativet till den.<br /> <br /> I intervjun sade han:<br /> ''&quot;Strejken verkar vara välorganiserad, varför jag drar slutsatsen att den är styrd av politiska grupper. Personligen så har jag fått intrycket att det hela är en politisk aktion&quot;.'' <br /> <br /> Strejken överraskade både regeringen, [[Olof Palme]] och [[Geijer]] och [[Nordgren]] i LO. Inför arbetarnas enighet och beslutsamhet krympte dessa ”arbetsledare” ihop till de ynkliga figurer som de var. Geijer vågade inte ställa upp i telefonväktardebatten med Elof Luspa och Olof Palme vågade inte åka upp till Malmfälten trots att arbetarna omgående bjöd upp honom.<br /> <br /> Onsdagen den 7 januari 1970 samlades LKAB:s styrelse i Stockholm. De beslutade att inga eftergifter till de strejkande fick ske. Gruvarbetarna skulle tvingas på knä. Några förhandlingar, i ordets rätta bemärkelse, kunde det inte bli tal om innan arbetarna återgått till arbetet. Dessa beslut fattades med den socialdemokratiska regeringens goda minne. <br /> <br /> Arbetarna vid LKAB:s förvaltning i Narvik, varifrån det mesta av malmen skeppades, erbjöd sympatistrejk men strejkledningen i Malmfälten avböjde. Det var ett beslut som senare skulle visa sig vara mycket olyckligt.<br /> <br /> === Slutet - Söndra och härska ===<br /> <br /> I den Centrala strejkkommittén fanns det, efter en tid, två linjer: en som ville gå fackets och LO:s väg och en som stenhårt leddes av de beslut som gruvarbetarna fattade vid sina stormöten. De två linjerna som fanns i strejkkommittén var inte baserad på partitillhörighet, vilket varit bilden som media velat skapa och som förts fram av Gruvs-ordförande Bernt Nilsson, utan det skulle snarare visa sig att de var de organiserade i strejkkommittén som vaktade arbetarnas intresse.<br /> <br /> Den första linjen &quot;''Enhet genom kamp''&quot; kom att representerades av Olle Hultin, [[Elof Luspa]], Östen Ölund, [[Harry Isaksson]] och Johnny Nilsson. Dessa kom att rösta tillsammans för att det var besluten som togs av gruvarbetarna på stormötena som skulle vara avgörande. Den andra fronten, som förespråkade &quot;''Enhet genom eftergifter''&quot;, bestod av Hilding Lindström, Atle Lans, [[Ture Rantatalo]], [[Harry Holmlund]] och Sven Vigestet. Dessa skulle komma att följa fackets linje och propagera för en återgång till arbetet.<br /> <br /> Till en början hade inga fackliga byråkrater varit välkomna i strejkkommittén. Men måndagen den 29 december kom förslaget att en ''förhandlingskommitté'' skulle bildas. Den så kallade 27-mannadelegationen var ett faktum. Förutom nio delegater från vardera Malmberget och Kiruna, och de tre från Svappavaara, kom den att bestå av fyra personer från styrelserna i Gruvavdelning 4:an i Malmberget och Gruvavdelning 12:an i Kiruna (en av dessa var IB-Agenten [[Bruno Poromaa]]), samt två ombudsmän. Det var början på slutet.<br /> <br /> När samtal inleddes,efter sju veckor av strejk, deklarerade LKAB att företaget inte gav några löften innan arbetarna återgått i arbete. De lösa utfästelser som LKAB ändå gjort presenterades på ett stormöte för gruvarbetarna den 31 januari 1970. Man bestämde sig för att rösta om återgång till arbetet eller fortsatt strejk. Och med 68 rösters övervikt röstade arbetarna för att fortsätta strejken. <br /> <br /> Detta utlöste en kris inne i den redan splittrade strejkkommittén. Efter att arbetarna gjort sin omröstning gjorde strejkkommittén sin egna omröstning den 1 februari, med andra resultat. Med rösterna 13 mot 12, för en återgång till arbete som skulle äga rum den 4 februari 1970. Den utslagsgivande i beslutet om att avbryta strejken var en kommunist, VPK:aren, [[Emil Isaksson]] Malmbergets Lenin. [[Harry Isaksson]] och [[Elof Luspa]] var i slutändan de enda två som från strejkkommittén som inte skrev på för den &quot;paketlösning&quot; som LKAB erbjöd.<br /> <br /> En politiskt splittrad 27-mannadelegation rekommenderade alltså arbetarna (som röstat för fortsatt strejk) att återgå till arbetet. Men gruvisarna tänkte fortsätta strejka. Den 3 februari 1970 ansåg strejkkommittéerna det troligt att förbundet tänkte inleda förhandlingar över huvudet på gruvarbetarna. Strejkkommittéerna framförde då till gubbarna, att en samlad återgång var enda möjligheten att &quot;undvika splittring&quot;. Detta blev också beslutat vid strejkmötena. Strejkkommittéerna lovade att kampen skulle fortsätta i andra former och att kommittéerna själva tänkte fortsätta existera ett år framöver. LO och LKAB hade lyckats krossa strejken inifrån.<br /> <br /> === Efter strejken ===<br /> <br /> Att gå tillbaka till arbetet sågs som ett nederlag för en stor del av gruvarbetarna. Men den 4 februari var återgången i princip total. Redan första arbetsdagen bröt dock en ny strejk ut när arbetare i Malmberget vägrade stämpla sina UMS-kort. LKAB tvingades att backa direkt. Även senare (när LKAB hotade med att bryta förhandlingarna med 27-mannadelegationen) utbröt det nya sittstrejker som tvingade tillbaka LKAB till förhandlingsbordet.<br /> <br /> Resultatet av förhandlingarna var blandat, viktiga krav vad gäller månadslön (lönerna höjdes med 14 procent) och gruvpensioner vanns. Bussförbindelserna till gruvorna förbättrades också och LKAB lämnade SAF.Medan andra krav ignorerades helt. Men gruvstrejken kom däremot att ändra stämningen i LKAB:s gruvor och bolagets syn på arbetarna. Efter strejken kom LKAB att införa ett nytt &quot;samverkanssystem&quot; i gruvorna. När arbetarna kom tillbaka från strejken hälsade tjänstemännen dem välkomna eftersom de nu visste att det var så de skulle hålla arbetarna i schakt. Samverkanssystemet fungerade bland annat så att det var uppbyggt på &quot;arbetsplatsträffar&quot; där arbetare, förmän och ingenjörer i ”positiv anda” skulle diskutera ”gemensamma mål”. Företagets planer skulle göras till arbetarnas ”mål”. I gammal hederlig [[Korporativism|korporativistisk]] tradition. <br /> <br /> [[Harry Isaksson]] sammanfattade den nya attityden från bolaget såhär:<br /> <br /> &quot;Efter strejken bytte de ut den auktoritära korpralstypen och ersatte den med den mer moderne axelklappartypen. De sprang omkring i skitiga overaller och försökte vara folkliga. ”Hörru du, vad tycker du? Har du en snus?” Folk var väldigt mottagliga för den där<br /> mentaliteten för dem hade inget försvar. &quot; <br /> <br /> Men redan under den 57 dagar långa gruvstrejken spred sig kampviljan till andra delar av Sverige och ett antal vilda strejker bröt ut. Gruvstrejken brukar räknas som den tändande gnistan på en drygt 20-årig (nåja) lång period av vilda strejker och självständig arbetarkamp på den svenska arbetsmarknad (med Skogsarbetarstrejken 1975 som kulmen). Detta kom att på sikt att bana väg för [[Lagen om anställningsskydd (LAS)]], [[Medbestämmandelagen (MBL]]) samt reformer inom arbetsmiljö och fackföreningsväsende. <br /> <br /> === Stödet till gruvarbetarna ===<br /> <br /> Strejken fick inte något stöd av Gruvarbetarförbundet och därmed ingen strejkersättning. Strejkkommittén som snabbt hade bildats gick ut med upprop som genljöd i hela Sverige, men också utomlands. Insamlingskampanjen fick ett mycket gott resultat och under strejken samlades totalt 5,2 miljoner kronor in, var­av 3,8 miljoner kronor betalades ut som strejkunderstöd. <br /> <br /> Stöduttalanden var något som redan från första dagen spelade en viktig roll i att ingjuta mod i gruvarbetarna. På det första stormötet startade insamlingen till strejkkassan. Med ett bejublat inlägg lovade [[Sara Lidman]], som rest upp för att göra ett reportage åt TV 2, att skänka allt sitt gage från TV och överskottet (10 000 kronor) från pocketupplagan av sin repotagebok [[Lidman, Sara: Gruva|Gruva]] till strejkkassan. De strejkande arbetarna fick också tidigt ett stort stöd på hemmaplan, till exempel så rapporterades det på det första mötet om hur elever, lärare och personal vid kommunkontoret i Junosuando hade samlat in 800 kronor till de strejkande. Under strejkens gång satte strejkkommittén upp tusentals stöduttalanden i entrén till Folkets hus i Kiruna. Många var från fackföreningar och politiska organisationer men även från enskilda. Från strejkkommitténs protokoll kan man läsa om hur enskilda blev ”faddrar” åt gruvarbetarfamiljer genom att försörja dem under strejken.<br /> <br /> Demonstrationer till stöd för strejken hölls på flera orter i Sverige. En av arrangörerna för en tidig demonstration i Stockholm var Centerpartiets ungdomsförbund(!). En tusenmannakommitté bildades i solidaritetens namn. Här fanns sådana undertecknare som [[Vilhelm Moberg]], [[P C Jersild]], [[Fred Åkerström]], [[Per Wahlöö]]. [[Olof Lagercrantz]] skrev i [[Dagens Nyheter]] att strejken bryter ett tystnadslöfte. [[De fria teatergrupperna Narren]] satta upp kabaréer i Malmfälten. [[Fria proteatern]] pjäs NJA, om Norrbottens järnverk, hade haft premiär i september 1969. Ensemblen åkte upp och spelade för de strejkande gruvarbetarna, och fick en varning från fadershuset Dramaten. . <br /> <br /> En del konstnärer skänkte verk. Tanken var att gruvarbetarna kunde sälja konstverken för att få in likvida medel. Bland annat skänkte Peter Dahl och Bengt Lindström verk till de strejkande. De fick in 10520 kronor vid en auktion, en försvarlig summa på den tiden. Men många verk kom aldrig att säljas och är fortfarande i ägo av gruvarbetarna, bland annat Albin Amelins litografi kallad Gruvolycka. Gällivare museum förvaltar nu dessa verk.<br /> <br /> På det kulturella området talade man nu i termer av kamp, en kulturkamp som rörde sig över fält som teater, bild, film och musik. Moderna Museet organiserade en stor utställning med revy, underhållning och försäljning av konst. De bjöd in 1000 personer som skulle betala dyra entrébiljetter. Överskottet skänktes till de strejkande.<br /> <br /> === Idag ===<br /> <br /> Idag finns det inget minnesmärke över strejken i hela bolaget. Inte ens i LKAB:s gruvmuseum i Kirunagruvan finns det någonting som hänvisar till ''strejken'' överhuvud taget. Det finns heller inget minnesmärke i stadshuset eller sporthallen där stormötena hölls. Det verkar vara något som bolaget, föga förvånande, helst vill glömma. <br /> <br /> Istället är det mest tydliga spåret i gruvan (som lever kvar från dessa dagar som skakade Sverige) den korporativistisk tradition av &quot;samförstånd&quot; som infördes. Sedan gruvarbetarna återvände till gruvorna i början på februari 1970 har bolaget år för år arbetat för att hårdare präntat in &quot;samförståndet&quot; in i gruvarbetarna och göra det till en del av deras DNA. Malmen ska fram.<br /> <br /> == Material ==<br /> <br /> * [[Sara Lidman|Lidman, Sara]]: ''[[Lidman, Sara: Gruva|Gruva]]''. Intervjureportage med de LKAB gruvarbetare som en kort senare skulle gå ut i en av sveriges mest uppmärksammade strejker.<br /> <br /> * Folkmakt nr 8 : http://flag.blackened.net/folkmakt/texter/artiklar/08-gruvstrejk.htm<br /> <br /> * [[Ragnar Järhult|Järhult, Ragnar]]: [[Järhult, Ragnar: Nu eller aldrig|Nu eller aldrig]]<br /> <br /> * [[Anders Thunberg|Thunberg, Anders]]: ''[[Thunberg, Anders: Strejken|Strejken]]'' Extremt detaljerad och utförlig sammanställning av den vilda strejken vid LKAB.<br /> <br /> * [[Westman, Lars &amp; Ewert, Lena: Kamrater, motståndaren är välorganiserad|Kamrater, motståndaren är välorganiserad]] en rulle filmade under hela strejkens förlopp. Mest fokus på strejkkommittén o turerna runt denna.<br /> <br /> * [[Westman, Lars: 30 år har gått kamrat]] uppföljaren till Kamrater, motståndaren är välorganiserad. Westman åker upp till Malmfälten 30 år efter strejken och surrar med några inblandade. Trots alla år som gått är det många som är arga över hur det gick.<br /> <br /> * [[Utgiven av Strejkkommittén i Malmfälten, Pappren på bordet,]]. Två stycken böcker som innehåller protokoll och dokument från strejken. Ihopsatta och utgiven av Strejkkommittén.<br /> <br /> [[Kategori:Arbetare i rörelse - Sverige]]<br /> [[Kategori:LKAB]]<br /> [[Kategori:Vilda strejker]]<br /> [[Kategori:Norrbotten]]<br /> [[Kategori:Kiruna]]<br /> [[Kategori:1960-tal]]<br /> [[Kategori:1970-tal]]</div>

Koltrast https://polkagris.nu.hemsida.eu/wikin/index.php?title=Vilda_strejken_vid_LKAB&diff=22092 2018-10-18T09:55:04Z

<p>Koltrast: /* Slutet - Söndra och härska */</p> <hr /> <div>[[Bild:Lkab_1969.jpg‎|frame|right]]<br /> <br /> Malmfältens gruvarbetare har vid ett flertal tillfällen strejkat och rest sig mot gruvkoncernen [[LKAB]]. Men när en pratar om den &quot;vilda strejken vid LKAB&quot; är det den ''stora gruvstrejken 1969–1970'' (i folkmun endast kallad ''Strejken'') som man hänvisar till. Strejken var inte bara en vild strejk; det var en vild strejk i ett av de största statliga företagen, mot en [[Socialdemokratiska Arbetarpartiet|socialdemokratisk]] regering och mot de toppstyrda facken. Gruvarbetarnas motståndare var sålunda inte enbart gruvbolaget. Utan också det egna fackförbundet.<br /> <br /> Strejkens startskott gick av den 9 december 1969 i Leveäniemigruvan i Svappavaara, när ett par gubbar satte sig och ner och vägrade arbeta. Detta blev början på den 57 dagar långa strejken (9 december 1969 – 4 februari 1970) som inom kort kom att omfatta hela Malmfälten och kom att rejält skaka etablissemanget i Sverige under några kalla vintermånader 1969 - 1970. <br /> <br /> === Bakgrund ===<br /> <br /> 1957 kom beslutet från regeringen att Grängesbergsbolaget löstes ut från sitt ägande i LKAB och företaget blev därmed förstatligat. Nu så såg gruvarbetarna i Malmfälten vad de trodde var ljuset i tunneln, gruvan hade äntligen blivit statlig och bättre tider var på väg. Man vinkade hejdå till ackordslöner och hej till rättvisa. Men så blev det inte riktigt. Det statliga LKAB hade fått regeringens uppdrag att drivas affärsmässigt, som ett vanligt privat bolag. Affärsmässigt och lönsamt skulle det också drivas. <br /> <br /> Gruvarbetarna var väl medvetna om vad [[kapitalism|kapitalismen]] innebar men de var inte medvetna om vad [[LO]] var (och är). Istället för bättre tider kom gruvarbetarna under de kommande åren istället att erfara vad som måste vara det största experimentet av &quot;[[taylorism]]&quot; i svensk historia. <br /> <br /> 1966 så beslöt pamparna på huvudkontoret nere i Stockholm att de skulle införa det amerikanska så kallade ''UMS-systemet'' (Universal Maintenance Standards, snabbt omdöpt av gruvarbetarna till ”Ultra Modernt Slaveri”, ”Utan Mat i Skafferiet” eller ”MUMS för arbetsköparen” eller helt enkelt &quot;LO-metoden&quot;. En av de pådrivande i processen att införa UMS var rationaliseringsavdelningens chef [[Hans Ahlman]]. UMS innebar att varje arbetsmoment uppmättes av tidsstudiemän. Allt från hur länge det tar att spika en spik, tanka en traktor, ladda dynamit, till att bara dricka en kopp kaffe i kuren klockades av gubbar i kostym och slips (Öppna och stänga en kran: 3,6 sekunder (1TTU), Gå 7-14 meter: 10,8 sekunder (3 TTU), Använda hammare 1-5 slag, 3,6 sekunder (1 TTU, Rengöra händer med torr trasa: 7,2 sekunder (2 TTU)). <br /> <br /> Detta resulterade i situationer där en arbetare kunde ha lyckats lasta en mängd gråberg (utöver det som var skrivet att en kunde lasta i protokollet) och om någon förman fick reda på detta var tidsstudiemännen där med sina stoppur. Slutsatsen blev att eftersom en arbetare hinner lasta utöver den givna summan man mätt upp på den här tiden så ska vi sänka tiden! Alltså höjdes målen för hur mycket arbetaren måste lyckas lasta fast på mycket kortare tid. <br /> <br /> Detta följdes upp med att man 1968 också kom att införa de &quot;'''31 ledarskapsteserna'''” inom hela LKAB. Teserna importerades från England och hade tagits fram av en amerikansk ”relationsforskare” och entreprenör vid namn [[George Kenning]], snabbt fick de öknamnet de &quot;kenningska tesern&quot; av arbetarna. LKAB hade redan förberett för en hårdare styrning uppifrån genom ökade löneskillnader mellan arbetare och deras chefer. Men teserna kom att bli det som på svart och vitt slog fast den nya hierarkin inom bolaget. Enligt de 31 teserna behövde chefen inte kunna jobbet längre, han skulle bara vara ledare och kontrollant. Alla ingenjörer och tjänstemän fick lära sig teserna och utbilda sig i hur slipstenen skulle dras. Svart på vitt fanns nu den auktoritära chefskultur som LKAB-ledningen odlade och som gruvarbetarna fick känna på varje dag.[[http://offensiv.socialisterna.org/sv/880/inrikes/5067/|//offensiv.socialisterna.org/sv/880/inrikes/5067/]]<br /> <br /> '''Några exempel på de 31 teserna:''' <br /> <br /> - Tes 9: En anställd har aldrig mer än en chef (d v s du kan inte klaga hos någon annan om du blir illa behandlad av din chef).<br /> <br /> -Tes 11: En chef måste intaga fö-rarplatsen, utöva sina befogenheter, tillämpa fast ledarskap och ha kontroll över sina anställda.<br /> <br /> - Tes 13: Varje förändring i en anställds arbetsuppgifter och placering måste accepteras som vidtagen i företagets intresse.<br /> <br /> - Tes 15: ”Ett effektivt ledarskap är att leda genom styrning och inte genom exempel.&quot; <br /> <br /> - Tes 16: Skicklighet som fackman innebär i och för sig inte skicklighet i ledarskap – en chef kan i princip leda vilken verksamhet som helst. <br /> <br /> - Tes 17: En chef måste visa fullständig lojalitet mot överordnad.<br /> <br /> -Tes 18: En chef identifierar sig med, understödjer alla beslut i företaget.<br /> <br /> - Tes 20: ”En chef måste vara beredd att byta ståndpunkt för att stödja högre chef.”<br /> <br /> - Tes 21: Att utföra arbetsuppgifter­na med villighet är en merit.<br /> <br /> - Tes 27: Den enskildes värde för företaget bestäms i hans bidrag till hela organisationens framgång.<br /> <br /> - Tes 29: En chef ska utöva sitt ledarskap så att icke-chef endast behöver följa givna order. <br /> <br /> ''”Det kenningska tesernas värld är märklig. Där finns inga människor, bara chefer och icke-chefer. Där finns bara order neråt och lojalitet uppåt. Relationerna är benhårt fastlagda som i ett feodalt samhälle”'' (Citat från: ''Pappren på bordet I – strejkkommitténs vitbok'').<br /> <br /> Teserna var aldrig tänkta att nå offentlighetens ljus, men någon som uppenbarligen inte gillade dem läckte teserna till bibliotekarien i Malmberget som förstorade upp dem och hängde upp dem på väggen bredvid Sara Lidmans och Odd Uhrboms utställning [[Lidman,_Sara:_Gruva|Gruva]]. Till saken hör att Svenska Gruvindustriarbetareförbundet ordförande Bernt Nilsson (som också satt i LK­AB:s styrelse) kände till teserna, men hade hållit tyst om det. När dessa offentliggjordes på folkbiblioteket i Malmberget i december 1968, blev reaktionen kraftig.<br /> <br /> Ledarstilen som man nu praktiserade inom LKAB fick väldigt negativa praktiska konsekvenser: Felaktiga varningar till arbetare blev kvar (eftersom en chef aldrig gör fel), Chefers misstag och beslut som till och med riskerade livet på arbetare, sopades under mattan av samma anledning. Men värst var kanske att LKAB:s ledarstil lade en död hand över alla arbetsmiljöproblem som fanns och som till och med förvärrades: det handlade om farliga dieselavgaser, olycksrisken, buller och över- tidsarbete.<br /> <br /> Annat djävulskap som ledningen sysslande med var bland annat att sätta spikar på alla soptunnor underjord så att en inte arbetare skulle kunna sätta sig ner på dem. Ett till exempel på den tydliga hierarkin var att LKAB:s tjänstemän hade motorvärmare till sina bilar, men inte arbetarna. Det säger rätt mycket om hur förhållandena var i gruvan. Förutom dessa förändringar kom LKAB att dra ner personalstyrkan med 1400 man (främst i Malmberget) och sänka lönerna.<br /> <br /> Orsakerna till strejken var alltså många och den kom inte som en blixt ifrån klar himmel för någon utom bolaget. Under hela 1968 hade fackets medlemsmöten kokat av ilska och krav på strejk hade rests, också när representanter för LKAB deltagit. Redan den 1 december hade truckverkstaden i Kiruna sittstrejkat i två dagar och den 4 december var det sittstrejk i rörverkstaden i Malmberget. Ändå hävdade LKAB:s disponent Torsten Göransson (när strejken bröt ut den 9 december) att det måste röra sig om ett missförstånd.<br /> <br /> I korta drag kan en säga att arbetarna hade hunnit bli redigt trötta på arbetsförhållandena och den allmänna attityden som riktades mot dem från bolaget i slutet av 1969.<br /> <br /> === Strejken ===<br /> <br /> [[Bild:Gruvstrejken_lkab_1969_demo.jpg|frame|right]|”Vi är människor. Tänk att man ska behöva säga det i Sverige, år 1969!”]]Tisdagen 9 december 1969 satte sig 35 gruvarbetare i Svappavaara. Borrare, laddare och truckförare hade stämplat in vid sex snåret på morgonen för att i manskapshuset mötas av meddelandet att nu skulle deras lön sänkas. Detta var droppen som fick bägaren att rinna över. Inom ett dygn gjorde gruvarbetarna i Kiruna detsamma. 3.100 man i strejk. Den 12 december anslöt sig även arbetsstyrkan i Malmberget. Nu var det dryga 4.800 man som lagt ner arbetet.<br /> <br /> Senare på kvällen (den 9 december) hölls det första stormötet i Svappavaara. I Malmberget (Gruvindustriarbetareförbundet avdelning 4) hade ännu inget avgörande inträffat. Torsdagen den 11 december hade alla arbetare i Kiruna gått med i strejken. Också i Malmberget lade avdelning efter avdelning ned arbetet och på kvällen stod hela gruvan stilla. Vid LKAB:s malmlastning i Luleå (Gruv avd 40) satte sig arbetarna i manskapshuset – bara fackföreningsstyrelsen fortsatte att arbeta. På förmiddagen sitter alla arbetare i Kiruna, men läget är fortfarande oklart. Förrådsgubben Harry Holmlund (i Kirunagruvan) försöker få tag på ombudsman Rehnkvist för att be honom att äntligen ta itu på allvar med omräkningsfaktorn. Rehnkvist är oanträffbar. På kontoret börjar fyra postflickor sympatistrejka. De hotas med omedelbart avsked och tvingas tillbaka till arbetet. (Senare, när strejkrörelsen tagit form, går alla kollektivanställda på kontoret i strejk.) <br /> <br /> På kvällen den 11 december hölls det första stormötet i Kiruna efter att [[Harry Holmlund]] hyrt Sporthallen i eget namn, vilket innebar att strejken tog en ny vändning. Den blev organiserad. <br /> <br /> Under det första stormötet i Kiruna utsågs en strejkkommitté på nio personer som skulle företräda arbetarna. Förslaget kom från [[Ture Rantatalo]] och [[Elof Luspa]] som båda kom att bli invalda att sitta i strejkkommittén. Den valda strejkkommittén domineras av äldre arbetare med mångåriga fackliga uppdrag bakom sig. Valda blev: Axel Grensjö, Harry Holmlund, Olle Hultin, Atle Lans, Hilding Lindström, Elof Luspa, Ture Rantatalo, Sixten Stråhlberg och Ronald Svensson. <br /> Bara en av kommittéledamöterna i Kiruna är politiskt aktiv, Atle Lans som är [[Folkpartiet|Folkpartistisk]] stadsfullmäktigeledamot. Rantatalo är passiv [[VPK|VPK-are]]. Holmlund och Luspa är partilösa socialister, som tidigare varit [[Socialdemokrater]] men som lämnat SAP sedan de sett ”myglet bakom kulisserna”. Pressekreteraren Lindström är organiserad Socialdemokrat liksom suppleanten Wigerstedt. De övriga är partilösa socialister.<br /> <br /> Från att ha varit en sittstrejk enade sig mötet om, på Elof Luspas förslag, att utvidga densamma till total strejk. Istället för att sittstrejka skulle arbetarna istället stanna hemma. <br /> <br /> Harry Holmlund yttrade på det första strejkmötet:<br /> <br /> ''”Vi är människor. Tänk att man ska behöva säga det i Sverige, år 1969!”.'' <br /> <br /> Under mötet formulerade arbetarna också de första kraven. Minst 13,50 kr timmen för överjordsarbete, minst 15 kr timmen för underjordsarbete, månadslön, omräkningsfaktorn bort, bättre personalpolitik, arbetsmiljöförbättringar och öppna förhandlingar var några av de krav arbetarna fastslog att de skulle få igenom innan de återgick till arbetet. <br /> <br /> Samma kväll höll arbetarna i Svappavaara ett eget möte och valde en egen strejkkommitté på tre personer.<br /> <br /> Fredagen den 12 december (dagen efter stormötet i Kiruna och Svappavaara) höll arbetarna i Malmberget också sitt första stormöte. De närmare 2 000 gruvarbetarna skärpte kraven ytterligare. [[Arne S. Lundberg]] (LKAB:s VD) ska avgå, LKAB ska lämna [[SAF]], införande av månadslön och ålderstillägg och borttagande av UMS-systemet var några av kraven. [[Johnny Nilsson]] (senare ordförande i Malmbergets strejkkommitté) frågade arbetarna som samlats i Malmbergets sporthall. &quot;- Finner mötet att vi fortsätter strejken?&quot; Svaret blev att de församlade gruvarbetarna utropar ett rungande JA på frågan. <br /> <br /> Samtidigt som det tvåtusenhövdade strejkmötet pågick på sporthallen i Malmberget höll Gruv Avdelning 4 (Malmberget) ett medlemsmöte. Det samlade drygt 30-talet personer. I Svappavaara anordnade också [[VPK]] ett möte där de avhandlade paragraf 32 (det vill säga arbetsköparens rätt att ”fritt leda och fördela arbetet”). 23 personer kom till det mötet. <br /> <br /> Stormötet i Malmberget ledde till att gruvarbetarna där också valde att utse sin egna strejkkommitté på nio personer. Tillsammans kom de tre strejkkommittéerna (Kiruna, Malmberget och Svappavaara) att bildad den ''Centrala Strejkkommittén'' eller ''21-mannadelegationen''. Redan på detta möte konstaterar man att strejken är olaglig och man är medveten om att inget strejkunderstöd kommer att betalas ut. Ändå röstar arbetarna fram en total strejk: från den 12 december stannar man hemma och strejkens startdatum sätts. <br /> <br /> På de första stormötena antogs några viktiga krav som hade diskuterats bland arbetarna under strejkens första dagar. Dessa krav kom att förfinas, förtydligas och utökas av den Centrala strejkkommittén. <br /> <br /> • Lönefrågan ska upptas innan arbetet återupptas.<br /> <br /> • Månadslön ska införas med motsvarande minst 15 kronor/timme under jord och 13:50<br /> kronor/timme ovan jord.<br /> • Omräkningsfaktorn ska bort.<br /> <br /> • UMS ska bort.<br /> <br /> • LKAB ska lämna SAF.<br /> <br /> • Förhandlingarna ska vara öppna (Det vill säga hela strejkkommittén ska delta i förhandlingarna).<br /> <br /> • Åldertillägg.<br /> <br /> • Rekreationsbidrag i nivå med tjänstemännens.<br /> <br /> • Reducerad övertid.<br /> <br /> • Busstransporter måste förbättras.<br /> <br /> • Undersöka riskerna med dieselavgaser.<br /> <br /> LKAB sätter redan från början hårt mot hårt – och får uppbackning av LO, Socialdemokratin och delar av media. Det som startat i Malmfälten är inte bara en vild strejk; det är en vild strejk i ett av de största statliga företagen, mot en socialdemokratisk regering och mot de toppstyrda facken. <br /> <br /> Arbetarna skulle sålunda få erfara att det inte bara var LKAB som de var tvungen att strida emot. Facket, inte bara de lokala byråkraterna utan också förbundsledningen, kom från första början att vända sig emot arbetarna. Förbundsledningen (med tillförordnande ordföranden [[Bernt Nilsson]]) i spetsen reste upp till Malmfälten för att försöka få arbetarna att återgå till gruvorna. <br /> <br /> Den 12 december intervjuades ordförande Bernt Nilsson (som också satt i LK­AB:s styrelse) i radions Norrbottenskvarten och därefter i lunchekot. Där gav han liv åt en konspirationsteori, som hängde med så länge strejken varade, att strejken skulle vara organiserad av ett fåtal kommunister och att det inte var gruvarbetarna som tagit initiativet till den.<br /> <br /> I intervjun sade han:<br /> ''&quot;Strejken verkar vara välorganiserad, varför jag drar slutsatsen att den är styrd av politiska grupper. Personligen så har jag fått intrycket att det hela är en politisk aktion&quot;.'' <br /> <br /> Strejken överraskade både regeringen, [[Olof Palme]] och [[Geijer]] och [[Nordgren]] i LO. Inför arbetarnas enighet och beslutsamhet krympte dessa ”arbetsledare” ihop till de ynkliga figurer som de var. Geijer vågade inte ställa upp i telefonväktardebatten med Elof Luspa och Olof Palme vågade inte åka upp till Malmfälten trots att arbetarna omgående bjöd upp honom.<br /> <br /> Onsdagen den 7 januari 1970 samlades LKAB:s styrelse i Stockholm. De beslutade att inga eftergifter till de strejkande fick ske. Gruvarbetarna skulle tvingas på knä. Några förhandlingar, i ordets rätta bemärkelse, kunde det inte bli tal om innan arbetarna återgått till arbetet. Dessa beslut fattades med den socialdemokratiska regeringens goda minne. <br /> <br /> Arbetarna vid LKAB:s förvaltning i Narvik, varifrån det mesta av malmen skeppades, erbjöd sympatistrejk men strejkledningen i Malmfälten avböjde. Det var ett beslut som senare skulle visa sig vara mycket olyckligt.<br /> <br /> === Slutet - Söndra och härska ===<br /> <br /> I den Centrala strejkkommittén fanns det, efter en tid, två linjer: en som ville gå fackets och LO:s väg och en som stenhårt leddes av de beslut som gruvarbetarna fattade vid sina stormöten. De två linjerna som fanns i strejkkommittén var inte baserad på partitillhörighet, vilket varit bilden som media velat skapa och som förts fram av Gruvs-ordförande Bernt Nilsson, utan det skulle snarare visa sig att de var de organiserade i strejkkommittén som vaktade arbetarnas intresse.<br /> <br /> Den första linjen &quot;''Enhet genom kamp''&quot; kom att representerades av Olle Hultin, [[Elof Luspa]], Östen Ölund, [[Harry Isaksson]] och Johnny Nilsson. Dessa kom att rösta tillsammans för att det var besluten som togs av gruvarbetarna på stormötena som skulle vara avgörande. Den andra fronten, som förespråkade &quot;''Enhet genom eftergifter''&quot;, bestod av Hilding Lindström, Atle Lans, [[Ture Rantatalo]], [[Harry Holmlund]] och Sven Vigestet. Dessa skulle komma att följa fackets linje och propagera för en återgång till arbetet.<br /> <br /> Till en början hade inga fackliga byråkrater varit välkomna i strejkkommittén. Men måndagen den 29 december kom förslaget att en ''förhandlingskommitté'' skulle bildas. Den så kallade 27-mannadelegationen var ett faktum. Förutom nio delegater från vardera Malmberget och Kiruna, och de tre från Svappavaara, kom den att bestå av fyra personer från styrelserna i Gruvavdelning 4:an i Malmberget och Gruvavdelning 12:an i Kiruna (en av dessa var IB-Agenten [[Bruno Poromaa]]), samt två ombudsmän. Det var början på slutet.<br /> <br /> När samtal inleddes,efter sju veckor av strejk, deklarerade LKAB att företaget inte gav några löften innan arbetarna återgått i arbete. De lösa utfästelser som LKAB ändå gjort presenterades på ett stormöte för gruvarbetarna den 31 januari 1970. Man bestämde sig för att rösta om återgång till arbetet eller fortsatt strejk. Och med 68 rösters övervikt röstade arbetarna för att fortsätta strejken. <br /> <br /> Detta utlöste en kris inne i den redan splittrade strejkkommittén. Direkt efter att arbetarna gjort sin omröstning gjorde strejkkommittén sin egna omröstning, med andra resultat. Med rösterna 13 mot 12, för en återgång till arbete som skulle äga rum den 4 februari 1970. Den utslagsgivande i beslutet om att avbryta strejken var en kommunist, VPK:aren, [[Emil Isaksson]] Malmbergets Lenin. [[Harry Isaksson]] och [[Elof Luspa]] var i slutändan de enda två som från strejkkommittén som inte skrev på för den &quot;paketlösning&quot; som LKAB erbjöd.<br /> <br /> En politiskt splittrad 27-mannadelegation rekommenderade alltså arbetarna (som röstat för fortsatt strejk) att återgå till arbetet. Men gruvisarna tänkte fortsätta strejka. Den 3 februari 1970 ansåg strejkkommittéerna det troligt att förbundet tänkte inleda förhandlingar över huvudet på gruvarbetarna. Strejkkommittéerna framförde då till gubbarna, att en samlad återgång var enda möjligheten att &quot;undvika splittring&quot;. Detta blev också beslutat vid strejkmötena. Strejkkommittéerna lovade att kampen skulle fortsätta i andra former och att kommittéerna själva tänkte fortsätta existera ett år framöver. LO och LKAB hade lyckats krossa strejken inifrån.<br /> <br /> === Efter strejken ===<br /> <br /> Att gå tillbaka till arbetet sågs som ett nederlag för en stor del av gruvarbetarna. Men den 4 februari var återgången i princip total. Redan första arbetsdagen bröt dock en ny strejk ut när arbetare i Malmberget vägrade stämpla sina UMS-kort. LKAB tvingades att backa direkt. Även senare (när LKAB hotade med att bryta förhandlingarna med 27-mannadelegationen) utbröt det nya sittstrejker som tvingade tillbaka LKAB till förhandlingsbordet.<br /> <br /> Resultatet av förhandlingarna var blandat, viktiga krav vad gäller månadslön (lönerna höjdes med 14 procent) och gruvpensioner vanns. Bussförbindelserna till gruvorna förbättrades också och LKAB lämnade SAF.Medan andra krav ignorerades helt. Men gruvstrejken kom däremot att ändra stämningen i LKAB:s gruvor och bolagets syn på arbetarna. Efter strejken kom LKAB att införa ett nytt &quot;samverkanssystem&quot; i gruvorna. När arbetarna kom tillbaka från strejken hälsade tjänstemännen dem välkomna eftersom de nu visste att det var så de skulle hålla arbetarna i schakt. Samverkanssystemet fungerade bland annat så att det var uppbyggt på &quot;arbetsplatsträffar&quot; där arbetare, förmän och ingenjörer i ”positiv anda” skulle diskutera ”gemensamma mål”. Företagets planer skulle göras till arbetarnas ”mål”. I gammal hederlig [[Korporativism|korporativistisk]] tradition. <br /> <br /> [[Harry Isaksson]] sammanfattade den nya attityden från bolaget såhär:<br /> <br /> &quot;Efter strejken bytte de ut den auktoritära korpralstypen och ersatte den med den mer moderne axelklappartypen. De sprang omkring i skitiga overaller och försökte vara folkliga. ”Hörru du, vad tycker du? Har du en snus?” Folk var väldigt mottagliga för den där<br /> mentaliteten för dem hade inget försvar. &quot; <br /> <br /> Men redan under den 57 dagar långa gruvstrejken spred sig kampviljan till andra delar av Sverige och ett antal vilda strejker bröt ut. Gruvstrejken brukar räknas som den tändande gnistan på en drygt 20-årig (nåja) lång period av vilda strejker och självständig arbetarkamp på den svenska arbetsmarknad (med Skogsarbetarstrejken 1975 som kulmen). Detta kom att på sikt att bana väg för [[Lagen om anställningsskydd (LAS)]], [[Medbestämmandelagen (MBL]]) samt reformer inom arbetsmiljö och fackföreningsväsende. <br /> <br /> === Stödet till gruvarbetarna ===<br /> <br /> Strejken fick inte något stöd av Gruvarbetarförbundet och därmed ingen strejkersättning. Strejkkommittén som snabbt hade bildats gick ut med upprop som genljöd i hela Sverige, men också utomlands. Insamlingskampanjen fick ett mycket gott resultat och under strejken samlades totalt 5,2 miljoner kronor in, var­av 3,8 miljoner kronor betalades ut som strejkunderstöd. <br /> <br /> Stöduttalanden var något som redan från första dagen spelade en viktig roll i att ingjuta mod i gruvarbetarna. På det första stormötet startade insamlingen till strejkkassan. Med ett bejublat inlägg lovade [[Sara Lidman]], som rest upp för att göra ett reportage åt TV 2, att skänka allt sitt gage från TV och överskottet (10 000 kronor) från pocketupplagan av sin repotagebok [[Lidman, Sara: Gruva|Gruva]] till strejkkassan. De strejkande arbetarna fick också tidigt ett stort stöd på hemmaplan, till exempel så rapporterades det på det första mötet om hur elever, lärare och personal vid kommunkontoret i Junosuando hade samlat in 800 kronor till de strejkande. Under strejkens gång satte strejkkommittén upp tusentals stöduttalanden i entrén till Folkets hus i Kiruna. Många var från fackföreningar och politiska organisationer men även från enskilda. Från strejkkommitténs protokoll kan man läsa om hur enskilda blev ”faddrar” åt gruvarbetarfamiljer genom att försörja dem under strejken.<br /> <br /> Demonstrationer till stöd för strejken hölls på flera orter i Sverige. En av arrangörerna för en tidig demonstration i Stockholm var Centerpartiets ungdomsförbund(!). En tusenmannakommitté bildades i solidaritetens namn. Här fanns sådana undertecknare som [[Vilhelm Moberg]], [[P C Jersild]], [[Fred Åkerström]], [[Per Wahlöö]]. [[Olof Lagercrantz]] skrev i [[Dagens Nyheter]] att strejken bryter ett tystnadslöfte. [[De fria teatergrupperna Narren]] satta upp kabaréer i Malmfälten. [[Fria proteatern]] pjäs NJA, om Norrbottens järnverk, hade haft premiär i september 1969. Ensemblen åkte upp och spelade för de strejkande gruvarbetarna, och fick en varning från fadershuset Dramaten. . <br /> <br /> En del konstnärer skänkte verk. Tanken var att gruvarbetarna kunde sälja konstverken för att få in likvida medel. Bland annat skänkte Peter Dahl och Bengt Lindström verk till de strejkande. De fick in 10520 kronor vid en auktion, en försvarlig summa på den tiden. Men många verk kom aldrig att säljas och är fortfarande i ägo av gruvarbetarna, bland annat Albin Amelins litografi kallad Gruvolycka. Gällivare museum förvaltar nu dessa verk.<br /> <br /> På det kulturella området talade man nu i termer av kamp, en kulturkamp som rörde sig över fält som teater, bild, film och musik. Moderna Museet organiserade en stor utställning med revy, underhållning och försäljning av konst. De bjöd in 1000 personer som skulle betala dyra entrébiljetter. Överskottet skänktes till de strejkande.<br /> <br /> === Idag ===<br /> <br /> Idag finns det inget minnesmärke över strejken i hela bolaget. Inte ens i LKAB:s gruvmuseum i Kirunagruvan finns det någonting som hänvisar till ''strejken'' överhuvud taget. Det finns heller inget minnesmärke i stadshuset eller sporthallen där stormötena hölls. Det verkar vara något som bolaget, föga förvånande, helst vill glömma. <br /> <br /> Istället är det mest tydliga spåret i gruvan (som lever kvar från dessa dagar som skakade Sverige) den korporativistisk tradition av &quot;samförstånd&quot; som infördes. Sedan gruvarbetarna återvände till gruvorna i början på februari 1970 har bolaget år för år arbetat för att hårdare präntat in &quot;samförståndet&quot; in i gruvarbetarna och göra det till en del av deras DNA. Malmen ska fram.<br /> <br /> == Material ==<br /> <br /> * [[Sara Lidman|Lidman, Sara]]: ''[[Lidman, Sara: Gruva|Gruva]]''. Intervjureportage med de LKAB gruvarbetare som en kort senare skulle gå ut i en av sveriges mest uppmärksammade strejker.<br /> <br /> * Folkmakt nr 8 : http://flag.blackened.net/folkmakt/texter/artiklar/08-gruvstrejk.htm<br /> <br /> * [[Ragnar Järhult|Järhult, Ragnar]]: [[Järhult, Ragnar: Nu eller aldrig|Nu eller aldrig]]<br /> <br /> * [[Anders Thunberg|Thunberg, Anders]]: ''[[Thunberg, Anders: Strejken|Strejken]]'' Extremt detaljerad och utförlig sammanställning av den vilda strejken vid LKAB.<br /> <br /> * [[Westman, Lars &amp; Ewert, Lena: Kamrater, motståndaren är välorganiserad|Kamrater, motståndaren är välorganiserad]] en rulle filmade under hela strejkens förlopp. Mest fokus på strejkkommittén o turerna runt denna.<br /> <br /> * [[Westman, Lars: 30 år har gått kamrat]] uppföljaren till Kamrater, motståndaren är välorganiserad. Westman åker upp till Malmfälten 30 år efter strejken och surrar med några inblandade. Trots alla år som gått är det många som är arga över hur det gick.<br /> <br /> * [[Utgiven av Strejkkommittén i Malmfälten, Pappren på bordet,]]. Två stycken böcker som innehåller protokoll och dokument från strejken. Ihopsatta och utgiven av Strejkkommittén.<br /> <br /> [[Kategori:Arbetare i rörelse - Sverige]]<br /> [[Kategori:LKAB]]<br /> [[Kategori:Vilda strejker]]<br /> [[Kategori:Norrbotten]]<br /> [[Kategori:Kiruna]]<br /> [[Kategori:1960-tal]]<br /> [[Kategori:1970-tal]]</div>

Koltrast https://polkagris.nu.hemsida.eu/wikin/index.php?title=Emil_Isaksson&diff=22091 2018-10-18T09:48:43Z

<p>Koltrast: </p> <hr /> <div>'''Emil Isaksson''', &quot;Malmbergets Lenin&quot;, Född Emil Anton Isaksson Ylinenvaara i Gällivare, Lappland, död i Umeå, Västerbotten. Medlem från Malmberget i centrala strejkkommittén vid [[Vilda strejken vid LKAB|gruvstrejken 1969-1970]]. Var organiserad [[Vänsterpartiet|VPK:are]] när strejken utbröt och kom i strejkkommittén att propagera för en återgång till arbetet och att man skulle avbryta strejken. Gött mos.<br /> <br /> [[Kategori: LKAB]]<br /> [[Kategori: Gruvarbetare]]</div>

Koltrast https://polkagris.nu.hemsida.eu/wikin/index.php?title=Emil_Isaksson&diff=22090 2018-10-18T09:42:02Z

<p>Koltrast: </p> <hr /> <div>'''Emil Isaksson''', &quot;Malmbergets Lenin&quot;, Medlem från Malmberget i centrala strejkkommittén vid [[Vilda strejken vid LKAB|gruvstrejken 1969-1970]]. Född Emil Anton Isaksson Ylinenvaara i Gällivare, Lappland, död i Umeå, Västerbotten.<br /> <br /> [[Kategori: LKAB]]<br /> [[Kategori: Gruvarbetare]]</div>

Koltrast https://polkagris.nu.hemsida.eu/wikin/index.php?title=Emil_Isaksson&diff=22089 2018-10-18T09:41:38Z

<p>Koltrast: Skapade sidan med ''''Emil Isaksson''', &quot;Malmbergets Lenin&quot;, Medlem från Malmberget i centrala strejkkommittén vid gruvstrejken 1969-1970. Född Emil Anton Isaksson Ylinenvaara i Gällivare, L...'</p> <hr /> <div>'''Emil Isaksson''', &quot;Malmbergets Lenin&quot;, Medlem från Malmberget i centrala strejkkommittén vid gruvstrejken 1969-1970. Född Emil Anton Isaksson Ylinenvaara i Gällivare, Lappland, död i Umeå, Västerbotten.<br /> <br /> [[Kategori: LKAB]]<br /> [[Kategori: Gruvarbetare]]</div>

Koltrast https://polkagris.nu.hemsida.eu/wikin/index.php?title=Vilda_strejken_vid_LKAB&diff=22088 2018-10-18T09:39:52Z

<p>Koltrast: </p> <hr /> <div>[[Bild:Lkab_1969.jpg‎|frame|right]]<br /> <br /> Malmfältens gruvarbetare har vid ett flertal tillfällen strejkat och rest sig mot gruvkoncernen [[LKAB]]. Men när en pratar om den &quot;vilda strejken vid LKAB&quot; är det den ''stora gruvstrejken 1969–1970'' (i folkmun endast kallad ''Strejken'') som man hänvisar till. Strejken var inte bara en vild strejk; det var en vild strejk i ett av de största statliga företagen, mot en [[Socialdemokratiska Arbetarpartiet|socialdemokratisk]] regering och mot de toppstyrda facken. Gruvarbetarnas motståndare var sålunda inte enbart gruvbolaget. Utan också det egna fackförbundet.<br /> <br /> Strejkens startskott gick av den 9 december 1969 i Leveäniemigruvan i Svappavaara, när ett par gubbar satte sig och ner och vägrade arbeta. Detta blev början på den 57 dagar långa strejken (9 december 1969 – 4 februari 1970) som inom kort kom att omfatta hela Malmfälten och kom att rejält skaka etablissemanget i Sverige under några kalla vintermånader 1969 - 1970. <br /> <br /> === Bakgrund ===<br /> <br /> 1957 kom beslutet från regeringen att Grängesbergsbolaget löstes ut från sitt ägande i LKAB och företaget blev därmed förstatligat. Nu så såg gruvarbetarna i Malmfälten vad de trodde var ljuset i tunneln, gruvan hade äntligen blivit statlig och bättre tider var på väg. Man vinkade hejdå till ackordslöner och hej till rättvisa. Men så blev det inte riktigt. Det statliga LKAB hade fått regeringens uppdrag att drivas affärsmässigt, som ett vanligt privat bolag. Affärsmässigt och lönsamt skulle det också drivas. <br /> <br /> Gruvarbetarna var väl medvetna om vad [[kapitalism|kapitalismen]] innebar men de var inte medvetna om vad [[LO]] var (och är). Istället för bättre tider kom gruvarbetarna under de kommande åren istället att erfara vad som måste vara det största experimentet av &quot;[[taylorism]]&quot; i svensk historia. <br /> <br /> 1966 så beslöt pamparna på huvudkontoret nere i Stockholm att de skulle införa det amerikanska så kallade ''UMS-systemet'' (Universal Maintenance Standards, snabbt omdöpt av gruvarbetarna till ”Ultra Modernt Slaveri”, ”Utan Mat i Skafferiet” eller ”MUMS för arbetsköparen” eller helt enkelt &quot;LO-metoden&quot;. En av de pådrivande i processen att införa UMS var rationaliseringsavdelningens chef [[Hans Ahlman]]. UMS innebar att varje arbetsmoment uppmättes av tidsstudiemän. Allt från hur länge det tar att spika en spik, tanka en traktor, ladda dynamit, till att bara dricka en kopp kaffe i kuren klockades av gubbar i kostym och slips (Öppna och stänga en kran: 3,6 sekunder (1TTU), Gå 7-14 meter: 10,8 sekunder (3 TTU), Använda hammare 1-5 slag, 3,6 sekunder (1 TTU, Rengöra händer med torr trasa: 7,2 sekunder (2 TTU)). <br /> <br /> Detta resulterade i situationer där en arbetare kunde ha lyckats lasta en mängd gråberg (utöver det som var skrivet att en kunde lasta i protokollet) och om någon förman fick reda på detta var tidsstudiemännen där med sina stoppur. Slutsatsen blev att eftersom en arbetare hinner lasta utöver den givna summan man mätt upp på den här tiden så ska vi sänka tiden! Alltså höjdes målen för hur mycket arbetaren måste lyckas lasta fast på mycket kortare tid. <br /> <br /> Detta följdes upp med att man 1968 också kom att införa de &quot;'''31 ledarskapsteserna'''” inom hela LKAB. Teserna importerades från England och hade tagits fram av en amerikansk ”relationsforskare” och entreprenör vid namn [[George Kenning]], snabbt fick de öknamnet de &quot;kenningska tesern&quot; av arbetarna. LKAB hade redan förberett för en hårdare styrning uppifrån genom ökade löneskillnader mellan arbetare och deras chefer. Men teserna kom att bli det som på svart och vitt slog fast den nya hierarkin inom bolaget. Enligt de 31 teserna behövde chefen inte kunna jobbet längre, han skulle bara vara ledare och kontrollant. Alla ingenjörer och tjänstemän fick lära sig teserna och utbilda sig i hur slipstenen skulle dras. Svart på vitt fanns nu den auktoritära chefskultur som LKAB-ledningen odlade och som gruvarbetarna fick känna på varje dag.[[http://offensiv.socialisterna.org/sv/880/inrikes/5067/|//offensiv.socialisterna.org/sv/880/inrikes/5067/]]<br /> <br /> '''Några exempel på de 31 teserna:''' <br /> <br /> - Tes 9: En anställd har aldrig mer än en chef (d v s du kan inte klaga hos någon annan om du blir illa behandlad av din chef).<br /> <br /> -Tes 11: En chef måste intaga fö-rarplatsen, utöva sina befogenheter, tillämpa fast ledarskap och ha kontroll över sina anställda.<br /> <br /> - Tes 13: Varje förändring i en anställds arbetsuppgifter och placering måste accepteras som vidtagen i företagets intresse.<br /> <br /> - Tes 15: ”Ett effektivt ledarskap är att leda genom styrning och inte genom exempel.&quot; <br /> <br /> - Tes 16: Skicklighet som fackman innebär i och för sig inte skicklighet i ledarskap – en chef kan i princip leda vilken verksamhet som helst. <br /> <br /> - Tes 17: En chef måste visa fullständig lojalitet mot överordnad.<br /> <br /> -Tes 18: En chef identifierar sig med, understödjer alla beslut i företaget.<br /> <br /> - Tes 20: ”En chef måste vara beredd att byta ståndpunkt för att stödja högre chef.”<br /> <br /> - Tes 21: Att utföra arbetsuppgifter­na med villighet är en merit.<br /> <br /> - Tes 27: Den enskildes värde för företaget bestäms i hans bidrag till hela organisationens framgång.<br /> <br /> - Tes 29: En chef ska utöva sitt ledarskap så att icke-chef endast behöver följa givna order. <br /> <br /> ''”Det kenningska tesernas värld är märklig. Där finns inga människor, bara chefer och icke-chefer. Där finns bara order neråt och lojalitet uppåt. Relationerna är benhårt fastlagda som i ett feodalt samhälle”'' (Citat från: ''Pappren på bordet I – strejkkommitténs vitbok'').<br /> <br /> Teserna var aldrig tänkta att nå offentlighetens ljus, men någon som uppenbarligen inte gillade dem läckte teserna till bibliotekarien i Malmberget som förstorade upp dem och hängde upp dem på väggen bredvid Sara Lidmans och Odd Uhrboms utställning [[Lidman,_Sara:_Gruva|Gruva]]. Till saken hör att Svenska Gruvindustriarbetareförbundet ordförande Bernt Nilsson (som också satt i LK­AB:s styrelse) kände till teserna, men hade hållit tyst om det. När dessa offentliggjordes på folkbiblioteket i Malmberget i december 1968, blev reaktionen kraftig.<br /> <br /> Ledarstilen som man nu praktiserade inom LKAB fick väldigt negativa praktiska konsekvenser: Felaktiga varningar till arbetare blev kvar (eftersom en chef aldrig gör fel), Chefers misstag och beslut som till och med riskerade livet på arbetare, sopades under mattan av samma anledning. Men värst var kanske att LKAB:s ledarstil lade en död hand över alla arbetsmiljöproblem som fanns och som till och med förvärrades: det handlade om farliga dieselavgaser, olycksrisken, buller och över- tidsarbete.<br /> <br /> Annat djävulskap som ledningen sysslande med var bland annat att sätta spikar på alla soptunnor underjord så att en inte arbetare skulle kunna sätta sig ner på dem. Ett till exempel på den tydliga hierarkin var att LKAB:s tjänstemän hade motorvärmare till sina bilar, men inte arbetarna. Det säger rätt mycket om hur förhållandena var i gruvan. Förutom dessa förändringar kom LKAB att dra ner personalstyrkan med 1400 man (främst i Malmberget) och sänka lönerna.<br /> <br /> Orsakerna till strejken var alltså många och den kom inte som en blixt ifrån klar himmel för någon utom bolaget. Under hela 1968 hade fackets medlemsmöten kokat av ilska och krav på strejk hade rests, också när representanter för LKAB deltagit. Redan den 1 december hade truckverkstaden i Kiruna sittstrejkat i två dagar och den 4 december var det sittstrejk i rörverkstaden i Malmberget. Ändå hävdade LKAB:s disponent Torsten Göransson (när strejken bröt ut den 9 december) att det måste röra sig om ett missförstånd.<br /> <br /> I korta drag kan en säga att arbetarna hade hunnit bli redigt trötta på arbetsförhållandena och den allmänna attityden som riktades mot dem från bolaget i slutet av 1969.<br /> <br /> === Strejken ===<br /> <br /> [[Bild:Gruvstrejken_lkab_1969_demo.jpg|frame|right]|”Vi är människor. Tänk att man ska behöva säga det i Sverige, år 1969!”]]Tisdagen 9 december 1969 satte sig 35 gruvarbetare i Svappavaara. Borrare, laddare och truckförare hade stämplat in vid sex snåret på morgonen för att i manskapshuset mötas av meddelandet att nu skulle deras lön sänkas. Detta var droppen som fick bägaren att rinna över. Inom ett dygn gjorde gruvarbetarna i Kiruna detsamma. 3.100 man i strejk. Den 12 december anslöt sig även arbetsstyrkan i Malmberget. Nu var det dryga 4.800 man som lagt ner arbetet.<br /> <br /> Senare på kvällen (den 9 december) hölls det första stormötet i Svappavaara. I Malmberget (Gruvindustriarbetareförbundet avdelning 4) hade ännu inget avgörande inträffat. Torsdagen den 11 december hade alla arbetare i Kiruna gått med i strejken. Också i Malmberget lade avdelning efter avdelning ned arbetet och på kvällen stod hela gruvan stilla. Vid LKAB:s malmlastning i Luleå (Gruv avd 40) satte sig arbetarna i manskapshuset – bara fackföreningsstyrelsen fortsatte att arbeta. På förmiddagen sitter alla arbetare i Kiruna, men läget är fortfarande oklart. Förrådsgubben Harry Holmlund (i Kirunagruvan) försöker få tag på ombudsman Rehnkvist för att be honom att äntligen ta itu på allvar med omräkningsfaktorn. Rehnkvist är oanträffbar. På kontoret börjar fyra postflickor sympatistrejka. De hotas med omedelbart avsked och tvingas tillbaka till arbetet. (Senare, när strejkrörelsen tagit form, går alla kollektivanställda på kontoret i strejk.) <br /> <br /> På kvällen den 11 december hölls det första stormötet i Kiruna efter att [[Harry Holmlund]] hyrt Sporthallen i eget namn, vilket innebar att strejken tog en ny vändning. Den blev organiserad. <br /> <br /> Under det första stormötet i Kiruna utsågs en strejkkommitté på nio personer som skulle företräda arbetarna. Förslaget kom från [[Ture Rantatalo]] och [[Elof Luspa]] som båda kom att bli invalda att sitta i strejkkommittén. Den valda strejkkommittén domineras av äldre arbetare med mångåriga fackliga uppdrag bakom sig. Valda blev: Axel Grensjö, Harry Holmlund, Olle Hultin, Atle Lans, Hilding Lindström, Elof Luspa, Ture Rantatalo, Sixten Stråhlberg och Ronald Svensson. <br /> Bara en av kommittéledamöterna i Kiruna är politiskt aktiv, Atle Lans som är [[Folkpartiet|Folkpartistisk]] stadsfullmäktigeledamot. Rantatalo är passiv [[VPK|VPK-are]]. Holmlund och Luspa är partilösa socialister, som tidigare varit [[Socialdemokrater]] men som lämnat SAP sedan de sett ”myglet bakom kulisserna”. Pressekreteraren Lindström är organiserad Socialdemokrat liksom suppleanten Wigerstedt. De övriga är partilösa socialister.<br /> <br /> Från att ha varit en sittstrejk enade sig mötet om, på Elof Luspas förslag, att utvidga densamma till total strejk. Istället för att sittstrejka skulle arbetarna istället stanna hemma. <br /> <br /> Harry Holmlund yttrade på det första strejkmötet:<br /> <br /> ''”Vi är människor. Tänk att man ska behöva säga det i Sverige, år 1969!”.'' <br /> <br /> Under mötet formulerade arbetarna också de första kraven. Minst 13,50 kr timmen för överjordsarbete, minst 15 kr timmen för underjordsarbete, månadslön, omräkningsfaktorn bort, bättre personalpolitik, arbetsmiljöförbättringar och öppna förhandlingar var några av de krav arbetarna fastslog att de skulle få igenom innan de återgick till arbetet. <br /> <br /> Samma kväll höll arbetarna i Svappavaara ett eget möte och valde en egen strejkkommitté på tre personer.<br /> <br /> Fredagen den 12 december (dagen efter stormötet i Kiruna och Svappavaara) höll arbetarna i Malmberget också sitt första stormöte. De närmare 2 000 gruvarbetarna skärpte kraven ytterligare. [[Arne S. Lundberg]] (LKAB:s VD) ska avgå, LKAB ska lämna [[SAF]], införande av månadslön och ålderstillägg och borttagande av UMS-systemet var några av kraven. [[Johnny Nilsson]] (senare ordförande i Malmbergets strejkkommitté) frågade arbetarna som samlats i Malmbergets sporthall. &quot;- Finner mötet att vi fortsätter strejken?&quot; Svaret blev att de församlade gruvarbetarna utropar ett rungande JA på frågan. <br /> <br /> Samtidigt som det tvåtusenhövdade strejkmötet pågick på sporthallen i Malmberget höll Gruv Avdelning 4 (Malmberget) ett medlemsmöte. Det samlade drygt 30-talet personer. I Svappavaara anordnade också [[VPK]] ett möte där de avhandlade paragraf 32 (det vill säga arbetsköparens rätt att ”fritt leda och fördela arbetet”). 23 personer kom till det mötet. <br /> <br /> Stormötet i Malmberget ledde till att gruvarbetarna där också valde att utse sin egna strejkkommitté på nio personer. Tillsammans kom de tre strejkkommittéerna (Kiruna, Malmberget och Svappavaara) att bildad den ''Centrala Strejkkommittén'' eller ''21-mannadelegationen''. Redan på detta möte konstaterar man att strejken är olaglig och man är medveten om att inget strejkunderstöd kommer att betalas ut. Ändå röstar arbetarna fram en total strejk: från den 12 december stannar man hemma och strejkens startdatum sätts. <br /> <br /> På de första stormötena antogs några viktiga krav som hade diskuterats bland arbetarna under strejkens första dagar. Dessa krav kom att förfinas, förtydligas och utökas av den Centrala strejkkommittén. <br /> <br /> • Lönefrågan ska upptas innan arbetet återupptas.<br /> <br /> • Månadslön ska införas med motsvarande minst 15 kronor/timme under jord och 13:50<br /> kronor/timme ovan jord.<br /> • Omräkningsfaktorn ska bort.<br /> <br /> • UMS ska bort.<br /> <br /> • LKAB ska lämna SAF.<br /> <br /> • Förhandlingarna ska vara öppna (Det vill säga hela strejkkommittén ska delta i förhandlingarna).<br /> <br /> • Åldertillägg.<br /> <br /> • Rekreationsbidrag i nivå med tjänstemännens.<br /> <br /> • Reducerad övertid.<br /> <br /> • Busstransporter måste förbättras.<br /> <br /> • Undersöka riskerna med dieselavgaser.<br /> <br /> LKAB sätter redan från början hårt mot hårt – och får uppbackning av LO, Socialdemokratin och delar av media. Det som startat i Malmfälten är inte bara en vild strejk; det är en vild strejk i ett av de största statliga företagen, mot en socialdemokratisk regering och mot de toppstyrda facken. <br /> <br /> Arbetarna skulle sålunda få erfara att det inte bara var LKAB som de var tvungen att strida emot. Facket, inte bara de lokala byråkraterna utan också förbundsledningen, kom från första början att vända sig emot arbetarna. Förbundsledningen (med tillförordnande ordföranden [[Bernt Nilsson]]) i spetsen reste upp till Malmfälten för att försöka få arbetarna att återgå till gruvorna. <br /> <br /> Den 12 december intervjuades ordförande Bernt Nilsson (som också satt i LK­AB:s styrelse) i radions Norrbottenskvarten och därefter i lunchekot. Där gav han liv åt en konspirationsteori, som hängde med så länge strejken varade, att strejken skulle vara organiserad av ett fåtal kommunister och att det inte var gruvarbetarna som tagit initiativet till den.<br /> <br /> I intervjun sade han:<br /> ''&quot;Strejken verkar vara välorganiserad, varför jag drar slutsatsen att den är styrd av politiska grupper. Personligen så har jag fått intrycket att det hela är en politisk aktion&quot;.'' <br /> <br /> Strejken överraskade både regeringen, [[Olof Palme]] och [[Geijer]] och [[Nordgren]] i LO. Inför arbetarnas enighet och beslutsamhet krympte dessa ”arbetsledare” ihop till de ynkliga figurer som de var. Geijer vågade inte ställa upp i telefonväktardebatten med Elof Luspa och Olof Palme vågade inte åka upp till Malmfälten trots att arbetarna omgående bjöd upp honom.<br /> <br /> Onsdagen den 7 januari 1970 samlades LKAB:s styrelse i Stockholm. De beslutade att inga eftergifter till de strejkande fick ske. Gruvarbetarna skulle tvingas på knä. Några förhandlingar, i ordets rätta bemärkelse, kunde det inte bli tal om innan arbetarna återgått till arbetet. Dessa beslut fattades med den socialdemokratiska regeringens goda minne. <br /> <br /> Arbetarna vid LKAB:s förvaltning i Narvik, varifrån det mesta av malmen skeppades, erbjöd sympatistrejk men strejkledningen i Malmfälten avböjde. Det var ett beslut som senare skulle visa sig vara mycket olyckligt.<br /> <br /> === Slutet - Söndra och härska ===<br /> <br /> I den Centrala strejkkommittén fanns det, efter en tid, två linjer: en som ville gå fackets och LO:s väg och en som stenhårt leddes av de beslut som gruvarbetarna fattade vid sina stormöten. De två linjerna som fanns i strejkkommittén var inte baserad på partitillhörighet, vilket varit bilden som media velat skapa och som förts fram av Gruvs-ordförande Bernt Nilsson, utan det skulle snarare visa sig att de var de organiserade i strejkkommittén som vaktade arbetarnas intresse.<br /> <br /> Den första linjen &quot;''Enhet genom kamp''&quot; kom att representerades av Olle Hultin, [[Elof Luspa]], Östen Ölund, [[Harry Isaksson]] och Johnny Nilsson. Dessa kom att rösta tillsammans för att det var besluten som togs av gruvarbetarna på stormötena som skulle vara avgörande. Den andra fronten, som förespråkade &quot;''Enhet genom eftergifter''&quot;, bestod av Hilding Lindström, Atle Lans, [[Ture Rantatalo]], [[Harry Holmlund]] och Sven Vigestet. Dessa skulle komma att följa fackets linje och propagera för en återgång till arbetet.<br /> <br /> Till en början hade inga fackliga byråkrater varit välkomna i strejkkommittén. Men måndagen den 29 december kom förslaget att en ''förhandlingskommitté'' skulle bildas. Den så kallade 27-mannadelegationen var ett faktum. Förutom nio delegater från vardera Malmberget och Kiruna, och de tre från Svappavaara, kom den att bestå av fyra personer från styrelserna i Gruvavdelning 4:an i Malmberget och Gruvavdelning 12:an i Kiruna (en av dessa var IB-Agenten [[Bruno Poromaa]]), samt två ombudsmän. Det var början på slutet.<br /> <br /> När samtal inleddes,efter sju veckor av strejk, deklarerade LKAB att företaget inte gav några löften innan arbetarna återgått i arbete. De lösa utfästelser som LKAB ändå gjort presenterades på ett stormöte för gruvarbetarna. Man bestämde sig för att rösta om återgång till arbetet eller fortsatt strejk. Och med 68 rösters övervikt röstade arbetarna för att fortsätta strejken. <br /> <br /> Detta utlöste en kris inne i den redan splittrade strejkkommittén. Direkt efter att arbetarna gjort sin omröstning gjorde strejkkommittén sin egna omröstning, med andra resultat. Med rösterna 13 mot 12, för en återgång till arbete som skulle äga rum den 4 februari 1970. Den utslagsgivande i beslutet om att avbryta strejken var en kommunist, VPK:aren, [[Emil Isaksson]] Malmbergets Lenin. [[Harry Isaksson]] och [[Elof Luspa]] var i slutändan de enda två som från strejkkommittén som inte skrev på för den &quot;paketlösning&quot; som LKAB erbjöd.<br /> <br /> En politiskt splittrad 27-mannadelegation rekommenderade alltså arbetarna (som röstat för fortsatt strejk) att återgå till arbetet. Men gruvisarna tänkte fortsätta strejka. Den 3 februari 1970 ansåg strejkkommittéerna det troligt att förbundet tänkte inleda förhandlingar över huvudet på gruvarbetarna. Strejkkommittéerna framförde då till gubbarna, att en samlad återgång var enda möjligheten att &quot;undvika splittring&quot;. Detta blev också beslutat vid strejkmötena. Strejkkommittéerna lovade att kampen skulle fortsätta i andra former och att kommittéerna själva tänkte fortsätta existera ett år framöver. LO och LKAB hade lyckats krossa strejken inifrån.<br /> <br /> === Efter strejken ===<br /> <br /> Att gå tillbaka till arbetet sågs som ett nederlag för en stor del av gruvarbetarna. Men den 4 februari var återgången i princip total. Redan första arbetsdagen bröt dock en ny strejk ut när arbetare i Malmberget vägrade stämpla sina UMS-kort. LKAB tvingades att backa direkt. Även senare (när LKAB hotade med att bryta förhandlingarna med 27-mannadelegationen) utbröt det nya sittstrejker som tvingade tillbaka LKAB till förhandlingsbordet.<br /> <br /> Resultatet av förhandlingarna var blandat, viktiga krav vad gäller månadslön (lönerna höjdes med 14 procent) och gruvpensioner vanns. Bussförbindelserna till gruvorna förbättrades också och LKAB lämnade SAF.Medan andra krav ignorerades helt. Men gruvstrejken kom däremot att ändra stämningen i LKAB:s gruvor och bolagets syn på arbetarna. Efter strejken kom LKAB att införa ett nytt &quot;samverkanssystem&quot; i gruvorna. När arbetarna kom tillbaka från strejken hälsade tjänstemännen dem välkomna eftersom de nu visste att det var så de skulle hålla arbetarna i schakt. Samverkanssystemet fungerade bland annat så att det var uppbyggt på &quot;arbetsplatsträffar&quot; där arbetare, förmän och ingenjörer i ”positiv anda” skulle diskutera ”gemensamma mål”. Företagets planer skulle göras till arbetarnas ”mål”. I gammal hederlig [[Korporativism|korporativistisk]] tradition. <br /> <br /> [[Harry Isaksson]] sammanfattade den nya attityden från bolaget såhär:<br /> <br /> &quot;Efter strejken bytte de ut den auktoritära korpralstypen och ersatte den med den mer moderne axelklappartypen. De sprang omkring i skitiga overaller och försökte vara folkliga. ”Hörru du, vad tycker du? Har du en snus?” Folk var väldigt mottagliga för den där<br /> mentaliteten för dem hade inget försvar. &quot; <br /> <br /> Men redan under den 57 dagar långa gruvstrejken spred sig kampviljan till andra delar av Sverige och ett antal vilda strejker bröt ut. Gruvstrejken brukar räknas som den tändande gnistan på en drygt 20-årig (nåja) lång period av vilda strejker och självständig arbetarkamp på den svenska arbetsmarknad (med Skogsarbetarstrejken 1975 som kulmen). Detta kom att på sikt att bana väg för [[Lagen om anställningsskydd (LAS)]], [[Medbestämmandelagen (MBL]]) samt reformer inom arbetsmiljö och fackföreningsväsende. <br /> <br /> === Stödet till gruvarbetarna ===<br /> <br /> Strejken fick inte något stöd av Gruvarbetarförbundet och därmed ingen strejkersättning. Strejkkommittén som snabbt hade bildats gick ut med upprop som genljöd i hela Sverige, men också utomlands. Insamlingskampanjen fick ett mycket gott resultat och under strejken samlades totalt 5,2 miljoner kronor in, var­av 3,8 miljoner kronor betalades ut som strejkunderstöd. <br /> <br /> Stöduttalanden var något som redan från första dagen spelade en viktig roll i att ingjuta mod i gruvarbetarna. På det första stormötet startade insamlingen till strejkkassan. Med ett bejublat inlägg lovade [[Sara Lidman]], som rest upp för att göra ett reportage åt TV 2, att skänka allt sitt gage från TV och överskottet (10 000 kronor) från pocketupplagan av sin repotagebok [[Lidman, Sara: Gruva|Gruva]] till strejkkassan. De strejkande arbetarna fick också tidigt ett stort stöd på hemmaplan, till exempel så rapporterades det på det första mötet om hur elever, lärare och personal vid kommunkontoret i Junosuando hade samlat in 800 kronor till de strejkande. Under strejkens gång satte strejkkommittén upp tusentals stöduttalanden i entrén till Folkets hus i Kiruna. Många var från fackföreningar och politiska organisationer men även från enskilda. Från strejkkommitténs protokoll kan man läsa om hur enskilda blev ”faddrar” åt gruvarbetarfamiljer genom att försörja dem under strejken.<br /> <br /> Demonstrationer till stöd för strejken hölls på flera orter i Sverige. En av arrangörerna för en tidig demonstration i Stockholm var Centerpartiets ungdomsförbund(!). En tusenmannakommitté bildades i solidaritetens namn. Här fanns sådana undertecknare som [[Vilhelm Moberg]], [[P C Jersild]], [[Fred Åkerström]], [[Per Wahlöö]]. [[Olof Lagercrantz]] skrev i [[Dagens Nyheter]] att strejken bryter ett tystnadslöfte. [[De fria teatergrupperna Narren]] satta upp kabaréer i Malmfälten. [[Fria proteatern]] pjäs NJA, om Norrbottens järnverk, hade haft premiär i september 1969. Ensemblen åkte upp och spelade för de strejkande gruvarbetarna, och fick en varning från fadershuset Dramaten. . <br /> <br /> En del konstnärer skänkte verk. Tanken var att gruvarbetarna kunde sälja konstverken för att få in likvida medel. Bland annat skänkte Peter Dahl och Bengt Lindström verk till de strejkande. De fick in 10520 kronor vid en auktion, en försvarlig summa på den tiden. Men många verk kom aldrig att säljas och är fortfarande i ägo av gruvarbetarna, bland annat Albin Amelins litografi kallad Gruvolycka. Gällivare museum förvaltar nu dessa verk.<br /> <br /> På det kulturella området talade man nu i termer av kamp, en kulturkamp som rörde sig över fält som teater, bild, film och musik. Moderna Museet organiserade en stor utställning med revy, underhållning och försäljning av konst. De bjöd in 1000 personer som skulle betala dyra entrébiljetter. Överskottet skänktes till de strejkande.<br /> <br /> === Idag ===<br /> <br /> Idag finns det inget minnesmärke över strejken i hela bolaget. Inte ens i LKAB:s gruvmuseum i Kirunagruvan finns det någonting som hänvisar till ''strejken'' överhuvud taget. Det finns heller inget minnesmärke i stadshuset eller sporthallen där stormötena hölls. Det verkar vara något som bolaget, föga förvånande, helst vill glömma. <br /> <br /> Istället är det mest tydliga spåret i gruvan (som lever kvar från dessa dagar som skakade Sverige) den korporativistisk tradition av &quot;samförstånd&quot; som infördes. Sedan gruvarbetarna återvände till gruvorna i början på februari 1970 har bolaget år för år arbetat för att hårdare präntat in &quot;samförståndet&quot; in i gruvarbetarna och göra det till en del av deras DNA. Malmen ska fram.<br /> <br /> == Material ==<br /> <br /> * [[Sara Lidman|Lidman, Sara]]: ''[[Lidman, Sara: Gruva|Gruva]]''. Intervjureportage med de LKAB gruvarbetare som en kort senare skulle gå ut i en av sveriges mest uppmärksammade strejker.<br /> <br /> * Folkmakt nr 8 : http://flag.blackened.net/folkmakt/texter/artiklar/08-gruvstrejk.htm<br /> <br /> * [[Ragnar Järhult|Järhult, Ragnar]]: [[Järhult, Ragnar: Nu eller aldrig|Nu eller aldrig]]<br /> <br /> * [[Anders Thunberg|Thunberg, Anders]]: ''[[Thunberg, Anders: Strejken|Strejken]]'' Extremt detaljerad och utförlig sammanställning av den vilda strejken vid LKAB.<br /> <br /> * [[Westman, Lars &amp; Ewert, Lena: Kamrater, motståndaren är välorganiserad|Kamrater, motståndaren är välorganiserad]] en rulle filmade under hela strejkens förlopp. Mest fokus på strejkkommittén o turerna runt denna.<br /> <br /> * [[Westman, Lars: 30 år har gått kamrat]] uppföljaren till Kamrater, motståndaren är välorganiserad. Westman åker upp till Malmfälten 30 år efter strejken och surrar med några inblandade. Trots alla år som gått är det många som är arga över hur det gick.<br /> <br /> * [[Utgiven av Strejkkommittén i Malmfälten, Pappren på bordet,]]. Två stycken böcker som innehåller protokoll och dokument från strejken. Ihopsatta och utgiven av Strejkkommittén.<br /> <br /> [[Kategori:Arbetare i rörelse - Sverige]]<br /> [[Kategori:LKAB]]<br /> [[Kategori:Vilda strejker]]<br /> [[Kategori:Norrbotten]]<br /> [[Kategori:Kiruna]]<br /> [[Kategori:1960-tal]]<br /> [[Kategori:1970-tal]]</div>

Koltrast https://polkagris.nu.hemsida.eu/wikin/index.php?title=Vilda_strejken_vid_LKAB&diff=22087 2018-10-18T09:39:10Z

<p>Koltrast: /* Slutet - Söndra och härska */</p> <hr /> <div>[[Bild:Lkab_1969.jpg‎|frame|right]]<br /> <br /> Malmfältens gruvarbetare har vid ett flertal tillfällen strejkat och rest sig mot gruvkoncernen [[LKAB]]. Men när en pratar om den &quot;vilda strejken vid LKAB&quot; är det den ''stora gruvstrejken 1969–1970'' (i folkmun endast kallad ''Strejken'') som man hänvisar till. Strejken var inte bara en vild strejk; det var en vild strejk i ett av de största statliga företagen, mot en [[Socialdemokratiska Arbetarpartiet|socialdemokratisk]] regering och mot de toppstyrda facken. Gruvarbetarnas motståndare var sålunda inte enbart gruvbolaget. Utan också det egna fackförbundet.<br /> <br /> Strejkens startskott gick av den 9 december 1969 i Leveäniemigruvan i Svappavaara, när ett par gubbar satte sig och ner och vägrade arbeta. Detta blev början på den 57 dagar långa strejken (9 december 1969 – 4 februari 1970) som inom kort kom att omfatta hela Malmfälten och kom att rejält skaka etablissemanget i Sverige under några kalla vintermånader 1969 - 1970. <br /> <br /> === Bakgrund ===<br /> <br /> 1957 kom beslutet från regeringen att Grängesbergsbolaget löstes ut från sitt ägande i LKAB och företaget blev därmed förstatligat. Nu så såg gruvarbetarna i Malmfälten vad de trodde var ljuset i tunneln, gruvan hade äntligen blivit statlig och bättre tider var på väg. Man vinkade hejdå till ackordslöner och hej till rättvisa. Men så blev det inte riktigt. Det statliga LKAB hade fått regeringens uppdrag att drivas affärsmässigt, som ett vanligt privat bolag. Affärsmässigt och lönsamt skulle det också drivas. <br /> <br /> Gruvarbetarna var väl medvetna om vad [[kapitalism|kapitalismen]] innebar men de var inte medvetna om vad [[LO]] var (och är). Istället för bättre tider kom gruvarbetarna under de kommande åren istället att erfara vad som måste vara det största experimentet av &quot;[[taylorism]]&quot; i svensk historia. <br /> <br /> 1966 så beslöt pamparna på huvudkontoret nere i Stockholm att de skulle införa det amerikanska så kallade ''UMS-systemet'' (Universal Maintenance Standards, snabbt omdöpt av gruvarbetarna till ”Ultra Modernt Slaveri”, ”Utan Mat i Skafferiet” eller ”MUMS för arbetsköparen” eller helt enkelt &quot;LO-metoden&quot;. En av de pådrivande i processen att införa UMS var rationaliseringsavdelningens chef [[Hans Ahlman]]. UMS innebar att varje arbetsmoment uppmättes av tidsstudiemän. Allt från hur länge det tar att spika en spik, tanka en traktor, ladda dynamit, till att bara dricka en kopp kaffe i kuren klockades av gubbar i kostym och slips (Öppna och stänga en kran: 3,6 sekunder (1TTU), Gå 7-14 meter: 10,8 sekunder (3 TTU), Använda hammare 1-5 slag, 3,6 sekunder (1 TTU, Rengöra händer med torr trasa: 7,2 sekunder (2 TTU)). <br /> <br /> Detta resulterade i situationer där en arbetare kunde ha lyckats lasta en mängd gråberg (utöver det som var skrivet att en kunde lasta i protokollet) och om någon förman fick reda på detta var tidsstudiemännen där med sina stoppur. Slutsatsen blev att eftersom en arbetare hinner lasta utöver den givna summan man mätt upp på den här tiden så ska vi sänka tiden! Alltså höjdes målen för hur mycket arbetaren måste lyckas lasta fast på mycket kortare tid. <br /> <br /> Detta följdes upp med att man 1968 också kom att införa de &quot;'''31 ledarskapsteserna'''” inom hela LKAB. Teserna importerades från England och hade tagits fram av en amerikansk ”relationsforskare” och entreprenör vid namn [[George Kenning]], snabbt fick de öknamnet de &quot;kenningska tesern&quot; av arbetarna. LKAB hade redan förberett för en hårdare styrning uppifrån genom ökade löneskillnader mellan arbetare och deras chefer. Men teserna kom att bli det som på svart och vitt slog fast den nya hierarkin inom bolaget. Enligt de 31 teserna behövde chefen inte kunna jobbet längre, han skulle bara vara ledare och kontrollant. Alla ingenjörer och tjänstemän fick lära sig teserna och utbilda sig i hur slipstenen skulle dras. Svart på vitt fanns nu den auktoritära chefskultur som LKAB-ledningen odlade och som gruvarbetarna fick känna på varje dag.[[http://offensiv.socialisterna.org/sv/880/inrikes/5067/|//offensiv.socialisterna.org/sv/880/inrikes/5067/]]<br /> <br /> '''Några exempel på de 31 teserna:''' <br /> <br /> - Tes 9: En anställd har aldrig mer än en chef (d v s du kan inte klaga hos någon annan om du blir illa behandlad av din chef).<br /> <br /> -Tes 11: En chef måste intaga fö-rarplatsen, utöva sina befogenheter, tillämpa fast ledarskap och ha kontroll över sina anställda.<br /> <br /> - Tes 13: Varje förändring i en anställds arbetsuppgifter och placering måste accepteras som vidtagen i företagets intresse.<br /> <br /> - Tes 15: ”Ett effektivt ledarskap är att leda genom styrning och inte genom exempel.&quot; <br /> <br /> - Tes 16: Skicklighet som fackman innebär i och för sig inte skicklighet i ledarskap – en chef kan i princip leda vilken verksamhet som helst. <br /> <br /> - Tes 17: En chef måste visa fullständig lojalitet mot överordnad.<br /> <br /> -Tes 18: En chef identifierar sig med, understödjer alla beslut i företaget.<br /> <br /> - Tes 20: ”En chef måste vara beredd att byta ståndpunkt för att stödja högre chef.”<br /> <br /> - Tes 21: Att utföra arbetsuppgifter­na med villighet är en merit.<br /> <br /> - Tes 27: Den enskildes värde för företaget bestäms i hans bidrag till hela organisationens framgång.<br /> <br /> - Tes 29: En chef ska utöva sitt ledarskap så att icke-chef endast behöver följa givna order. <br /> <br /> ''”Det kenningska tesernas värld är märklig. Där finns inga människor, bara chefer och icke-chefer. Där finns bara order neråt och lojalitet uppåt. Relationerna är benhårt fastlagda som i ett feodalt samhälle”'' (Citat från: ''Pappren på bordet I – strejkkommitténs vitbok'').<br /> <br /> Teserna var aldrig tänkta att nå offentlighetens ljus, men någon som uppenbarligen inte gillade dem läckte teserna till bibliotekarien i Malmberget som förstorade upp dem och hängde upp dem på väggen bredvid Sara Lidmans och Odd Uhrboms utställning [[Lidman,_Sara:_Gruva|Gruva]]. Till saken hör att Svenska Gruvindustriarbetareförbundet ordförande Bernt Nilsson (som också satt i LK­AB:s styrelse) kände till teserna, men hade hållit tyst om det. När dessa offentliggjordes på folkbiblioteket i Malmberget i december 1968, blev reaktionen kraftig.<br /> <br /> Ledarstilen som man nu praktiserade inom LKAB fick väldigt negativa praktiska konsekvenser: Felaktiga varningar till arbetare blev kvar (eftersom en chef aldrig gör fel), Chefers misstag och beslut som till och med riskerade livet på arbetare, sopades under mattan av samma anledning. Men värst var kanske att LKAB:s ledarstil lade en död hand över alla arbetsmiljöproblem som fanns och som till och med förvärrades: det handlade om farliga dieselavgaser, olycksrisken, buller och över- tidsarbete.<br /> <br /> Annat djävulskap som ledningen sysslande med var bland annat att sätta spikar på alla soptunnor underjord så att en inte arbetare skulle kunna sätta sig ner på dem. Ett till exempel på den tydliga hierarkin var att LKAB:s tjänstemän hade motorvärmare till sina bilar, men inte arbetarna. Det säger rätt mycket om hur förhållandena var i gruvan. Förutom dessa förändringar kom LKAB att dra ner personalstyrkan med 1400 man (främst i Malmberget) och sänka lönerna.<br /> <br /> Orsakerna till strejken var alltså många och den kom inte som en blixt ifrån klar himmel för någon utom bolaget. Under hela 1968 hade fackets medlemsmöten kokat av ilska och krav på strejk hade rests, också när representanter för LKAB deltagit. Redan den 1 december hade truckverkstaden i Kiruna sittstrejkat i två dagar och den 4 december var det sittstrejk i rörverkstaden i Malmberget. Ändå hävdade LKAB:s disponent Torsten Göransson (när strejken bröt ut den 9 december) att det måste röra sig om ett missförstånd.<br /> <br /> I korta drag kan en säga att arbetarna hade hunnit bli redigt trötta på arbetsförhållandena och den allmänna attityden som riktades mot dem från bolaget i slutet av 1969.<br /> <br /> === Strejken ===<br /> <br /> [[Bild:Gruvstrejken_lkab_1969_demo.jpg|frame|right]|”Vi är människor. Tänk att man ska behöva säga det i Sverige, år 1969!”]]Tisdagen 9 december 1969 satte sig 35 gruvarbetare i Svappavaara. Borrare, laddare och truckförare hade stämplat in vid sex snåret på morgonen för att i manskapshuset mötas av meddelandet att nu skulle deras lön sänkas. Detta var droppen som fick bägaren att rinna över. Inom ett dygn gjorde gruvarbetarna i Kiruna detsamma. 3.100 man i strejk. Den 12 december anslöt sig även arbetsstyrkan i Malmberget. Nu var det dryga 4.800 man som lagt ner arbetet.<br /> <br /> Senare på kvällen (den 9 december) hölls det första stormötet i Svappavaara. I Malmberget (Gruvindustriarbetareförbundet avdelning 4) hade ännu inget avgörande inträffat. Torsdagen den 11 december hade alla arbetare i Kiruna gått med i strejken. Också i Malmberget lade avdelning efter avdelning ned arbetet och på kvällen stod hela gruvan stilla. Vid LKAB:s malmlastning i Luleå (Gruv avd 40) satte sig arbetarna i manskapshuset – bara fackföreningsstyrelsen fortsatte att arbeta. På förmiddagen sitter alla arbetare i Kiruna, men läget är fortfarande oklart. Förrådsgubben Harry Holmlund (i Kirunagruvan) försöker få tag på ombudsman Rehnkvist för att be honom att äntligen ta itu på allvar med omräkningsfaktorn. Rehnkvist är oanträffbar. På kontoret börjar fyra postflickor sympatistrejka. De hotas med omedelbart avsked och tvingas tillbaka till arbetet. (Senare, när strejkrörelsen tagit form, går alla kollektivanställda på kontoret i strejk.) <br /> <br /> På kvällen den 11 december hölls det första stormötet i Kiruna efter att [[Harry Holmlund]] hyrt Sporthallen i eget namn, vilket innebar att strejken tog en ny vändning. Den blev organiserad. <br /> <br /> Under det första stormötet i Kiruna utsågs en strejkkommitté på nio personer som skulle företräda arbetarna. Förslaget kom från [[Ture Rantatalo]] och [[Elof Luspa]] som båda kom att bli invalda att sitta i strejkkommittén. Den valda strejkkommittén domineras av äldre arbetare med mångåriga fackliga uppdrag bakom sig. Valda blev: Axel Grensjö, Harry Holmlund, Olle Hultin, Atle Lans, Hilding Lindström, Elof Luspa, Ture Rantatalo, Sixten Stråhlberg och Ronald Svensson. <br /> Bara en av kommittéledamöterna i Kiruna är politiskt aktiv, Atle Lans som är [[Folkpartiet|Folkpartistisk]] stadsfullmäktigeledamot. Rantatalo är passiv [[VPK|VPK-are]]. Holmlund och Luspa är partilösa socialister, som tidigare varit [[Socialdemokrater]] men som lämnat SAP sedan de sett ”myglet bakom kulisserna”. Pressekreteraren Lindström är organiserad Socialdemokrat liksom suppleanten Wigerstedt. De övriga är partilösa socialister.<br /> <br /> Från att ha varit en sittstrejk enade sig mötet om, på Elof Luspas förslag, att utvidga densamma till total strejk. Istället för att sittstrejka skulle arbetarna istället stanna hemma. <br /> <br /> Harry Holmlund yttrade på det första strejkmötet:<br /> <br /> ''”Vi är människor. Tänk att man ska behöva säga det i Sverige, år 1969!”.'' <br /> <br /> Under mötet formulerade arbetarna också de första kraven. Minst 13,50 kr timmen för överjordsarbete, minst 15 kr timmen för underjordsarbete, månadslön, omräkningsfaktorn bort, bättre personalpolitik, arbetsmiljöförbättringar och öppna förhandlingar var några av de krav arbetarna fastslog att de skulle få igenom innan de återgick till arbetet. <br /> <br /> Samma kväll höll arbetarna i Svappavaara ett eget möte och valde en egen strejkkommitté på tre personer.<br /> <br /> Fredagen den 12 december (dagen efter stormötet i Kiruna och Svappavaara) höll arbetarna i Malmberget också sitt första stormöte. De närmare 2 000 gruvarbetarna skärpte kraven ytterligare. [[Arne S. Lundberg]] (LKAB:s VD) ska avgå, LKAB ska lämna [[SAF]], införande av månadslön och ålderstillägg och borttagande av UMS-systemet var några av kraven. [[Johnny Nilsson]] (senare ordförande i Malmbergets strejkkommitté) frågade arbetarna som samlats i Malmbergets sporthall. &quot;- Finner mötet att vi fortsätter strejken?&quot; Svaret blev att de församlade gruvarbetarna utropar ett rungande JA på frågan. <br /> <br /> Samtidigt som det tvåtusenhövdade strejkmötet pågick på sporthallen i Malmberget höll Gruv Avdelning 4 (Malmberget) ett medlemsmöte. Det samlade drygt 30-talet personer. I Svappavaara anordnade också [[VPK]] ett möte där de avhandlade paragraf 32 (det vill säga arbetsköparens rätt att ”fritt leda och fördela arbetet”). 23 personer kom till det mötet. <br /> <br /> Stormötet i Malmberget ledde till att gruvarbetarna där också valde att utse sin egna strejkkommitté på nio personer. Tillsammans kom de tre strejkkommittéerna (Kiruna, Malmberget och Svappavaara) att bildad den ''Centrala Strejkkommittén'' eller ''21-mannadelegationen''. Redan på detta möte konstaterar man att strejken är olaglig och man är medveten om att inget strejkunderstöd kommer att betalas ut. Ändå röstar arbetarna fram en total strejk: från den 12 december stannar man hemma och strejkens startdatum sätts. <br /> <br /> På de första stormötena antogs några viktiga krav som hade diskuterats bland arbetarna under strejkens första dagar. Dessa krav kom att förfinas, förtydligas och utökas av den Centrala strejkkommittén. <br /> <br /> • Lönefrågan ska upptas innan arbetet återupptas.<br /> <br /> • Månadslön ska införas med motsvarande minst 15 kronor/timme under jord och 13:50<br /> kronor/timme ovan jord.<br /> • Omräkningsfaktorn ska bort.<br /> <br /> • UMS ska bort.<br /> <br /> • LKAB ska lämna SAF.<br /> <br /> • Förhandlingarna ska vara öppna (Det vill säga hela strejkkommittén ska delta i förhandlingarna).<br /> <br /> • Åldertillägg.<br /> <br /> • Rekreationsbidrag i nivå med tjänstemännens.<br /> <br /> • Reducerad övertid.<br /> <br /> • Busstransporter måste förbättras.<br /> <br /> • Undersöka riskerna med dieselavgaser.<br /> <br /> LKAB sätter redan från början hårt mot hårt – och får uppbackning av LO, Socialdemokratin och delar av media. Det som startat i Malmfälten är inte bara en vild strejk; det är en vild strejk i ett av de största statliga företagen, mot en socialdemokratisk regering och mot de toppstyrda facken. <br /> <br /> Arbetarna skulle sålunda få erfara att det inte bara var LKAB som de var tvungen att strida emot. Facket, inte bara de lokala byråkraterna utan också förbundsledningen, kom från första början att vända sig emot arbetarna. Förbundsledningen (med tillförordnande ordföranden [[Bernt Nilsson]]) i spetsen reste upp till Malmfälten för att försöka få arbetarna att återgå till gruvorna. <br /> <br /> Den 12 december intervjuades ordförande Bernt Nilsson (som också satt i LK­AB:s styrelse) i radions Norrbottenskvarten och därefter i lunchekot. Där gav han liv åt en konspirationsteori, som hängde med så länge strejken varade, att strejken skulle vara organiserad av ett fåtal kommunister och att det inte var gruvarbetarna som tagit initiativet till den.<br /> <br /> I intervjun sade han:<br /> ''&quot;Strejken verkar vara välorganiserad, varför jag drar slutsatsen att den är styrd av politiska grupper. Personligen så har jag fått intrycket att det hela är en politisk aktion&quot;.'' <br /> <br /> Strejken överraskade både regeringen, [[Olof Palme]] och [[Geijer]] och [[Nordgren]] i LO. Inför arbetarnas enighet och beslutsamhet krympte dessa ”arbetsledare” ihop till de ynkliga figurer som de var. Geijer vågade inte ställa upp i telefonväktardebatten med Elof Luspa och Olof Palme vågade inte åka upp till Malmfälten trots att arbetarna omgående bjöd upp honom.<br /> <br /> Onsdagen den 7 januari 1970 samlades LKAB:s styrelse i Stockholm. De beslutade att inga eftergifter till de strejkande fick ske. Gruvarbetarna skulle tvingas på knä. Några förhandlingar, i ordets rätta bemärkelse, kunde det inte bli tal om innan arbetarna återgått till arbetet. Dessa beslut fattades med den socialdemokratiska regeringens goda minne. <br /> <br /> Arbetarna vid LKAB:s förvaltning i Narvik, varifrån det mesta av malmen skeppades, erbjöd sympatistrejk men strejkledningen i Malmfälten avböjde. Det var ett beslut som senare skulle visa sig vara mycket olyckligt.<br /> <br /> === Slutet - Söndra och härska ===<br /> <br /> I den Centrala strejkkommittén fanns det, efter en tid, två linjer: en som ville gå fackets och LO:s väg och en som stenhårt leddes av de beslut som gruvarbetarna fattade vid sina stormöten. De två linjerna som fanns i strejkkommittén var inte baserad på partitillhörighet, vilket varit bilden som media velat skapa och som förts fram av Gruvs-ordförande Bernt Nilsson, utan det skulle snarare visa sig att de var de organiserade i strejkkommittén som vaktade arbetarnas intresse.<br /> <br /> Den första linjen &quot;''Enhet genom kamp''&quot; kom att representerades av Olle Hultin, [[Elof Luspa]], Östen Ölund, [[Harry Isaksson]] och Johnny Nilsson. Dessa kom att rösta tillsammans för att det var besluten som togs av gruvarbetarna på stormötena som skulle vara avgörande. Den andra fronten, som förespråkade &quot;''Enhet genom eftergifter''&quot;, bestod av Hilding Lindström, Atle Lans, [[Ture Rantatalo]], [[Harry Holmlund]] och Sven Vigestet. Dessa skulle komma att följa fackets linje och propagera för en återgång till arbetet.<br /> <br /> Till en början hade inga fackliga byråkrater varit välkomna i strejkkommittén. Men måndagen den 29 december kom förslaget att en ''förhandlingskommitté'' skulle bildas. Den så kallade 27-mannadelegationen var ett faktum. Förutom nio delegater från vardera Malmberget och Kiruna, och de tre från Svappavaara, kom den att bestå av fyra personer från styrelserna i Gruvavdelning 4:an i Malmberget och Gruvavdelning 12:an i Kiruna (en av dessa var IB-Agenten [[Bruno Poromaa]]), samt två ombudsmän. Det var början på slutet.<br /> <br /> När samtal inleddes,efter sju veckor av strejk, deklarerade LKAB att företaget inte gav några löften innan arbetarna återgått i arbete. De lösa utfästelser som LKAB ändå gjort presenterades på ett stormöte för gruvarbetarna. Man bestämde sig för att rösta om återgång till arbetet eller fortsatt strejk. Och med 68 rösters övervikt röstade arbetarna för att fortsätta strejken. <br /> <br /> Detta utlöste en kris inne i den redan splittrade strejkkommittén. Direkt efter att arbetarna gjort sin omröstning gjorde strejkkommittén sin egna omröstning, med andra resultat. Med rösterna 13 mot 12, för en återgång till arbete som skulle äga rum den 4 februari 1970. Den utslagsgivande i beslutet om att avbryta strejken var en kommunist, VPK:aren, [[Emil Isaksson]] Malmbergets Lenin. [[Harry Isaksson]] och [[Elof Luspa]] var i slutändan de enda två som från strejkkommittén som inte skrev på för den &quot;paketlösning&quot; som LKAB erbjöd.<br /> <br /> En politiskt splittrad 27-mannadelegation rekommenderade alltså arbetarna (som röstat för fortsatt strejk) att återgå till arbetet. Men gruvisarna tänkte fortsätta strejka. Den 3 februari 1970 ansåg strejkkommittéerna det troligt att förbundet tänkte inleda förhandlingar över huvudet på gruvarbetarna. Strejkkommittéerna framförde då till gubbarna, att en samlad återgång var enda möjligheten att &quot;undvika splittring&quot;. Detta blev också beslutat vid strejkmötena. Strejkkommittéerna lovade att kampen skulle fortsätta i andra former och att kommittéerna själva tänkte fortsätta existera ett år framöver. LO och LKAB hade lyckats krossa strejken inifrån.<br /> <br /> === Stödet till gruvarbetarna ===<br /> <br /> Strejken fick inte något stöd av Gruvarbetarförbundet och därmed ingen strejkersättning. Strejkkommittén som snabbt hade bildats gick ut med upprop som genljöd i hela Sverige, men också utomlands. Insamlingskampanjen fick ett mycket gott resultat och under strejken samlades totalt 5,2 miljoner kronor in, var­av 3,8 miljoner kronor betalades ut som strejkunderstöd. <br /> <br /> Stöduttalanden var något som redan från första dagen spelade en viktig roll i att ingjuta mod i gruvarbetarna. På det första stormötet startade insamlingen till strejkkassan. Med ett bejublat inlägg lovade [[Sara Lidman]], som rest upp för att göra ett reportage åt TV 2, att skänka allt sitt gage från TV och överskottet (10 000 kronor) från pocketupplagan av sin repotagebok [[Lidman, Sara: Gruva|Gruva]] till strejkkassan. De strejkande arbetarna fick också tidigt ett stort stöd på hemmaplan, till exempel så rapporterades det på det första mötet om hur elever, lärare och personal vid kommunkontoret i Junosuando hade samlat in 800 kronor till de strejkande. Under strejkens gång satte strejkkommittén upp tusentals stöduttalanden i entrén till Folkets hus i Kiruna. Många var från fackföreningar och politiska organisationer men även från enskilda. Från strejkkommitténs protokoll kan man läsa om hur enskilda blev ”faddrar” åt gruvarbetarfamiljer genom att försörja dem under strejken.<br /> <br /> Demonstrationer till stöd för strejken hölls på flera orter i Sverige. En av arrangörerna för en tidig demonstration i Stockholm var Centerpartiets ungdomsförbund(!). En tusenmannakommitté bildades i solidaritetens namn. Här fanns sådana undertecknare som [[Vilhelm Moberg]], [[P C Jersild]], [[Fred Åkerström]], [[Per Wahlöö]]. [[Olof Lagercrantz]] skrev i [[Dagens Nyheter]] att strejken bryter ett tystnadslöfte. [[De fria teatergrupperna Narren]] satta upp kabaréer i Malmfälten. [[Fria proteatern]] pjäs NJA, om Norrbottens järnverk, hade haft premiär i september 1969. Ensemblen åkte upp och spelade för de strejkande gruvarbetarna, och fick en varning från fadershuset Dramaten. . <br /> <br /> En del konstnärer skänkte verk. Tanken var att gruvarbetarna kunde sälja konstverken för att få in likvida medel. Bland annat skänkte Peter Dahl och Bengt Lindström verk till de strejkande. De fick in 10520 kronor vid en auktion, en försvarlig summa på den tiden. Men många verk kom aldrig att säljas och är fortfarande i ägo av gruvarbetarna, bland annat Albin Amelins litografi kallad Gruvolycka. Gällivare museum förvaltar nu dessa verk.<br /> <br /> På det kulturella området talade man nu i termer av kamp, en kulturkamp som rörde sig över fält som teater, bild, film och musik. Moderna Museet organiserade en stor utställning med revy, underhållning och försäljning av konst. De bjöd in 1000 personer som skulle betala dyra entrébiljetter. Överskottet skänktes till de strejkande.<br /> <br /> === Efter strejken ===<br /> <br /> Att gå tillbaka till arbetet sågs som ett nederlag för en stor del av gruvarbetarna. Men den 4 februari var återgången i princip total. Redan första arbetsdagen bröt dock en ny strejk ut när arbetare i Malmberget vägrade stämpla sina UMS-kort. LKAB tvingades att backa direkt. Även senare (när LKAB hotade med att bryta förhandlingarna med 27-mannadelegationen) utbröt det nya sittstrejker som tvingade tillbaka LKAB till förhandlingsbordet.<br /> <br /> Resultatet av förhandlingarna var blandat, viktiga krav vad gäller månadslön (lönerna höjdes med 14 procent) och gruvpensioner vanns. Bussförbindelserna till gruvorna förbättrades också och LKAB lämnade SAF.Medan andra krav ignorerades helt. Men gruvstrejken kom däremot att ändra stämningen i LKAB:s gruvor och bolagets syn på arbetarna. Efter strejken kom LKAB att införa ett nytt &quot;samverkanssystem&quot; i gruvorna. När arbetarna kom tillbaka från strejken hälsade tjänstemännen dem välkomna eftersom de nu visste att det var så de skulle hålla arbetarna i schakt. Samverkanssystemet fungerade bland annat så att det var uppbyggt på &quot;arbetsplatsträffar&quot; där arbetare, förmän och ingenjörer i ”positiv anda” skulle diskutera ”gemensamma mål”. Företagets planer skulle göras till arbetarnas ”mål”. I gammal hederlig [[Korporativism|korporativistisk]] tradition. <br /> <br /> [[Harry Isaksson]] sammanfattade den nya attityden från bolaget såhär:<br /> <br /> &quot;Efter strejken bytte de ut den auktoritära korpralstypen och ersatte den med den mer moderne axelklappartypen. De sprang omkring i skitiga overaller och försökte vara folkliga. ”Hörru du, vad tycker du? Har du en snus?” Folk var väldigt mottagliga för den där<br /> mentaliteten för dem hade inget försvar. &quot; <br /> <br /> Men redan under den 57 dagar långa gruvstrejken spred sig kampviljan till andra delar av Sverige och ett antal vilda strejker bröt ut. Gruvstrejken brukar räknas som den tändande gnistan på en drygt 20-årig (nåja) lång period av vilda strejker och självständig arbetarkamp på den svenska arbetsmarknad (med Skogsarbetarstrejken 1975 som kulmen). Detta kom att på sikt att bana väg för [[Lagen om anställningsskydd (LAS)]], [[Medbestämmandelagen (MBL]]) samt reformer inom arbetsmiljö och fackföreningsväsende. <br /> <br /> === Idag ===<br /> <br /> Idag finns det inget minnesmärke över strejken i hela bolaget. Inte ens i LKAB:s gruvmuseum i Kirunagruvan finns det någonting som hänvisar till ''strejken'' överhuvud taget. Det finns heller inget minnesmärke i stadshuset eller sporthallen där stormötena hölls. Det verkar vara något som bolaget, föga förvånande, helst vill glömma. <br /> <br /> Istället är det mest tydliga spåret i gruvan (som lever kvar från dessa dagar som skakade Sverige) den korporativistisk tradition av &quot;samförstånd&quot; som infördes. Sedan gruvarbetarna återvände till gruvorna i början på februari 1970 har bolaget år för år arbetat för att hårdare präntat in &quot;samförståndet&quot; in i gruvarbetarna och göra det till en del av deras DNA. Malmen ska fram.<br /> <br /> == Material ==<br /> <br /> * [[Sara Lidman|Lidman, Sara]]: ''[[Lidman, Sara: Gruva|Gruva]]''. Intervjureportage med de LKAB gruvarbetare som en kort senare skulle gå ut i en av sveriges mest uppmärksammade strejker.<br /> <br /> * Folkmakt nr 8 : http://flag.blackened.net/folkmakt/texter/artiklar/08-gruvstrejk.htm<br /> <br /> * [[Ragnar Järhult|Järhult, Ragnar]]: [[Järhult, Ragnar: Nu eller aldrig|Nu eller aldrig]]<br /> <br /> * [[Anders Thunberg|Thunberg, Anders]]: ''[[Thunberg, Anders: Strejken|Strejken]]'' Extremt detaljerad och utförlig sammanställning av den vilda strejken vid LKAB.<br /> <br /> * [[Westman, Lars &amp; Ewert, Lena: Kamrater, motståndaren är välorganiserad|Kamrater, motståndaren är välorganiserad]] en rulle filmade under hela strejkens förlopp. Mest fokus på strejkkommittén o turerna runt denna.<br /> <br /> * [[Westman, Lars: 30 år har gått kamrat]] uppföljaren till Kamrater, motståndaren är välorganiserad. Westman åker upp till Malmfälten 30 år efter strejken och surrar med några inblandade. Trots alla år som gått är det många som är arga över hur det gick.<br /> <br /> * [[Utgiven av Strejkkommittén i Malmfälten, Pappren på bordet,]]. Två stycken böcker som innehåller protokoll och dokument från strejken. Ihopsatta och utgiven av Strejkkommittén.<br /> <br /> [[Kategori:Arbetare i rörelse - Sverige]]<br /> [[Kategori:LKAB]]<br /> [[Kategori:Vilda strejker]]<br /> [[Kategori:Norrbotten]]<br /> [[Kategori:Kiruna]]<br /> [[Kategori:1960-tal]]<br /> [[Kategori:1970-tal]]</div>

Koltrast https://polkagris.nu.hemsida.eu/wikin/index.php?title=Vilda_strejken_vid_LKAB&diff=22086 2018-10-18T09:25:19Z

<p>Koltrast: /* Idag */</p> <hr /> <div>[[Bild:Lkab_1969.jpg‎|frame|right]]<br /> <br /> Malmfältens gruvarbetare har vid ett flertal tillfällen strejkat och rest sig mot gruvkoncernen [[LKAB]]. Men när en pratar om den &quot;vilda strejken vid LKAB&quot; är det den ''stora gruvstrejken 1969–1970'' (i folkmun endast kallad ''Strejken'') som man hänvisar till. Strejken var inte bara en vild strejk; det var en vild strejk i ett av de största statliga företagen, mot en [[Socialdemokratiska Arbetarpartiet|socialdemokratisk]] regering och mot de toppstyrda facken. Gruvarbetarnas motståndare var sålunda inte enbart gruvbolaget. Utan också det egna fackförbundet.<br /> <br /> Strejkens startskott gick av den 9 december 1969 i Leveäniemigruvan i Svappavaara, när ett par gubbar satte sig och ner och vägrade arbeta. Detta blev början på den 57 dagar långa strejken (9 december 1969 – 4 februari 1970) som inom kort kom att omfatta hela Malmfälten och kom att rejält skaka etablissemanget i Sverige under några kalla vintermånader 1969 - 1970. <br /> <br /> === Bakgrund ===<br /> <br /> 1957 kom beslutet från regeringen att Grängesbergsbolaget löstes ut från sitt ägande i LKAB och företaget blev därmed förstatligat. Nu så såg gruvarbetarna i Malmfälten vad de trodde var ljuset i tunneln, gruvan hade äntligen blivit statlig och bättre tider var på väg. Man vinkade hejdå till ackordslöner och hej till rättvisa. Men så blev det inte riktigt. Det statliga LKAB hade fått regeringens uppdrag att drivas affärsmässigt, som ett vanligt privat bolag. Affärsmässigt och lönsamt skulle det också drivas. <br /> <br /> Gruvarbetarna var väl medvetna om vad [[kapitalism|kapitalismen]] innebar men de var inte medvetna om vad [[LO]] var (och är). Istället för bättre tider kom gruvarbetarna under de kommande åren istället att erfara vad som måste vara det största experimentet av &quot;[[taylorism]]&quot; i svensk historia. <br /> <br /> 1966 så beslöt pamparna på huvudkontoret nere i Stockholm att de skulle införa det amerikanska så kallade ''UMS-systemet'' (Universal Maintenance Standards, snabbt omdöpt av gruvarbetarna till ”Ultra Modernt Slaveri”, ”Utan Mat i Skafferiet” eller ”MUMS för arbetsköparen” eller helt enkelt &quot;LO-metoden&quot;. En av de pådrivande i processen att införa UMS var rationaliseringsavdelningens chef [[Hans Ahlman]]. UMS innebar att varje arbetsmoment uppmättes av tidsstudiemän. Allt från hur länge det tar att spika en spik, tanka en traktor, ladda dynamit, till att bara dricka en kopp kaffe i kuren klockades av gubbar i kostym och slips (Öppna och stänga en kran: 3,6 sekunder (1TTU), Gå 7-14 meter: 10,8 sekunder (3 TTU), Använda hammare 1-5 slag, 3,6 sekunder (1 TTU, Rengöra händer med torr trasa: 7,2 sekunder (2 TTU)). <br /> <br /> Detta resulterade i situationer där en arbetare kunde ha lyckats lasta en mängd gråberg (utöver det som var skrivet att en kunde lasta i protokollet) och om någon förman fick reda på detta var tidsstudiemännen där med sina stoppur. Slutsatsen blev att eftersom en arbetare hinner lasta utöver den givna summan man mätt upp på den här tiden så ska vi sänka tiden! Alltså höjdes målen för hur mycket arbetaren måste lyckas lasta fast på mycket kortare tid. <br /> <br /> Detta följdes upp med att man 1968 också kom att införa de &quot;'''31 ledarskapsteserna'''” inom hela LKAB. Teserna importerades från England och hade tagits fram av en amerikansk ”relationsforskare” och entreprenör vid namn [[George Kenning]], snabbt fick de öknamnet de &quot;kenningska tesern&quot; av arbetarna. LKAB hade redan förberett för en hårdare styrning uppifrån genom ökade löneskillnader mellan arbetare och deras chefer. Men teserna kom att bli det som på svart och vitt slog fast den nya hierarkin inom bolaget. Enligt de 31 teserna behövde chefen inte kunna jobbet längre, han skulle bara vara ledare och kontrollant. Alla ingenjörer och tjänstemän fick lära sig teserna och utbilda sig i hur slipstenen skulle dras. Svart på vitt fanns nu den auktoritära chefskultur som LKAB-ledningen odlade och som gruvarbetarna fick känna på varje dag.[[http://offensiv.socialisterna.org/sv/880/inrikes/5067/|//offensiv.socialisterna.org/sv/880/inrikes/5067/]]<br /> <br /> '''Några exempel på de 31 teserna:''' <br /> <br /> - Tes 9: En anställd har aldrig mer än en chef (d v s du kan inte klaga hos någon annan om du blir illa behandlad av din chef).<br /> <br /> -Tes 11: En chef måste intaga fö-rarplatsen, utöva sina befogenheter, tillämpa fast ledarskap och ha kontroll över sina anställda.<br /> <br /> - Tes 13: Varje förändring i en anställds arbetsuppgifter och placering måste accepteras som vidtagen i företagets intresse.<br /> <br /> - Tes 15: ”Ett effektivt ledarskap är att leda genom styrning och inte genom exempel.&quot; <br /> <br /> - Tes 16: Skicklighet som fackman innebär i och för sig inte skicklighet i ledarskap – en chef kan i princip leda vilken verksamhet som helst. <br /> <br /> - Tes 17: En chef måste visa fullständig lojalitet mot överordnad.<br /> <br /> -Tes 18: En chef identifierar sig med, understödjer alla beslut i företaget.<br /> <br /> - Tes 20: ”En chef måste vara beredd att byta ståndpunkt för att stödja högre chef.”<br /> <br /> - Tes 21: Att utföra arbetsuppgifter­na med villighet är en merit.<br /> <br /> - Tes 27: Den enskildes värde för företaget bestäms i hans bidrag till hela organisationens framgång.<br /> <br /> - Tes 29: En chef ska utöva sitt ledarskap så att icke-chef endast behöver följa givna order. <br /> <br /> ''”Det kenningska tesernas värld är märklig. Där finns inga människor, bara chefer och icke-chefer. Där finns bara order neråt och lojalitet uppåt. Relationerna är benhårt fastlagda som i ett feodalt samhälle”'' (Citat från: ''Pappren på bordet I – strejkkommitténs vitbok'').<br /> <br /> Teserna var aldrig tänkta att nå offentlighetens ljus, men någon som uppenbarligen inte gillade dem läckte teserna till bibliotekarien i Malmberget som förstorade upp dem och hängde upp dem på väggen bredvid Sara Lidmans och Odd Uhrboms utställning [[Lidman,_Sara:_Gruva|Gruva]]. Till saken hör att Svenska Gruvindustriarbetareförbundet ordförande Bernt Nilsson (som också satt i LK­AB:s styrelse) kände till teserna, men hade hållit tyst om det. När dessa offentliggjordes på folkbiblioteket i Malmberget i december 1968, blev reaktionen kraftig.<br /> <br /> Ledarstilen som man nu praktiserade inom LKAB fick väldigt negativa praktiska konsekvenser: Felaktiga varningar till arbetare blev kvar (eftersom en chef aldrig gör fel), Chefers misstag och beslut som till och med riskerade livet på arbetare, sopades under mattan av samma anledning. Men värst var kanske att LKAB:s ledarstil lade en död hand över alla arbetsmiljöproblem som fanns och som till och med förvärrades: det handlade om farliga dieselavgaser, olycksrisken, buller och över- tidsarbete.<br /> <br /> Annat djävulskap som ledningen sysslande med var bland annat att sätta spikar på alla soptunnor underjord så att en inte arbetare skulle kunna sätta sig ner på dem. Ett till exempel på den tydliga hierarkin var att LKAB:s tjänstemän hade motorvärmare till sina bilar, men inte arbetarna. Det säger rätt mycket om hur förhållandena var i gruvan. Förutom dessa förändringar kom LKAB att dra ner personalstyrkan med 1400 man (främst i Malmberget) och sänka lönerna.<br /> <br /> Orsakerna till strejken var alltså många och den kom inte som en blixt ifrån klar himmel för någon utom bolaget. Under hela 1968 hade fackets medlemsmöten kokat av ilska och krav på strejk hade rests, också när representanter för LKAB deltagit. Redan den 1 december hade truckverkstaden i Kiruna sittstrejkat i två dagar och den 4 december var det sittstrejk i rörverkstaden i Malmberget. Ändå hävdade LKAB:s disponent Torsten Göransson (när strejken bröt ut den 9 december) att det måste röra sig om ett missförstånd.<br /> <br /> I korta drag kan en säga att arbetarna hade hunnit bli redigt trötta på arbetsförhållandena och den allmänna attityden som riktades mot dem från bolaget i slutet av 1969.<br /> <br /> === Strejken ===<br /> <br /> [[Bild:Gruvstrejken_lkab_1969_demo.jpg|frame|right]|”Vi är människor. Tänk att man ska behöva säga det i Sverige, år 1969!”]]Tisdagen 9 december 1969 satte sig 35 gruvarbetare i Svappavaara. Borrare, laddare och truckförare hade stämplat in vid sex snåret på morgonen för att i manskapshuset mötas av meddelandet att nu skulle deras lön sänkas. Detta var droppen som fick bägaren att rinna över. Inom ett dygn gjorde gruvarbetarna i Kiruna detsamma. 3.100 man i strejk. Den 12 december anslöt sig även arbetsstyrkan i Malmberget. Nu var det dryga 4.800 man som lagt ner arbetet.<br /> <br /> Senare på kvällen (den 9 december) hölls det första stormötet i Svappavaara. I Malmberget (Gruvindustriarbetareförbundet avdelning 4) hade ännu inget avgörande inträffat. Torsdagen den 11 december hade alla arbetare i Kiruna gått med i strejken. Också i Malmberget lade avdelning efter avdelning ned arbetet och på kvällen stod hela gruvan stilla. Vid LKAB:s malmlastning i Luleå (Gruv avd 40) satte sig arbetarna i manskapshuset – bara fackföreningsstyrelsen fortsatte att arbeta. På förmiddagen sitter alla arbetare i Kiruna, men läget är fortfarande oklart. Förrådsgubben Harry Holmlund (i Kirunagruvan) försöker få tag på ombudsman Rehnkvist för att be honom att äntligen ta itu på allvar med omräkningsfaktorn. Rehnkvist är oanträffbar. På kontoret börjar fyra postflickor sympatistrejka. De hotas med omedelbart avsked och tvingas tillbaka till arbetet. (Senare, när strejkrörelsen tagit form, går alla kollektivanställda på kontoret i strejk.) <br /> <br /> På kvällen den 11 december hölls det första stormötet i Kiruna efter att [[Harry Holmlund]] hyrt Sporthallen i eget namn, vilket innebar att strejken tog en ny vändning. Den blev organiserad. <br /> <br /> Under det första stormötet i Kiruna utsågs en strejkkommitté på nio personer som skulle företräda arbetarna. Förslaget kom från [[Ture Rantatalo]] och [[Elof Luspa]] som båda kom att bli invalda att sitta i strejkkommittén. Den valda strejkkommittén domineras av äldre arbetare med mångåriga fackliga uppdrag bakom sig. Valda blev: Axel Grensjö, Harry Holmlund, Olle Hultin, Atle Lans, Hilding Lindström, Elof Luspa, Ture Rantatalo, Sixten Stråhlberg och Ronald Svensson. <br /> Bara en av kommittéledamöterna i Kiruna är politiskt aktiv, Atle Lans som är [[Folkpartiet|Folkpartistisk]] stadsfullmäktigeledamot. Rantatalo är passiv [[VPK|VPK-are]]. Holmlund och Luspa är partilösa socialister, som tidigare varit [[Socialdemokrater]] men som lämnat SAP sedan de sett ”myglet bakom kulisserna”. Pressekreteraren Lindström är organiserad Socialdemokrat liksom suppleanten Wigerstedt. De övriga är partilösa socialister.<br /> <br /> Från att ha varit en sittstrejk enade sig mötet om, på Elof Luspas förslag, att utvidga densamma till total strejk. Istället för att sittstrejka skulle arbetarna istället stanna hemma. <br /> <br /> Harry Holmlund yttrade på det första strejkmötet:<br /> <br /> ''”Vi är människor. Tänk att man ska behöva säga det i Sverige, år 1969!”.'' <br /> <br /> Under mötet formulerade arbetarna också de första kraven. Minst 13,50 kr timmen för överjordsarbete, minst 15 kr timmen för underjordsarbete, månadslön, omräkningsfaktorn bort, bättre personalpolitik, arbetsmiljöförbättringar och öppna förhandlingar var några av de krav arbetarna fastslog att de skulle få igenom innan de återgick till arbetet. <br /> <br /> Samma kväll höll arbetarna i Svappavaara ett eget möte och valde en egen strejkkommitté på tre personer.<br /> <br /> Fredagen den 12 december (dagen efter stormötet i Kiruna och Svappavaara) höll arbetarna i Malmberget också sitt första stormöte. De närmare 2 000 gruvarbetarna skärpte kraven ytterligare. [[Arne S. Lundberg]] (LKAB:s VD) ska avgå, LKAB ska lämna [[SAF]], införande av månadslön och ålderstillägg och borttagande av UMS-systemet var några av kraven. [[Johnny Nilsson]] (senare ordförande i Malmbergets strejkkommitté) frågade arbetarna som samlats i Malmbergets sporthall. &quot;- Finner mötet att vi fortsätter strejken?&quot; Svaret blev att de församlade gruvarbetarna utropar ett rungande JA på frågan. <br /> <br /> Samtidigt som det tvåtusenhövdade strejkmötet pågick på sporthallen i Malmberget höll Gruv Avdelning 4 (Malmberget) ett medlemsmöte. Det samlade drygt 30-talet personer. I Svappavaara anordnade också [[VPK]] ett möte där de avhandlade paragraf 32 (det vill säga arbetsköparens rätt att ”fritt leda och fördela arbetet”). 23 personer kom till det mötet. <br /> <br /> Stormötet i Malmberget ledde till att gruvarbetarna där också valde att utse sin egna strejkkommitté på nio personer. Tillsammans kom de tre strejkkommittéerna (Kiruna, Malmberget och Svappavaara) att bildad den ''Centrala Strejkkommittén'' eller ''21-mannadelegationen''. Redan på detta möte konstaterar man att strejken är olaglig och man är medveten om att inget strejkunderstöd kommer att betalas ut. Ändå röstar arbetarna fram en total strejk: från den 12 december stannar man hemma och strejkens startdatum sätts. <br /> <br /> På de första stormötena antogs några viktiga krav som hade diskuterats bland arbetarna under strejkens första dagar. Dessa krav kom att förfinas, förtydligas och utökas av den Centrala strejkkommittén. <br /> <br /> • Lönefrågan ska upptas innan arbetet återupptas.<br /> <br /> • Månadslön ska införas med motsvarande minst 15 kronor/timme under jord och 13:50<br /> kronor/timme ovan jord.<br /> • Omräkningsfaktorn ska bort.<br /> <br /> • UMS ska bort.<br /> <br /> • LKAB ska lämna SAF.<br /> <br /> • Förhandlingarna ska vara öppna (Det vill säga hela strejkkommittén ska delta i förhandlingarna).<br /> <br /> • Åldertillägg.<br /> <br /> • Rekreationsbidrag i nivå med tjänstemännens.<br /> <br /> • Reducerad övertid.<br /> <br /> • Busstransporter måste förbättras.<br /> <br /> • Undersöka riskerna med dieselavgaser.<br /> <br /> LKAB sätter redan från början hårt mot hårt – och får uppbackning av LO, Socialdemokratin och delar av media. Det som startat i Malmfälten är inte bara en vild strejk; det är en vild strejk i ett av de största statliga företagen, mot en socialdemokratisk regering och mot de toppstyrda facken. <br /> <br /> Arbetarna skulle sålunda få erfara att det inte bara var LKAB som de var tvungen att strida emot. Facket, inte bara de lokala byråkraterna utan också förbundsledningen, kom från första början att vända sig emot arbetarna. Förbundsledningen (med tillförordnande ordföranden [[Bernt Nilsson]]) i spetsen reste upp till Malmfälten för att försöka få arbetarna att återgå till gruvorna. <br /> <br /> Den 12 december intervjuades ordförande Bernt Nilsson (som också satt i LK­AB:s styrelse) i radions Norrbottenskvarten och därefter i lunchekot. Där gav han liv åt en konspirationsteori, som hängde med så länge strejken varade, att strejken skulle vara organiserad av ett fåtal kommunister och att det inte var gruvarbetarna som tagit initiativet till den.<br /> <br /> I intervjun sade han:<br /> ''&quot;Strejken verkar vara välorganiserad, varför jag drar slutsatsen att den är styrd av politiska grupper. Personligen så har jag fått intrycket att det hela är en politisk aktion&quot;.'' <br /> <br /> Strejken överraskade både regeringen, [[Olof Palme]] och [[Geijer]] och [[Nordgren]] i LO. Inför arbetarnas enighet och beslutsamhet krympte dessa ”arbetsledare” ihop till de ynkliga figurer som de var. Geijer vågade inte ställa upp i telefonväktardebatten med Elof Luspa och Olof Palme vågade inte åka upp till Malmfälten trots att arbetarna omgående bjöd upp honom.<br /> <br /> Onsdagen den 7 januari 1970 samlades LKAB:s styrelse i Stockholm. De beslutade att inga eftergifter till de strejkande fick ske. Gruvarbetarna skulle tvingas på knä. Några förhandlingar, i ordets rätta bemärkelse, kunde det inte bli tal om innan arbetarna återgått till arbetet. Dessa beslut fattades med den socialdemokratiska regeringens goda minne. <br /> <br /> Arbetarna vid LKAB:s förvaltning i Narvik, varifrån det mesta av malmen skeppades, erbjöd sympatistrejk men strejkledningen i Malmfälten avböjde. Det var ett beslut som senare skulle visa sig vara mycket olyckligt.<br /> <br /> === Slutet - Söndra och härska ===<br /> <br /> I den Centrala strejkkommittén fanns det, efter en tid, två linjer: en som ville gå fackets och LO:s väg och en som stenhårt leddes av de beslut som gruvarbetarna fattade vid sina stormöten. De två linjerna som fanns i strejkkommittén var inte baserad på partitillhörighet, vilket varit bilden som media velat skapa och som förts fram av Gruvs-ordförande Bernt Nilsson. <br /> <br /> Enhet genom kamp kom istället att representerades av Olle Hultin, [[Elof Luspa]], Östen Ölund, [[Harry Isaksson]] och Johnny Nilsson. Dessa kom att rösta tillsammans för att det var besluten som togs av gruvarbetarna på stormötena som skulle vara avgörande. Den andra fronten, som förespråkade enhet genom eftergifter, bestod av Hilding Lindström, Atle Lans, [[Ture Rantatalo]], [[Harry Holmlund]] och Sven Vigestet. Dessa skulle komma att följa fackets linje och propagera för en återgång till arbetet.<br /> <br /> Till en början hade inga fackliga byråkrater varit välkomna i strejkkommittén. Men måndagen den 29 december kom förslaget att en ''förhandlingskommitté'' skulle bildas. Den så kallade 27-mannadelegationen var ett faktum. Förutom nio delegater från vardera Malmberget och Kiruna, och de tre från Svappavaara, kom den att bestå av fyra personer från styrelserna i Gruvavdelning 4:an i Malmberget och Gruvavdelning 12:an i Kiruna (en av dessa var IB-Agenten [[Bruno Poromaa]]), samt två ombudsmännen. Det var början på slutet.<br /> <br /> Efter flera splittringsförsök från fackets och arbetsköparens sida bestämde strejkkommittén, med rösterna 13 mot 12, för en återgång till arbetet den 4 februari 1970, trots att en omröstning bland arbetsstyrkan strax innan hade resulterat i att majoritet var för fortsatt strejk. Den utslagsgivande i beslutet om att avbryta strejken var en kommunist, VPK:aren, [[Emil Isaksson]] Malmbergets Lenin. [[Harry Isaksson]] och [[Elof Luspa]] var i slutändan de enda två som från strejkkommittén som inte skrev på för den &quot;paketlösning&quot; som LKAB erbjöd.<br /> <br /> === Stödet till gruvarbetarna ===<br /> <br /> Strejken fick inte något stöd av Gruvarbetarförbundet och därmed ingen strejkersättning. Strejkkommittén som snabbt hade bildats gick ut med upprop som genljöd i hela Sverige, men också utomlands. Insamlingskampanjen fick ett mycket gott resultat och under strejken samlades totalt 5,2 miljoner kronor in, var­av 3,8 miljoner kronor betalades ut som strejkunderstöd. <br /> <br /> Stöduttalanden var något som redan från första dagen spelade en viktig roll i att ingjuta mod i gruvarbetarna. På det första stormötet startade insamlingen till strejkkassan. Med ett bejublat inlägg lovade [[Sara Lidman]], som rest upp för att göra ett reportage åt TV 2, att skänka allt sitt gage från TV och överskottet (10 000 kronor) från pocketupplagan av sin repotagebok [[Lidman, Sara: Gruva|Gruva]] till strejkkassan. De strejkande arbetarna fick också tidigt ett stort stöd på hemmaplan, till exempel så rapporterades det på det första mötet om hur elever, lärare och personal vid kommunkontoret i Junosuando hade samlat in 800 kronor till de strejkande. Under strejkens gång satte strejkkommittén upp tusentals stöduttalanden i entrén till Folkets hus i Kiruna. Många var från fackföreningar och politiska organisationer men även från enskilda. Från strejkkommitténs protokoll kan man läsa om hur enskilda blev ”faddrar” åt gruvarbetarfamiljer genom att försörja dem under strejken.<br /> <br /> Demonstrationer till stöd för strejken hölls på flera orter i Sverige. En av arrangörerna för en tidig demonstration i Stockholm var Centerpartiets ungdomsförbund(!). En tusenmannakommitté bildades i solidaritetens namn. Här fanns sådana undertecknare som [[Vilhelm Moberg]], [[P C Jersild]], [[Fred Åkerström]], [[Per Wahlöö]]. [[Olof Lagercrantz]] skrev i [[Dagens Nyheter]] att strejken bryter ett tystnadslöfte. [[De fria teatergrupperna Narren]] satta upp kabaréer i Malmfälten. [[Fria proteatern]] pjäs NJA, om Norrbottens järnverk, hade haft premiär i september 1969. Ensemblen åkte upp och spelade för de strejkande gruvarbetarna, och fick en varning från fadershuset Dramaten. . <br /> <br /> En del konstnärer skänkte verk. Tanken var att gruvarbetarna kunde sälja konstverken för att få in likvida medel. Bland annat skänkte Peter Dahl och Bengt Lindström verk till de strejkande. De fick in 10520 kronor vid en auktion, en försvarlig summa på den tiden. Men många verk kom aldrig att säljas och är fortfarande i ägo av gruvarbetarna, bland annat Albin Amelins litografi kallad Gruvolycka. Gällivare museum förvaltar nu dessa verk.<br /> <br /> På det kulturella området talade man nu i termer av kamp, en kulturkamp som rörde sig över fält som teater, bild, film och musik. Moderna Museet organiserade en stor utställning med revy, underhållning och försäljning av konst. De bjöd in 1000 personer som skulle betala dyra entrébiljetter. Överskottet skänktes till de strejkande.<br /> <br /> === Efter strejken ===<br /> <br /> Att gå tillbaka till arbetet sågs som ett nederlag för en stor del av gruvarbetarna. Men den 4 februari var återgången i princip total. Redan första arbetsdagen bröt dock en ny strejk ut när arbetare i Malmberget vägrade stämpla sina UMS-kort. LKAB tvingades att backa direkt. Även senare (när LKAB hotade med att bryta förhandlingarna med 27-mannadelegationen) utbröt det nya sittstrejker som tvingade tillbaka LKAB till förhandlingsbordet.<br /> <br /> Resultatet av förhandlingarna var blandat, viktiga krav vad gäller månadslön (lönerna höjdes med 14 procent) och gruvpensioner vanns. Bussförbindelserna till gruvorna förbättrades också och LKAB lämnade SAF.Medan andra krav ignorerades helt. Men gruvstrejken kom däremot att ändra stämningen i LKAB:s gruvor och bolagets syn på arbetarna. Efter strejken kom LKAB att införa ett nytt &quot;samverkanssystem&quot; i gruvorna. När arbetarna kom tillbaka från strejken hälsade tjänstemännen dem välkomna eftersom de nu visste att det var så de skulle hålla arbetarna i schakt. Samverkanssystemet fungerade bland annat så att det var uppbyggt på &quot;arbetsplatsträffar&quot; där arbetare, förmän och ingenjörer i ”positiv anda” skulle diskutera ”gemensamma mål”. Företagets planer skulle göras till arbetarnas ”mål”. I gammal hederlig [[Korporativism|korporativistisk]] tradition. <br /> <br /> [[Harry Isaksson]] sammanfattade den nya attityden från bolaget såhär:<br /> <br /> &quot;Efter strejken bytte de ut den auktoritära korpralstypen och ersatte den med den mer moderne axelklappartypen. De sprang omkring i skitiga overaller och försökte vara folkliga. ”Hörru du, vad tycker du? Har du en snus?” Folk var väldigt mottagliga för den där<br /> mentaliteten för dem hade inget försvar. &quot; <br /> <br /> Men redan under den 57 dagar långa gruvstrejken spred sig kampviljan till andra delar av Sverige och ett antal vilda strejker bröt ut. Gruvstrejken brukar räknas som den tändande gnistan på en drygt 20-årig (nåja) lång period av vilda strejker och självständig arbetarkamp på den svenska arbetsmarknad (med Skogsarbetarstrejken 1975 som kulmen). Detta kom att på sikt att bana väg för [[Lagen om anställningsskydd (LAS)]], [[Medbestämmandelagen (MBL]]) samt reformer inom arbetsmiljö och fackföreningsväsende. <br /> <br /> === Idag ===<br /> <br /> Idag finns det inget minnesmärke över strejken i hela bolaget. Inte ens i LKAB:s gruvmuseum i Kirunagruvan finns det någonting som hänvisar till ''strejken'' överhuvud taget. Det finns heller inget minnesmärke i stadshuset eller sporthallen där stormötena hölls. Det verkar vara något som bolaget, föga förvånande, helst vill glömma. <br /> <br /> Istället är det mest tydliga spåret i gruvan (som lever kvar från dessa dagar som skakade Sverige) den korporativistisk tradition av &quot;samförstånd&quot; som infördes. Sedan gruvarbetarna återvände till gruvorna i början på februari 1970 har bolaget år för år arbetat för att hårdare präntat in &quot;samförståndet&quot; in i gruvarbetarna och göra det till en del av deras DNA. Malmen ska fram.<br /> <br /> == Material ==<br /> <br /> * [[Sara Lidman|Lidman, Sara]]: ''[[Lidman, Sara: Gruva|Gruva]]''. Intervjureportage med de LKAB gruvarbetare som en kort senare skulle gå ut i en av sveriges mest uppmärksammade strejker.<br /> <br /> * Folkmakt nr 8 : http://flag.blackened.net/folkmakt/texter/artiklar/08-gruvstrejk.htm<br /> <br /> * [[Ragnar Järhult|Järhult, Ragnar]]: [[Järhult, Ragnar: Nu eller aldrig|Nu eller aldrig]]<br /> <br /> * [[Anders Thunberg|Thunberg, Anders]]: ''[[Thunberg, Anders: Strejken|Strejken]]'' Extremt detaljerad och utförlig sammanställning av den vilda strejken vid LKAB.<br /> <br /> * [[Westman, Lars &amp; Ewert, Lena: Kamrater, motståndaren är välorganiserad|Kamrater, motståndaren är välorganiserad]] en rulle filmade under hela strejkens förlopp. Mest fokus på strejkkommittén o turerna runt denna.<br /> <br /> * [[Westman, Lars: 30 år har gått kamrat]] uppföljaren till Kamrater, motståndaren är välorganiserad. Westman åker upp till Malmfälten 30 år efter strejken och surrar med några inblandade. Trots alla år som gått är det många som är arga över hur det gick.<br /> <br /> * [[Utgiven av Strejkkommittén i Malmfälten, Pappren på bordet,]]. Två stycken böcker som innehåller protokoll och dokument från strejken. Ihopsatta och utgiven av Strejkkommittén.<br /> <br /> [[Kategori:Arbetare i rörelse - Sverige]]<br /> [[Kategori:LKAB]]<br /> [[Kategori:Vilda strejker]]<br /> [[Kategori:Norrbotten]]<br /> [[Kategori:Kiruna]]<br /> [[Kategori:1960-tal]]<br /> [[Kategori:1970-tal]]</div>

Koltrast https://polkagris.nu.hemsida.eu/wikin/index.php?title=Vilda_strejken_vid_LKAB&diff=22085 2018-10-18T09:22:46Z

<p>Koltrast: /* Stödet till gruvarbetarna */</p> <hr /> <div>[[Bild:Lkab_1969.jpg‎|frame|right]]<br /> <br /> Malmfältens gruvarbetare har vid ett flertal tillfällen strejkat och rest sig mot gruvkoncernen [[LKAB]]. Men när en pratar om den &quot;vilda strejken vid LKAB&quot; är det den ''stora gruvstrejken 1969–1970'' (i folkmun endast kallad ''Strejken'') som man hänvisar till. Strejken var inte bara en vild strejk; det var en vild strejk i ett av de största statliga företagen, mot en [[Socialdemokratiska Arbetarpartiet|socialdemokratisk]] regering och mot de toppstyrda facken. Gruvarbetarnas motståndare var sålunda inte enbart gruvbolaget. Utan också det egna fackförbundet.<br /> <br /> Strejkens startskott gick av den 9 december 1969 i Leveäniemigruvan i Svappavaara, när ett par gubbar satte sig och ner och vägrade arbeta. Detta blev början på den 57 dagar långa strejken (9 december 1969 – 4 februari 1970) som inom kort kom att omfatta hela Malmfälten och kom att rejält skaka etablissemanget i Sverige under några kalla vintermånader 1969 - 1970. <br /> <br /> === Bakgrund ===<br /> <br /> 1957 kom beslutet från regeringen att Grängesbergsbolaget löstes ut från sitt ägande i LKAB och företaget blev därmed förstatligat. Nu så såg gruvarbetarna i Malmfälten vad de trodde var ljuset i tunneln, gruvan hade äntligen blivit statlig och bättre tider var på väg. Man vinkade hejdå till ackordslöner och hej till rättvisa. Men så blev det inte riktigt. Det statliga LKAB hade fått regeringens uppdrag att drivas affärsmässigt, som ett vanligt privat bolag. Affärsmässigt och lönsamt skulle det också drivas. <br /> <br /> Gruvarbetarna var väl medvetna om vad [[kapitalism|kapitalismen]] innebar men de var inte medvetna om vad [[LO]] var (och är). Istället för bättre tider kom gruvarbetarna under de kommande åren istället att erfara vad som måste vara det största experimentet av &quot;[[taylorism]]&quot; i svensk historia. <br /> <br /> 1966 så beslöt pamparna på huvudkontoret nere i Stockholm att de skulle införa det amerikanska så kallade ''UMS-systemet'' (Universal Maintenance Standards, snabbt omdöpt av gruvarbetarna till ”Ultra Modernt Slaveri”, ”Utan Mat i Skafferiet” eller ”MUMS för arbetsköparen” eller helt enkelt &quot;LO-metoden&quot;. En av de pådrivande i processen att införa UMS var rationaliseringsavdelningens chef [[Hans Ahlman]]. UMS innebar att varje arbetsmoment uppmättes av tidsstudiemän. Allt från hur länge det tar att spika en spik, tanka en traktor, ladda dynamit, till att bara dricka en kopp kaffe i kuren klockades av gubbar i kostym och slips (Öppna och stänga en kran: 3,6 sekunder (1TTU), Gå 7-14 meter: 10,8 sekunder (3 TTU), Använda hammare 1-5 slag, 3,6 sekunder (1 TTU, Rengöra händer med torr trasa: 7,2 sekunder (2 TTU)). <br /> <br /> Detta resulterade i situationer där en arbetare kunde ha lyckats lasta en mängd gråberg (utöver det som var skrivet att en kunde lasta i protokollet) och om någon förman fick reda på detta var tidsstudiemännen där med sina stoppur. Slutsatsen blev att eftersom en arbetare hinner lasta utöver den givna summan man mätt upp på den här tiden så ska vi sänka tiden! Alltså höjdes målen för hur mycket arbetaren måste lyckas lasta fast på mycket kortare tid. <br /> <br /> Detta följdes upp med att man 1968 också kom att införa de &quot;'''31 ledarskapsteserna'''” inom hela LKAB. Teserna importerades från England och hade tagits fram av en amerikansk ”relationsforskare” och entreprenör vid namn [[George Kenning]], snabbt fick de öknamnet de &quot;kenningska tesern&quot; av arbetarna. LKAB hade redan förberett för en hårdare styrning uppifrån genom ökade löneskillnader mellan arbetare och deras chefer. Men teserna kom att bli det som på svart och vitt slog fast den nya hierarkin inom bolaget. Enligt de 31 teserna behövde chefen inte kunna jobbet längre, han skulle bara vara ledare och kontrollant. Alla ingenjörer och tjänstemän fick lära sig teserna och utbilda sig i hur slipstenen skulle dras. Svart på vitt fanns nu den auktoritära chefskultur som LKAB-ledningen odlade och som gruvarbetarna fick känna på varje dag.[[http://offensiv.socialisterna.org/sv/880/inrikes/5067/|//offensiv.socialisterna.org/sv/880/inrikes/5067/]]<br /> <br /> '''Några exempel på de 31 teserna:''' <br /> <br /> - Tes 9: En anställd har aldrig mer än en chef (d v s du kan inte klaga hos någon annan om du blir illa behandlad av din chef).<br /> <br /> -Tes 11: En chef måste intaga fö-rarplatsen, utöva sina befogenheter, tillämpa fast ledarskap och ha kontroll över sina anställda.<br /> <br /> - Tes 13: Varje förändring i en anställds arbetsuppgifter och placering måste accepteras som vidtagen i företagets intresse.<br /> <br /> - Tes 15: ”Ett effektivt ledarskap är att leda genom styrning och inte genom exempel.&quot; <br /> <br /> - Tes 16: Skicklighet som fackman innebär i och för sig inte skicklighet i ledarskap – en chef kan i princip leda vilken verksamhet som helst. <br /> <br /> - Tes 17: En chef måste visa fullständig lojalitet mot överordnad.<br /> <br /> -Tes 18: En chef identifierar sig med, understödjer alla beslut i företaget.<br /> <br /> - Tes 20: ”En chef måste vara beredd att byta ståndpunkt för att stödja högre chef.”<br /> <br /> - Tes 21: Att utföra arbetsuppgifter­na med villighet är en merit.<br /> <br /> - Tes 27: Den enskildes värde för företaget bestäms i hans bidrag till hela organisationens framgång.<br /> <br /> - Tes 29: En chef ska utöva sitt ledarskap så att icke-chef endast behöver följa givna order. <br /> <br /> ''”Det kenningska tesernas värld är märklig. Där finns inga människor, bara chefer och icke-chefer. Där finns bara order neråt och lojalitet uppåt. Relationerna är benhårt fastlagda som i ett feodalt samhälle”'' (Citat från: ''Pappren på bordet I – strejkkommitténs vitbok'').<br /> <br /> Teserna var aldrig tänkta att nå offentlighetens ljus, men någon som uppenbarligen inte gillade dem läckte teserna till bibliotekarien i Malmberget som förstorade upp dem och hängde upp dem på väggen bredvid Sara Lidmans och Odd Uhrboms utställning [[Lidman,_Sara:_Gruva|Gruva]]. Till saken hör att Svenska Gruvindustriarbetareförbundet ordförande Bernt Nilsson (som också satt i LK­AB:s styrelse) kände till teserna, men hade hållit tyst om det. När dessa offentliggjordes på folkbiblioteket i Malmberget i december 1968, blev reaktionen kraftig.<br /> <br /> Ledarstilen som man nu praktiserade inom LKAB fick väldigt negativa praktiska konsekvenser: Felaktiga varningar till arbetare blev kvar (eftersom en chef aldrig gör fel), Chefers misstag och beslut som till och med riskerade livet på arbetare, sopades under mattan av samma anledning. Men värst var kanske att LKAB:s ledarstil lade en död hand över alla arbetsmiljöproblem som fanns och som till och med förvärrades: det handlade om farliga dieselavgaser, olycksrisken, buller och över- tidsarbete.<br /> <br /> Annat djävulskap som ledningen sysslande med var bland annat att sätta spikar på alla soptunnor underjord så att en inte arbetare skulle kunna sätta sig ner på dem. Ett till exempel på den tydliga hierarkin var att LKAB:s tjänstemän hade motorvärmare till sina bilar, men inte arbetarna. Det säger rätt mycket om hur förhållandena var i gruvan. Förutom dessa förändringar kom LKAB att dra ner personalstyrkan med 1400 man (främst i Malmberget) och sänka lönerna.<br /> <br /> Orsakerna till strejken var alltså många och den kom inte som en blixt ifrån klar himmel för någon utom bolaget. Under hela 1968 hade fackets medlemsmöten kokat av ilska och krav på strejk hade rests, också när representanter för LKAB deltagit. Redan den 1 december hade truckverkstaden i Kiruna sittstrejkat i två dagar och den 4 december var det sittstrejk i rörverkstaden i Malmberget. Ändå hävdade LKAB:s disponent Torsten Göransson (när strejken bröt ut den 9 december) att det måste röra sig om ett missförstånd.<br /> <br /> I korta drag kan en säga att arbetarna hade hunnit bli redigt trötta på arbetsförhållandena och den allmänna attityden som riktades mot dem från bolaget i slutet av 1969.<br /> <br /> === Strejken ===<br /> <br /> [[Bild:Gruvstrejken_lkab_1969_demo.jpg|frame|right]|”Vi är människor. Tänk att man ska behöva säga det i Sverige, år 1969!”]]Tisdagen 9 december 1969 satte sig 35 gruvarbetare i Svappavaara. Borrare, laddare och truckförare hade stämplat in vid sex snåret på morgonen för att i manskapshuset mötas av meddelandet att nu skulle deras lön sänkas. Detta var droppen som fick bägaren att rinna över. Inom ett dygn gjorde gruvarbetarna i Kiruna detsamma. 3.100 man i strejk. Den 12 december anslöt sig även arbetsstyrkan i Malmberget. Nu var det dryga 4.800 man som lagt ner arbetet.<br /> <br /> Senare på kvällen (den 9 december) hölls det första stormötet i Svappavaara. I Malmberget (Gruvindustriarbetareförbundet avdelning 4) hade ännu inget avgörande inträffat. Torsdagen den 11 december hade alla arbetare i Kiruna gått med i strejken. Också i Malmberget lade avdelning efter avdelning ned arbetet och på kvällen stod hela gruvan stilla. Vid LKAB:s malmlastning i Luleå (Gruv avd 40) satte sig arbetarna i manskapshuset – bara fackföreningsstyrelsen fortsatte att arbeta. På förmiddagen sitter alla arbetare i Kiruna, men läget är fortfarande oklart. Förrådsgubben Harry Holmlund (i Kirunagruvan) försöker få tag på ombudsman Rehnkvist för att be honom att äntligen ta itu på allvar med omräkningsfaktorn. Rehnkvist är oanträffbar. På kontoret börjar fyra postflickor sympatistrejka. De hotas med omedelbart avsked och tvingas tillbaka till arbetet. (Senare, när strejkrörelsen tagit form, går alla kollektivanställda på kontoret i strejk.) <br /> <br /> På kvällen den 11 december hölls det första stormötet i Kiruna efter att [[Harry Holmlund]] hyrt Sporthallen i eget namn, vilket innebar att strejken tog en ny vändning. Den blev organiserad. <br /> <br /> Under det första stormötet i Kiruna utsågs en strejkkommitté på nio personer som skulle företräda arbetarna. Förslaget kom från [[Ture Rantatalo]] och [[Elof Luspa]] som båda kom att bli invalda att sitta i strejkkommittén. Den valda strejkkommittén domineras av äldre arbetare med mångåriga fackliga uppdrag bakom sig. Valda blev: Axel Grensjö, Harry Holmlund, Olle Hultin, Atle Lans, Hilding Lindström, Elof Luspa, Ture Rantatalo, Sixten Stråhlberg och Ronald Svensson. <br /> Bara en av kommittéledamöterna i Kiruna är politiskt aktiv, Atle Lans som är [[Folkpartiet|Folkpartistisk]] stadsfullmäktigeledamot. Rantatalo är passiv [[VPK|VPK-are]]. Holmlund och Luspa är partilösa socialister, som tidigare varit [[Socialdemokrater]] men som lämnat SAP sedan de sett ”myglet bakom kulisserna”. Pressekreteraren Lindström är organiserad Socialdemokrat liksom suppleanten Wigerstedt. De övriga är partilösa socialister.<br /> <br /> Från att ha varit en sittstrejk enade sig mötet om, på Elof Luspas förslag, att utvidga densamma till total strejk. Istället för att sittstrejka skulle arbetarna istället stanna hemma. <br /> <br /> Harry Holmlund yttrade på det första strejkmötet:<br /> <br /> ''”Vi är människor. Tänk att man ska behöva säga det i Sverige, år 1969!”.'' <br /> <br /> Under mötet formulerade arbetarna också de första kraven. Minst 13,50 kr timmen för överjordsarbete, minst 15 kr timmen för underjordsarbete, månadslön, omräkningsfaktorn bort, bättre personalpolitik, arbetsmiljöförbättringar och öppna förhandlingar var några av de krav arbetarna fastslog att de skulle få igenom innan de återgick till arbetet. <br /> <br /> Samma kväll höll arbetarna i Svappavaara ett eget möte och valde en egen strejkkommitté på tre personer.<br /> <br /> Fredagen den 12 december (dagen efter stormötet i Kiruna och Svappavaara) höll arbetarna i Malmberget också sitt första stormöte. De närmare 2 000 gruvarbetarna skärpte kraven ytterligare. [[Arne S. Lundberg]] (LKAB:s VD) ska avgå, LKAB ska lämna [[SAF]], införande av månadslön och ålderstillägg och borttagande av UMS-systemet var några av kraven. [[Johnny Nilsson]] (senare ordförande i Malmbergets strejkkommitté) frågade arbetarna som samlats i Malmbergets sporthall. &quot;- Finner mötet att vi fortsätter strejken?&quot; Svaret blev att de församlade gruvarbetarna utropar ett rungande JA på frågan. <br /> <br /> Samtidigt som det tvåtusenhövdade strejkmötet pågick på sporthallen i Malmberget höll Gruv Avdelning 4 (Malmberget) ett medlemsmöte. Det samlade drygt 30-talet personer. I Svappavaara anordnade också [[VPK]] ett möte där de avhandlade paragraf 32 (det vill säga arbetsköparens rätt att ”fritt leda och fördela arbetet”). 23 personer kom till det mötet. <br /> <br /> Stormötet i Malmberget ledde till att gruvarbetarna där också valde att utse sin egna strejkkommitté på nio personer. Tillsammans kom de tre strejkkommittéerna (Kiruna, Malmberget och Svappavaara) att bildad den ''Centrala Strejkkommittén'' eller ''21-mannadelegationen''. Redan på detta möte konstaterar man att strejken är olaglig och man är medveten om att inget strejkunderstöd kommer att betalas ut. Ändå röstar arbetarna fram en total strejk: från den 12 december stannar man hemma och strejkens startdatum sätts. <br /> <br /> På de första stormötena antogs några viktiga krav som hade diskuterats bland arbetarna under strejkens första dagar. Dessa krav kom att förfinas, förtydligas och utökas av den Centrala strejkkommittén. <br /> <br /> • Lönefrågan ska upptas innan arbetet återupptas.<br /> <br /> • Månadslön ska införas med motsvarande minst 15 kronor/timme under jord och 13:50<br /> kronor/timme ovan jord.<br /> • Omräkningsfaktorn ska bort.<br /> <br /> • UMS ska bort.<br /> <br /> • LKAB ska lämna SAF.<br /> <br /> • Förhandlingarna ska vara öppna (Det vill säga hela strejkkommittén ska delta i förhandlingarna).<br /> <br /> • Åldertillägg.<br /> <br /> • Rekreationsbidrag i nivå med tjänstemännens.<br /> <br /> • Reducerad övertid.<br /> <br /> • Busstransporter måste förbättras.<br /> <br /> • Undersöka riskerna med dieselavgaser.<br /> <br /> LKAB sätter redan från början hårt mot hårt – och får uppbackning av LO, Socialdemokratin och delar av media. Det som startat i Malmfälten är inte bara en vild strejk; det är en vild strejk i ett av de största statliga företagen, mot en socialdemokratisk regering och mot de toppstyrda facken. <br /> <br /> Arbetarna skulle sålunda få erfara att det inte bara var LKAB som de var tvungen att strida emot. Facket, inte bara de lokala byråkraterna utan också förbundsledningen, kom från första början att vända sig emot arbetarna. Förbundsledningen (med tillförordnande ordföranden [[Bernt Nilsson]]) i spetsen reste upp till Malmfälten för att försöka få arbetarna att återgå till gruvorna. <br /> <br /> Den 12 december intervjuades ordförande Bernt Nilsson (som också satt i LK­AB:s styrelse) i radions Norrbottenskvarten och därefter i lunchekot. Där gav han liv åt en konspirationsteori, som hängde med så länge strejken varade, att strejken skulle vara organiserad av ett fåtal kommunister och att det inte var gruvarbetarna som tagit initiativet till den.<br /> <br /> I intervjun sade han:<br /> ''&quot;Strejken verkar vara välorganiserad, varför jag drar slutsatsen att den är styrd av politiska grupper. Personligen så har jag fått intrycket att det hela är en politisk aktion&quot;.'' <br /> <br /> Strejken överraskade både regeringen, [[Olof Palme]] och [[Geijer]] och [[Nordgren]] i LO. Inför arbetarnas enighet och beslutsamhet krympte dessa ”arbetsledare” ihop till de ynkliga figurer som de var. Geijer vågade inte ställa upp i telefonväktardebatten med Elof Luspa och Olof Palme vågade inte åka upp till Malmfälten trots att arbetarna omgående bjöd upp honom.<br /> <br /> Onsdagen den 7 januari 1970 samlades LKAB:s styrelse i Stockholm. De beslutade att inga eftergifter till de strejkande fick ske. Gruvarbetarna skulle tvingas på knä. Några förhandlingar, i ordets rätta bemärkelse, kunde det inte bli tal om innan arbetarna återgått till arbetet. Dessa beslut fattades med den socialdemokratiska regeringens goda minne. <br /> <br /> Arbetarna vid LKAB:s förvaltning i Narvik, varifrån det mesta av malmen skeppades, erbjöd sympatistrejk men strejkledningen i Malmfälten avböjde. Det var ett beslut som senare skulle visa sig vara mycket olyckligt.<br /> <br /> === Slutet - Söndra och härska ===<br /> <br /> I den Centrala strejkkommittén fanns det, efter en tid, två linjer: en som ville gå fackets och LO:s väg och en som stenhårt leddes av de beslut som gruvarbetarna fattade vid sina stormöten. De två linjerna som fanns i strejkkommittén var inte baserad på partitillhörighet, vilket varit bilden som media velat skapa och som förts fram av Gruvs-ordförande Bernt Nilsson. <br /> <br /> Enhet genom kamp kom istället att representerades av Olle Hultin, [[Elof Luspa]], Östen Ölund, [[Harry Isaksson]] och Johnny Nilsson. Dessa kom att rösta tillsammans för att det var besluten som togs av gruvarbetarna på stormötena som skulle vara avgörande. Den andra fronten, som förespråkade enhet genom eftergifter, bestod av Hilding Lindström, Atle Lans, [[Ture Rantatalo]], [[Harry Holmlund]] och Sven Vigestet. Dessa skulle komma att följa fackets linje och propagera för en återgång till arbetet.<br /> <br /> Till en början hade inga fackliga byråkrater varit välkomna i strejkkommittén. Men måndagen den 29 december kom förslaget att en ''förhandlingskommitté'' skulle bildas. Den så kallade 27-mannadelegationen var ett faktum. Förutom nio delegater från vardera Malmberget och Kiruna, och de tre från Svappavaara, kom den att bestå av fyra personer från styrelserna i Gruvavdelning 4:an i Malmberget och Gruvavdelning 12:an i Kiruna (en av dessa var IB-Agenten [[Bruno Poromaa]]), samt två ombudsmännen. Det var början på slutet.<br /> <br /> Efter flera splittringsförsök från fackets och arbetsköparens sida bestämde strejkkommittén, med rösterna 13 mot 12, för en återgång till arbetet den 4 februari 1970, trots att en omröstning bland arbetsstyrkan strax innan hade resulterat i att majoritet var för fortsatt strejk. Den utslagsgivande i beslutet om att avbryta strejken var en kommunist, VPK:aren, [[Emil Isaksson]] Malmbergets Lenin. [[Harry Isaksson]] och [[Elof Luspa]] var i slutändan de enda två som från strejkkommittén som inte skrev på för den &quot;paketlösning&quot; som LKAB erbjöd.<br /> <br /> === Stödet till gruvarbetarna ===<br /> <br /> Strejken fick inte något stöd av Gruvarbetarförbundet och därmed ingen strejkersättning. Strejkkommittén som snabbt hade bildats gick ut med upprop som genljöd i hela Sverige, men också utomlands. Insamlingskampanjen fick ett mycket gott resultat och under strejken samlades totalt 5,2 miljoner kronor in, var­av 3,8 miljoner kronor betalades ut som strejkunderstöd. <br /> <br /> Stöduttalanden var något som redan från första dagen spelade en viktig roll i att ingjuta mod i gruvarbetarna. På det första stormötet startade insamlingen till strejkkassan. Med ett bejublat inlägg lovade [[Sara Lidman]], som rest upp för att göra ett reportage åt TV 2, att skänka allt sitt gage från TV och överskottet (10 000 kronor) från pocketupplagan av sin repotagebok [[Lidman, Sara: Gruva|Gruva]] till strejkkassan. De strejkande arbetarna fick också tidigt ett stort stöd på hemmaplan, till exempel så rapporterades det på det första mötet om hur elever, lärare och personal vid kommunkontoret i Junosuando hade samlat in 800 kronor till de strejkande. Under strejkens gång satte strejkkommittén upp tusentals stöduttalanden i entrén till Folkets hus i Kiruna. Många var från fackföreningar och politiska organisationer men även från enskilda. Från strejkkommitténs protokoll kan man läsa om hur enskilda blev ”faddrar” åt gruvarbetarfamiljer genom att försörja dem under strejken.<br /> <br /> Demonstrationer till stöd för strejken hölls på flera orter i Sverige. En av arrangörerna för en tidig demonstration i Stockholm var Centerpartiets ungdomsförbund(!). En tusenmannakommitté bildades i solidaritetens namn. Här fanns sådana undertecknare som [[Vilhelm Moberg]], [[P C Jersild]], [[Fred Åkerström]], [[Per Wahlöö]]. [[Olof Lagercrantz]] skrev i [[Dagens Nyheter]] att strejken bryter ett tystnadslöfte. [[De fria teatergrupperna Narren]] satta upp kabaréer i Malmfälten. [[Fria proteatern]] pjäs NJA, om Norrbottens järnverk, hade haft premiär i september 1969. Ensemblen åkte upp och spelade för de strejkande gruvarbetarna, och fick en varning från fadershuset Dramaten. . <br /> <br /> En del konstnärer skänkte verk. Tanken var att gruvarbetarna kunde sälja konstverken för att få in likvida medel. Bland annat skänkte Peter Dahl och Bengt Lindström verk till de strejkande. De fick in 10520 kronor vid en auktion, en försvarlig summa på den tiden. Men många verk kom aldrig att säljas och är fortfarande i ägo av gruvarbetarna, bland annat Albin Amelins litografi kallad Gruvolycka. Gällivare museum förvaltar nu dessa verk.<br /> <br /> På det kulturella området talade man nu i termer av kamp, en kulturkamp som rörde sig över fält som teater, bild, film och musik. Moderna Museet organiserade en stor utställning med revy, underhållning och försäljning av konst. De bjöd in 1000 personer som skulle betala dyra entrébiljetter. Överskottet skänktes till de strejkande.<br /> <br /> === Efter strejken ===<br /> <br /> Att gå tillbaka till arbetet sågs som ett nederlag för en stor del av gruvarbetarna. Men den 4 februari var återgången i princip total. Redan första arbetsdagen bröt dock en ny strejk ut när arbetare i Malmberget vägrade stämpla sina UMS-kort. LKAB tvingades att backa direkt. Även senare (när LKAB hotade med att bryta förhandlingarna med 27-mannadelegationen) utbröt det nya sittstrejker som tvingade tillbaka LKAB till förhandlingsbordet.<br /> <br /> Resultatet av förhandlingarna var blandat, viktiga krav vad gäller månadslön (lönerna höjdes med 14 procent) och gruvpensioner vanns. Bussförbindelserna till gruvorna förbättrades också och LKAB lämnade SAF.Medan andra krav ignorerades helt. Men gruvstrejken kom däremot att ändra stämningen i LKAB:s gruvor och bolagets syn på arbetarna. Efter strejken kom LKAB att införa ett nytt &quot;samverkanssystem&quot; i gruvorna. När arbetarna kom tillbaka från strejken hälsade tjänstemännen dem välkomna eftersom de nu visste att det var så de skulle hålla arbetarna i schakt. Samverkanssystemet fungerade bland annat så att det var uppbyggt på &quot;arbetsplatsträffar&quot; där arbetare, förmän och ingenjörer i ”positiv anda” skulle diskutera ”gemensamma mål”. Företagets planer skulle göras till arbetarnas ”mål”. I gammal hederlig [[Korporativism|korporativistisk]] tradition. <br /> <br /> [[Harry Isaksson]] sammanfattade den nya attityden från bolaget såhär:<br /> <br /> &quot;Efter strejken bytte de ut den auktoritära korpralstypen och ersatte den med den mer moderne axelklappartypen. De sprang omkring i skitiga overaller och försökte vara folkliga. ”Hörru du, vad tycker du? Har du en snus?” Folk var väldigt mottagliga för den där<br /> mentaliteten för dem hade inget försvar. &quot; <br /> <br /> Men redan under den 57 dagar långa gruvstrejken spred sig kampviljan till andra delar av Sverige och ett antal vilda strejker bröt ut. Gruvstrejken brukar räknas som den tändande gnistan på en drygt 20-årig (nåja) lång period av vilda strejker och självständig arbetarkamp på den svenska arbetsmarknad (med Skogsarbetarstrejken 1975 som kulmen). Detta kom att på sikt att bana väg för [[Lagen om anställningsskydd (LAS)]], [[Medbestämmandelagen (MBL]]) samt reformer inom arbetsmiljö och fackföreningsväsende. <br /> <br /> === Idag ===<br /> <br /> Idag finns det inget minnesmärke över strejken i hela bolaget. Inte ens i LKAB:s gruvmuseum i Kirunagruvan finns det någonting som hänvisar till ''strejken'' överhuvud taget. Det finns heller inget minnesmärke i stadshuset eller sporthallen där stormötena hölls. Det verkar vara något som bolaget, föga förvånande, helst vill glömma. <br /> <br /> Istället är det mest tydliga spåret i gruvan, som lever kvar från dessa dagar som skakade Sverige, den korporativistisk tradition av &quot;samförstånd&quot; som präntades in i gruvarbetarnas DNA från gruvkoncernen. Malmen ska fram.<br /> <br /> == Material ==<br /> <br /> * [[Sara Lidman|Lidman, Sara]]: ''[[Lidman, Sara: Gruva|Gruva]]''. Intervjureportage med de LKAB gruvarbetare som en kort senare skulle gå ut i en av sveriges mest uppmärksammade strejker.<br /> <br /> * Folkmakt nr 8 : http://flag.blackened.net/folkmakt/texter/artiklar/08-gruvstrejk.htm<br /> <br /> * [[Ragnar Järhult|Järhult, Ragnar]]: [[Järhult, Ragnar: Nu eller aldrig|Nu eller aldrig]]<br /> <br /> * [[Anders Thunberg|Thunberg, Anders]]: ''[[Thunberg, Anders: Strejken|Strejken]]'' Extremt detaljerad och utförlig sammanställning av den vilda strejken vid LKAB.<br /> <br /> * [[Westman, Lars &amp; Ewert, Lena: Kamrater, motståndaren är välorganiserad|Kamrater, motståndaren är välorganiserad]] en rulle filmade under hela strejkens förlopp. Mest fokus på strejkkommittén o turerna runt denna.<br /> <br /> * [[Westman, Lars: 30 år har gått kamrat]] uppföljaren till Kamrater, motståndaren är välorganiserad. Westman åker upp till Malmfälten 30 år efter strejken och surrar med några inblandade. Trots alla år som gått är det många som är arga över hur det gick.<br /> <br /> * [[Utgiven av Strejkkommittén i Malmfälten, Pappren på bordet,]]. Två stycken böcker som innehåller protokoll och dokument från strejken. Ihopsatta och utgiven av Strejkkommittén.<br /> <br /> [[Kategori:Arbetare i rörelse - Sverige]]<br /> [[Kategori:LKAB]]<br /> [[Kategori:Vilda strejker]]<br /> [[Kategori:Norrbotten]]<br /> [[Kategori:Kiruna]]<br /> [[Kategori:1960-tal]]<br /> [[Kategori:1970-tal]]</div>

Koltrast https://polkagris.nu.hemsida.eu/wikin/index.php?title=Vilda_strejken_vid_LKAB&diff=22084 2018-10-18T09:21:07Z

<p>Koltrast: /* Stödet till gruvarbetarna */</p> <hr /> <div>[[Bild:Lkab_1969.jpg‎|frame|right]]<br /> <br /> Malmfältens gruvarbetare har vid ett flertal tillfällen strejkat och rest sig mot gruvkoncernen [[LKAB]]. Men när en pratar om den &quot;vilda strejken vid LKAB&quot; är det den ''stora gruvstrejken 1969–1970'' (i folkmun endast kallad ''Strejken'') som man hänvisar till. Strejken var inte bara en vild strejk; det var en vild strejk i ett av de största statliga företagen, mot en [[Socialdemokratiska Arbetarpartiet|socialdemokratisk]] regering och mot de toppstyrda facken. Gruvarbetarnas motståndare var sålunda inte enbart gruvbolaget. Utan också det egna fackförbundet.<br /> <br /> Strejkens startskott gick av den 9 december 1969 i Leveäniemigruvan i Svappavaara, när ett par gubbar satte sig och ner och vägrade arbeta. Detta blev början på den 57 dagar långa strejken (9 december 1969 – 4 februari 1970) som inom kort kom att omfatta hela Malmfälten och kom att rejält skaka etablissemanget i Sverige under några kalla vintermånader 1969 - 1970. <br /> <br /> === Bakgrund ===<br /> <br /> 1957 kom beslutet från regeringen att Grängesbergsbolaget löstes ut från sitt ägande i LKAB och företaget blev därmed förstatligat. Nu så såg gruvarbetarna i Malmfälten vad de trodde var ljuset i tunneln, gruvan hade äntligen blivit statlig och bättre tider var på väg. Man vinkade hejdå till ackordslöner och hej till rättvisa. Men så blev det inte riktigt. Det statliga LKAB hade fått regeringens uppdrag att drivas affärsmässigt, som ett vanligt privat bolag. Affärsmässigt och lönsamt skulle det också drivas. <br /> <br /> Gruvarbetarna var väl medvetna om vad [[kapitalism|kapitalismen]] innebar men de var inte medvetna om vad [[LO]] var (och är). Istället för bättre tider kom gruvarbetarna under de kommande åren istället att erfara vad som måste vara det största experimentet av &quot;[[taylorism]]&quot; i svensk historia. <br /> <br /> 1966 så beslöt pamparna på huvudkontoret nere i Stockholm att de skulle införa det amerikanska så kallade ''UMS-systemet'' (Universal Maintenance Standards, snabbt omdöpt av gruvarbetarna till ”Ultra Modernt Slaveri”, ”Utan Mat i Skafferiet” eller ”MUMS för arbetsköparen” eller helt enkelt &quot;LO-metoden&quot;. En av de pådrivande i processen att införa UMS var rationaliseringsavdelningens chef [[Hans Ahlman]]. UMS innebar att varje arbetsmoment uppmättes av tidsstudiemän. Allt från hur länge det tar att spika en spik, tanka en traktor, ladda dynamit, till att bara dricka en kopp kaffe i kuren klockades av gubbar i kostym och slips (Öppna och stänga en kran: 3,6 sekunder (1TTU), Gå 7-14 meter: 10,8 sekunder (3 TTU), Använda hammare 1-5 slag, 3,6 sekunder (1 TTU, Rengöra händer med torr trasa: 7,2 sekunder (2 TTU)). <br /> <br /> Detta resulterade i situationer där en arbetare kunde ha lyckats lasta en mängd gråberg (utöver det som var skrivet att en kunde lasta i protokollet) och om någon förman fick reda på detta var tidsstudiemännen där med sina stoppur. Slutsatsen blev att eftersom en arbetare hinner lasta utöver den givna summan man mätt upp på den här tiden så ska vi sänka tiden! Alltså höjdes målen för hur mycket arbetaren måste lyckas lasta fast på mycket kortare tid. <br /> <br /> Detta följdes upp med att man 1968 också kom att införa de &quot;'''31 ledarskapsteserna'''” inom hela LKAB. Teserna importerades från England och hade tagits fram av en amerikansk ”relationsforskare” och entreprenör vid namn [[George Kenning]], snabbt fick de öknamnet de &quot;kenningska tesern&quot; av arbetarna. LKAB hade redan förberett för en hårdare styrning uppifrån genom ökade löneskillnader mellan arbetare och deras chefer. Men teserna kom att bli det som på svart och vitt slog fast den nya hierarkin inom bolaget. Enligt de 31 teserna behövde chefen inte kunna jobbet längre, han skulle bara vara ledare och kontrollant. Alla ingenjörer och tjänstemän fick lära sig teserna och utbilda sig i hur slipstenen skulle dras. Svart på vitt fanns nu den auktoritära chefskultur som LKAB-ledningen odlade och som gruvarbetarna fick känna på varje dag.[[http://offensiv.socialisterna.org/sv/880/inrikes/5067/|//offensiv.socialisterna.org/sv/880/inrikes/5067/]]<br /> <br /> '''Några exempel på de 31 teserna:''' <br /> <br /> - Tes 9: En anställd har aldrig mer än en chef (d v s du kan inte klaga hos någon annan om du blir illa behandlad av din chef).<br /> <br /> -Tes 11: En chef måste intaga fö-rarplatsen, utöva sina befogenheter, tillämpa fast ledarskap och ha kontroll över sina anställda.<br /> <br /> - Tes 13: Varje förändring i en anställds arbetsuppgifter och placering måste accepteras som vidtagen i företagets intresse.<br /> <br /> - Tes 15: ”Ett effektivt ledarskap är att leda genom styrning och inte genom exempel.&quot; <br /> <br /> - Tes 16: Skicklighet som fackman innebär i och för sig inte skicklighet i ledarskap – en chef kan i princip leda vilken verksamhet som helst. <br /> <br /> - Tes 17: En chef måste visa fullständig lojalitet mot överordnad.<br /> <br /> -Tes 18: En chef identifierar sig med, understödjer alla beslut i företaget.<br /> <br /> - Tes 20: ”En chef måste vara beredd att byta ståndpunkt för att stödja högre chef.”<br /> <br /> - Tes 21: Att utföra arbetsuppgifter­na med villighet är en merit.<br /> <br /> - Tes 27: Den enskildes värde för företaget bestäms i hans bidrag till hela organisationens framgång.<br /> <br /> - Tes 29: En chef ska utöva sitt ledarskap så att icke-chef endast behöver följa givna order. <br /> <br /> ''”Det kenningska tesernas värld är märklig. Där finns inga människor, bara chefer och icke-chefer. Där finns bara order neråt och lojalitet uppåt. Relationerna är benhårt fastlagda som i ett feodalt samhälle”'' (Citat från: ''Pappren på bordet I – strejkkommitténs vitbok'').<br /> <br /> Teserna var aldrig tänkta att nå offentlighetens ljus, men någon som uppenbarligen inte gillade dem läckte teserna till bibliotekarien i Malmberget som förstorade upp dem och hängde upp dem på väggen bredvid Sara Lidmans och Odd Uhrboms utställning [[Lidman,_Sara:_Gruva|Gruva]]. Till saken hör att Svenska Gruvindustriarbetareförbundet ordförande Bernt Nilsson (som också satt i LK­AB:s styrelse) kände till teserna, men hade hållit tyst om det. När dessa offentliggjordes på folkbiblioteket i Malmberget i december 1968, blev reaktionen kraftig.<br /> <br /> Ledarstilen som man nu praktiserade inom LKAB fick väldigt negativa praktiska konsekvenser: Felaktiga varningar till arbetare blev kvar (eftersom en chef aldrig gör fel), Chefers misstag och beslut som till och med riskerade livet på arbetare, sopades under mattan av samma anledning. Men värst var kanske att LKAB:s ledarstil lade en död hand över alla arbetsmiljöproblem som fanns och som till och med förvärrades: det handlade om farliga dieselavgaser, olycksrisken, buller och över- tidsarbete.<br /> <br /> Annat djävulskap som ledningen sysslande med var bland annat att sätta spikar på alla soptunnor underjord så att en inte arbetare skulle kunna sätta sig ner på dem. Ett till exempel på den tydliga hierarkin var att LKAB:s tjänstemän hade motorvärmare till sina bilar, men inte arbetarna. Det säger rätt mycket om hur förhållandena var i gruvan. Förutom dessa förändringar kom LKAB att dra ner personalstyrkan med 1400 man (främst i Malmberget) och sänka lönerna.<br /> <br /> Orsakerna till strejken var alltså många och den kom inte som en blixt ifrån klar himmel för någon utom bolaget. Under hela 1968 hade fackets medlemsmöten kokat av ilska och krav på strejk hade rests, också när representanter för LKAB deltagit. Redan den 1 december hade truckverkstaden i Kiruna sittstrejkat i två dagar och den 4 december var det sittstrejk i rörverkstaden i Malmberget. Ändå hävdade LKAB:s disponent Torsten Göransson (när strejken bröt ut den 9 december) att det måste röra sig om ett missförstånd.<br /> <br /> I korta drag kan en säga att arbetarna hade hunnit bli redigt trötta på arbetsförhållandena och den allmänna attityden som riktades mot dem från bolaget i slutet av 1969.<br /> <br /> === Strejken ===<br /> <br /> [[Bild:Gruvstrejken_lkab_1969_demo.jpg|frame|right]|”Vi är människor. Tänk att man ska behöva säga det i Sverige, år 1969!”]]Tisdagen 9 december 1969 satte sig 35 gruvarbetare i Svappavaara. Borrare, laddare och truckförare hade stämplat in vid sex snåret på morgonen för att i manskapshuset mötas av meddelandet att nu skulle deras lön sänkas. Detta var droppen som fick bägaren att rinna över. Inom ett dygn gjorde gruvarbetarna i Kiruna detsamma. 3.100 man i strejk. Den 12 december anslöt sig även arbetsstyrkan i Malmberget. Nu var det dryga 4.800 man som lagt ner arbetet.<br /> <br /> Senare på kvällen (den 9 december) hölls det första stormötet i Svappavaara. I Malmberget (Gruvindustriarbetareförbundet avdelning 4) hade ännu inget avgörande inträffat. Torsdagen den 11 december hade alla arbetare i Kiruna gått med i strejken. Också i Malmberget lade avdelning efter avdelning ned arbetet och på kvällen stod hela gruvan stilla. Vid LKAB:s malmlastning i Luleå (Gruv avd 40) satte sig arbetarna i manskapshuset – bara fackföreningsstyrelsen fortsatte att arbeta. På förmiddagen sitter alla arbetare i Kiruna, men läget är fortfarande oklart. Förrådsgubben Harry Holmlund (i Kirunagruvan) försöker få tag på ombudsman Rehnkvist för att be honom att äntligen ta itu på allvar med omräkningsfaktorn. Rehnkvist är oanträffbar. På kontoret börjar fyra postflickor sympatistrejka. De hotas med omedelbart avsked och tvingas tillbaka till arbetet. (Senare, när strejkrörelsen tagit form, går alla kollektivanställda på kontoret i strejk.) <br /> <br /> På kvällen den 11 december hölls det första stormötet i Kiruna efter att [[Harry Holmlund]] hyrt Sporthallen i eget namn, vilket innebar att strejken tog en ny vändning. Den blev organiserad. <br /> <br /> Under det första stormötet i Kiruna utsågs en strejkkommitté på nio personer som skulle företräda arbetarna. Förslaget kom från [[Ture Rantatalo]] och [[Elof Luspa]] som båda kom att bli invalda att sitta i strejkkommittén. Den valda strejkkommittén domineras av äldre arbetare med mångåriga fackliga uppdrag bakom sig. Valda blev: Axel Grensjö, Harry Holmlund, Olle Hultin, Atle Lans, Hilding Lindström, Elof Luspa, Ture Rantatalo, Sixten Stråhlberg och Ronald Svensson. <br /> Bara en av kommittéledamöterna i Kiruna är politiskt aktiv, Atle Lans som är [[Folkpartiet|Folkpartistisk]] stadsfullmäktigeledamot. Rantatalo är passiv [[VPK|VPK-are]]. Holmlund och Luspa är partilösa socialister, som tidigare varit [[Socialdemokrater]] men som lämnat SAP sedan de sett ”myglet bakom kulisserna”. Pressekreteraren Lindström är organiserad Socialdemokrat liksom suppleanten Wigerstedt. De övriga är partilösa socialister.<br /> <br /> Från att ha varit en sittstrejk enade sig mötet om, på Elof Luspas förslag, att utvidga densamma till total strejk. Istället för att sittstrejka skulle arbetarna istället stanna hemma. <br /> <br /> Harry Holmlund yttrade på det första strejkmötet:<br /> <br /> ''”Vi är människor. Tänk att man ska behöva säga det i Sverige, år 1969!”.'' <br /> <br /> Under mötet formulerade arbetarna också de första kraven. Minst 13,50 kr timmen för överjordsarbete, minst 15 kr timmen för underjordsarbete, månadslön, omräkningsfaktorn bort, bättre personalpolitik, arbetsmiljöförbättringar och öppna förhandlingar var några av de krav arbetarna fastslog att de skulle få igenom innan de återgick till arbetet. <br /> <br /> Samma kväll höll arbetarna i Svappavaara ett eget möte och valde en egen strejkkommitté på tre personer.<br /> <br /> Fredagen den 12 december (dagen efter stormötet i Kiruna och Svappavaara) höll arbetarna i Malmberget också sitt första stormöte. De närmare 2 000 gruvarbetarna skärpte kraven ytterligare. [[Arne S. Lundberg]] (LKAB:s VD) ska avgå, LKAB ska lämna [[SAF]], införande av månadslön och ålderstillägg och borttagande av UMS-systemet var några av kraven. [[Johnny Nilsson]] (senare ordförande i Malmbergets strejkkommitté) frågade arbetarna som samlats i Malmbergets sporthall. &quot;- Finner mötet att vi fortsätter strejken?&quot; Svaret blev att de församlade gruvarbetarna utropar ett rungande JA på frågan. <br /> <br /> Samtidigt som det tvåtusenhövdade strejkmötet pågick på sporthallen i Malmberget höll Gruv Avdelning 4 (Malmberget) ett medlemsmöte. Det samlade drygt 30-talet personer. I Svappavaara anordnade också [[VPK]] ett möte där de avhandlade paragraf 32 (det vill säga arbetsköparens rätt att ”fritt leda och fördela arbetet”). 23 personer kom till det mötet. <br /> <br /> Stormötet i Malmberget ledde till att gruvarbetarna där också valde att utse sin egna strejkkommitté på nio personer. Tillsammans kom de tre strejkkommittéerna (Kiruna, Malmberget och Svappavaara) att bildad den ''Centrala Strejkkommittén'' eller ''21-mannadelegationen''. Redan på detta möte konstaterar man att strejken är olaglig och man är medveten om att inget strejkunderstöd kommer att betalas ut. Ändå röstar arbetarna fram en total strejk: från den 12 december stannar man hemma och strejkens startdatum sätts. <br /> <br /> På de första stormötena antogs några viktiga krav som hade diskuterats bland arbetarna under strejkens första dagar. Dessa krav kom att förfinas, förtydligas och utökas av den Centrala strejkkommittén. <br /> <br /> • Lönefrågan ska upptas innan arbetet återupptas.<br /> <br /> • Månadslön ska införas med motsvarande minst 15 kronor/timme under jord och 13:50<br /> kronor/timme ovan jord.<br /> • Omräkningsfaktorn ska bort.<br /> <br /> • UMS ska bort.<br /> <br /> • LKAB ska lämna SAF.<br /> <br /> • Förhandlingarna ska vara öppna (Det vill säga hela strejkkommittén ska delta i förhandlingarna).<br /> <br /> • Åldertillägg.<br /> <br /> • Rekreationsbidrag i nivå med tjänstemännens.<br /> <br /> • Reducerad övertid.<br /> <br /> • Busstransporter måste förbättras.<br /> <br /> • Undersöka riskerna med dieselavgaser.<br /> <br /> LKAB sätter redan från början hårt mot hårt – och får uppbackning av LO, Socialdemokratin och delar av media. Det som startat i Malmfälten är inte bara en vild strejk; det är en vild strejk i ett av de största statliga företagen, mot en socialdemokratisk regering och mot de toppstyrda facken. <br /> <br /> Arbetarna skulle sålunda få erfara att det inte bara var LKAB som de var tvungen att strida emot. Facket, inte bara de lokala byråkraterna utan också förbundsledningen, kom från första början att vända sig emot arbetarna. Förbundsledningen (med tillförordnande ordföranden [[Bernt Nilsson]]) i spetsen reste upp till Malmfälten för att försöka få arbetarna att återgå till gruvorna. <br /> <br /> Den 12 december intervjuades ordförande Bernt Nilsson (som också satt i LK­AB:s styrelse) i radions Norrbottenskvarten och därefter i lunchekot. Där gav han liv åt en konspirationsteori, som hängde med så länge strejken varade, att strejken skulle vara organiserad av ett fåtal kommunister och att det inte var gruvarbetarna som tagit initiativet till den.<br /> <br /> I intervjun sade han:<br /> ''&quot;Strejken verkar vara välorganiserad, varför jag drar slutsatsen att den är styrd av politiska grupper. Personligen så har jag fått intrycket att det hela är en politisk aktion&quot;.'' <br /> <br /> Strejken överraskade både regeringen, [[Olof Palme]] och [[Geijer]] och [[Nordgren]] i LO. Inför arbetarnas enighet och beslutsamhet krympte dessa ”arbetsledare” ihop till de ynkliga figurer som de var. Geijer vågade inte ställa upp i telefonväktardebatten med Elof Luspa och Olof Palme vågade inte åka upp till Malmfälten trots att arbetarna omgående bjöd upp honom.<br /> <br /> Onsdagen den 7 januari 1970 samlades LKAB:s styrelse i Stockholm. De beslutade att inga eftergifter till de strejkande fick ske. Gruvarbetarna skulle tvingas på knä. Några förhandlingar, i ordets rätta bemärkelse, kunde det inte bli tal om innan arbetarna återgått till arbetet. Dessa beslut fattades med den socialdemokratiska regeringens goda minne. <br /> <br /> Arbetarna vid LKAB:s förvaltning i Narvik, varifrån det mesta av malmen skeppades, erbjöd sympatistrejk men strejkledningen i Malmfälten avböjde. Det var ett beslut som senare skulle visa sig vara mycket olyckligt.<br /> <br /> === Slutet - Söndra och härska ===<br /> <br /> I den Centrala strejkkommittén fanns det, efter en tid, två linjer: en som ville gå fackets och LO:s väg och en som stenhårt leddes av de beslut som gruvarbetarna fattade vid sina stormöten. De två linjerna som fanns i strejkkommittén var inte baserad på partitillhörighet, vilket varit bilden som media velat skapa och som förts fram av Gruvs-ordförande Bernt Nilsson. <br /> <br /> Enhet genom kamp kom istället att representerades av Olle Hultin, [[Elof Luspa]], Östen Ölund, [[Harry Isaksson]] och Johnny Nilsson. Dessa kom att rösta tillsammans för att det var besluten som togs av gruvarbetarna på stormötena som skulle vara avgörande. Den andra fronten, som förespråkade enhet genom eftergifter, bestod av Hilding Lindström, Atle Lans, [[Ture Rantatalo]], [[Harry Holmlund]] och Sven Vigestet. Dessa skulle komma att följa fackets linje och propagera för en återgång till arbetet.<br /> <br /> Till en början hade inga fackliga byråkrater varit välkomna i strejkkommittén. Men måndagen den 29 december kom förslaget att en ''förhandlingskommitté'' skulle bildas. Den så kallade 27-mannadelegationen var ett faktum. Förutom nio delegater från vardera Malmberget och Kiruna, och de tre från Svappavaara, kom den att bestå av fyra personer från styrelserna i Gruvavdelning 4:an i Malmberget och Gruvavdelning 12:an i Kiruna (en av dessa var IB-Agenten [[Bruno Poromaa]]), samt två ombudsmännen. Det var början på slutet.<br /> <br /> Efter flera splittringsförsök från fackets och arbetsköparens sida bestämde strejkkommittén, med rösterna 13 mot 12, för en återgång till arbetet den 4 februari 1970, trots att en omröstning bland arbetsstyrkan strax innan hade resulterat i att majoritet var för fortsatt strejk. Den utslagsgivande i beslutet om att avbryta strejken var en kommunist, VPK:aren, [[Emil Isaksson]] Malmbergets Lenin. [[Harry Isaksson]] och [[Elof Luspa]] var i slutändan de enda två som från strejkkommittén som inte skrev på för den &quot;paketlösning&quot; som LKAB erbjöd.<br /> <br /> === Stödet till gruvarbetarna ===<br /> <br /> Strejken fick inte något stöd av Gruvarbetarförbundet och därmed ingen strejkersättning. Strejkkommittén som snabbt hade bildats gick ut med upprop som genljöd i hela Sverige, men också utomlands. Insamlingskampanjen fick ett mycket gott resultat och under strejken samlades totalt 5,2 miljoner kronor in, var­av 3,8 miljoner kronor betalades ut som strejkunderstöd. Stöduttalanden spelade redan från första dagen en viktig roll i att ingjuta mod i gruvarbetarna. På det första stormötet startade insamlingen till strejkkassan. Med ett bejublat inlägg lovade [[Sara Lidman]], som rest upp för att göra ett reportage åt TV 2, att skänka allt sitt gage från TV och överskottet (10 000 kronor) från pocketupplagan av sin repotagebok [[Lidman, Sara: Gruva|Gruva]] till strejkkassan. De strejkande arbetarna fick också tidigt ett stort stöd på hemmaplan, till exempel så rapporterades det på det första mötet om hur elever, lärare och personal vid kommunkontoret i Junosuando hade samlat in 800 kronor till de strejkande. Under strejkens gång satte strejkkommittén upp tusentals stöduttalanden i entrén till Folkets hus i Kiruna. Många var från fackföreningar och politiska organisationer men även från enskilda. Från strejkkommitténs protokoll kan man läsa om hur enskilda blev ”faddrar” åt gruvarbetarfamiljer genom att försörja dem under strejken.<br /> <br /> Demonstrationer till stöd för strejken hölls på flera orter i Sverige. En av arrangörerna för en tidig demonstration i Stockholm var Centerpartiets ungdomsförbund(!). En tusenmannakommitté bildades i solidaritetens namn. Här fanns sådana undertecknare som [[Vilhelm Moberg]], [[P C Jersild]], [[Fred Åkerström]], [[Per Wahlöö]]. [[Olof Lagercrantz]] skrev i [[Dagens Nyheter]] att strejken bryter ett tystnadslöfte. [[De fria teatergrupperna Narren]] satta upp kabaréer i Malmfälten och [[Fria proteatern]] pjäs NJA, om Norrbottens järnverk, hade haft premiär i september 1969. Ensemblen åkte upp och spelade för de strejkande gruvarbetarna, och fick en varning från fadershuset Dramaten. . <br /> <br /> En del konstnärer skänkte verk. Tanken var att gruvarbetarna kunde sälja konstverken för att få in likvida medel. Bland annat skänkte Peter Dahl och Bengt Lindström verk till de strejkande. De fick in 10520 kronor vid en auktion, en försvarlig summa på den tiden. Men många verk kom aldrig att säljas och är fortfarande i ägo av gruvarbetarna, bland annat Albin Amelins litografi kallad Gruvolycka. Gällivare museum förvaltar nu dessa verk.<br /> <br /> På det kulturella området talade man nu i termer av kamp, en kulturkamp som rörde sig över fält som teater, bild, film och musik. Moderna Museet organiserade en stor utställning med revy, underhållning och försäljning av konst. De bjöd in 1000 personer som skulle betala dyra entrébiljetter. Överskottet skänktes till de strejkande.<br /> <br /> === Efter strejken ===<br /> <br /> Att gå tillbaka till arbetet sågs som ett nederlag för en stor del av gruvarbetarna. Men den 4 februari var återgången i princip total. Redan första arbetsdagen bröt dock en ny strejk ut när arbetare i Malmberget vägrade stämpla sina UMS-kort. LKAB tvingades att backa direkt. Även senare (när LKAB hotade med att bryta förhandlingarna med 27-mannadelegationen) utbröt det nya sittstrejker som tvingade tillbaka LKAB till förhandlingsbordet.<br /> <br /> Resultatet av förhandlingarna var blandat, viktiga krav vad gäller månadslön (lönerna höjdes med 14 procent) och gruvpensioner vanns. Bussförbindelserna till gruvorna förbättrades också och LKAB lämnade SAF.Medan andra krav ignorerades helt. Men gruvstrejken kom däremot att ändra stämningen i LKAB:s gruvor och bolagets syn på arbetarna. Efter strejken kom LKAB att införa ett nytt &quot;samverkanssystem&quot; i gruvorna. När arbetarna kom tillbaka från strejken hälsade tjänstemännen dem välkomna eftersom de nu visste att det var så de skulle hålla arbetarna i schakt. Samverkanssystemet fungerade bland annat så att det var uppbyggt på &quot;arbetsplatsträffar&quot; där arbetare, förmän och ingenjörer i ”positiv anda” skulle diskutera ”gemensamma mål”. Företagets planer skulle göras till arbetarnas ”mål”. I gammal hederlig [[Korporativism|korporativistisk]] tradition. <br /> <br /> [[Harry Isaksson]] sammanfattade den nya attityden från bolaget såhär:<br /> <br /> &quot;Efter strejken bytte de ut den auktoritära korpralstypen och ersatte den med den mer moderne axelklappartypen. De sprang omkring i skitiga overaller och försökte vara folkliga. ”Hörru du, vad tycker du? Har du en snus?” Folk var väldigt mottagliga för den där<br /> mentaliteten för dem hade inget försvar. &quot; <br /> <br /> Men redan under den 57 dagar långa gruvstrejken spred sig kampviljan till andra delar av Sverige och ett antal vilda strejker bröt ut. Gruvstrejken brukar räknas som den tändande gnistan på en drygt 20-årig (nåja) lång period av vilda strejker och självständig arbetarkamp på den svenska arbetsmarknad (med Skogsarbetarstrejken 1975 som kulmen). Detta kom att på sikt att bana väg för [[Lagen om anställningsskydd (LAS)]], [[Medbestämmandelagen (MBL]]) samt reformer inom arbetsmiljö och fackföreningsväsende. <br /> <br /> === Idag ===<br /> <br /> Idag finns det inget minnesmärke över strejken i hela bolaget. Inte ens i LKAB:s gruvmuseum i Kirunagruvan finns det någonting som hänvisar till ''strejken'' överhuvud taget. Det finns heller inget minnesmärke i stadshuset eller sporthallen där stormötena hölls. Det verkar vara något som bolaget, föga förvånande, helst vill glömma. <br /> <br /> Istället är det mest tydliga spåret i gruvan, som lever kvar från dessa dagar som skakade Sverige, den korporativistisk tradition av &quot;samförstånd&quot; som präntades in i gruvarbetarnas DNA från gruvkoncernen. Malmen ska fram.<br /> <br /> == Material ==<br /> <br /> * [[Sara Lidman|Lidman, Sara]]: ''[[Lidman, Sara: Gruva|Gruva]]''. Intervjureportage med de LKAB gruvarbetare som en kort senare skulle gå ut i en av sveriges mest uppmärksammade strejker.<br /> <br /> * Folkmakt nr 8 : http://flag.blackened.net/folkmakt/texter/artiklar/08-gruvstrejk.htm<br /> <br /> * [[Ragnar Järhult|Järhult, Ragnar]]: [[Järhult, Ragnar: Nu eller aldrig|Nu eller aldrig]]<br /> <br /> * [[Anders Thunberg|Thunberg, Anders]]: ''[[Thunberg, Anders: Strejken|Strejken]]'' Extremt detaljerad och utförlig sammanställning av den vilda strejken vid LKAB.<br /> <br /> * [[Westman, Lars &amp; Ewert, Lena: Kamrater, motståndaren är välorganiserad|Kamrater, motståndaren är välorganiserad]] en rulle filmade under hela strejkens förlopp. Mest fokus på strejkkommittén o turerna runt denna.<br /> <br /> * [[Westman, Lars: 30 år har gått kamrat]] uppföljaren till Kamrater, motståndaren är välorganiserad. Westman åker upp till Malmfälten 30 år efter strejken och surrar med några inblandade. Trots alla år som gått är det många som är arga över hur det gick.<br /> <br /> * [[Utgiven av Strejkkommittén i Malmfälten, Pappren på bordet,]]. Två stycken böcker som innehåller protokoll och dokument från strejken. Ihopsatta och utgiven av Strejkkommittén.<br /> <br /> [[Kategori:Arbetare i rörelse - Sverige]]<br /> [[Kategori:LKAB]]<br /> [[Kategori:Vilda strejker]]<br /> [[Kategori:Norrbotten]]<br /> [[Kategori:Kiruna]]<br /> [[Kategori:1960-tal]]<br /> [[Kategori:1970-tal]]</div>

Koltrast https://polkagris.nu.hemsida.eu/wikin/index.php?title=Lars_T%C3%B6rnman&diff=22083 2018-10-18T09:12:22Z

<p>Koltrast: </p> <hr /> <div>[[Bild:Tornman_lars.gif|frame|right]]<br /> <br /> '''Lars Törnman''', född 6 maj 1951 i Nedre Soppero, också känd som &quot;Jesus från Soppero&quot;. Är en citatmaskin, [[socialdemokratiska arbetarpartiet|sosse]], före detta gruvarbetare, före detta fackman, fångarna-på-fortet-deltagare och allmänt komisk filur från Kiruna.<br /> <br /> Lars Törnman är kanske mest känd för att ha grundat [[KirunaPartiet| Kirunaparitet (KiP)]] 1994 och sedan varit en återkommande person på Kirunas, och Norrbottens, politiska arena. Han har också blivit lite av en medias kelgris när han har gjort det till sin grej att trycka ur sig bisarra, verklighetsfrånvarande men väldigt underhållande citat i tid och otid. Innan sin ingång i politiken var han ordförande för facket i [[LKAB|LKAB:s]] gruva i Kiruna.<br /> <br /> Törnman har varit med i diverse tv-program, intervjuer och diskussioner där han rättshavererat om både det ena och det andra. Bland de roligare sakerna han har sysslat med är kampen för är att byta namn på Norrbotten till Norrtoppen, protester mot att statliga SMHI diskriminerar Norrbotten när midnattssolstimmarna inte räknas in i vilket län som har mest soltimmar, att acceptera Narviks &quot;ansökan&quot; om att bli en del av Norrbotten och att försöka komma in i riksdagen med Norrbottenspartiet (NBP) 2002. <br /> <br /> Han var utomlands senast 1972, då på Kanarieöarna.<br /> <br /> Törnman propagerar för att det mesta ska och kan lösas så länge som en agerar som en äkta gruvis. En bastutävling sitter aldrig fel. I verkligheten är Törnman en typisk kommunpolitiker vars feghet alltid fått honom att vända sin kappan efter vinden för att säkra sin position i stadshuset och det fina lönekuvertet. <br /> <br /> I Kiruna ser folk på Törnman lite som den lokala byaidioten. Han slänger ur sig roliga saker och det duger gott det. Idag är det få Kirunabor som står för att dem röstade på Törnman under 1990-talet. Lite som folk som röstade på [[Ny Demokrati]].<br /> <br /> == Citat ==<br /> <br /> ''— En äkta gruvis hade stått för sina åsikter''<br /> <br /> ''— Först tog dem skogen, sen tog dem järnmalmen och nu tar dem solen från oss''<br /> <br /> ''— Vi hade en liknande situation här i höstas om en ö som både jag och Ville Larsson ville ankra båten och grilla på. Men här i Kurra löser vi det som riktiga gruvisar, med en bastutävling''<br /> <br /> ''— Hur ska jag kunna svara på det? Jag åker ju bara ackja'' <br /> <br /> ''— Norbotten blöder''<br /> <br /> [[Kategori:Socialdemokrater]]<br /> [[Kategori: Norrbotten]]<br /> [[Kategori:Kiruna]]</div>

Koltrast https://polkagris.nu.hemsida.eu/wikin/index.php?title=Lars_T%C3%B6rnman&diff=22082 2018-10-18T09:11:10Z

<p>Koltrast: </p> <hr /> <div>[[Bild:Tornman_lars.gif|frame|right]]<br /> <br /> '''Lars Törnman''', född 6 maj 1951 i Nedre Soppero, också känd som &quot;Jesus från Soppero&quot;. Är en citatmaskin, [[socialdemokratiska arbetarpartiet|sosse]], före detta gruvarbetare, före detta fackman, fångarna-på-fortet-deltagare och allmänt komisk filur från Kiruna.<br /> <br /> Lars Törnman är kanske mest känd för att ha grundat [[KirunaPartiet| Kirunaparitet (KiP)]] 1994 och sedan varit en återkommande person på Kirunas, och Norrbottens, politiska arena. Han har också blivit lite av en medias kelgris när han har gjort det till sin grej att trycka ur sig bisarra, verklighetsfrånvarande men väldigt underhållande citat i tid och otid. <br /> <br /> Törnman har varit med i diverse tv-program, intervjuer och diskussioner där han rättshavererat om både det ena och det andra. Bland de roligare sakerna han har sysslat med är kampen för är att byta namn på Norrbotten till Norrtoppen, protester mot att statliga SMHI diskriminerar Norrbotten när midnattssolstimmarna inte räknas in i vilket län som har mest soltimmar, att acceptera Narviks &quot;ansökan&quot; om att bli en del av Norrbotten och att försöka komma in i riksdagen med Norrbottenspartiet (NBP) 2002. <br /> <br /> Han var utomlands senast 1972, då på Kanarieöarna.<br /> <br /> Törnman propagerar för att det mesta ska och kan lösas så länge som en agerar som en äkta gruvis. En bastutävling sitter aldrig fel. I verkligheten är Törnman en typisk kommunpolitiker vars feghet alltid fått honom att vända sin kappan efter vinden för att säkra sin position i stadshuset och det fina lönekuvertet. <br /> <br /> I Kiruna ser folk på Törnman lite som den lokala byaidioten. Han slänger ur sig roliga saker och det duger gott det. Idag är det få Kirunabor som står för att dem röstade på Törnman under 1990-talet. Lite som folk som röstade på [[Ny Demokrati]].<br /> <br /> == Citat ==<br /> <br /> ''— En äkta gruvis hade stått för sina åsikter''<br /> <br /> ''— Först tog dem skogen, sen tog dem järnmalmen och nu tar dem solen från oss''<br /> <br /> ''— Vi hade en liknande situation här i höstas om en ö som både jag och Ville Larsson ville ankra båten och grilla på. Men här i Kurra löser vi det som riktiga gruvisar, med en bastutävling''<br /> <br /> ''— Hur ska jag kunna svara på det? Jag åker ju bara ackja'' <br /> <br /> ''— Norbotten blöder''<br /> <br /> [[Kategori:Socialdemokrater]]<br /> [[Kategori: Norrbotten]]<br /> [[Kategori:Kiruna]]</div>

Koltrast https://polkagris.nu.hemsida.eu/wikin/index.php?title=LKAB&diff=22081 2018-10-18T09:10:42Z

<p>Koltrast: /* Kända (och ökända) personer med koppling till LKAB */</p> <hr /> <div>'''Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag''', LKAB, är en gruvdriftskoncern, ägd av svenska staten. Grundad 1890 med järnmalmsbrytning i Kiruna och Malmberget som sin huvudsaklig verksamhet. Bolaget kom att föreviga sin plats i den svenska [[klasskampen]]s historia när gruvarbetarna i Malmfälten i slutet av 1969 gick ut i den största [[Vilda strejken vid LKAB|vilda strejken]] i svensk arbetarhistoria.<br /> <br /> Sedan 1985 har [[Dödsolyckor inom LKAB 1985-2018|åtta arbetare]] offrat sina liv i LKAB:s produktion, men det totala antalet offer som bolaget skördat sedan gruvdriftens början finns det inga exakta siffror på. 2018 tilldelades [[Sveriges Arbetares Centralorganisation|SAC:s]] civilkuragepris till gruvarbetaren Daniel Asplund anställd åt LKAB i Svappavaara. Han tilldelades priset efter att ha uppmärksammat de grova missförhållanden i gruvkoncernens säkerhetsarbete efter en dödsolycka i Svappavaaras gruva den 27 juli 2018. Daniel Asplund skrev ett öppet brev till verkställande direktör och hela personalstyrkan. I brevet kritiseras koncernledningens ovilja att lyssna på skyddsombud och att ta säkerhetsarbetet på allvar. Brevet var inte avsett att hamna utanför LKAB men fick stor spridning och plockades upp av medier, samt ledde till att missförhållandena kom ut till allmänheten.<br /> <br /> [[Sara Lidman]] har skrivit en helt fantastisk [[Lidman, Sara: Gruva|bok]] om hur det var för gubbarna anställda åt bolaget under 1960-talet. Obligatorisk läsning. <br /> <br /> Etableringen av LKAB:s gruvor i Malmfältet kom också att ha förödande effekter på [[Samer|samernas]] och den finskspråkiga-minoritetens traditionella levnadssätt och kultur i området.<br /> <br /> == Viktigare historiska data om LKAB ==<br /> <br /> <br /> '''1660 –1661''' (eller möjligen 1654-1655) Tog manufakturkommissionären i Kommerskollegium <br /> Abraham Momma, adlad Reenstierna, det första dokumentariskt värda malmprovet i Gällivare malmberg. <br /> <br /> '''1696 '''(eller senast 1727) Omtalar bokh. Samuel Mört två järnberg, Luossavaara <br /> och Kiirunavaara, väster om Jukkasjärvi<br /> <br /> '''1735''' Utfärdades den första mutsedeln på en järnmalmsfyndighet i Gällivare malmberg <br /> till löjtnant Carl Tingvall<br /> <br /> '''1888 ''' Den 12 mars kom första malmtåget från Malmberget till Luleå. <br /> Samma år påbörjades järnvägen Gällivare – Luossavaara.<br /> <br /> '''1889''' Kom Hjalmar Lundbom, 1900-1920 disponent för LKAB i Kiruna, f.f.g. till Norrbotten <br /> som ledamot i den s.k. apatitkommissionen.<br /> <br /> '''1890''' Bildades LKAB<br /> <br /> '''1891 ''' Bildades AB Gellivare Malmfält<br /> <br /> '''1897''' Bildades Bergverks AB Freja<br /> <br /> '''1901 ''' Avböjde staten köp av LKAB, AB Gellivare Malmfält och Mertainens gruv AB<br /> <br /> '''1902 '''Sammanknöts de norska och svenska bandelarna vid Riksgränsen. <br /> 15 nov. avgick första malmtåget från Kiruna till Narvik<br /> <br /> '''1903 ''' Invigdes statsbanan Gällivare – Narvik av Oscar II. Grängesbergsbolaget köpte <br /> aktiemajoriteten i LKAB och AB Gellivare Malmfält.<br /> <br /> '''1907 ''' Godkände riksdagen ett avtal mellan staten och Grängesbergsbolaget att staten <br /> fick hälften av aktierna i LKAB samt inlösenrätt till övriga aktier<br /> <br /> '''1920 ''' Går arbetarna i strejk<br /> <br /> '''1927 ''' Ingicks ett nytt avtal där staten fick rätt att inlösa Grängesbergsbolagets <br /> aktier i LKAB 1947 eller därefter vart tionde år<br /> <br /> '''1928 ''' Förlamas LKAB av en åtta månader lång strejk<br /> <br /> '''1950 ''' Förvärvade LKAB aktierna i Freja<br /> <br /> '''1955 ''' Beslöt riksdagen att 1957 inlösa Grängesbergsbolagets aktier i LKAB<br /> <br /> '''1964 ''' Den 1 okt. öppnades gruvan Leveäniemi i Svappavaaraområdet. Samtidigit togs <br /> även den nya järnvägen till Svappavaara i bruk<br /> <br /> '''1965 ''' I september firades LKAB:s 75-års jubileum med invigning av malmhamnen <br /> i Luleå, gruvan i Svappavaara samt anriknings- och kulsinterverken i Kiruna<br /> <br /> ''' 1969''' Den 9 december utbröt [[Vilda strejken vid LKAB|total arbetsnedläggelse]] vid LKAB:s förvaltningar <br /> i Kiruna, Svappavaara och Malmberget. Strejken avblåstes den 3 februari 1970.<br /> <br /> == Kända (och ökända) personer med koppling till LKAB ==<br /> - [[Elof Luspa]], född den 26 juni 1918 död 1986, En av de ledande i strejkkommittén under den vilda [[Vilda strejken vid LKAB|gruvstrejken 1969]]. <br /> <br /> - [[Lars Törnman]], en av de mer komiska filurerna som vuxit fram nere i gruvan. Var ordförande för Gruv 12:an under början på 1990-talet och har efter det sakta vuxit fram som rikskändis. Bland annat för sitt deltagande i Fångarna På Fortet.<br /> <br /> - [[Harry Isaksson]], född 1927 död 2007, Var aktiv i strejkkommittén under den [[Vilda strejken vid LKAB|vilda strejken]]. Under strejken kom han att <br /> växa fram som en av de mer klarsynta och principfasta av strejkledarna. <br /> <br /> - [[Ture Rantatalo]], [[Vänsterpartiet|VPK:are]] och en av de största quislingarna i strejkkommittén under [[Vilda strejken vid LKAB|gruvstrejken 1969]]. Högg sina kamrater i ryggen och motarbetade strejken till förmån för bolaget. <br /> <br /> - [[Bruno Poromaa]], född 1936 - död 11 september 2016, sosse som var fackordförande under [[Vilda strejken vid LKAB|vilda strejken]]. En av de största kräken på scenen som från strejkens början vände sig emot arbetarna och för [[LO]]. <br /> <br /> [[Kategori:LKAB]]<br /> [[Kategori:Norrbotten]]<br /> [[Kategori:Kiruna]]<br /> [[Kategori:Gruva]]</div>

Koltrast https://polkagris.nu.hemsida.eu/wikin/index.php?title=Vilda_strejken_vid_LKAB&diff=22080 2018-10-18T07:31:13Z

<p>Koltrast: /* Strejken */</p> <hr /> <div>[[Bild:Lkab_1969.jpg‎|frame|right]]<br /> <br /> Malmfältens gruvarbetare har vid ett flertal tillfällen strejkat och rest sig mot gruvkoncernen [[LKAB]]. Men när en pratar om den &quot;vilda strejken vid LKAB&quot; är det den ''stora gruvstrejken 1969–1970'' (i folkmun endast kallad ''Strejken'') som man hänvisar till. Strejken var inte bara en vild strejk; det var en vild strejk i ett av de största statliga företagen, mot en [[Socialdemokratiska Arbetarpartiet|socialdemokratisk]] regering och mot de toppstyrda facken. Gruvarbetarnas motståndare var sålunda inte enbart gruvbolaget. Utan också det egna fackförbundet.<br /> <br /> Strejkens startskott gick av den 9 december 1969 i Leveäniemigruvan i Svappavaara, när ett par gubbar satte sig och ner och vägrade arbeta. Detta blev början på den 57 dagar långa strejken (9 december 1969 – 4 februari 1970) som inom kort kom att omfatta hela Malmfälten och kom att rejält skaka etablissemanget i Sverige under några kalla vintermånader 1969 - 1970. <br /> <br /> === Bakgrund ===<br /> <br /> 1957 kom beslutet från regeringen att Grängesbergsbolaget löstes ut från sitt ägande i LKAB och företaget blev därmed förstatligat. Nu så såg gruvarbetarna i Malmfälten vad de trodde var ljuset i tunneln, gruvan hade äntligen blivit statlig och bättre tider var på väg. Man vinkade hejdå till ackordslöner och hej till rättvisa. Men så blev det inte riktigt. Det statliga LKAB hade fått regeringens uppdrag att drivas affärsmässigt, som ett vanligt privat bolag. Affärsmässigt och lönsamt skulle det också drivas. <br /> <br /> Gruvarbetarna var väl medvetna om vad [[kapitalism|kapitalismen]] innebar men de var inte medvetna om vad [[LO]] var (och är). Istället för bättre tider kom gruvarbetarna under de kommande åren istället att erfara vad som måste vara det största experimentet av &quot;[[taylorism]]&quot; i svensk historia. <br /> <br /> 1966 så beslöt pamparna på huvudkontoret nere i Stockholm att de skulle införa det amerikanska så kallade ''UMS-systemet'' (Universal Maintenance Standards, snabbt omdöpt av gruvarbetarna till ”Ultra Modernt Slaveri”, ”Utan Mat i Skafferiet” eller ”MUMS för arbetsköparen” eller helt enkelt &quot;LO-metoden&quot;. En av de pådrivande i processen att införa UMS var rationaliseringsavdelningens chef [[Hans Ahlman]]. UMS innebar att varje arbetsmoment uppmättes av tidsstudiemän. Allt från hur länge det tar att spika en spik, tanka en traktor, ladda dynamit, till att bara dricka en kopp kaffe i kuren klockades av gubbar i kostym och slips (Öppna och stänga en kran: 3,6 sekunder (1TTU), Gå 7-14 meter: 10,8 sekunder (3 TTU), Använda hammare 1-5 slag, 3,6 sekunder (1 TTU, Rengöra händer med torr trasa: 7,2 sekunder (2 TTU)). <br /> <br /> Detta resulterade i situationer där en arbetare kunde ha lyckats lasta en mängd gråberg (utöver det som var skrivet att en kunde lasta i protokollet) och om någon förman fick reda på detta var tidsstudiemännen där med sina stoppur. Slutsatsen blev att eftersom en arbetare hinner lasta utöver den givna summan man mätt upp på den här tiden så ska vi sänka tiden! Alltså höjdes målen för hur mycket arbetaren måste lyckas lasta fast på mycket kortare tid. <br /> <br /> Detta följdes upp med att man 1968 också kom att införa de &quot;'''31 ledarskapsteserna'''” inom hela LKAB. Teserna importerades från England och hade tagits fram av en amerikansk ”relationsforskare” och entreprenör vid namn [[George Kenning]], snabbt fick de öknamnet de &quot;kenningska tesern&quot; av arbetarna. LKAB hade redan förberett för en hårdare styrning uppifrån genom ökade löneskillnader mellan arbetare och deras chefer. Men teserna kom att bli det som på svart och vitt slog fast den nya hierarkin inom bolaget. Enligt de 31 teserna behövde chefen inte kunna jobbet längre, han skulle bara vara ledare och kontrollant. Alla ingenjörer och tjänstemän fick lära sig teserna och utbilda sig i hur slipstenen skulle dras. Svart på vitt fanns nu den auktoritära chefskultur som LKAB-ledningen odlade och som gruvarbetarna fick känna på varje dag.[[http://offensiv.socialisterna.org/sv/880/inrikes/5067/|//offensiv.socialisterna.org/sv/880/inrikes/5067/]]<br /> <br /> '''Några exempel på de 31 teserna:''' <br /> <br /> - Tes 9: En anställd har aldrig mer än en chef (d v s du kan inte klaga hos någon annan om du blir illa behandlad av din chef).<br /> <br /> -Tes 11: En chef måste intaga fö-rarplatsen, utöva sina befogenheter, tillämpa fast ledarskap och ha kontroll över sina anställda.<br /> <br /> - Tes 13: Varje förändring i en anställds arbetsuppgifter och placering måste accepteras som vidtagen i företagets intresse.<br /> <br /> - Tes 15: ”Ett effektivt ledarskap är att leda genom styrning och inte genom exempel.&quot; <br /> <br /> - Tes 16: Skicklighet som fackman innebär i och för sig inte skicklighet i ledarskap – en chef kan i princip leda vilken verksamhet som helst. <br /> <br /> - Tes 17: En chef måste visa fullständig lojalitet mot överordnad.<br /> <br /> -Tes 18: En chef identifierar sig med, understödjer alla beslut i företaget.<br /> <br /> - Tes 20: ”En chef måste vara beredd att byta ståndpunkt för att stödja högre chef.”<br /> <br /> - Tes 21: Att utföra arbetsuppgifter­na med villighet är en merit.<br /> <br /> - Tes 27: Den enskildes värde för företaget bestäms i hans bidrag till hela organisationens framgång.<br /> <br /> - Tes 29: En chef ska utöva sitt ledarskap så att icke-chef endast behöver följa givna order. <br /> <br /> ''”Det kenningska tesernas värld är märklig. Där finns inga människor, bara chefer och icke-chefer. Där finns bara order neråt och lojalitet uppåt. Relationerna är benhårt fastlagda som i ett feodalt samhälle”'' (Citat från: ''Pappren på bordet I – strejkkommitténs vitbok'').<br /> <br /> Teserna var aldrig tänkta att nå offentlighetens ljus, men någon som uppenbarligen inte gillade dem läckte teserna till bibliotekarien i Malmberget som förstorade upp dem och hängde upp dem på väggen bredvid Sara Lidmans och Odd Uhrboms utställning [[Lidman,_Sara:_Gruva|Gruva]]. Till saken hör att Svenska Gruvindustriarbetareförbundet ordförande Bernt Nilsson (som också satt i LK­AB:s styrelse) kände till teserna, men hade hållit tyst om det. När dessa offentliggjordes på folkbiblioteket i Malmberget i december 1968, blev reaktionen kraftig.<br /> <br /> Ledarstilen som man nu praktiserade inom LKAB fick väldigt negativa praktiska konsekvenser: Felaktiga varningar till arbetare blev kvar (eftersom en chef aldrig gör fel), Chefers misstag och beslut som till och med riskerade livet på arbetare, sopades under mattan av samma anledning. Men värst var kanske att LKAB:s ledarstil lade en död hand över alla arbetsmiljöproblem som fanns och som till och med förvärrades: det handlade om farliga dieselavgaser, olycksrisken, buller och över- tidsarbete.<br /> <br /> Annat djävulskap som ledningen sysslande med var bland annat att sätta spikar på alla soptunnor underjord så att en inte arbetare skulle kunna sätta sig ner på dem. Ett till exempel på den tydliga hierarkin var att LKAB:s tjänstemän hade motorvärmare till sina bilar, men inte arbetarna. Det säger rätt mycket om hur förhållandena var i gruvan. Förutom dessa förändringar kom LKAB att dra ner personalstyrkan med 1400 man (främst i Malmberget) och sänka lönerna.<br /> <br /> Orsakerna till strejken var alltså många och den kom inte som en blixt ifrån klar himmel för någon utom bolaget. Under hela 1968 hade fackets medlemsmöten kokat av ilska och krav på strejk hade rests, också när representanter för LKAB deltagit. Redan den 1 december hade truckverkstaden i Kiruna sittstrejkat i två dagar och den 4 december var det sittstrejk i rörverkstaden i Malmberget. Ändå hävdade LKAB:s disponent Torsten Göransson (när strejken bröt ut den 9 december) att det måste röra sig om ett missförstånd.<br /> <br /> I korta drag kan en säga att arbetarna hade hunnit bli redigt trötta på arbetsförhållandena och den allmänna attityden som riktades mot dem från bolaget i slutet av 1969.<br /> <br /> === Strejken ===<br /> <br /> [[Bild:Gruvstrejken_lkab_1969_demo.jpg|frame|right]|”Vi är människor. Tänk att man ska behöva säga det i Sverige, år 1969!”]]Tisdagen 9 december 1969 satte sig 35 gruvarbetare i Svappavaara. Borrare, laddare och truckförare hade stämplat in vid sex snåret på morgonen för att i manskapshuset mötas av meddelandet att nu skulle deras lön sänkas. Detta var droppen som fick bägaren att rinna över. Inom ett dygn gjorde gruvarbetarna i Kiruna detsamma. 3.100 man i strejk. Den 12 december anslöt sig även arbetsstyrkan i Malmberget. Nu var det dryga 4.800 man som lagt ner arbetet.<br /> <br /> Senare på kvällen (den 9 december) hölls det första stormötet i Svappavaara. I Malmberget (Gruvindustriarbetareförbundet avdelning 4) hade ännu inget avgörande inträffat. Torsdagen den 11 december hade alla arbetare i Kiruna gått med i strejken. Också i Malmberget lade avdelning efter avdelning ned arbetet och på kvällen stod hela gruvan stilla. Vid LKAB:s malmlastning i Luleå (Gruv avd 40) satte sig arbetarna i manskapshuset – bara fackföreningsstyrelsen fortsatte att arbeta. På förmiddagen sitter alla arbetare i Kiruna, men läget är fortfarande oklart. Förrådsgubben Harry Holmlund (i Kirunagruvan) försöker få tag på ombudsman Rehnkvist för att be honom att äntligen ta itu på allvar med omräkningsfaktorn. Rehnkvist är oanträffbar. På kontoret börjar fyra postflickor sympatistrejka. De hotas med omedelbart avsked och tvingas tillbaka till arbetet. (Senare, när strejkrörelsen tagit form, går alla kollektivanställda på kontoret i strejk.) <br /> <br /> På kvällen den 11 december hölls det första stormötet i Kiruna efter att [[Harry Holmlund]] hyrt Sporthallen i eget namn, vilket innebar att strejken tog en ny vändning. Den blev organiserad. <br /> <br /> Under det första stormötet i Kiruna utsågs en strejkkommitté på nio personer som skulle företräda arbetarna. Förslaget kom från [[Ture Rantatalo]] och [[Elof Luspa]] som båda kom att bli invalda att sitta i strejkkommittén. Den valda strejkkommittén domineras av äldre arbetare med mångåriga fackliga uppdrag bakom sig. Valda blev: Axel Grensjö, Harry Holmlund, Olle Hultin, Atle Lans, Hilding Lindström, Elof Luspa, Ture Rantatalo, Sixten Stråhlberg och Ronald Svensson. <br /> Bara en av kommittéledamöterna i Kiruna är politiskt aktiv, Atle Lans som är [[Folkpartiet|Folkpartistisk]] stadsfullmäktigeledamot. Rantatalo är passiv [[VPK|VPK-are]]. Holmlund och Luspa är partilösa socialister, som tidigare varit [[Socialdemokrater]] men som lämnat SAP sedan de sett ”myglet bakom kulisserna”. Pressekreteraren Lindström är organiserad Socialdemokrat liksom suppleanten Wigerstedt. De övriga är partilösa socialister.<br /> <br /> Från att ha varit en sittstrejk enade sig mötet om, på Elof Luspas förslag, att utvidga densamma till total strejk. Istället för att sittstrejka skulle arbetarna istället stanna hemma. <br /> <br /> Harry Holmlund yttrade på det första strejkmötet:<br /> <br /> ''”Vi är människor. Tänk att man ska behöva säga det i Sverige, år 1969!”.'' <br /> <br /> Under mötet formulerade arbetarna också de första kraven. Minst 13,50 kr timmen för överjordsarbete, minst 15 kr timmen för underjordsarbete, månadslön, omräkningsfaktorn bort, bättre personalpolitik, arbetsmiljöförbättringar och öppna förhandlingar var några av de krav arbetarna fastslog att de skulle få igenom innan de återgick till arbetet. <br /> <br /> Samma kväll höll arbetarna i Svappavaara ett eget möte och valde en egen strejkkommitté på tre personer.<br /> <br /> Fredagen den 12 december (dagen efter stormötet i Kiruna och Svappavaara) höll arbetarna i Malmberget också sitt första stormöte. De närmare 2 000 gruvarbetarna skärpte kraven ytterligare. [[Arne S. Lundberg]] (LKAB:s VD) ska avgå, LKAB ska lämna [[SAF]], införande av månadslön och ålderstillägg och borttagande av UMS-systemet var några av kraven. [[Johnny Nilsson]] (senare ordförande i Malmbergets strejkkommitté) frågade arbetarna som samlats i Malmbergets sporthall. &quot;- Finner mötet att vi fortsätter strejken?&quot; Svaret blev att de församlade gruvarbetarna utropar ett rungande JA på frågan. <br /> <br /> Samtidigt som det tvåtusenhövdade strejkmötet pågick på sporthallen i Malmberget höll Gruv Avdelning 4 (Malmberget) ett medlemsmöte. Det samlade drygt 30-talet personer. I Svappavaara anordnade också [[VPK]] ett möte där de avhandlade paragraf 32 (det vill säga arbetsköparens rätt att ”fritt leda och fördela arbetet”). 23 personer kom till det mötet. <br /> <br /> Stormötet i Malmberget ledde till att gruvarbetarna där också valde att utse sin egna strejkkommitté på nio personer. Tillsammans kom de tre strejkkommittéerna (Kiruna, Malmberget och Svappavaara) att bildad den ''Centrala Strejkkommittén'' eller ''21-mannadelegationen''. Redan på detta möte konstaterar man att strejken är olaglig och man är medveten om att inget strejkunderstöd kommer att betalas ut. Ändå röstar arbetarna fram en total strejk: från den 12 december stannar man hemma och strejkens startdatum sätts. <br /> <br /> På de första stormötena antogs några viktiga krav som hade diskuterats bland arbetarna under strejkens första dagar. Dessa krav kom att förfinas, förtydligas och utökas av den Centrala strejkkommittén. <br /> <br /> • Lönefrågan ska upptas innan arbetet återupptas.<br /> <br /> • Månadslön ska införas med motsvarande minst 15 kronor/timme under jord och 13:50<br /> kronor/timme ovan jord.<br /> • Omräkningsfaktorn ska bort.<br /> <br /> • UMS ska bort.<br /> <br /> • LKAB ska lämna SAF.<br /> <br /> • Förhandlingarna ska vara öppna (Det vill säga hela strejkkommittén ska delta i förhandlingarna).<br /> <br /> • Åldertillägg.<br /> <br /> • Rekreationsbidrag i nivå med tjänstemännens.<br /> <br /> • Reducerad övertid.<br /> <br /> • Busstransporter måste förbättras.<br /> <br /> • Undersöka riskerna med dieselavgaser.<br /> <br /> LKAB sätter redan från början hårt mot hårt – och får uppbackning av LO, Socialdemokratin och delar av media. Det som startat i Malmfälten är inte bara en vild strejk; det är en vild strejk i ett av de största statliga företagen, mot en socialdemokratisk regering och mot de toppstyrda facken. <br /> <br /> Arbetarna skulle sålunda få erfara att det inte bara var LKAB som de var tvungen att strida emot. Facket, inte bara de lokala byråkraterna utan också förbundsledningen, kom från första början att vända sig emot arbetarna. Förbundsledningen (med tillförordnande ordföranden [[Bernt Nilsson]]) i spetsen reste upp till Malmfälten för att försöka få arbetarna att återgå till gruvorna. <br /> <br /> Den 12 december intervjuades ordförande Bernt Nilsson (som också satt i LK­AB:s styrelse) i radions Norrbottenskvarten och därefter i lunchekot. Där gav han liv åt en konspirationsteori, som hängde med så länge strejken varade, att strejken skulle vara organiserad av ett fåtal kommunister och att det inte var gruvarbetarna som tagit initiativet till den.<br /> <br /> I intervjun sade han:<br /> ''&quot;Strejken verkar vara välorganiserad, varför jag drar slutsatsen att den är styrd av politiska grupper. Personligen så har jag fått intrycket att det hela är en politisk aktion&quot;.'' <br /> <br /> Strejken överraskade både regeringen, [[Olof Palme]] och [[Geijer]] och [[Nordgren]] i LO. Inför arbetarnas enighet och beslutsamhet krympte dessa ”arbetsledare” ihop till de ynkliga figurer som de var. Geijer vågade inte ställa upp i telefonväktardebatten med Elof Luspa och Olof Palme vågade inte åka upp till Malmfälten trots att arbetarna omgående bjöd upp honom.<br /> <br /> Onsdagen den 7 januari 1970 samlades LKAB:s styrelse i Stockholm. De beslutade att inga eftergifter till de strejkande fick ske. Gruvarbetarna skulle tvingas på knä. Några förhandlingar, i ordets rätta bemärkelse, kunde det inte bli tal om innan arbetarna återgått till arbetet. Dessa beslut fattades med den socialdemokratiska regeringens goda minne. <br /> <br /> Arbetarna vid LKAB:s förvaltning i Narvik, varifrån det mesta av malmen skeppades, erbjöd sympatistrejk men strejkledningen i Malmfälten avböjde. Det var ett beslut som senare skulle visa sig vara mycket olyckligt.<br /> <br /> === Slutet - Söndra och härska ===<br /> <br /> I den Centrala strejkkommittén fanns det, efter en tid, två linjer: en som ville gå fackets och LO:s väg och en som stenhårt leddes av de beslut som gruvarbetarna fattade vid sina stormöten. De två linjerna som fanns i strejkkommittén var inte baserad på partitillhörighet, vilket varit bilden som media velat skapa och som förts fram av Gruvs-ordförande Bernt Nilsson. <br /> <br /> Enhet genom kamp kom istället att representerades av Olle Hultin, [[Elof Luspa]], Östen Ölund, [[Harry Isaksson]] och Johnny Nilsson. Dessa kom att rösta tillsammans för att det var besluten som togs av gruvarbetarna på stormötena som skulle vara avgörande. Den andra fronten, som förespråkade enhet genom eftergifter, bestod av Hilding Lindström, Atle Lans, [[Ture Rantatalo]], [[Harry Holmlund]] och Sven Vigestet. Dessa skulle komma att följa fackets linje och propagera för en återgång till arbetet.<br /> <br /> Till en början hade inga fackliga byråkrater varit välkomna i strejkkommittén. Men måndagen den 29 december kom förslaget att en ''förhandlingskommitté'' skulle bildas. Den så kallade 27-mannadelegationen var ett faktum. Förutom nio delegater från vardera Malmberget och Kiruna, och de tre från Svappavaara, kom den att bestå av fyra personer från styrelserna i Gruvavdelning 4:an i Malmberget och Gruvavdelning 12:an i Kiruna (en av dessa var IB-Agenten [[Bruno Poromaa]]), samt två ombudsmännen. Det var början på slutet.<br /> <br /> Efter flera splittringsförsök från fackets och arbetsköparens sida bestämde strejkkommittén, med rösterna 13 mot 12, för en återgång till arbetet den 4 februari 1970, trots att en omröstning bland arbetsstyrkan strax innan hade resulterat i att majoritet var för fortsatt strejk. Den utslagsgivande i beslutet om att avbryta strejken var en kommunist, VPK:aren, [[Emil Isaksson]] Malmbergets Lenin. [[Harry Isaksson]] och [[Elof Luspa]] var i slutändan de enda två som från strejkkommittén som inte skrev på för den &quot;paketlösning&quot; som LKAB erbjöd.<br /> <br /> === Stödet till gruvarbetarna ===<br /> <br /> Strejken fick inte något stöd av Gruvarbetarförbundet och därmed ingen strejkersättning. Strejkkommittén som snabbt hade bildats gick ut med upprop som genljöd i hela Sverige, men också utomlands. Insamlingskampanjen fick ett mycket gott resultat och under strejken samlades totalt 5,2 miljoner kronor in, var­av 3,8 miljoner kronor betalades ut som strejkunderstöd. Stöduttalanden spelade redan från första dagen en viktig roll i att ingjuta mod i gruvarbetarna. På det första stormötet startade insamlingen till strejkkassan. Med ett bejublat inlägg lovade [[Sara Lidman]], som rest upp för att göra ett reportage åt TV 2, att skänka allt sitt gage från TV och överskottet (10 000 kronor) från pocketupplagan av sin repotagebok [[Lidman, Sara: Gruva|Gruva]] till strejkkassan. De strejkande arbetarna fick också tidigt ett stort stöd på hemmaplan, till exempel så rapporterades det på det första mötet om hur elever, lärare och personal vid kommunkontoret i Junosuando hade samlat in 800 kronor till de strejkande. Under strejkens gång satte strejkkommittén upp tusentals stöduttalanden i entrén till Folkets hus i Kiruna. Många var från fackföreningar och politiska organisationer men även från enskilda. Från strejkkommitténs protokoll kan man läsa om hur enskilda blev ”faddrar” åt gruvarbetarfamiljer genom att försörja dem under strejken.<br /> <br /> Demonstrationer till stöd för strejken hölls på flera orter i Sverige. En av arrangörerna för en tidig demonstration i Stockholm var Centerpartiets ungdomsförbund(!). En tusenmannakommitté bildades i solidaritetens namn. Här fanns sådana undertecknare som [[Vilhelm Moberg]], [[P C Jersild]], [[Fred Åkerström]], [[Per Wahlöö]]. [[Olof Lagercrantz]] skrev i [[Dagens Nyheter]] att strejken bryter ett tystnadslöfte. [[De fria teatergrupperna Narren]], [[Fria proteatern]] och [[NJA-gruppen]] satte upp pjäser och uppförde sånger om strejken. Man uppförde pjäser och kabaréer i Malmfälten.<br /> <br /> En del konstnärer skänkte verk. Tanken var att gruvarbetarna kunde sälja konstverken för att få in likvida medel. Bland annat skänkte Peter Dahl och Bengt Lindström verk till de strejkande. De fick in 10520 kronor vid en auktion, en försvarlig summa på den tiden. Men många verk kom aldrig att säljas och är fortfarande i ägo av gruvarbetarna, bland annat Albin Amelins litografi kallad Gruvolycka. Gällivare museum förvaltar nu dessa verk.<br /> <br /> På det kulturella området talade man nu i termer av kamp, en kulturkamp som rörde sig över fält som teater, bild, film och musik. Moderna Museet organiserade en stor utställning med revy, underhållning och försäljning av konst. De bjöd in 1000 personer som skulle betala dyra entrébiljetter. Överskottet skänktes till de strejkande.<br /> <br /> === Efter strejken ===<br /> <br /> Att gå tillbaka till arbetet sågs som ett nederlag för en stor del av gruvarbetarna. Men den 4 februari var återgången i princip total. Redan första arbetsdagen bröt dock en ny strejk ut när arbetare i Malmberget vägrade stämpla sina UMS-kort. LKAB tvingades att backa direkt. Även senare (när LKAB hotade med att bryta förhandlingarna med 27-mannadelegationen) utbröt det nya sittstrejker som tvingade tillbaka LKAB till förhandlingsbordet.<br /> <br /> Resultatet av förhandlingarna var blandat, viktiga krav vad gäller månadslön (lönerna höjdes med 14 procent) och gruvpensioner vanns. Bussförbindelserna till gruvorna förbättrades också och LKAB lämnade SAF.Medan andra krav ignorerades helt. Men gruvstrejken kom däremot att ändra stämningen i LKAB:s gruvor och bolagets syn på arbetarna. Efter strejken kom LKAB att införa ett nytt &quot;samverkanssystem&quot; i gruvorna. När arbetarna kom tillbaka från strejken hälsade tjänstemännen dem välkomna eftersom de nu visste att det var så de skulle hålla arbetarna i schakt. Samverkanssystemet fungerade bland annat så att det var uppbyggt på &quot;arbetsplatsträffar&quot; där arbetare, förmän och ingenjörer i ”positiv anda” skulle diskutera ”gemensamma mål”. Företagets planer skulle göras till arbetarnas ”mål”. I gammal hederlig [[Korporativism|korporativistisk]] tradition. <br /> <br /> [[Harry Isaksson]] sammanfattade den nya attityden från bolaget såhär:<br /> <br /> &quot;Efter strejken bytte de ut den auktoritära korpralstypen och ersatte den med den mer moderne axelklappartypen. De sprang omkring i skitiga overaller och försökte vara folkliga. ”Hörru du, vad tycker du? Har du en snus?” Folk var väldigt mottagliga för den där<br /> mentaliteten för dem hade inget försvar. &quot; <br /> <br /> Men redan under den 57 dagar långa gruvstrejken spred sig kampviljan till andra delar av Sverige och ett antal vilda strejker bröt ut. Gruvstrejken brukar räknas som den tändande gnistan på en drygt 20-årig (nåja) lång period av vilda strejker och självständig arbetarkamp på den svenska arbetsmarknad (med Skogsarbetarstrejken 1975 som kulmen). Detta kom att på sikt att bana väg för [[Lagen om anställningsskydd (LAS)]], [[Medbestämmandelagen (MBL]]) samt reformer inom arbetsmiljö och fackföreningsväsende. <br /> <br /> === Idag ===<br /> <br /> Idag finns det inget minnesmärke över strejken i hela bolaget. Inte ens i LKAB:s gruvmuseum i Kirunagruvan finns det någonting som hänvisar till ''strejken'' överhuvud taget. Det finns heller inget minnesmärke i stadshuset eller sporthallen där stormötena hölls. Det verkar vara något som bolaget, föga förvånande, helst vill glömma. <br /> <br /> Istället är det mest tydliga spåret i gruvan, som lever kvar från dessa dagar som skakade Sverige, den korporativistisk tradition av &quot;samförstånd&quot; som präntades in i gruvarbetarnas DNA från gruvkoncernen. Malmen ska fram.<br /> <br /> == Material ==<br /> <br /> * [[Sara Lidman|Lidman, Sara]]: ''[[Lidman, Sara: Gruva|Gruva]]''. Intervjureportage med de LKAB gruvarbetare som en kort senare skulle gå ut i en av sveriges mest uppmärksammade strejker.<br /> <br /> * Folkmakt nr 8 : http://flag.blackened.net/folkmakt/texter/artiklar/08-gruvstrejk.htm<br /> <br /> * [[Ragnar Järhult|Järhult, Ragnar]]: [[Järhult, Ragnar: Nu eller aldrig|Nu eller aldrig]]<br /> <br /> * [[Anders Thunberg|Thunberg, Anders]]: ''[[Thunberg, Anders: Strejken|Strejken]]'' Extremt detaljerad och utförlig sammanställning av den vilda strejken vid LKAB.<br /> <br /> * [[Westman, Lars &amp; Ewert, Lena: Kamrater, motståndaren är välorganiserad|Kamrater, motståndaren är välorganiserad]] en rulle filmade under hela strejkens förlopp. Mest fokus på strejkkommittén o turerna runt denna.<br /> <br /> * [[Westman, Lars: 30 år har gått kamrat]] uppföljaren till Kamrater, motståndaren är välorganiserad. Westman åker upp till Malmfälten 30 år efter strejken och surrar med några inblandade. Trots alla år som gått är det många som är arga över hur det gick.<br /> <br /> * [[Utgiven av Strejkkommittén i Malmfälten, Pappren på bordet,]]. Två stycken böcker som innehåller protokoll och dokument från strejken. Ihopsatta och utgiven av Strejkkommittén.<br /> <br /> [[Kategori:Arbetare i rörelse - Sverige]]<br /> [[Kategori:LKAB]]<br /> [[Kategori:Vilda strejker]]<br /> [[Kategori:Norrbotten]]<br /> [[Kategori:Kiruna]]<br /> [[Kategori:1960-tal]]<br /> [[Kategori:1970-tal]]</div>

Koltrast https://polkagris.nu.hemsida.eu/wikin/index.php?title=Vilda_strejken_vid_LKAB&diff=22079 2018-10-17T20:32:25Z

<p>Koltrast: /* Slutet - Söndra och härska */</p> <hr /> <div>[[Bild:Lkab_1969.jpg‎|frame|right]]<br /> <br /> Malmfältens gruvarbetare har vid ett flertal tillfällen strejkat och rest sig mot gruvkoncernen [[LKAB]]. Men när en pratar om den &quot;vilda strejken vid LKAB&quot; är det den ''stora gruvstrejken 1969–1970'' (i folkmun endast kallad ''Strejken'') som man hänvisar till. Strejken var inte bara en vild strejk; det var en vild strejk i ett av de största statliga företagen, mot en [[Socialdemokratiska Arbetarpartiet|socialdemokratisk]] regering och mot de toppstyrda facken. Gruvarbetarnas motståndare var sålunda inte enbart gruvbolaget. Utan också det egna fackförbundet.<br /> <br /> Strejkens startskott gick av den 9 december 1969 i Leveäniemigruvan i Svappavaara, när ett par gubbar satte sig och ner och vägrade arbeta. Detta blev början på den 57 dagar långa strejken (9 december 1969 – 4 februari 1970) som inom kort kom att omfatta hela Malmfälten och kom att rejält skaka etablissemanget i Sverige under några kalla vintermånader 1969 - 1970. <br /> <br /> === Bakgrund ===<br /> <br /> 1957 kom beslutet från regeringen att Grängesbergsbolaget löstes ut från sitt ägande i LKAB och företaget blev därmed förstatligat. Nu så såg gruvarbetarna i Malmfälten vad de trodde var ljuset i tunneln, gruvan hade äntligen blivit statlig och bättre tider var på väg. Man vinkade hejdå till ackordslöner och hej till rättvisa. Men så blev det inte riktigt. Det statliga LKAB hade fått regeringens uppdrag att drivas affärsmässigt, som ett vanligt privat bolag. Affärsmässigt och lönsamt skulle det också drivas. <br /> <br /> Gruvarbetarna var väl medvetna om vad [[kapitalism|kapitalismen]] innebar men de var inte medvetna om vad [[LO]] var (och är). Istället för bättre tider kom gruvarbetarna under de kommande åren istället att erfara vad som måste vara det största experimentet av &quot;[[taylorism]]&quot; i svensk historia. <br /> <br /> 1966 så beslöt pamparna på huvudkontoret nere i Stockholm att de skulle införa det amerikanska så kallade ''UMS-systemet'' (Universal Maintenance Standards, snabbt omdöpt av gruvarbetarna till ”Ultra Modernt Slaveri”, ”Utan Mat i Skafferiet” eller ”MUMS för arbetsköparen” eller helt enkelt &quot;LO-metoden&quot;. En av de pådrivande i processen att införa UMS var rationaliseringsavdelningens chef [[Hans Ahlman]]. UMS innebar att varje arbetsmoment uppmättes av tidsstudiemän. Allt från hur länge det tar att spika en spik, tanka en traktor, ladda dynamit, till att bara dricka en kopp kaffe i kuren klockades av gubbar i kostym och slips (Öppna och stänga en kran: 3,6 sekunder (1TTU), Gå 7-14 meter: 10,8 sekunder (3 TTU), Använda hammare 1-5 slag, 3,6 sekunder (1 TTU, Rengöra händer med torr trasa: 7,2 sekunder (2 TTU)). <br /> <br /> Detta resulterade i situationer där en arbetare kunde ha lyckats lasta en mängd gråberg (utöver det som var skrivet att en kunde lasta i protokollet) och om någon förman fick reda på detta var tidsstudiemännen där med sina stoppur. Slutsatsen blev att eftersom en arbetare hinner lasta utöver den givna summan man mätt upp på den här tiden så ska vi sänka tiden! Alltså höjdes målen för hur mycket arbetaren måste lyckas lasta fast på mycket kortare tid. <br /> <br /> Detta följdes upp med att man 1968 också kom att införa de &quot;'''31 ledarskapsteserna'''” inom hela LKAB. Teserna importerades från England och hade tagits fram av en amerikansk ”relationsforskare” och entreprenör vid namn [[George Kenning]], snabbt fick de öknamnet de &quot;kenningska tesern&quot; av arbetarna. LKAB hade redan förberett för en hårdare styrning uppifrån genom ökade löneskillnader mellan arbetare och deras chefer. Men teserna kom att bli det som på svart och vitt slog fast den nya hierarkin inom bolaget. Enligt de 31 teserna behövde chefen inte kunna jobbet längre, han skulle bara vara ledare och kontrollant. Alla ingenjörer och tjänstemän fick lära sig teserna och utbilda sig i hur slipstenen skulle dras. Svart på vitt fanns nu den auktoritära chefskultur som LKAB-ledningen odlade och som gruvarbetarna fick känna på varje dag.[[http://offensiv.socialisterna.org/sv/880/inrikes/5067/|//offensiv.socialisterna.org/sv/880/inrikes/5067/]]<br /> <br /> '''Några exempel på de 31 teserna:''' <br /> <br /> - Tes 9: En anställd har aldrig mer än en chef (d v s du kan inte klaga hos någon annan om du blir illa behandlad av din chef).<br /> <br /> -Tes 11: En chef måste intaga fö-rarplatsen, utöva sina befogenheter, tillämpa fast ledarskap och ha kontroll över sina anställda.<br /> <br /> - Tes 13: Varje förändring i en anställds arbetsuppgifter och placering måste accepteras som vidtagen i företagets intresse.<br /> <br /> - Tes 15: ”Ett effektivt ledarskap är att leda genom styrning och inte genom exempel.&quot; <br /> <br /> - Tes 16: Skicklighet som fackman innebär i och för sig inte skicklighet i ledarskap – en chef kan i princip leda vilken verksamhet som helst. <br /> <br /> - Tes 17: En chef måste visa fullständig lojalitet mot överordnad.<br /> <br /> -Tes 18: En chef identifierar sig med, understödjer alla beslut i företaget.<br /> <br /> - Tes 20: ”En chef måste vara beredd att byta ståndpunkt för att stödja högre chef.”<br /> <br /> - Tes 21: Att utföra arbetsuppgifter­na med villighet är en merit.<br /> <br /> - Tes 27: Den enskildes värde för företaget bestäms i hans bidrag till hela organisationens framgång.<br /> <br /> - Tes 29: En chef ska utöva sitt ledarskap så att icke-chef endast behöver följa givna order. <br /> <br /> ''”Det kenningska tesernas värld är märklig. Där finns inga människor, bara chefer och icke-chefer. Där finns bara order neråt och lojalitet uppåt. Relationerna är benhårt fastlagda som i ett feodalt samhälle”'' (Citat från: ''Pappren på bordet I – strejkkommitténs vitbok'').<br /> <br /> Teserna var aldrig tänkta att nå offentlighetens ljus, men någon som uppenbarligen inte gillade dem läckte teserna till bibliotekarien i Malmberget som förstorade upp dem och hängde upp dem på väggen bredvid Sara Lidmans och Odd Uhrboms utställning [[Lidman,_Sara:_Gruva|Gruva]]. Till saken hör att Svenska Gruvindustriarbetareförbundet ordförande Bernt Nilsson (som också satt i LK­AB:s styrelse) kände till teserna, men hade hållit tyst om det. När dessa offentliggjordes på folkbiblioteket i Malmberget i december 1968, blev reaktionen kraftig.<br /> <br /> Ledarstilen som man nu praktiserade inom LKAB fick väldigt negativa praktiska konsekvenser: Felaktiga varningar till arbetare blev kvar (eftersom en chef aldrig gör fel), Chefers misstag och beslut som till och med riskerade livet på arbetare, sopades under mattan av samma anledning. Men värst var kanske att LKAB:s ledarstil lade en död hand över alla arbetsmiljöproblem som fanns och som till och med förvärrades: det handlade om farliga dieselavgaser, olycksrisken, buller och över- tidsarbete.<br /> <br /> Annat djävulskap som ledningen sysslande med var bland annat att sätta spikar på alla soptunnor underjord så att en inte arbetare skulle kunna sätta sig ner på dem. Ett till exempel på den tydliga hierarkin var att LKAB:s tjänstemän hade motorvärmare till sina bilar, men inte arbetarna. Det säger rätt mycket om hur förhållandena var i gruvan. Förutom dessa förändringar kom LKAB att dra ner personalstyrkan med 1400 man (främst i Malmberget) och sänka lönerna.<br /> <br /> Orsakerna till strejken var alltså många och den kom inte som en blixt ifrån klar himmel för någon utom bolaget. Under hela 1968 hade fackets medlemsmöten kokat av ilska och krav på strejk hade rests, också när representanter för LKAB deltagit. Redan den 1 december hade truckverkstaden i Kiruna sittstrejkat i två dagar och den 4 december var det sittstrejk i rörverkstaden i Malmberget. Ändå hävdade LKAB:s disponent Torsten Göransson (när strejken bröt ut den 9 december) att det måste röra sig om ett missförstånd.<br /> <br /> I korta drag kan en säga att arbetarna hade hunnit bli redigt trötta på arbetsförhållandena och den allmänna attityden som riktades mot dem från bolaget i slutet av 1969.<br /> <br /> === Strejken ===<br /> <br /> [[Bild:Gruvstrejken_lkab_1969_demo.jpg|frame|right]|”Vi är människor. Tänk att man ska behöva säga det i Sverige, år 1969!”]]Tisdagen 9 december 1969 satte sig 35 gruvarbetare i Svappavaara. Borrare, laddare och truckförare hade stämplat in vid sex snåret på morgonen för att i manskapshuset mötas av meddelandet att nu skulle deras lön sänkas. Detta var droppen som fick bägaren att rinna över. Inom ett dygn gjorde gruvarbetarna i Kiruna detsamma. 3.100 man i strejk. Den 12 december anslöt sig även arbetsstyrkan i Malmberget. Nu var det dryga 4.800 man som lagt ner arbetet.<br /> <br /> På kvällen den 9 december hölls det första stormötet i Svappavaara. I Malmberget (Gruvindustriarbetareförbundet avdelning 4) hade ännu inget avgörande inträffat. Torsdagen den 11 december hade alla arbetare i Kiruna gått med i strejken. Också i Malmberget lade avdelning efter avdelning ned arbetet och på kvällen stod hela gruvan stilla. Vid LKAB:s malmlastning i Luleå (Gruv avd 40) satte sig arbetarna i manskapshuset – bara fackföreningsstyrelsen fortsatte att arbeta. På förmiddagen sitter alla arbetare i Kiruna, men läget är fortfarande oklart. Förrådsgubben Harry Holmlund (i Kirunagruvan) försöker få tag på ombudsman Rehnkvist för att be honom att äntligen ta itu på allvar med omräkningsfaktorn. Rehnkvist är oanträffbar. På kontoret börjar fyra postflickor sympatistrejka. De hotas med omedelbart avsked och tvingas tillbaka till arbetet. (Senare, när strejkrörelsen tagit form, går alla kollektivanställda på kontoret i strejk.) <br /> <br /> På kvällen den 11 december hölls det första stormötet i Kiruna efter att [[Harry Holmlund]] hyrt Sporthallen i eget namn, vilket innebar att strejken tog en ny vändning. Den blev organiserad. <br /> <br /> Under det första stormötet i Kiruna utsågs en strejkkommitté på nio personer som skulle företräda arbetarna. Förslaget kom från [[Ture Rantatalo]] och [[Elof Luspa]] som båda kom att bli invalda att sitta i strejkkommittén. Den valda strejkkommittén domineras av äldre arbetare med mångåriga fackliga uppdrag bakom sig. Valda blev: Axel Grensjö, Harry Holmlund, Olle Hultin, Atle Lans, Hilding Lindström, Elof Luspa, Ture Rantatalo, Sixten Stråhlberg och Ronald Svensson. <br /> Bara en av kommittéledamöterna i Kiruna är politiskt aktiv, Atle Lans som är [[Folkpartiet|Folkpartistisk]] stadsfullmäktigeledamot. Rantatalo är passiv [[VPK|VPK-are]]. Holmlund och Luspa är partilösa socialister, som tidigare varit [[Socialdemokrater]] men som lämnat SAP sedan de sett ”myglet bakom kulisserna”. Pressekreteraren Lindström är organiserad Socialdemokrat liksom suppleanten Wigerstedt. De övriga är partilösa socialister.<br /> <br /> Från att ha varit en sittstrejk enade sig mötet om, på Elof Luspas förslag, att utvidga densamma till total strejk. Istället för att sittstrejka skulle arbetarna istället stanna hemma. <br /> <br /> Harry Holmlund yttrade på det första strejkmötet:<br /> <br /> ''”Vi är människor. Tänk att man ska behöva säga det i Sverige, år 1969!”.'' <br /> <br /> Under mötet formulerade arbetarna också de första kraven. Minst 13,50 kr timmen för överjordsarbete, minst 15 kr timmen för underjordsarbete, månadslön, omräkningsfaktorn bort, bättre personalpolitik, arbetsmiljöförbättringar och öppna förhandlingar var några av de krav arbetarna fastslog att de skulle få igenom innan de återgick till arbetet. <br /> <br /> Samma kväll höll arbetarna i Svappavaara ett eget möte och valde en egen strejkkommitté på tre personer.<br /> <br /> Fredagen den 12 december (dagen efter stormötet i Kiruna och Svappavaara) höll arbetarna i Malmberget också sitt första stormöte. De närmare 2 000 gruvarbetarna skärpte kraven ytterligare. [[Arne S. Lundberg]] (LKAB:s VD) ska avgå, LKAB ska lämna [[SAF]], införande av månadslön och ålderstillägg och borttagande av UMS-systemet var några av kraven. [[Johnny Nilsson]] (senare ordförande i Malmbergets strejkkommitté) frågade arbetarna som samlats i Malmbergets sporthall. &quot;- Finner mötet att vi fortsätter strejken?&quot; Svaret blev att de församlade gruvarbetarna utropar ett rungande JA på frågan. <br /> <br /> Samtidigt som det tvåtusenhövdade strejkmötet pågick på sporthallen i Malmberget höll Gruv Avdelning 4 (Malmberget) ett medlemsmöte. Det samlade drygt 30-talet personer. I Svappavaara anordnade också [[VPK]] ett möte där de avhandlade paragraf 32 (det vill säga arbetsköparens rätt att ”fritt leda och fördela arbetet”). 23 personer kom till det mötet. <br /> <br /> Stormötet i Malmberget ledde till att gruvarbetarna där också valde att utse sin egna strejkkommitté på nio personer. Tillsammans kom de tre strejkkommittéerna (Kiruna, Malmberget och Svappavaara) att bildad den ''Centrala Strejkkommittén'' eller ''21-mannadelegationen''. Redan på detta möte konstaterar man att strejken är olaglig och man är medveten om att inget strejkunderstöd kommer att betalas ut. Ändå röstar arbetarna fram en total strejk: från den 12 december stannar man hemma och strejkens startdatum sätts. <br /> <br /> På de första stormötena antogs några viktiga krav som hade diskuterats bland arbetarna under strejkens första dagar. Dessa krav kom att förfinas, förtydligas och utökas av den Centrala strejkkommittén. <br /> <br /> • Lönefrågan ska upptas innan arbetet återupptas.<br /> <br /> • Månadslön ska införas med motsvarande minst 15 kronor/timme under jord och 13:50<br /> kronor/timme ovan jord.<br /> • Omräkningsfaktorn ska bort.<br /> <br /> • UMS ska bort.<br /> <br /> • LKAB ska lämna SAF.<br /> <br /> • Förhandlingarna ska vara öppna (Det vill säga hela strejkkommittén ska delta i förhandlingarna).<br /> <br /> • Åldertillägg.<br /> <br /> • Rekreationsbidrag i nivå med tjänstemännens.<br /> <br /> • Reducerad övertid.<br /> <br /> • Busstransporter måste förbättras.<br /> <br /> • Undersöka riskerna med dieselavgaser.<br /> <br /> LKAB sätter redan från början hårt mot hårt – och får uppbackning av LO, Socialdemokratin och delar av media. Det som startat i Malmfälten är inte bara en vild strejk; det är en vild strejk i ett av de största statliga företagen, mot en socialdemokratisk regering och mot de toppstyrda facken. <br /> <br /> Arbetarna skulle sålunda få erfara att det inte bara var LKAB som de var tvungen att strida emot. Facket, inte bara de lokala byråkraterna utan också förbundsledningen, kom från första början att vända sig emot arbetarna. Förbundsledningen (med tillförordnande ordföranden [[Bernt Nilsson]]) i spetsen reste upp till Malmfälten för att försöka få arbetarna att återgå till gruvorna. <br /> <br /> Den 12 december intervjuades ordförande Bernt Nilsson (som också satt i LK­AB:s styrelse) i radions Norrbottenskvarten och därefter i lunchekot. Där gav han liv åt en konspirationsteori, som hängde med så länge strejken varade, att strejken skulle vara organiserad av ett fåtal kommunister och att det inte var gruvarbetarna som tagit initiativet till den.<br /> <br /> I intervjun sade han:<br /> ''&quot;Strejken verkar vara välorganiserad, varför jag drar slutsatsen att den är styrd av politiska grupper. Personligen så har jag fått intrycket att det hela är en politisk aktion&quot;.'' <br /> <br /> Strejken överraskade både regeringen, [[Olof Palme]] och [[Geijer]] och [[Nordgren]] i LO. Inför arbetarnas enighet och beslutsamhet krympte dessa ”arbetsledare” ihop till de ynkliga figurer som de var. Geijer vågade inte ställa upp i telefonväktardebatten med Elof Luspa och Olof Palme vågade inte åka upp till Malmfälten trots att arbetarna omgående bjöd upp honom.<br /> <br /> Onsdagen den 7 januari 1970 samlades LKAB:s styrelse i Stockholm. De beslutade att inga eftergifter till de strejkande fick ske. Gruvarbetarna skulle tvingas på knä. Några förhandlingar, i ordets rätta bemärkelse, kunde det inte bli tal om innan arbetarna återgått till arbetet. Dessa beslut fattades med den socialdemokratiska regeringens goda minne. <br /> <br /> Arbetarna vid LKAB:s förvaltning i Narvik, varifrån det mesta av malmen skeppades, erbjöd sympatistrejk men strejkledningen i Malmfälten avböjde. Det var ett beslut som senare skulle visa sig vara mycket olyckligt.<br /> <br /> === Slutet - Söndra och härska ===<br /> <br /> I den Centrala strejkkommittén fanns det, efter en tid, två linjer: en som ville gå fackets och LO:s väg och en som stenhårt leddes av de beslut som gruvarbetarna fattade vid sina stormöten. De två linjerna som fanns i strejkkommittén var inte baserad på partitillhörighet, vilket varit bilden som media velat skapa och som förts fram av Gruvs-ordförande Bernt Nilsson. <br /> <br /> Enhet genom kamp kom istället att representerades av Olle Hultin, [[Elof Luspa]], Östen Ölund, [[Harry Isaksson]] och Johnny Nilsson. Dessa kom att rösta tillsammans för att det var besluten som togs av gruvarbetarna på stormötena som skulle vara avgörande. Den andra fronten, som förespråkade enhet genom eftergifter, bestod av Hilding Lindström, Atle Lans, [[Ture Rantatalo]], [[Harry Holmlund]] och Sven Vigestet. Dessa skulle komma att följa fackets linje och propagera för en återgång till arbetet.<br /> <br /> Till en början hade inga fackliga byråkrater varit välkomna i strejkkommittén. Men måndagen den 29 december kom förslaget att en ''förhandlingskommitté'' skulle bildas. Den så kallade 27-mannadelegationen var ett faktum. Förutom nio delegater från vardera Malmberget och Kiruna, och de tre från Svappavaara, kom den att bestå av fyra personer från styrelserna i Gruvavdelning 4:an i Malmberget och Gruvavdelning 12:an i Kiruna (en av dessa var IB-Agenten [[Bruno Poromaa]]), samt två ombudsmännen. Det var början på slutet.<br /> <br /> Efter flera splittringsförsök från fackets och arbetsköparens sida bestämde strejkkommittén, med rösterna 13 mot 12, för en återgång till arbetet den 4 februari 1970, trots att en omröstning bland arbetsstyrkan strax innan hade resulterat i att majoritet var för fortsatt strejk. Den utslagsgivande i beslutet om att avbryta strejken var en kommunist, VPK:aren, [[Emil Isaksson]] Malmbergets Lenin. [[Harry Isaksson]] och [[Elof Luspa]] var i slutändan de enda två som från strejkkommittén som inte skrev på för den &quot;paketlösning&quot; som LKAB erbjöd.<br /> <br /> === Stödet till gruvarbetarna ===<br /> <br /> Strejken fick inte något stöd av Gruvarbetarförbundet och därmed ingen strejkersättning. Strejkkommittén som snabbt hade bildats gick ut med upprop som genljöd i hela Sverige, men också utomlands. Insamlingskampanjen fick ett mycket gott resultat och under strejken samlades totalt 5,2 miljoner kronor in, var­av 3,8 miljoner kronor betalades ut som strejkunderstöd. Stöduttalanden spelade redan från första dagen en viktig roll i att ingjuta mod i gruvarbetarna. På det första stormötet startade insamlingen till strejkkassan. Med ett bejublat inlägg lovade [[Sara Lidman]], som rest upp för att göra ett reportage åt TV 2, att skänka allt sitt gage från TV och överskottet (10 000 kronor) från pocketupplagan av sin repotagebok [[Lidman, Sara: Gruva|Gruva]] till strejkkassan. De strejkande arbetarna fick också tidigt ett stort stöd på hemmaplan, till exempel så rapporterades det på det första mötet om hur elever, lärare och personal vid kommunkontoret i Junosuando hade samlat in 800 kronor till de strejkande. Under strejkens gång satte strejkkommittén upp tusentals stöduttalanden i entrén till Folkets hus i Kiruna. Många var från fackföreningar och politiska organisationer men även från enskilda. Från strejkkommitténs protokoll kan man läsa om hur enskilda blev ”faddrar” åt gruvarbetarfamiljer genom att försörja dem under strejken.<br /> <br /> Demonstrationer till stöd för strejken hölls på flera orter i Sverige. En av arrangörerna för en tidig demonstration i Stockholm var Centerpartiets ungdomsförbund(!). En tusenmannakommitté bildades i solidaritetens namn. Här fanns sådana undertecknare som [[Vilhelm Moberg]], [[P C Jersild]], [[Fred Åkerström]], [[Per Wahlöö]]. [[Olof Lagercrantz]] skrev i [[Dagens Nyheter]] att strejken bryter ett tystnadslöfte. [[De fria teatergrupperna Narren]], [[Fria proteatern]] och [[NJA-gruppen]] satte upp pjäser och uppförde sånger om strejken. Man uppförde pjäser och kabaréer i Malmfälten.<br /> <br /> En del konstnärer skänkte verk. Tanken var att gruvarbetarna kunde sälja konstverken för att få in likvida medel. Bland annat skänkte Peter Dahl och Bengt Lindström verk till de strejkande. De fick in 10520 kronor vid en auktion, en försvarlig summa på den tiden. Men många verk kom aldrig att säljas och är fortfarande i ägo av gruvarbetarna, bland annat Albin Amelins litografi kallad Gruvolycka. Gällivare museum förvaltar nu dessa verk.<br /> <br /> På det kulturella området talade man nu i termer av kamp, en kulturkamp som rörde sig över fält som teater, bild, film och musik. Moderna Museet organiserade en stor utställning med revy, underhållning och försäljning av konst. De bjöd in 1000 personer som skulle betala dyra entrébiljetter. Överskottet skänktes till de strejkande.<br /> <br /> === Efter strejken ===<br /> <br /> Att gå tillbaka till arbetet sågs som ett nederlag för en stor del av gruvarbetarna. Men den 4 februari var återgången i princip total. Redan första arbetsdagen bröt dock en ny strejk ut när arbetare i Malmberget vägrade stämpla sina UMS-kort. LKAB tvingades att backa direkt. Även senare (när LKAB hotade med att bryta förhandlingarna med 27-mannadelegationen) utbröt det nya sittstrejker som tvingade tillbaka LKAB till förhandlingsbordet.<br /> <br /> Resultatet av förhandlingarna var blandat, viktiga krav vad gäller månadslön (lönerna höjdes med 14 procent) och gruvpensioner vanns. Bussförbindelserna till gruvorna förbättrades också och LKAB lämnade SAF.Medan andra krav ignorerades helt. Men gruvstrejken kom däremot att ändra stämningen i LKAB:s gruvor och bolagets syn på arbetarna. Efter strejken kom LKAB att införa ett nytt &quot;samverkanssystem&quot; i gruvorna. När arbetarna kom tillbaka från strejken hälsade tjänstemännen dem välkomna eftersom de nu visste att det var så de skulle hålla arbetarna i schakt. Samverkanssystemet fungerade bland annat så att det var uppbyggt på &quot;arbetsplatsträffar&quot; där arbetare, förmän och ingenjörer i ”positiv anda” skulle diskutera ”gemensamma mål”. Företagets planer skulle göras till arbetarnas ”mål”. I gammal hederlig [[Korporativism|korporativistisk]] tradition. <br /> <br /> [[Harry Isaksson]] sammanfattade den nya attityden från bolaget såhär:<br /> <br /> &quot;Efter strejken bytte de ut den auktoritära korpralstypen och ersatte den med den mer moderne axelklappartypen. De sprang omkring i skitiga overaller och försökte vara folkliga. ”Hörru du, vad tycker du? Har du en snus?” Folk var väldigt mottagliga för den där<br /> mentaliteten för dem hade inget försvar. &quot; <br /> <br /> Men redan under den 57 dagar långa gruvstrejken spred sig kampviljan till andra delar av Sverige och ett antal vilda strejker bröt ut. Gruvstrejken brukar räknas som den tändande gnistan på en drygt 20-årig (nåja) lång period av vilda strejker och självständig arbetarkamp på den svenska arbetsmarknad (med Skogsarbetarstrejken 1975 som kulmen). Detta kom att på sikt att bana väg för [[Lagen om anställningsskydd (LAS)]], [[Medbestämmandelagen (MBL]]) samt reformer inom arbetsmiljö och fackföreningsväsende. <br /> <br /> === Idag ===<br /> <br /> Idag finns det inget minnesmärke över strejken i hela bolaget. Inte ens i LKAB:s gruvmuseum i Kirunagruvan finns det någonting som hänvisar till ''strejken'' överhuvud taget. Det finns heller inget minnesmärke i stadshuset eller sporthallen där stormötena hölls. Det verkar vara något som bolaget, föga förvånande, helst vill glömma. <br /> <br /> Istället är det mest tydliga spåret i gruvan, som lever kvar från dessa dagar som skakade Sverige, den korporativistisk tradition av &quot;samförstånd&quot; som präntades in i gruvarbetarnas DNA från gruvkoncernen. Malmen ska fram.<br /> <br /> == Material ==<br /> <br /> * [[Sara Lidman|Lidman, Sara]]: ''[[Lidman, Sara: Gruva|Gruva]]''. Intervjureportage med de LKAB gruvarbetare som en kort senare skulle gå ut i en av sveriges mest uppmärksammade strejker.<br /> <br /> * Folkmakt nr 8 : http://flag.blackened.net/folkmakt/texter/artiklar/08-gruvstrejk.htm<br /> <br /> * [[Ragnar Järhult|Järhult, Ragnar]]: [[Järhult, Ragnar: Nu eller aldrig|Nu eller aldrig]]<br /> <br /> * [[Anders Thunberg|Thunberg, Anders]]: ''[[Thunberg, Anders: Strejken|Strejken]]'' Extremt detaljerad och utförlig sammanställning av den vilda strejken vid LKAB.<br /> <br /> * [[Westman, Lars &amp; Ewert, Lena: Kamrater, motståndaren är välorganiserad|Kamrater, motståndaren är välorganiserad]] en rulle filmade under hela strejkens förlopp. Mest fokus på strejkkommittén o turerna runt denna.<br /> <br /> * [[Westman, Lars: 30 år har gått kamrat]] uppföljaren till Kamrater, motståndaren är välorganiserad. Westman åker upp till Malmfälten 30 år efter strejken och surrar med några inblandade. Trots alla år som gått är det många som är arga över hur det gick.<br /> <br /> * [[Utgiven av Strejkkommittén i Malmfälten, Pappren på bordet,]]. Två stycken böcker som innehåller protokoll och dokument från strejken. Ihopsatta och utgiven av Strejkkommittén.<br /> <br /> [[Kategori:Arbetare i rörelse - Sverige]]<br /> [[Kategori:LKAB]]<br /> [[Kategori:Vilda strejker]]<br /> [[Kategori:Norrbotten]]<br /> [[Kategori:Kiruna]]<br /> [[Kategori:1960-tal]]<br /> [[Kategori:1970-tal]]</div>

Koltrast https://polkagris.nu.hemsida.eu/wikin/index.php?title=Vilda_strejken_vid_LKAB&diff=22078 2018-10-17T20:31:20Z

<p>Koltrast: /* Strejken */</p> <hr /> <div>[[Bild:Lkab_1969.jpg‎|frame|right]]<br /> <br /> Malmfältens gruvarbetare har vid ett flertal tillfällen strejkat och rest sig mot gruvkoncernen [[LKAB]]. Men när en pratar om den &quot;vilda strejken vid LKAB&quot; är det den ''stora gruvstrejken 1969–1970'' (i folkmun endast kallad ''Strejken'') som man hänvisar till. Strejken var inte bara en vild strejk; det var en vild strejk i ett av de största statliga företagen, mot en [[Socialdemokratiska Arbetarpartiet|socialdemokratisk]] regering och mot de toppstyrda facken. Gruvarbetarnas motståndare var sålunda inte enbart gruvbolaget. Utan också det egna fackförbundet.<br /> <br /> Strejkens startskott gick av den 9 december 1969 i Leveäniemigruvan i Svappavaara, när ett par gubbar satte sig och ner och vägrade arbeta. Detta blev början på den 57 dagar långa strejken (9 december 1969 – 4 februari 1970) som inom kort kom att omfatta hela Malmfälten och kom att rejält skaka etablissemanget i Sverige under några kalla vintermånader 1969 - 1970. <br /> <br /> === Bakgrund ===<br /> <br /> 1957 kom beslutet från regeringen att Grängesbergsbolaget löstes ut från sitt ägande i LKAB och företaget blev därmed förstatligat. Nu så såg gruvarbetarna i Malmfälten vad de trodde var ljuset i tunneln, gruvan hade äntligen blivit statlig och bättre tider var på väg. Man vinkade hejdå till ackordslöner och hej till rättvisa. Men så blev det inte riktigt. Det statliga LKAB hade fått regeringens uppdrag att drivas affärsmässigt, som ett vanligt privat bolag. Affärsmässigt och lönsamt skulle det också drivas. <br /> <br /> Gruvarbetarna var väl medvetna om vad [[kapitalism|kapitalismen]] innebar men de var inte medvetna om vad [[LO]] var (och är). Istället för bättre tider kom gruvarbetarna under de kommande åren istället att erfara vad som måste vara det största experimentet av &quot;[[taylorism]]&quot; i svensk historia. <br /> <br /> 1966 så beslöt pamparna på huvudkontoret nere i Stockholm att de skulle införa det amerikanska så kallade ''UMS-systemet'' (Universal Maintenance Standards, snabbt omdöpt av gruvarbetarna till ”Ultra Modernt Slaveri”, ”Utan Mat i Skafferiet” eller ”MUMS för arbetsköparen” eller helt enkelt &quot;LO-metoden&quot;. En av de pådrivande i processen att införa UMS var rationaliseringsavdelningens chef [[Hans Ahlman]]. UMS innebar att varje arbetsmoment uppmättes av tidsstudiemän. Allt från hur länge det tar att spika en spik, tanka en traktor, ladda dynamit, till att bara dricka en kopp kaffe i kuren klockades av gubbar i kostym och slips (Öppna och stänga en kran: 3,6 sekunder (1TTU), Gå 7-14 meter: 10,8 sekunder (3 TTU), Använda hammare 1-5 slag, 3,6 sekunder (1 TTU, Rengöra händer med torr trasa: 7,2 sekunder (2 TTU)). <br /> <br /> Detta resulterade i situationer där en arbetare kunde ha lyckats lasta en mängd gråberg (utöver det som var skrivet att en kunde lasta i protokollet) och om någon förman fick reda på detta var tidsstudiemännen där med sina stoppur. Slutsatsen blev att eftersom en arbetare hinner lasta utöver den givna summan man mätt upp på den här tiden så ska vi sänka tiden! Alltså höjdes målen för hur mycket arbetaren måste lyckas lasta fast på mycket kortare tid. <br /> <br /> Detta följdes upp med att man 1968 också kom att införa de &quot;'''31 ledarskapsteserna'''” inom hela LKAB. Teserna importerades från England och hade tagits fram av en amerikansk ”relationsforskare” och entreprenör vid namn [[George Kenning]], snabbt fick de öknamnet de &quot;kenningska tesern&quot; av arbetarna. LKAB hade redan förberett för en hårdare styrning uppifrån genom ökade löneskillnader mellan arbetare och deras chefer. Men teserna kom att bli det som på svart och vitt slog fast den nya hierarkin inom bolaget. Enligt de 31 teserna behövde chefen inte kunna jobbet längre, han skulle bara vara ledare och kontrollant. Alla ingenjörer och tjänstemän fick lära sig teserna och utbilda sig i hur slipstenen skulle dras. Svart på vitt fanns nu den auktoritära chefskultur som LKAB-ledningen odlade och som gruvarbetarna fick känna på varje dag.[[http://offensiv.socialisterna.org/sv/880/inrikes/5067/|//offensiv.socialisterna.org/sv/880/inrikes/5067/]]<br /> <br /> '''Några exempel på de 31 teserna:''' <br /> <br /> - Tes 9: En anställd har aldrig mer än en chef (d v s du kan inte klaga hos någon annan om du blir illa behandlad av din chef).<br /> <br /> -Tes 11: En chef måste intaga fö-rarplatsen, utöva sina befogenheter, tillämpa fast ledarskap och ha kontroll över sina anställda.<br /> <br /> - Tes 13: Varje förändring i en anställds arbetsuppgifter och placering måste accepteras som vidtagen i företagets intresse.<br /> <br /> - Tes 15: ”Ett effektivt ledarskap är att leda genom styrning och inte genom exempel.&quot; <br /> <br /> - Tes 16: Skicklighet som fackman innebär i och för sig inte skicklighet i ledarskap – en chef kan i princip leda vilken verksamhet som helst. <br /> <br /> - Tes 17: En chef måste visa fullständig lojalitet mot överordnad.<br /> <br /> -Tes 18: En chef identifierar sig med, understödjer alla beslut i företaget.<br /> <br /> - Tes 20: ”En chef måste vara beredd att byta ståndpunkt för att stödja högre chef.”<br /> <br /> - Tes 21: Att utföra arbetsuppgifter­na med villighet är en merit.<br /> <br /> - Tes 27: Den enskildes värde för företaget bestäms i hans bidrag till hela organisationens framgång.<br /> <br /> - Tes 29: En chef ska utöva sitt ledarskap så att icke-chef endast behöver följa givna order. <br /> <br /> ''”Det kenningska tesernas värld är märklig. Där finns inga människor, bara chefer och icke-chefer. Där finns bara order neråt och lojalitet uppåt. Relationerna är benhårt fastlagda som i ett feodalt samhälle”'' (Citat från: ''Pappren på bordet I – strejkkommitténs vitbok'').<br /> <br /> Teserna var aldrig tänkta att nå offentlighetens ljus, men någon som uppenbarligen inte gillade dem läckte teserna till bibliotekarien i Malmberget som förstorade upp dem och hängde upp dem på väggen bredvid Sara Lidmans och Odd Uhrboms utställning [[Lidman,_Sara:_Gruva|Gruva]]. Till saken hör att Svenska Gruvindustriarbetareförbundet ordförande Bernt Nilsson (som också satt i LK­AB:s styrelse) kände till teserna, men hade hållit tyst om det. När dessa offentliggjordes på folkbiblioteket i Malmberget i december 1968, blev reaktionen kraftig.<br /> <br /> Ledarstilen som man nu praktiserade inom LKAB fick väldigt negativa praktiska konsekvenser: Felaktiga varningar till arbetare blev kvar (eftersom en chef aldrig gör fel), Chefers misstag och beslut som till och med riskerade livet på arbetare, sopades under mattan av samma anledning. Men värst var kanske att LKAB:s ledarstil lade en död hand över alla arbetsmiljöproblem som fanns och som till och med förvärrades: det handlade om farliga dieselavgaser, olycksrisken, buller och över- tidsarbete.<br /> <br /> Annat djävulskap som ledningen sysslande med var bland annat att sätta spikar på alla soptunnor underjord så att en inte arbetare skulle kunna sätta sig ner på dem. Ett till exempel på den tydliga hierarkin var att LKAB:s tjänstemän hade motorvärmare till sina bilar, men inte arbetarna. Det säger rätt mycket om hur förhållandena var i gruvan. Förutom dessa förändringar kom LKAB att dra ner personalstyrkan med 1400 man (främst i Malmberget) och sänka lönerna.<br /> <br /> Orsakerna till strejken var alltså många och den kom inte som en blixt ifrån klar himmel för någon utom bolaget. Under hela 1968 hade fackets medlemsmöten kokat av ilska och krav på strejk hade rests, också när representanter för LKAB deltagit. Redan den 1 december hade truckverkstaden i Kiruna sittstrejkat i två dagar och den 4 december var det sittstrejk i rörverkstaden i Malmberget. Ändå hävdade LKAB:s disponent Torsten Göransson (när strejken bröt ut den 9 december) att det måste röra sig om ett missförstånd.<br /> <br /> I korta drag kan en säga att arbetarna hade hunnit bli redigt trötta på arbetsförhållandena och den allmänna attityden som riktades mot dem från bolaget i slutet av 1969.<br /> <br /> === Strejken ===<br /> <br /> [[Bild:Gruvstrejken_lkab_1969_demo.jpg|frame|right]|”Vi är människor. Tänk att man ska behöva säga det i Sverige, år 1969!”]]Tisdagen 9 december 1969 satte sig 35 gruvarbetare i Svappavaara. Borrare, laddare och truckförare hade stämplat in vid sex snåret på morgonen för att i manskapshuset mötas av meddelandet att nu skulle deras lön sänkas. Detta var droppen som fick bägaren att rinna över. Inom ett dygn gjorde gruvarbetarna i Kiruna detsamma. 3.100 man i strejk. Den 12 december anslöt sig även arbetsstyrkan i Malmberget. Nu var det dryga 4.800 man som lagt ner arbetet.<br /> <br /> På kvällen den 9 december hölls det första stormötet i Svappavaara. I Malmberget (Gruvindustriarbetareförbundet avdelning 4) hade ännu inget avgörande inträffat. Torsdagen den 11 december hade alla arbetare i Kiruna gått med i strejken. Också i Malmberget lade avdelning efter avdelning ned arbetet och på kvällen stod hela gruvan stilla. Vid LKAB:s malmlastning i Luleå (Gruv avd 40) satte sig arbetarna i manskapshuset – bara fackföreningsstyrelsen fortsatte att arbeta. På förmiddagen sitter alla arbetare i Kiruna, men läget är fortfarande oklart. Förrådsgubben Harry Holmlund (i Kirunagruvan) försöker få tag på ombudsman Rehnkvist för att be honom att äntligen ta itu på allvar med omräkningsfaktorn. Rehnkvist är oanträffbar. På kontoret börjar fyra postflickor sympatistrejka. De hotas med omedelbart avsked och tvingas tillbaka till arbetet. (Senare, när strejkrörelsen tagit form, går alla kollektivanställda på kontoret i strejk.) <br /> <br /> På kvällen den 11 december hölls det första stormötet i Kiruna efter att [[Harry Holmlund]] hyrt Sporthallen i eget namn, vilket innebar att strejken tog en ny vändning. Den blev organiserad. <br /> <br /> Under det första stormötet i Kiruna utsågs en strejkkommitté på nio personer som skulle företräda arbetarna. Förslaget kom från [[Ture Rantatalo]] och [[Elof Luspa]] som båda kom att bli invalda att sitta i strejkkommittén. Den valda strejkkommittén domineras av äldre arbetare med mångåriga fackliga uppdrag bakom sig. Valda blev: Axel Grensjö, Harry Holmlund, Olle Hultin, Atle Lans, Hilding Lindström, Elof Luspa, Ture Rantatalo, Sixten Stråhlberg och Ronald Svensson. <br /> Bara en av kommittéledamöterna i Kiruna är politiskt aktiv, Atle Lans som är [[Folkpartiet|Folkpartistisk]] stadsfullmäktigeledamot. Rantatalo är passiv [[VPK|VPK-are]]. Holmlund och Luspa är partilösa socialister, som tidigare varit [[Socialdemokrater]] men som lämnat SAP sedan de sett ”myglet bakom kulisserna”. Pressekreteraren Lindström är organiserad Socialdemokrat liksom suppleanten Wigerstedt. De övriga är partilösa socialister.<br /> <br /> Från att ha varit en sittstrejk enade sig mötet om, på Elof Luspas förslag, att utvidga densamma till total strejk. Istället för att sittstrejka skulle arbetarna istället stanna hemma. <br /> <br /> Harry Holmlund yttrade på det första strejkmötet:<br /> <br /> ''”Vi är människor. Tänk att man ska behöva säga det i Sverige, år 1969!”.'' <br /> <br /> Under mötet formulerade arbetarna också de första kraven. Minst 13,50 kr timmen för överjordsarbete, minst 15 kr timmen för underjordsarbete, månadslön, omräkningsfaktorn bort, bättre personalpolitik, arbetsmiljöförbättringar och öppna förhandlingar var några av de krav arbetarna fastslog att de skulle få igenom innan de återgick till arbetet. <br /> <br /> Samma kväll höll arbetarna i Svappavaara ett eget möte och valde en egen strejkkommitté på tre personer.<br /> <br /> Fredagen den 12 december (dagen efter stormötet i Kiruna och Svappavaara) höll arbetarna i Malmberget också sitt första stormöte. De närmare 2 000 gruvarbetarna skärpte kraven ytterligare. [[Arne S. Lundberg]] (LKAB:s VD) ska avgå, LKAB ska lämna [[SAF]], införande av månadslön och ålderstillägg och borttagande av UMS-systemet var några av kraven. [[Johnny Nilsson]] (senare ordförande i Malmbergets strejkkommitté) frågade arbetarna som samlats i Malmbergets sporthall. &quot;- Finner mötet att vi fortsätter strejken?&quot; Svaret blev att de församlade gruvarbetarna utropar ett rungande JA på frågan. <br /> <br /> Samtidigt som det tvåtusenhövdade strejkmötet pågick på sporthallen i Malmberget höll Gruv Avdelning 4 (Malmberget) ett medlemsmöte. Det samlade drygt 30-talet personer. I Svappavaara anordnade också [[VPK]] ett möte där de avhandlade paragraf 32 (det vill säga arbetsköparens rätt att ”fritt leda och fördela arbetet”). 23 personer kom till det mötet. <br /> <br /> Stormötet i Malmberget ledde till att gruvarbetarna där också valde att utse sin egna strejkkommitté på nio personer. Tillsammans kom de tre strejkkommittéerna (Kiruna, Malmberget och Svappavaara) att bildad den ''Centrala Strejkkommittén'' eller ''21-mannadelegationen''. Redan på detta möte konstaterar man att strejken är olaglig och man är medveten om att inget strejkunderstöd kommer att betalas ut. Ändå röstar arbetarna fram en total strejk: från den 12 december stannar man hemma och strejkens startdatum sätts. <br /> <br /> På de första stormötena antogs några viktiga krav som hade diskuterats bland arbetarna under strejkens första dagar. Dessa krav kom att förfinas, förtydligas och utökas av den Centrala strejkkommittén. <br /> <br /> • Lönefrågan ska upptas innan arbetet återupptas.<br /> <br /> • Månadslön ska införas med motsvarande minst 15 kronor/timme under jord och 13:50<br /> kronor/timme ovan jord.<br /> • Omräkningsfaktorn ska bort.<br /> <br /> • UMS ska bort.<br /> <br /> • LKAB ska lämna SAF.<br /> <br /> • Förhandlingarna ska vara öppna (Det vill säga hela strejkkommittén ska delta i förhandlingarna).<br /> <br /> • Åldertillägg.<br /> <br /> • Rekreationsbidrag i nivå med tjänstemännens.<br /> <br /> • Reducerad övertid.<br /> <br /> • Busstransporter måste förbättras.<br /> <br /> • Undersöka riskerna med dieselavgaser.<br /> <br /> LKAB sätter redan från början hårt mot hårt – och får uppbackning av LO, Socialdemokratin och delar av media. Det som startat i Malmfälten är inte bara en vild strejk; det är en vild strejk i ett av de största statliga företagen, mot en socialdemokratisk regering och mot de toppstyrda facken. <br /> <br /> Arbetarna skulle sålunda få erfara att det inte bara var LKAB som de var tvungen att strida emot. Facket, inte bara de lokala byråkraterna utan också förbundsledningen, kom från första början att vända sig emot arbetarna. Förbundsledningen (med tillförordnande ordföranden [[Bernt Nilsson]]) i spetsen reste upp till Malmfälten för att försöka få arbetarna att återgå till gruvorna. <br /> <br /> Den 12 december intervjuades ordförande Bernt Nilsson (som också satt i LK­AB:s styrelse) i radions Norrbottenskvarten och därefter i lunchekot. Där gav han liv åt en konspirationsteori, som hängde med så länge strejken varade, att strejken skulle vara organiserad av ett fåtal kommunister och att det inte var gruvarbetarna som tagit initiativet till den.<br /> <br /> I intervjun sade han:<br /> ''&quot;Strejken verkar vara välorganiserad, varför jag drar slutsatsen att den är styrd av politiska grupper. Personligen så har jag fått intrycket att det hela är en politisk aktion&quot;.'' <br /> <br /> Strejken överraskade både regeringen, [[Olof Palme]] och [[Geijer]] och [[Nordgren]] i LO. Inför arbetarnas enighet och beslutsamhet krympte dessa ”arbetsledare” ihop till de ynkliga figurer som de var. Geijer vågade inte ställa upp i telefonväktardebatten med Elof Luspa och Olof Palme vågade inte åka upp till Malmfälten trots att arbetarna omgående bjöd upp honom.<br /> <br /> Onsdagen den 7 januari 1970 samlades LKAB:s styrelse i Stockholm. De beslutade att inga eftergifter till de strejkande fick ske. Gruvarbetarna skulle tvingas på knä. Några förhandlingar, i ordets rätta bemärkelse, kunde det inte bli tal om innan arbetarna återgått till arbetet. Dessa beslut fattades med den socialdemokratiska regeringens goda minne. <br /> <br /> Arbetarna vid LKAB:s förvaltning i Narvik, varifrån det mesta av malmen skeppades, erbjöd sympatistrejk men strejkledningen i Malmfälten avböjde. Det var ett beslut som senare skulle visa sig vara mycket olyckligt.<br /> <br /> === Slutet - Söndra och härska ===<br /> <br /> I kommittén fanns det, efter en tid, två linjer: en som ville gå fackets och LO:s väg och en som stenhårt leddes av de beslut som gruvarbetarna fattade vid sina stormöten. De två linjerna som fanns i strejkkommittén var inte baserad på partitillhörighet vilket varit bilden som media velat skapa och som förts fram av Gruvs-ordförande Bernt Nilsson. Enhet genom kamp kom istället att representerades av Olle Hultin, [[Elof Luspa]], Östen Ölund, [[Harry Isaksson]] och Johnny Nilsson. Dessa kom att rösta tillsammans för att det var besluten som togs av gruvarbetarna på stormötena som skulle vara avgörande. Den andra fronten, som förespråkade enhet genom eftergifter, bestod av Hilding Lindström, Atle Lans, [[Ture Rantatalo]], [[Harry Holmlund]] och Sven Vigestet. Dessa skulle komma att följa fackets linje och propagera för en återgång till arbetet.<br /> <br /> Till en början hade inga fackliga byråkrater varit välkomna i strejkkommittén. Men måndagen den 29 december kom förslaget att en ''förhandlingskommitté'' skulle bildas. Den så kallade 27-mannadelegationen var ett faktum. Förutom nio delegater från vardera Malmberget och Kiruna, och de tre från Svappavaara, kom den att bestå av fyra personer från styrelserna i Gruvavdelning 4:an i Malmberget och Gruvavdelning 12:an i Kiruna (en av dessa var IB-Agenten [[Bruno Poromaa]]), samt två ombudsmännen. Det var början på slutet.<br /> <br /> Efter flera splittringsförsök från fackets och arbetsköparens sida bestämde strejkkommittén, med rösterna 13 mot 12, för en återgång till arbetet den 4 februari 1970, trots att en omröstning bland arbetsstyrkan strax innan hade resulterat i att majoritet var för fortsatt strejk. Den utslagsgivande i beslutet om att avbryta strejken var en kommunist, VPK:aren, [[Emil Isaksson]] Malmbergets Lenin. [[Harry Isaksson]] och [[Elof Luspa]] var i slutändan de enda två som från strejkkommittén som inte skrev på för den &quot;paketlösning&quot; som LKAB erbjöd.<br /> <br /> === Stödet till gruvarbetarna ===<br /> <br /> Strejken fick inte något stöd av Gruvarbetarförbundet och därmed ingen strejkersättning. Strejkkommittén som snabbt hade bildats gick ut med upprop som genljöd i hela Sverige, men också utomlands. Insamlingskampanjen fick ett mycket gott resultat och under strejken samlades totalt 5,2 miljoner kronor in, var­av 3,8 miljoner kronor betalades ut som strejkunderstöd. Stöduttalanden spelade redan från första dagen en viktig roll i att ingjuta mod i gruvarbetarna. På det första stormötet startade insamlingen till strejkkassan. Med ett bejublat inlägg lovade [[Sara Lidman]], som rest upp för att göra ett reportage åt TV 2, att skänka allt sitt gage från TV och överskottet (10 000 kronor) från pocketupplagan av sin repotagebok [[Lidman, Sara: Gruva|Gruva]] till strejkkassan. De strejkande arbetarna fick också tidigt ett stort stöd på hemmaplan, till exempel så rapporterades det på det första mötet om hur elever, lärare och personal vid kommunkontoret i Junosuando hade samlat in 800 kronor till de strejkande. Under strejkens gång satte strejkkommittén upp tusentals stöduttalanden i entrén till Folkets hus i Kiruna. Många var från fackföreningar och politiska organisationer men även från enskilda. Från strejkkommitténs protokoll kan man läsa om hur enskilda blev ”faddrar” åt gruvarbetarfamiljer genom att försörja dem under strejken.<br /> <br /> Demonstrationer till stöd för strejken hölls på flera orter i Sverige. En av arrangörerna för en tidig demonstration i Stockholm var Centerpartiets ungdomsförbund(!). En tusenmannakommitté bildades i solidaritetens namn. Här fanns sådana undertecknare som [[Vilhelm Moberg]], [[P C Jersild]], [[Fred Åkerström]], [[Per Wahlöö]]. [[Olof Lagercrantz]] skrev i [[Dagens Nyheter]] att strejken bryter ett tystnadslöfte. [[De fria teatergrupperna Narren]], [[Fria proteatern]] och [[NJA-gruppen]] satte upp pjäser och uppförde sånger om strejken. Man uppförde pjäser och kabaréer i Malmfälten.<br /> <br /> En del konstnärer skänkte verk. Tanken var att gruvarbetarna kunde sälja konstverken för att få in likvida medel. Bland annat skänkte Peter Dahl och Bengt Lindström verk till de strejkande. De fick in 10520 kronor vid en auktion, en försvarlig summa på den tiden. Men många verk kom aldrig att säljas och är fortfarande i ägo av gruvarbetarna, bland annat Albin Amelins litografi kallad Gruvolycka. Gällivare museum förvaltar nu dessa verk.<br /> <br /> På det kulturella området talade man nu i termer av kamp, en kulturkamp som rörde sig över fält som teater, bild, film och musik. Moderna Museet organiserade en stor utställning med revy, underhållning och försäljning av konst. De bjöd in 1000 personer som skulle betala dyra entrébiljetter. Överskottet skänktes till de strejkande.<br /> <br /> === Efter strejken ===<br /> <br /> Att gå tillbaka till arbetet sågs som ett nederlag för en stor del av gruvarbetarna. Men den 4 februari var återgången i princip total. Redan första arbetsdagen bröt dock en ny strejk ut när arbetare i Malmberget vägrade stämpla sina UMS-kort. LKAB tvingades att backa direkt. Även senare (när LKAB hotade med att bryta förhandlingarna med 27-mannadelegationen) utbröt det nya sittstrejker som tvingade tillbaka LKAB till förhandlingsbordet.<br /> <br /> Resultatet av förhandlingarna var blandat, viktiga krav vad gäller månadslön (lönerna höjdes med 14 procent) och gruvpensioner vanns. Bussförbindelserna till gruvorna förbättrades också och LKAB lämnade SAF.Medan andra krav ignorerades helt. Men gruvstrejken kom däremot att ändra stämningen i LKAB:s gruvor och bolagets syn på arbetarna. Efter strejken kom LKAB att införa ett nytt &quot;samverkanssystem&quot; i gruvorna. När arbetarna kom tillbaka från strejken hälsade tjänstemännen dem välkomna eftersom de nu visste att det var så de skulle hålla arbetarna i schakt. Samverkanssystemet fungerade bland annat så att det var uppbyggt på &quot;arbetsplatsträffar&quot; där arbetare, förmän och ingenjörer i ”positiv anda” skulle diskutera ”gemensamma mål”. Företagets planer skulle göras till arbetarnas ”mål”. I gammal hederlig [[Korporativism|korporativistisk]] tradition. <br /> <br /> [[Harry Isaksson]] sammanfattade den nya attityden från bolaget såhär:<br /> <br /> &quot;Efter strejken bytte de ut den auktoritära korpralstypen och ersatte den med den mer moderne axelklappartypen. De sprang omkring i skitiga overaller och försökte vara folkliga. ”Hörru du, vad tycker du? Har du en snus?” Folk var väldigt mottagliga för den där<br /> mentaliteten för dem hade inget försvar. &quot; <br /> <br /> Men redan under den 57 dagar långa gruvstrejken spred sig kampviljan till andra delar av Sverige och ett antal vilda strejker bröt ut. Gruvstrejken brukar räknas som den tändande gnistan på en drygt 20-årig (nåja) lång period av vilda strejker och självständig arbetarkamp på den svenska arbetsmarknad (med Skogsarbetarstrejken 1975 som kulmen). Detta kom att på sikt att bana väg för [[Lagen om anställningsskydd (LAS)]], [[Medbestämmandelagen (MBL]]) samt reformer inom arbetsmiljö och fackföreningsväsende. <br /> <br /> === Idag ===<br /> <br /> Idag finns det inget minnesmärke över strejken i hela bolaget. Inte ens i LKAB:s gruvmuseum i Kirunagruvan finns det någonting som hänvisar till ''strejken'' överhuvud taget. Det finns heller inget minnesmärke i stadshuset eller sporthallen där stormötena hölls. Det verkar vara något som bolaget, föga förvånande, helst vill glömma. <br /> <br /> Istället är det mest tydliga spåret i gruvan, som lever kvar från dessa dagar som skakade Sverige, den korporativistisk tradition av &quot;samförstånd&quot; som präntades in i gruvarbetarnas DNA från gruvkoncernen. Malmen ska fram.<br /> <br /> == Material ==<br /> <br /> * [[Sara Lidman|Lidman, Sara]]: ''[[Lidman, Sara: Gruva|Gruva]]''. Intervjureportage med de LKAB gruvarbetare som en kort senare skulle gå ut i en av sveriges mest uppmärksammade strejker.<br /> <br /> * Folkmakt nr 8 : http://flag.blackened.net/folkmakt/texter/artiklar/08-gruvstrejk.htm<br /> <br /> * [[Ragnar Järhult|Järhult, Ragnar]]: [[Järhult, Ragnar: Nu eller aldrig|Nu eller aldrig]]<br /> <br /> * [[Anders Thunberg|Thunberg, Anders]]: ''[[Thunberg, Anders: Strejken|Strejken]]'' Extremt detaljerad och utförlig sammanställning av den vilda strejken vid LKAB.<br /> <br /> * [[Westman, Lars &amp; Ewert, Lena: Kamrater, motståndaren är välorganiserad|Kamrater, motståndaren är välorganiserad]] en rulle filmade under hela strejkens förlopp. Mest fokus på strejkkommittén o turerna runt denna.<br /> <br /> * [[Westman, Lars: 30 år har gått kamrat]] uppföljaren till Kamrater, motståndaren är välorganiserad. Westman åker upp till Malmfälten 30 år efter strejken och surrar med några inblandade. Trots alla år som gått är det många som är arga över hur det gick.<br /> <br /> * [[Utgiven av Strejkkommittén i Malmfälten, Pappren på bordet,]]. Två stycken böcker som innehåller protokoll och dokument från strejken. Ihopsatta och utgiven av Strejkkommittén.<br /> <br /> [[Kategori:Arbetare i rörelse - Sverige]]<br /> [[Kategori:LKAB]]<br /> [[Kategori:Vilda strejker]]<br /> [[Kategori:Norrbotten]]<br /> [[Kategori:Kiruna]]<br /> [[Kategori:1960-tal]]<br /> [[Kategori:1970-tal]]</div>

Koltrast https://polkagris.nu.hemsida.eu/wikin/index.php?title=Vilda_strejken_vid_LKAB&diff=22077 2018-10-17T20:29:26Z

<p>Koltrast: /* Strejken */</p> <hr /> <div>[[Bild:Lkab_1969.jpg‎|frame|right]]<br /> <br /> Malmfältens gruvarbetare har vid ett flertal tillfällen strejkat och rest sig mot gruvkoncernen [[LKAB]]. Men när en pratar om den &quot;vilda strejken vid LKAB&quot; är det den ''stora gruvstrejken 1969–1970'' (i folkmun endast kallad ''Strejken'') som man hänvisar till. Strejken var inte bara en vild strejk; det var en vild strejk i ett av de största statliga företagen, mot en [[Socialdemokratiska Arbetarpartiet|socialdemokratisk]] regering och mot de toppstyrda facken. Gruvarbetarnas motståndare var sålunda inte enbart gruvbolaget. Utan också det egna fackförbundet.<br /> <br /> Strejkens startskott gick av den 9 december 1969 i Leveäniemigruvan i Svappavaara, när ett par gubbar satte sig och ner och vägrade arbeta. Detta blev början på den 57 dagar långa strejken (9 december 1969 – 4 februari 1970) som inom kort kom att omfatta hela Malmfälten och kom att rejält skaka etablissemanget i Sverige under några kalla vintermånader 1969 - 1970. <br /> <br /> === Bakgrund ===<br /> <br /> 1957 kom beslutet från regeringen att Grängesbergsbolaget löstes ut från sitt ägande i LKAB och företaget blev därmed förstatligat. Nu så såg gruvarbetarna i Malmfälten vad de trodde var ljuset i tunneln, gruvan hade äntligen blivit statlig och bättre tider var på väg. Man vinkade hejdå till ackordslöner och hej till rättvisa. Men så blev det inte riktigt. Det statliga LKAB hade fått regeringens uppdrag att drivas affärsmässigt, som ett vanligt privat bolag. Affärsmässigt och lönsamt skulle det också drivas. <br /> <br /> Gruvarbetarna var väl medvetna om vad [[kapitalism|kapitalismen]] innebar men de var inte medvetna om vad [[LO]] var (och är). Istället för bättre tider kom gruvarbetarna under de kommande åren istället att erfara vad som måste vara det största experimentet av &quot;[[taylorism]]&quot; i svensk historia. <br /> <br /> 1966 så beslöt pamparna på huvudkontoret nere i Stockholm att de skulle införa det amerikanska så kallade ''UMS-systemet'' (Universal Maintenance Standards, snabbt omdöpt av gruvarbetarna till ”Ultra Modernt Slaveri”, ”Utan Mat i Skafferiet” eller ”MUMS för arbetsköparen” eller helt enkelt &quot;LO-metoden&quot;. En av de pådrivande i processen att införa UMS var rationaliseringsavdelningens chef [[Hans Ahlman]]. UMS innebar att varje arbetsmoment uppmättes av tidsstudiemän. Allt från hur länge det tar att spika en spik, tanka en traktor, ladda dynamit, till att bara dricka en kopp kaffe i kuren klockades av gubbar i kostym och slips (Öppna och stänga en kran: 3,6 sekunder (1TTU), Gå 7-14 meter: 10,8 sekunder (3 TTU), Använda hammare 1-5 slag, 3,6 sekunder (1 TTU, Rengöra händer med torr trasa: 7,2 sekunder (2 TTU)). <br /> <br /> Detta resulterade i situationer där en arbetare kunde ha lyckats lasta en mängd gråberg (utöver det som var skrivet att en kunde lasta i protokollet) och om någon förman fick reda på detta var tidsstudiemännen där med sina stoppur. Slutsatsen blev att eftersom en arbetare hinner lasta utöver den givna summan man mätt upp på den här tiden så ska vi sänka tiden! Alltså höjdes målen för hur mycket arbetaren måste lyckas lasta fast på mycket kortare tid. <br /> <br /> Detta följdes upp med att man 1968 också kom att införa de &quot;'''31 ledarskapsteserna'''” inom hela LKAB. Teserna importerades från England och hade tagits fram av en amerikansk ”relationsforskare” och entreprenör vid namn [[George Kenning]], snabbt fick de öknamnet de &quot;kenningska tesern&quot; av arbetarna. LKAB hade redan förberett för en hårdare styrning uppifrån genom ökade löneskillnader mellan arbetare och deras chefer. Men teserna kom att bli det som på svart och vitt slog fast den nya hierarkin inom bolaget. Enligt de 31 teserna behövde chefen inte kunna jobbet längre, han skulle bara vara ledare och kontrollant. Alla ingenjörer och tjänstemän fick lära sig teserna och utbilda sig i hur slipstenen skulle dras. Svart på vitt fanns nu den auktoritära chefskultur som LKAB-ledningen odlade och som gruvarbetarna fick känna på varje dag.[[http://offensiv.socialisterna.org/sv/880/inrikes/5067/|//offensiv.socialisterna.org/sv/880/inrikes/5067/]]<br /> <br /> '''Några exempel på de 31 teserna:''' <br /> <br /> - Tes 9: En anställd har aldrig mer än en chef (d v s du kan inte klaga hos någon annan om du blir illa behandlad av din chef).<br /> <br /> -Tes 11: En chef måste intaga fö-rarplatsen, utöva sina befogenheter, tillämpa fast ledarskap och ha kontroll över sina anställda.<br /> <br /> - Tes 13: Varje förändring i en anställds arbetsuppgifter och placering måste accepteras som vidtagen i företagets intresse.<br /> <br /> - Tes 15: ”Ett effektivt ledarskap är att leda genom styrning och inte genom exempel.&quot; <br /> <br /> - Tes 16: Skicklighet som fackman innebär i och för sig inte skicklighet i ledarskap – en chef kan i princip leda vilken verksamhet som helst. <br /> <br /> - Tes 17: En chef måste visa fullständig lojalitet mot överordnad.<br /> <br /> -Tes 18: En chef identifierar sig med, understödjer alla beslut i företaget.<br /> <br /> - Tes 20: ”En chef måste vara beredd att byta ståndpunkt för att stödja högre chef.”<br /> <br /> - Tes 21: Att utföra arbetsuppgifter­na med villighet är en merit.<br /> <br /> - Tes 27: Den enskildes värde för företaget bestäms i hans bidrag till hela organisationens framgång.<br /> <br /> - Tes 29: En chef ska utöva sitt ledarskap så att icke-chef endast behöver följa givna order. <br /> <br /> ''”Det kenningska tesernas värld är märklig. Där finns inga människor, bara chefer och icke-chefer. Där finns bara order neråt och lojalitet uppåt. Relationerna är benhårt fastlagda som i ett feodalt samhälle”'' (Citat från: ''Pappren på bordet I – strejkkommitténs vitbok'').<br /> <br /> Teserna var aldrig tänkta att nå offentlighetens ljus, men någon som uppenbarligen inte gillade dem läckte teserna till bibliotekarien i Malmberget som förstorade upp dem och hängde upp dem på väggen bredvid Sara Lidmans och Odd Uhrboms utställning [[Lidman,_Sara:_Gruva|Gruva]]. Till saken hör att Svenska Gruvindustriarbetareförbundet ordförande Bernt Nilsson (som också satt i LK­AB:s styrelse) kände till teserna, men hade hållit tyst om det. När dessa offentliggjordes på folkbiblioteket i Malmberget i december 1968, blev reaktionen kraftig.<br /> <br /> Ledarstilen som man nu praktiserade inom LKAB fick väldigt negativa praktiska konsekvenser: Felaktiga varningar till arbetare blev kvar (eftersom en chef aldrig gör fel), Chefers misstag och beslut som till och med riskerade livet på arbetare, sopades under mattan av samma anledning. Men värst var kanske att LKAB:s ledarstil lade en död hand över alla arbetsmiljöproblem som fanns och som till och med förvärrades: det handlade om farliga dieselavgaser, olycksrisken, buller och över- tidsarbete.<br /> <br /> Annat djävulskap som ledningen sysslande med var bland annat att sätta spikar på alla soptunnor underjord så att en inte arbetare skulle kunna sätta sig ner på dem. Ett till exempel på den tydliga hierarkin var att LKAB:s tjänstemän hade motorvärmare till sina bilar, men inte arbetarna. Det säger rätt mycket om hur förhållandena var i gruvan. Förutom dessa förändringar kom LKAB att dra ner personalstyrkan med 1400 man (främst i Malmberget) och sänka lönerna.<br /> <br /> Orsakerna till strejken var alltså många och den kom inte som en blixt ifrån klar himmel för någon utom bolaget. Under hela 1968 hade fackets medlemsmöten kokat av ilska och krav på strejk hade rests, också när representanter för LKAB deltagit. Redan den 1 december hade truckverkstaden i Kiruna sittstrejkat i två dagar och den 4 december var det sittstrejk i rörverkstaden i Malmberget. Ändå hävdade LKAB:s disponent Torsten Göransson (när strejken bröt ut den 9 december) att det måste röra sig om ett missförstånd.<br /> <br /> I korta drag kan en säga att arbetarna hade hunnit bli redigt trötta på arbetsförhållandena och den allmänna attityden som riktades mot dem från bolaget i slutet av 1969.<br /> <br /> === Strejken ===<br /> <br /> [[Bild:Gruvstrejken_lkab_1969_demo.jpg|frame|right]|”Vi är människor. Tänk att man ska behöva säga det i Sverige, år 1969!”]]Tisdagen 9 december 1969 satte sig 35 gruvarbetare i Svappavaara. Borrare, laddare och truckförare hade stämplat in vid sex snåret på morgonen för att i manskapshuset mötas av meddelandet att nu skulle deras lön sänkas. Detta var droppen som fick bägaren att rinna över. Inom ett dygn gjorde gruvarbetarna i Kiruna detsamma. 3.100 man i strejk. Den 12 december anslöt sig även arbetsstyrkan i Malmberget. Nu var det dryga 4.800 man som lagt ner arbetet.<br /> <br /> På kvällen den 9 december hölls det första stormötet i Svappavaara. I Malmberget (Gruvindustriarbetareförbundet avdelning 4) hade ännu inget avgörande inträffat. Torsdagen den 11 december hade alla arbetare i Kiruna gått med i strejken. Också i Malmberget lade avdelning efter avdelning ned arbetet och på kvällen stod hela gruvan stilla. Vid LKAB:s malmlastning i Luleå (Gruv avd 40) satte sig arbetarna i manskapshuset – bara fackföreningsstyrelsen fortsatte att arbeta. På förmiddagen sitter alla arbetare i Kiruna, men läget är fortfarande oklart. Förrådsgubben Harry Holmlund (i Kirunagruvan) försöker få tag på ombudsman Rehnkvist för att be honom att äntligen ta itu på allvar med omräkningsfaktorn. Rehnkvist är oanträffbar. På kontoret börjar fyra postflickor sympatistrejka. De hotas med omedelbart avsked och tvingas tillbaka till arbetet. (Senare, när strejkrörelsen tagit form, går alla kollektivanställda på kontoret i strejk.) <br /> <br /> På kvällen den 11 december hölls det första stormötet i Kiruna efter att [[Harry Holmlund]] hyrt Sporthallen i eget namn, vilket innebar att strejken tog en ny vändning. Den blev organiserad. <br /> <br /> Under det första stormötet i Kiruna utsågs en strejkkommitté på nio personer som skulle företräda arbetarna. Förslaget kom från [[Ture Rantatalo]] och [[Elof Luspa]] som båda kom att bli invalda att sitta i strejkkommittén. Den valda strejkkommittén domineras av äldre arbetare med mångåriga fackliga uppdrag bakom sig. Valda blev: Axel Grensjö, Harry Holmlund, Olle Hultin, Atle Lans, Hilding Lindström, Elof Luspa, Ture Rantatalo, Sixten Stråhlberg och Ronald Svensson. <br /> Bara en av kommittéledamöterna i Kiruna är politiskt aktiv, Atle Lans som är [[Folkpartiet|Folkpartistisk]] stadsfullmäktigeledamot. Rantatalo är passiv [[VPK|VPK-are]]. Holmlund och Luspa är partilösa socialister, som tidigare varit [[Socialdemokrater]] men som lämnat SAP sedan de sett ”myglet bakom kulisserna”. Pressekreteraren Lindström är organiserad Socialdemokrat liksom suppleanten Wigerstedt. De övriga är partilösa socialister.<br /> <br /> Från att ha varit en sittstrejk enade sig mötet om, på Elof Luspas förslag, att utvidga densamma till total strejk. Istället för att sittstrejka skulle arbetarna istället stanna hemma. <br /> <br /> Harry Holmlund yttrade på det första strejkmötet:<br /> <br /> ”''Vi är människor. Tänk att man ska behöva säga det i Sverige, år 1969!''”. <br /> <br /> Under mötet formulerade arbetarna också de första kraven. Minst 13,50 kr timmen för överjordsarbete, minst 15 kr timmen för underjordsarbete, månadslön, omräkningsfaktorn bort, bättre personalpolitik, arbetsmiljöförbättringar och öppna förhandlingar var några av de krav arbetarna fastslog att de skulle få igenom innan de återgick till arbetet. <br /> <br /> Samma kväll höll arbetarna i Svappavaara ett eget möte och valde en egen strejkkommitté på tre personer.<br /> <br /> Fredagen den 12 december (dagen efter stormötet i Kiruna och Svappavaara) höll arbetarna i Malmberget också sitt första stormöte. De närmare 2 000 gruvarbetarna skärpte kraven ytterligare. [[Arne S. Lundberg]] (LKAB:s VD) ska avgå, LKAB ska lämna [[SAF]], införande av månadslön och ålderstillägg och borttagande av UMS-systemet var några av kraven. [[Johnny Nilsson]] (senare ordförande i Malmbergets strejkkommitté) frågade arbetarna som samlats i Malmbergets sporthall. &quot;- Finner mötet att vi fortsätter strejken?&quot; Svaret blev att de församlade gruvarbetarna utropar ett rungande JA på frågan. <br /> <br /> Samtidigt som det tvåtusenhövdade strejkmötet pågick på sporthallen i Malmberget höll Gruv Avdelning 4 (Malmberget) ett medlemsmöte. Det samlade drygt 30-talet personer. I Svappavaara anordnade också [[VPK]] ett möte där de avhandlade paragraf 32 (det vill säga arbetsköparens rätt att ”fritt leda och fördela arbetet”). 23 personer kom till det mötet. <br /> <br /> Stormötet i Malmberget ledde till att gruvarbetarna där också valde att utse sin egna strejkkommitté på nio personer. Tillsammans kom de tre strejkkommittéerna (Kiruna, Malmberget och Svappavaara) att bildad den ''Centrala Strejkkommittén'' eller ''21-mannadelegationen''. Redan på detta möte konstaterar man att strejken är olaglig och man är medveten om att inget strejkunderstöd kommer att betalas ut. Ändå röstar arbetarna fram en total strejk: från den 12 december stannar man hemma och strejkens startdatum sätts. <br /> <br /> På de första stormötena antogs några viktiga krav som hade diskuterats bland arbetarna under strejkens första dagar. Dessa krav kom att förfinas, förtydligas och utökas av den Centrala strejkkommittén. <br /> <br /> • Lönefrågan ska upptas innan arbetet återupptas.<br /> <br /> • Månadslön ska införas med motsvarande minst 15 kronor/timme under jord och 13:50<br /> kronor/timme ovan jord.<br /> • Omräkningsfaktorn ska bort.<br /> <br /> • UMS ska bort.<br /> <br /> • LKAB ska lämna SAF.<br /> <br /> • Förhandlingarna ska vara öppna (Det vill säga hela strejkkommittén ska delta i förhandlingarna).<br /> <br /> • Åldertillägg.<br /> <br /> • Rekreationsbidrag i nivå med tjänstemännens.<br /> <br /> • Reducerad övertid.<br /> <br /> • Busstransporter måste förbättras.<br /> <br /> • Undersöka riskerna med dieselavgaser.<br /> <br /> LKAB sätter redan från början hårt mot hårt – och får uppbackning av LO, Socialdemokratin och delar av media. Det som startat i Malmfälten är inte bara en vild strejk; det är en vild strejk i ett av de största statliga företagen, mot en socialdemokratisk regering och mot de toppstyrda facken. <br /> <br /> Arbetarna skulle sålunda få erfara att det inte bara var LKAB som de var tvungen att strida emot. Facket, inte bara de lokala byråkraterna utan också förbundsledningen, kom från första början att vända sig emot arbetarna. Förbundsledningen (med tillförordnande ordföranden [[Bernt Nilsson]]) i spetsen reste upp till Malmfälten för att försöka få arbetarna att återgå till gruvorna. <br /> <br /> Den 12 december intervjuades ordförande Bernt Nilsson (som också satt i LK­AB:s styrelse) i radions Norrbottenskvarten och därefter i lunchekot. Där gav han liv åt en konspirationsteori, som hängde med så länge strejken varade, att strejken skulle vara organiserad av ett fåtal kommunister och att det inte var gruvarbetarna som tagit initiativet till den.<br /> <br /> I intervjun sade han:<br /> &quot;''Strejken verkar vara välorganiserad, varför jag drar slutsatsen att den är styrd av politiska grupper. Personligen så har jag fått intrycket att det hela är en politisk aktion''&quot;. <br /> <br /> Strejken överraskade både regeringen, [[Olof Palme]] och [[Geijer]] och [[Nordgren]] i LO. Inför arbetarnas enighet och beslutsamhet krympte dessa ”arbetsledare” ihop till de ynkliga figurer som de var. Geijer vågade inte ställa upp i telefonväktardebatten med Elof Luspa och Olof Palme vågade inte åka upp till Malmfälten trots att arbetarna omgående bjöd upp honom.<br /> <br /> Onsdagen den 7 januari 1970 samlades LKAB:s styrelse i Stockholm. De beslutade att inga eftergifter till de strejkande fick ske. Gruvarbetarna skulle tvingas på knä. Några förhandlingar, i ordets rätta bemärkelse, kunde det inte bli tal om innan arbetarna återgått till arbetet. Dessa beslut fattades med den socialdemokratiska regeringens goda minne. <br /> <br /> Arbetarna vid LKAB:s förvaltning i Narvik, varifrån det mesta av malmen skeppades, erbjöd sympatistrejk men strejkledningen i Malmfälten avböjde. Det var ett beslut som senare skulle visa sig vara mycket olyckligt.<br /> <br /> === Slutet - Söndra och härska ===<br /> <br /> I kommittén fanns det, efter en tid, två linjer: en som ville gå fackets och LO:s väg och en som stenhårt leddes av de beslut som gruvarbetarna fattade vid sina stormöten. De två linjerna som fanns i strejkkommittén var inte baserad på partitillhörighet vilket varit bilden som media velat skapa och som förts fram av Gruvs-ordförande Bernt Nilsson. Enhet genom kamp kom istället att representerades av Olle Hultin, [[Elof Luspa]], Östen Ölund, [[Harry Isaksson]] och Johnny Nilsson. Dessa kom att rösta tillsammans för att det var besluten som togs av gruvarbetarna på stormötena som skulle vara avgörande. Den andra fronten, som förespråkade enhet genom eftergifter, bestod av Hilding Lindström, Atle Lans, [[Ture Rantatalo]], [[Harry Holmlund]] och Sven Vigestet. Dessa skulle komma att följa fackets linje och propagera för en återgång till arbetet.<br /> <br /> Till en början hade inga fackliga byråkrater varit välkomna i strejkkommittén. Men måndagen den 29 december kom förslaget att en ''förhandlingskommitté'' skulle bildas. Den så kallade 27-mannadelegationen var ett faktum. Förutom nio delegater från vardera Malmberget och Kiruna, och de tre från Svappavaara, kom den att bestå av fyra personer från styrelserna i Gruvavdelning 4:an i Malmberget och Gruvavdelning 12:an i Kiruna (en av dessa var IB-Agenten [[Bruno Poromaa]]), samt två ombudsmännen. Det var början på slutet.<br /> <br /> Efter flera splittringsförsök från fackets och arbetsköparens sida bestämde strejkkommittén, med rösterna 13 mot 12, för en återgång till arbetet den 4 februari 1970, trots att en omröstning bland arbetsstyrkan strax innan hade resulterat i att majoritet var för fortsatt strejk. Den utslagsgivande i beslutet om att avbryta strejken var en kommunist, VPK:aren, [[Emil Isaksson]] Malmbergets Lenin. [[Harry Isaksson]] och [[Elof Luspa]] var i slutändan de enda två som från strejkkommittén som inte skrev på för den &quot;paketlösning&quot; som LKAB erbjöd.<br /> <br /> === Stödet till gruvarbetarna ===<br /> <br /> Strejken fick inte något stöd av Gruvarbetarförbundet och därmed ingen strejkersättning. Strejkkommittén som snabbt hade bildats gick ut med upprop som genljöd i hela Sverige, men också utomlands. Insamlingskampanjen fick ett mycket gott resultat och under strejken samlades totalt 5,2 miljoner kronor in, var­av 3,8 miljoner kronor betalades ut som strejkunderstöd. Stöduttalanden spelade redan från första dagen en viktig roll i att ingjuta mod i gruvarbetarna. På det första stormötet startade insamlingen till strejkkassan. Med ett bejublat inlägg lovade [[Sara Lidman]], som rest upp för att göra ett reportage åt TV 2, att skänka allt sitt gage från TV och överskottet (10 000 kronor) från pocketupplagan av sin repotagebok [[Lidman, Sara: Gruva|Gruva]] till strejkkassan. De strejkande arbetarna fick också tidigt ett stort stöd på hemmaplan, till exempel så rapporterades det på det första mötet om hur elever, lärare och personal vid kommunkontoret i Junosuando hade samlat in 800 kronor till de strejkande. Under strejkens gång satte strejkkommittén upp tusentals stöduttalanden i entrén till Folkets hus i Kiruna. Många var från fackföreningar och politiska organisationer men även från enskilda. Från strejkkommitténs protokoll kan man läsa om hur enskilda blev ”faddrar” åt gruvarbetarfamiljer genom att försörja dem under strejken.<br /> <br /> Demonstrationer till stöd för strejken hölls på flera orter i Sverige. En av arrangörerna för en tidig demonstration i Stockholm var Centerpartiets ungdomsförbund(!). En tusenmannakommitté bildades i solidaritetens namn. Här fanns sådana undertecknare som [[Vilhelm Moberg]], [[P C Jersild]], [[Fred Åkerström]], [[Per Wahlöö]]. [[Olof Lagercrantz]] skrev i [[Dagens Nyheter]] att strejken bryter ett tystnadslöfte. [[De fria teatergrupperna Narren]], [[Fria proteatern]] och [[NJA-gruppen]] satte upp pjäser och uppförde sånger om strejken. Man uppförde pjäser och kabaréer i Malmfälten.<br /> <br /> En del konstnärer skänkte verk. Tanken var att gruvarbetarna kunde sälja konstverken för att få in likvida medel. Bland annat skänkte Peter Dahl och Bengt Lindström verk till de strejkande. De fick in 10520 kronor vid en auktion, en försvarlig summa på den tiden. Men många verk kom aldrig att säljas och är fortfarande i ägo av gruvarbetarna, bland annat Albin Amelins litografi kallad Gruvolycka. Gällivare museum förvaltar nu dessa verk.<br /> <br /> På det kulturella området talade man nu i termer av kamp, en kulturkamp som rörde sig över fält som teater, bild, film och musik. Moderna Museet organiserade en stor utställning med revy, underhållning och försäljning av konst. De bjöd in 1000 personer som skulle betala dyra entrébiljetter. Överskottet skänktes till de strejkande.<br /> <br /> === Efter strejken ===<br /> <br /> Att gå tillbaka till arbetet sågs som ett nederlag för en stor del av gruvarbetarna. Men den 4 februari var återgången i princip total. Redan första arbetsdagen bröt dock en ny strejk ut när arbetare i Malmberget vägrade stämpla sina UMS-kort. LKAB tvingades att backa direkt. Även senare (när LKAB hotade med att bryta förhandlingarna med 27-mannadelegationen) utbröt det nya sittstrejker som tvingade tillbaka LKAB till förhandlingsbordet.<br /> <br /> Resultatet av förhandlingarna var blandat, viktiga krav vad gäller månadslön (lönerna höjdes med 14 procent) och gruvpensioner vanns. Bussförbindelserna till gruvorna förbättrades också och LKAB lämnade SAF.Medan andra krav ignorerades helt. Men gruvstrejken kom däremot att ändra stämningen i LKAB:s gruvor och bolagets syn på arbetarna. Efter strejken kom LKAB att införa ett nytt &quot;samverkanssystem&quot; i gruvorna. När arbetarna kom tillbaka från strejken hälsade tjänstemännen dem välkomna eftersom de nu visste att det var så de skulle hålla arbetarna i schakt. Samverkanssystemet fungerade bland annat så att det var uppbyggt på &quot;arbetsplatsträffar&quot; där arbetare, förmän och ingenjörer i ”positiv anda” skulle diskutera ”gemensamma mål”. Företagets planer skulle göras till arbetarnas ”mål”. I gammal hederlig [[Korporativism|korporativistisk]] tradition. <br /> <br /> [[Harry Isaksson]] sammanfattade den nya attityden från bolaget såhär:<br /> <br /> &quot;Efter strejken bytte de ut den auktoritära korpralstypen och ersatte den med den mer moderne axelklappartypen. De sprang omkring i skitiga overaller och försökte vara folkliga. ”Hörru du, vad tycker du? Har du en snus?” Folk var väldigt mottagliga för den där<br /> mentaliteten för dem hade inget försvar. &quot; <br /> <br /> Men redan under den 57 dagar långa gruvstrejken spred sig kampviljan till andra delar av Sverige och ett antal vilda strejker bröt ut. Gruvstrejken brukar räknas som den tändande gnistan på en drygt 20-årig (nåja) lång period av vilda strejker och självständig arbetarkamp på den svenska arbetsmarknad (med Skogsarbetarstrejken 1975 som kulmen). Detta kom att på sikt att bana väg för [[Lagen om anställningsskydd (LAS)]], [[Medbestämmandelagen (MBL]]) samt reformer inom arbetsmiljö och fackföreningsväsende. <br /> <br /> === Idag ===<br /> <br /> Idag finns det inget minnesmärke över strejken i hela bolaget. Inte ens i LKAB:s gruvmuseum i Kirunagruvan finns det någonting som hänvisar till ''strejken'' överhuvud taget. Det finns heller inget minnesmärke i stadshuset eller sporthallen där stormötena hölls. Det verkar vara något som bolaget, föga förvånande, helst vill glömma. <br /> <br /> Istället är det mest tydliga spåret i gruvan, som lever kvar från dessa dagar som skakade Sverige, den korporativistisk tradition av &quot;samförstånd&quot; som präntades in i gruvarbetarnas DNA från gruvkoncernen. Malmen ska fram.<br /> <br /> == Material ==<br /> <br /> * [[Sara Lidman|Lidman, Sara]]: ''[[Lidman, Sara: Gruva|Gruva]]''. Intervjureportage med de LKAB gruvarbetare som en kort senare skulle gå ut i en av sveriges mest uppmärksammade strejker.<br /> <br /> * Folkmakt nr 8 : http://flag.blackened.net/folkmakt/texter/artiklar/08-gruvstrejk.htm<br /> <br /> * [[Ragnar Järhult|Järhult, Ragnar]]: [[Järhult, Ragnar: Nu eller aldrig|Nu eller aldrig]]<br /> <br /> * [[Anders Thunberg|Thunberg, Anders]]: ''[[Thunberg, Anders: Strejken|Strejken]]'' Extremt detaljerad och utförlig sammanställning av den vilda strejken vid LKAB.<br /> <br /> * [[Westman, Lars &amp; Ewert, Lena: Kamrater, motståndaren är välorganiserad|Kamrater, motståndaren är välorganiserad]] en rulle filmade under hela strejkens förlopp. Mest fokus på strejkkommittén o turerna runt denna.<br /> <br /> * [[Westman, Lars: 30 år har gått kamrat]] uppföljaren till Kamrater, motståndaren är välorganiserad. Westman åker upp till Malmfälten 30 år efter strejken och surrar med några inblandade. Trots alla år som gått är det många som är arga över hur det gick.<br /> <br /> * [[Utgiven av Strejkkommittén i Malmfälten, Pappren på bordet,]]. Två stycken böcker som innehåller protokoll och dokument från strejken. Ihopsatta och utgiven av Strejkkommittén.<br /> <br /> [[Kategori:Arbetare i rörelse - Sverige]]<br /> [[Kategori:LKAB]]<br /> [[Kategori:Vilda strejker]]<br /> [[Kategori:Norrbotten]]<br /> [[Kategori:Kiruna]]<br /> [[Kategori:1960-tal]]<br /> [[Kategori:1970-tal]]</div>

Koltrast https://polkagris.nu.hemsida.eu/wikin/index.php?title=R%C3%A4ttvisepartiet_Socialisterna&diff=22076 2018-10-17T16:32:56Z

<p>Koltrast: </p> <hr /> <div>'''Rättvisepartiet Socialisterna''', till 1997 Arbetarförbundet Offensiv, är ett svenskt trotteparti. Favoritsysselsättning är att [[trotta]] andras demos, sälja sin tidning [[Offensiv]] och att göra sig ovänner med alla andra övriga svenskar aktiva på vänsterkanten.<br /> <br /> [[kategori: Partier]]<br /> [[kategori: Svenskt trotteri]]<br /> [[kategori: Svenska trottesekter]]</div>

Koltrast https://polkagris.nu.hemsida.eu/wikin/index.php?title=Knegarkampanjen&diff=22075 2018-10-17T16:31:33Z

<p>Koltrast: </p> <hr /> <div>'''Knegarkampanjen''' är ett mindre [[trotskism|trotteparti]] bildat i [[Kiruna]] 2009. Det hela drog alltså igång under 2009, då som en lokal [[Sverigedemokraterna|anti-sd]] kampanj som skulle verka över partigränserna. Det slank in några trottar och resten är som man brukar säga; historia.<br /> <br /> Partiet har haft ett mandat i Kiruna kommunfullmäktige sedan valet 2010. <br /> <br /> Har sedan starten försökt att [[trotta|trotta runt]] i Gruv 12:an (IF Metal), men har än så länge inte riktigt lyckas med att vrida facket åt deras håll. Partiet har också sedan 2015 gjort några försök att trotta runt bland slaktare i [[Stockholm]].<br /> <br /> [[Kategori: Svenska trottesekter]]<br /> [[Kategori: Partier]]<br /> [[Kategori: Kiruna]]<br /> [[Kategori: Svenskt trotteri]]<br /> [[Kategori: LKAB]]</div>

Koltrast https://polkagris.nu.hemsida.eu/wikin/index.php?title=Knegarkampanjen&diff=22074 2018-10-17T16:29:55Z

<p>Koltrast: </p> <hr /> <div>'''Knegarkampanjen''' är ett mindre [[trotskism|trotteparti]], bildat i [[Kiruna]] 2009. Partiet har haft ett mandat i Kiruna kommunfullmäktige sedan valet året därpå. Det hela drog alltså igång under 2009, då som en lokal [[Sverigedemokraterna|anti-sd]] kampanj som skulle verka över partigränserna. Det slank in några trottar och resten är som man brukar säga; historia.<br /> <br /> Har sedan starten försökt att [[trotta|trotta runt]] i Gruv 12:an (IF Metal), men har än så länge inte riktigt lyckas med att vrida facket åt deras håll. Partiet har också sedan 2015 gjort några försök att trotta runt bland slaktare i [[Stockholm]].<br /> <br /> [[Kategori: Svenska trottesekter]]<br /> [[Kategori: Partier]]<br /> [[Kategori: Kiruna]]<br /> [[Kategori: Svenskt trotteri]]<br /> [[Kategori: LKAB]]</div>

Koltrast https://polkagris.nu.hemsida.eu/wikin/index.php?title=Knegarkampanjen&diff=22073 2018-10-17T16:27:19Z

<p>Koltrast: </p> <hr /> <div>'''Knegarkampanjen''' är ett mindre [[trotskism|trotteparti]], bildat i [[Kiruna]] 2009, som haft ett mandat i Kiruna kommunfullmäktige sedan valet 2010. Drog igång under 2009 som en lokal [[Sverigedemokraterna|anti-sd]] kampanj som skulle verka över partigränserna. Det slank in några trottar och resten är som det brukar heta; historia.<br /> <br /> Har sedan starten försökt att [[trotta]] i Gruv 12:an (IF Metal) i Kirunagruvan, men har inte riktigt lyckas med att ta över skiten. Partiet har också försökt att trotta runt bland slaktare i [[Stockholm]] sedan 2015.<br /> <br /> [[Kategori: Svenska trottesekter]]<br /> [[Kategori: Partier]]<br /> [[Kategori: Kiruna]]<br /> [[Kategori: Svenskt trotteri]]<br /> [[Kategori: LKAB]]</div>

Koltrast https://polkagris.nu.hemsida.eu/wikin/index.php?title=Hans_Ahlman&diff=22072 2018-10-17T16:22:33Z

<p>Koltrast: </p> <hr /> <div>'''Hans Ahlmann''' blev riksbekant hösten 1974, då han erbjöds en professurtjänst i industriell ergonomi (arbetsmiljö). Motiveringen löd att han &quot;på ett förtjänstfullt sätt tillgodogjort sig den moderna synen inom arbetslivsforskning och omsatt den i praktiken&quot;. Många arbetare vid [[LKAB]] gick ut med krav på att erbjudandet skulle dras tillbaks. Ahlmann var nämligen chef för rationaliseringsavdelningen vid LKAB mellan 1960-68. Han var hjärnan bakom införandet av det avskydda ackordssystemen [[UMS]] och [[MTM]]. System som hetsade arbetarna till magsår och kollaps. Hans arbete var en av de viktiga bakomliggande orsakerna till [[den stora gruvstrejken]]s utbrott 1969. Arbetarnas klagan avisades med de bevingade orden; &quot;De kan ju inte vara så insatta i att de till fullo vet vad jag sysslar med&quot;. <br /> <br /> Efter LKAB vart han bland annat Teknisk direktör vid Trelleborgs gummifabrik, en av de vidrigare arbetsplatserna i södra Sverige. Även där gjorde han tydligen han ett gott jobb med att plåga musten ur arbetare.<br /> <br /> Hans Ahlmann fick senare en professur vid Lunds Tekniska högskola.<br /> <br /> [[Kategori:Svenska chefer]]<br /> [[Kategori:LKAB]]<br /> [[Kategori: Rötägg]]</div>

Koltrast